Bevara örter + gödsla

[ulfg]

Signes inlägg var mycket intressant att läsa. Gamla slitna vallar kan med tiden bli artrika, intressanta ängar. Något för länsstyrelserna att bita i. Visst gödslade man sina ängar förr i tiden om man bara hade tillräckligt med den knappa råvaran - om inte annat så med aska från fagningen. Strö ut ängshö från en gammal äng över en sliten, ogödslad åkervall vore intressant.

[louise]

menar du att din vall såddes för 20-30 år seda, och nu plötsligt fått örter?  20-30 år sedan, det är slutet av 70-talet, då man fortfarande konstgödslade och hade hållt på med det mest miljölförstöörande jrodbruk man kan tänka sig, i ca 30-40 år. Hur är det möjligt att det kommer örter där?

[bondelinda]

Örter kan faktiskt uppkomma om man sköter ängen / betesmarken på rätt sätt...

Fåglar och vinden kan ta med sig fröer och trivs örterna så växer de.

Kan säga att bete gör väldigt gott, första året vi bodde här hade vi kanske ett par slåtterblommor men året efter drösvis...(se bild)

[ulfg]

Funderar vidare på det där med gödsling kontra örter och blommor. Regeln idag är ju att all gödsling alltid är av ondo på betes- eller slåttermarker med botaniska värden. Men gödsling är ju ett väldigt relativt begrepp. Om man utesluter kvävet och laborerar med fosfor, kalium och kalk borde det gå att höja produktiviteten även på blomrika ängar utan att alla blommor försvinner. Har man de högre miljöersättningsstöden på de marker det är frågan om får man nog dock hålla sig länsstyrelsens föreskrifter. 

[guba]

Jobbar med att återställa gamla betesmarker och ängar som beskogats alternativt gödslats som vall under allt från någrga år till flera årtionden.
A och O är att börja med utarmning av jorden, slåtter och efterbete är det optimala men då det inte alltid är möjligt att få tag i betesdjur om det handlar om småbeten/ängar får det bli manuellt arbete.

Örternas från forna tider finns där och väntar bara  på gynnsamma förhållanden vilket initialt betyder ingen konkurrens från höga grässorter som skuggar och håller jorden kall.
 När de väl grott så får det inte vara kväverikt längre vilket det inte är om gräs förts bort liksom att ingen förna lämnats.

Att just örterna inte behöver gödslas och att en av  anledningen till att djur föredrar örter åtminstonde periodvis beror på deras djupa rotsystem som fyller dem med spårämnen,enzymer, mineraler från djup ner till åtta - tio meters djup.

Fosfor, kalium och kalk, undrar om det går ner så djupt att örterna tillgodogör sig några större mängder så att avkastningen skulle öka i förhållande till kostnaden för gödslingen?

[louise]

min vall har varit betad i 20 år, men inte mkt till örter. När den såddes vet jag inte, för minst 20 år sen, mer vet jag inte. Det är en åker alltså, tycker de thär spårar ur i att handla om gamla hävdade beten.

[bondelinda]

min vall har varit betad i 20 år, men inte mkt till örter. När den såddes vet jag inte, för minst 20 år sen, mer vet jag inte. Det är en åker alltså, tycker de thär spårar ur i att handla om gamla hävdade beten.

Förstår inte riktigt... alla försöker ju förklara hur du kan bevara örterna? Hur de trivs och så, men det kanske inte är möjligt att gödsla då... Är det inte det du vill ha svar på? Annars ska du nog omformulera till t ex så vall - örtrik?

[Anders S]

min vall har varit betad i 20 år, men inte mkt till örter. När den såddes vet jag inte, för minst 20 år sen, mer vet jag inte. Det är en åker alltså, tycker de thär spårar ur i att handla om gamla hävdade beten.

Allmänt sett är det väl så här:
Det blir ett gammalt hävdat bete om man sköter det som ett sådant tillräckligt länge.
Det blir en åker om man sköter det som en åker. Här krävs det inte lika lång tid... för åkerskötseln innebär i sig störning (markbearbetning) med rätt så täta intervall.
Men om det inte plöjts på 20 år så har det knappast skötts som en åker. Visserligen kan det vara stenrensat, utjämnat och dikat för länge sen, och sånt sätter sina spår väldigt länge. Dikningen dock måttligt länge eftersom den sätts igen så småningom (årtionden-århundrade kanske). Hur mycket påverkas markens ekologi av att det är stenrensat och utjämnat? Sköts det som ett permanent bete (eller en permanent slåtteräng) så blir det väl ett sånt i alla fall, i allt väsentligt?
Nu var det kanske inte riktigt ett sånt du ville ha, men för att försöka reda ut begreppen ... om du vill lyssna.

[louise]

Vad jag menade var att det troligen aldrig växt örter på min mark, eftersom dcen varit brukad som åker. Det är möjligt jag har en kunskapslucka, men jag förstår inte var örterna ska komma ifrån om det inte varit bete i urminnestider.

[guba]

Vad jag menade var att det troligen aldrig växt örter på min mark, eftersom dcen varit brukad som åker. Det är möjligt jag har en kunskapslucka, men jag förstår inte var örterna ska komma ifrån om det inte varit bete i urminnestider.

Tja, en liten Svartkämpe står utanför din vall, går i blom, släpper frön som blåser in på din vall, gror, växer upp och blir till en livs levande ört på din vall.
Svårare än så är det förmodligen inte, men jag kan ha fel.

[bondelinda]

Tja, en liten Svartkämpe står utanför din vall, går i blom, släpper frön som blåser in på din vall, gror, växer upp och blir till en livs levande ört på din vall.
Svårare än så är det förmodligen inte, men jag kan ha fel.

Kanske får man vara lite mer tydlig  som du Guba

[signe]

Jag ska kanske förtydliga, våra vallar har aldrig nåtts av konstgödsel/besprutningseran.... De har plöjts upp, odlats säd och hö på med långa intervall men aldrig på riktigt modernt sätt. Så det har nog funnits mycket frön i marken samt förts in med gödseln från andra betesmarker/vallar. Och under sådana förhållanden kan artfattiga vallar med tiden blir riktigt artrika men inte i klass med de värdefullaste ängsmarkerna förstås.