Carina
To 8 Feb, 2001 - 13:32
--------------------------------------------------------------------------------
Tydligen ska man inte odla samma gröda år efter år på samma plats utan man ska växla med 3-4 års intervall.
Om jag tänkt odla potatis ena året så måste jag alltså ha en ny yta att odla poatisen på året därefter.
Vilka grödor är lämpliga att odla efter varandra, tex år 1 potatis, år 2 havre, år 3 foderbetor, år 4
Kom gärna med tips på läpmlig odlingsföljd och användningsområden.
Sven Bergersjö
Må 12 Feb, 2001 - 11:40
--------------------------------------------------------------------------------
4 baljväxter?
Sven Bergersjö
Ti 13 Feb, 2001 - 07:20
--------------------------------------------------------------------------------
Hej igen Carina.
Jag hade tänkt läsa på tills idag men jag glömde bort det.
En bra idé är iallafall att läsa John Seymours "Självhushållning", där står väldigt mycket om växelbruk.
MVH. Sven
Carina
On 14 Feb, 2001 - 06:47
--------------------------------------------------------------------------------
Hej Sven!
Jo, jag har läst lite i Seymors bok och också fått uppfattningen att ett år bör man odla baljväxter.
Med risk för att låta fruktansvärt kräsen, -Jag gillar inte ärtor och bönor (och liknande).
Så jag funderar på om jag istället kan odla något jag har användning för.
Räknas Lucern till ärt/baljväxter? isåfall kan jag använda det som foder till hästarna. Men det är väl tveksamt om det räknas dit.
Sen skrev jag i mitt förslag, potatis år 1 och foderbetor år 3. De kanske räknas till samma kategori egentligen och inte är lämpliga att odla så tätt inpå......jag vet inte?
Grödor som jag vet att jag skulle ha stor användning för är:
Potatis, mat till familjen.
Havre, foder till djuren (även halmen till djuren).
Korn, foder till djuren (nackdel, kornhalm är inte direkt lämplig att använda till djuren).
Vete, som vetemjöl till familjen (halmen till djuren).
Morötter, mat till familjen och foder till djuren.
Foderbetor, foder till djuren.
Lucern, foder till djuren.
Kom gärna med mer tips, för ibland har jag en förmåga att inte "se det som är rakt framför näsan på mig".
Sven Bergersjö
On 14 Feb, 2001 - 12:28
--------------------------------------------------------------------------------
Jag har inte själv någon erfarenhet av jordbruk, så om inte Seymour duger då vet jag inte riktigt vad jag ska säga... Jag hoppas det finns andra här som själva är bönder som kan komma med tips!
Camilla
To 15 Feb, 2001 - 17:37
--------------------------------------------------------------------------------
När det gäller växtföljd har jag fått lära mig att man ska variera så man odlar grödor med olika karaktär (rotsystem, växtsätt osv), skördetid och näringsbehov.
Dvs man varvar potatis, baljväxter (lucern, klöver, ärter, bönor o.d), stråsäd, gräsvall och rotfrukter. Vilken ordning i växtföljden de olika grupperna ska ha minns jag faktiskt inte, men baljväxter gör nytta som kvävefixerare, och växter med djupt rotsystem (lucern, rotfrukter) hjälper till att luckra jorden.
Rent spontant tror jag att det är bättre man varvar olika grödor även om man kanske inte får den allra bästa ordningen i växtföljden för dom, än att man bara odlar samma sak på samma ställe år efter år. Sen kan man ju inte odla något bara för att det "ska vara så", utan man måste ju ha nytta av det också!
Rätta mig gärna om jag har fel - det här är kunskaper som ligger lååångt bak i min hjärna och skramlar runt. De har inte varit framplockade på länge....
/Camilla
Elisabeth
To 22 Feb, 2001 - 12:23
--------------------------------------------------------------------------------
Hej Carina,
Om du har mark som lämpar sig för odling av alla de grödor du räknade upp skulle du kunna lägga upp växtföljden enligt följande;
Potatis
Morötter
Lucern, vall eller gröngödsling
Foderbetor
Spannmål-korn eller vete
Spannmål-havre
Morötterna ligger efter potatisen efersom potais hackas och kupas vilket minskar ogräsförekomsten. Morötter har dessutom djupt rotsystem som kan ta hand om växtresterna från potatisen.
Foderbetorna hamnar efter Lucernen som lämnar gott om rotrester och därmed näring till betorna.
Vad är det för lucern du tänkt att odla? Funderar du på Blålusern som är vanlig i slåttervallar bör du tänka på att den ej är lämplig som ettårig gröda utan bör odlas 2-3 år. Vill du inte ha en lägre kultur kan du istället odla en ettårig gröngödslingsgröda att bruka ner i jorden för att förbättra/bibehålla mullhalten?
Spannmål går bra att odla två år i rad särskilt om du bryter av med havre ena året eftersom den är olik de andra sädesslagen.
Potatis och foderbetor tillhör inte samma växtfamilj så du behöver inte vara orolig att lägga dem nära varandra(finns dock vissa uppgifter om att kålväxt året före potatis kan ge smakförändring i potaisen vid odling på mulljord).
Nå det var några aspekter på hur man kan fundera ut en växtföljd. Hoppas du blev lite klokare av mitt kanske något "råddiga" svar.
Hälsningar /Elisabeth
Carina
Fre 23 Feb, 2001 - 08:39
--------------------------------------------------------------------------------
Hej Elisabeth,
Tack för ditt uttömmande svar!
Jag vet inte om jorden lämpar sig för alla ovan nämda grödor. Jag har inte gjort någon jordanalys.
Vet du något annat sätt som man kan få en fingervisning om det?
När det gäller lucernet tänkte jag mig Blålucern som jag tänkte slå och ta in som foder till hästarna.
Tack för informationen om att jag bör odla den i 2-3 år!
Har av en agronom på SLU fått veta nu att det räcker inte att gödsla en gräsvall med enbart hästgödsel utan det krävs handelsgödsel med kväve som komplement i så fall. Eftersom jag inte vill använda handelsgödsel så tänkte jag att man kan blanda i Blåsucern i vallen för att den är kvävebindande, men nu läste jag någonstans (kommer inte ihåg var) att det finns så mycket kväve i luftföroreningarna att markerna får för mycket kväve istället.
Vet du hur det är med detta?
Fick av samma persom veta att Foderbetor är oerhört arbetsamt och krävande att odla. Kräver mycket ogräsrensning mm. Kräver det mer än att odla potatis?
Elisabeth
Må 26 Feb, 2001 - 14:37
--------------------------------------------------------------------------------
Hej Carina,
Jordprov är alltid bra att ha som utgågspunkt men om du vill ha reda på jorden bara på en höft så studera den nu i vår. torkar den upp långsamt (tung jord) eller snabbt. Hur är strukturen? Grynig eller hogomen? Du kan också testa att göra ett rullprov. Ta lite jord, fukta med vatten till en deg och rulla ut till en stärng. Ju tunnare du kan rulla jorden innan strängen brister desto mer lera innehåller jorden. Skall du ha med morötter i din växtföljd skall du helst inte ha en alltför tung jord eftersom morötterna har svårt att tränga ner i marken(blir korta och greniga). Annars är lerjordar bra odlingsjord då de kan hålla både vatten och näring bra.
Då det gäller gödslingen av vallen kan det vara så att när man använder gödsel med mycket strö i så kan kvävet fastläggas i marken. Risken finns då att du kan få kvävebrist första året. Vad gäller näringen i själva gödseln skiljer den sig annara inte mycket från nötgödsel enligt de uppgifter jag hittat.
Vi ger våra vallar nötgödsel (fastgödsel)anläggningsåret (20 ton/ha)och sedan gödslar vi inte förrän i samband med att vi bryter vallen. (två år senare) Vi har klöver i vallen och genom att gödsla vid vallbrottet hoppas vi att halmen skall fastlägga lite av kvävet så att inte allt frigörs med en gång då klövern bryts ned. Hur mycket gödsel en vall behöver är naturligtvis helt beroende på vilken avkastning man vill få och vilken kvaliten på fodret man strävar efter. Jag har för mig hästar är petigare i maten än kossor, eller?
Kvävenedfallet i Sverige varierar lite beroende på var i landet man bor. I de södra delarna räknar man med ca 14 kg/ha och i mellersta sverige omkring 5-8 kg/ha. Inte så hiskerligt stora mängder alltså.
För mycket kväve (dvs risk för urlakning) riskerar du bara att få då du bryter vallen och grönsmassan och rötterna börjar brytas ned. Då gäller det att ha en gröda som kan ta hand om näringen som frigörs (tex en kålväxt).
Hur arbetskrävande foderkål är i jämförelse med potatis vågar jag inte säga då vi aldrig odlat det. Har du varit i kontakt med Ekhaga försöksstation, SLU som om jag inte minns helt fel har gjort försök med foderkål?
Carina
Ti 27 Feb, 2001 - 14:11
--------------------------------------------------------------------------------
Hej, och tack än en gång för ett uttömmande svar, Elisabeth!
Vad händer egentligen vid kvävebrist?
Om man skulle göra en kulturgärning och bevara eller återupprätta en gammal blomsteräng så får man ju inte tillföra någon gödsel alls, vare sig stall eller handelsgödsel. Ängen ska slås och höet transporteras bort för att den inte ska ge näring åt marken.
Sådant hö anses bra till hästar.
Kvävegödslar man där kommer genast nässlor och andra "ogräs".
Är det så att det ger mycket mindre i avkastning och därför är helt uteslutet i "jordbrukskretsar" eller är det "fel" av andra orsaker?
Vet inte exakt vad du menar när du undrar om hästar är petigare i maten än kossor?
När det gäller den hygieniska kvaliteten på höet så är den lika viktig för båda djurarterna. Sen kan det ofta vara så för hästar att den näringsmässiga kvaliteten inte är lika viktig. Visst, dräktiga eller högpresterande hästar behöver mycket energi och protein, men den övervägande delen av Sveriges hästar är fritids/prommenad hästar, och så länge man kan få till en bra balans mellan energi/protein/kalcium/fosfor så gör det inget om det är låga värden.
För egen del (har oerhört lättfödda hästar) köper jag hellre ett hö med låga värden (den hygieniska kvaliteten får inte vara dålig) och ger mer av ett sådant hö (bra för mage/tarmar och sysselsättning/tuggbehov), än att köpa ett hö med högt värde och sedan tvingas hålla mingivan för att de inte ska få för mycket.
Men allt detta vet du säkert redan.
Elisabeth
Ti 17 Apr, 2001 - 08:54
--------------------------------------------------------------------------------
Hej Carina,
Ursäkta att jag inte svarar förrän nu. Är mitt uppe i att byta jobb vilket tar tid. Nästa vecka skall jag börja jobba deltid på ett nytt jobb vilket ger mig mer tid att var hemma på gården.
Över till dina frågor.
Kväve använder växten tex till proteiner, gener och klorofyll. För att få en högre avkastning tillför man därför kväve. Allvarlig kvävebrist leder till ljusa (gula) plantor med dålig tillväxt. Men ett visst nedfall av kväve har vi ju som sagt från luften och via baljväxter så fixeras och luftens kväve.
Om du siktar på att bevara / återskapa en gammal äng är det helt rätt att inte kvävegödsla eftersom ängsväxterna trivs på mager mark.
Då jag nämde hästar så var det just foderstaten jag tänkte på. Jag ärkänner villigt att jag inte kan något om hästar. Djuren på gården är det min pojkvän som har ansvaret för, jag är mer intresserad av växtodling och grönsaker. Men i år planera jag i alla fall att hålla några kaniner till självhushåll.
Vårhälsningar/ Elisabeth
