Nu är det alltså dags: De stora skogsmaskinerna börjar kalhygga den fina skogen kring Snåret i Brattforshedens Naturvårdsområde. En skog där aldrig en skogsmaskin vistades och som i Karlstad kommuns naturinventering fick klassifikationen ”mycket högt naturvärde, regionalt intresse”. Den enda platsen i kommunen där det fanns ostängslat skogsbete. En skog som inte bär spår av människans ingripande. Har ni varit där någon gång? Det är en fin skog med förtrollande stigar där man känner mjuk mossa under fötterna. En skog där man känner sig trygg och säker. En skog där man är en del av naturen. Inget ljud stör stillsamheten, man hör bara fåglarnas kvitter och vinden som brusar i trädens kronorna. En härlig skog där man får frid och lugn för kropp och själ. Kanske har ni varit på friluftsgudtjänsten på Finnhöjdens äng och kände er nära gud. Åker ni till friluftsgudtjänst igen ska ni prisa er gud på ett kalhygge.
Den skogen kommer nämligen inte att finnas kvar. Skogsmaskinerna började kalhygga i fredags. Mer än tio hektar av den finaste skogen ska tas bort. Ingen gammelskog per definition, men mycket värdefull och skyddsvärd ändå. Och under vintern ska de fortsätta kalhygga området.
Alla ansträngningar att rädda åtminstone en del av skogen har slagit fel. Svenska Kyrkan vill tjäna pengar för att bekosta en stor och orörlig administrationsapparat som allt fler svenskar vänder ryggen till.
Här är en länk till tidningsartikeln om skogen:
http://www.nwt.se/filipstad/article61944.eceOch här biskopens mailadress:
esbjorn.hagberg@svenskakyrkan.se
Han läser sina mail själv. Vi skrev till honom igår kväll, i morse när jag pratade med honom i telefon hade han redan läst den. Han har också telefontid från 7:45 till 8:15 på telefonnummer 054-210476
Om vi kan ändra på något, vet jag inte. Men att höja vår röst och att störa rutinerna, det kan vi väl.