Hej!
Efter några bråda dagar med stängsling och andra förberedelser så flyttade de svenka lantrasgetterna Alice och Amanda hem till oss i går kväll! De verkade nöjda med våra insatser och tog hela ståhejet med mer jämnmod än vad vi väntat.
De två flickorna är ca 1 år och fyra månader och har killat i år vilket betyder mjölkning för oss! Så tidigt i morse vaknade jag med skräckblandad förväntan inför min stundande uppgift. (Efter tre egna ammande barn vet jag mycket väl hur otrevlig blotta tanken på mjölkstockning är...) Flickorna har i princip inte blivit mjölkade någon gång förutom av deras egna killingar och vi själva har inte mer erfarenhet än provmjölkning och lektion hos mentor Gruff i förra veckan!
Så vi har en del att lära tillsammans, Alice och Amanda och vi!
Första ronden här på morgonen föll dock förhållandevis väl ut med Amanda. Försökte först med Alice men hon har så små spenar så det var lite komplicerat för en nybörjare som mig. Så när hon inte hade lust att äta mer havre hade hon heller ingen större lust att vänta på vad mina fumliga fingrar kunde åstadkomma. Med Amanda var det lättare och efter en stund kunde jag stolt gå in till resten av familjen och stolt visa upp 5 dl finfin mjölk. (Efter silningen blev det strykande åtgång... Gruff, du vet ju hur mycket barnen kunde trycka i sig...
)
Så nu väntar rond två med Alice!
Får se om jag desperat skriker på hjälp, tips och idéer senare idag.
Eller de får ni nog gärna komma med redan nu om ni vill...
Ni är guld värda!
Kram Maria
Tack Gruff, Fjällan och Björn för all erfarenhet och kunskap som ni snällt har delat med er av hitintills!