Guldet blev till sand

[Skogsvilde]

Se på dem som flytt från Syrien. Deras hus var inte mycket värda när oroligheterna närmade sig och det som de trodde på som investering, äkta handgjorda mattor, sjönk snabbt i pris då många skulle säljas under kort tid.

Bär många med sig guld så blir båten tyngre och sjunker.

[Vasa]

Bär många med sig guld så blir båten tyngre och sjunker.

Har alla så mycket guld kan man ha råd med flera båtar Hur mycket väger en soldat med packning? endast vapnet väger ca 4-5kg.. 

[Själv är bäste dräng]

Ett hekto guld kommer man rätt långt med.

[javill]

Guld är väldigt vanligt att handla med utanför västvärlden. I många länder ska bruden ha guld och mycket av det i bröllopsgåva. Det funkar sen lite som en försäkring ifall något skulle hända i framtiden. Mångas flykt från bl a Syrien har säkerligen betalats med guld.
Traditionen verkar ha följt med hit. Hade en kollega som jobbade heltid hos oss och han tog dessutom alla extra jobb han hittade innan han skulle gifta sig. Han skulle köpa smycken för över 100 000kr till sin blivande fru.

[anne-li]

Per Ewert har skrivit en bok om guldet blev till sand men det är en hel annan
ingång till "guld blev till sand"!

[enjikaka]

Läste precis "Jordad" av David Jonstad där han belyser att byteshandel inte alls är något man gjort förr. Han verkar även dra upp i alla fall delar av det han belyser i boken i följande artikel: https://davidjonstad.se/2013/03/13/underhallande-upplysningsverk-om-skuldens-historia/

Det är snarare en "gåvoekonomi" som varit standard, med grund i tillit och underförstådd, men outtalad, skuld till medmänniskor.

Uttdrag ur boken:

Skulden som bindemedel

I verkligheten — i såväl historiska som nutida samhällen som inte räknas som marknadsekonomier — sker utbytet och fördelningen av varor och tjänster i stället genom diverse komplexa sociala arrangemang. Hur Henrik och Joshua från läroboksexemplet ovan tillgodoser sina behov skiljer sig åt beroende på vilken relation de har till varandra och i vilken sorts samhälle de bor. Så här, föreslår David Graeber, skulle det kunna gå till om de till exempel levde i ett intimt samhälle hos nambikwara-folket i Amazonas:

Henrik (som har potatis) går fram till Joshua och säger »Snygga skor!« Joshua svarar: »Å, de är inte mycket att ha, men eftersom du verkar gilla dem så kan du väl ta dem« Henrik tar skorna.

Henriks potatisar kommer aldrig på tal eftersom båda parter är väl medvetna om att Joshua, om han någonsin skulle behöva potatis, när som helst skulle kunna få några av Henrik.

På en annan plats, låt säga en skotsk by, hade det låtit annorlunda. Kanske får Joshua genom sin fru höra att Henrik behöver nya skor. Han går därför över till Henrik och ger honom sitt extra par skor. Han insisterar på att det endast är en gåva och att han inget behöver i gengäld. I praktiken innebär det ändå att Henrik får en sorts skuld till Joshua - om än en högst informell sådan. Hur ska Henrik betala tillbaka?

Det finns ett oändligt antal möjligheter. Kanske Joshua trots allt behöver potatis. Henrik låter lagom lång tid passera och kommer sedan förbi med potatisarna och insisterar på att även dessa är en gåva. Eller också behöver inte Joshua potatis just nu men Henrik väntar tills han gör det. Eller också dröjer det ett år, Joshua plane-rar att hålla en stor fest, så han strosar förbi Henriks lagård och säger: »Vilken fin gris ...«

I gåvoekonomin — det som har varit den gängse ordningen i så gott som alla samhällen innan marknadsekonomins intåg — består de ekonomiska relationerna människor emellan av en massa små och stora skulder till höger och vänster. Hur noga folk håller reda på dessa verkar variera, men det gemensamma med denna ordning är att de bildar ett socialt kitt. Skulderna binder människor samman och bygger upp ett ömsesidigt beroende där alla måste vara beredda att avvara till andra och samtidigt vara säkra på att de själva kan få om det är något de skulle behöva. En gåvoekonomi betyder inte att folk ger bort presenter till varandra stup i kvarten, utan att utbytet av varor och tjänster följer komplexa sociala konventioner som gör pengar överflödiga. Marknadseknomier och pengar har alltså inte uppstått spontant därför att byteshandel har ansetts krångligt. Så vad är da dess ursprung? Återigen talar verkligheten emot den etablerade uppfattningen. Pengar, i form av mynt, tycks ha uppstått i imperier som brottats med svårigheterna att försörja sina stora arméer. Att hålla en arme på tiotusentals man med mat och andra förnödenheter var oerhört kostsamt, så imperiernas härskare kom förr eller senare på den listiga idén att prägla mynt. Om man betalade soldaterna med dessa mynt och samtidigt krävde av befolkningen att avlägga skatt i form av samma mynt löstes arméförsörjningen i ett svep. För att komma över mynten var nämligen varje hushåll tvunget att sälja sådant som soldaterna behövde. Marknaden var ett faktum och staten dess skapare. Så var det med den ideologiska motsättningen mellan marknad och stat. Historien visar snarare att dessa två har tjänat varandra i syfte att överföra det som har producerats på marken, från bönder och arbetare till mellanhänder, byråkrater och överhet.

[Själv är bäste dräng]

Det är ju en hopblandning av den där skuld/gåvoekonomin med vanlig valuta som används på landsbygden även idag. Står man nära kommer aldrig pengar på tal, men många grannar gör upp vid årsskiftet i det som skjuter över åt endera hållet. Lanthandelns uppskrivningsystem är ju också en form av skuld-ekonomi, bara med skillnaden att han har utsocknes leverantörer som gör att han måste vara mer noga med att flödena stämmer.