har problem me min blandras

[Januschka]

En hud som har tagit över ledarskapet utomhus måste lära sej att han inte är högst i rang .
...
Men med en hund som redan vet sin rang gör det ingen skillnad vart man går .

Från det vi fick läsa så vet hunden sin rang och är bortskämt förmodligen. Dessutom stor nog att inte alla våga en dominansträning med honom. Han måste ner från sockeln/första platsen och upptäcka att man kan vara tryggare när tvåfotingen har ledarroll. En stor osäker hund som måste vara ledare utomhus är en belastning för ägaren, sig själv och en risk fäör alla han möter.

[Hundens Husse]

Från det vi fick läsa så vet hunden sin rang och är bortskämt förmodligen. Dessutom stor nog att inte alla våga en dominansträning med honom. Han måste ner från sockeln/första platsen och upptäcka att man kan vara tryggare när tvåfotingen har ledarroll. En stor osäker hund som måste vara ledare utomhus är en belastning för ägaren, sig själv och en risk fäör alla han möter.

Varför är det så många som så fort en hund gör utfall mm drar till med att man måste hålla på med "dominansträning"? Ledarskap handlar mycket om vem som tar initiativ till aktiviteter, svårare än så är det faktiskt ofta inte. Om man har problem med att hunden inte lyssnar (vilket i sig inte nödvändigtvis behöver betyda något mer än att den inte vet vad som förväntas av den, eller att "inte lyssna" har varit mer fördelaktigt historiskt) så finns det utmärkta träningsmetoder som inte bygger på aggression och konfrontation, dvs man behöver inte oroa sig för att "våga". Knepet är att börja i situationer som man vet att hunden klarar av, vara tydlig med vad man vill att hunden ska göra, och att använda hundens egna instinkter och beteenden för att få fram det beteende man faktiskt vill ha. Skvallerträning och fokusträning handlar bägge två om detta. Har man svårt att rent fysiskt hålla hunden så finns det utmärkta hjälpmedel, exempelvis easy walk-sele (en sån där sele där man fäster kopplet framtill istället för uppe på hundens rygg eller nacke).

Kom ihåg att hunden är en obotlig egoist. Den gör saker för att det tidigare har lett till, för den, önskvärda resultat, och vad hunden anser är önskvärt resultat är ofta men inte alltid genetiskt betingat. Det spelar ingen roll ifall det resultatet är att man inte längre har ont i örat (träning med negativ förstärkning), har fått en godbit (positiv förstärkning), eller den där andra individen har ökat avståndet, om hunden ser det som förstärkande. Sen kan vi människor tycka vad vi vill om vad som ska vara förstärkande eller inte, men det har i grunden ingen betydelse. Man kan betinga icke-primära förstärkare (och få en sekundär förstärkare eller markör, vilket exempelvis är vad "klicket" i klickerträning är - en markör, varken mer eller mindre) men har man stora problem så får man ofta återgå till rena primära förstärkare (mat ligger för många närmast till hands) och arbeta därifrån.

Jag har själv en hund som är ganska dominant till sättet och gärna ska vara den som bestämmer bland andra hundar. När han för inte så länge sen ville få en annan hund att göra som han ville (jag skojar inte) så använde han vad som inom mänsklig hundträning kallas shejping (shaping). Nämligen att bit för bit målmedvetet locka fram det beteende han ville ha. Om en (dessutom ganska dominant) hund använder en sån metod på en annan hund, varför skulle inte en människa (som påstås vara så mycket mer intelligent) kunna använda samma metod på en hund? Den andra hunden var för övrigt en rottweiler, inte heller det vad man brukar betrakta som den minst dominanta rasen.

[tinna.m]

Från det vi fick läsa så vet hunden sin rang och är bortskämt förmodligen. Dessutom stor nog att inte alla våga en dominansträning med honom. Han måste ner från sockeln/första platsen och upptäcka att man kan vara tryggare när tvåfotingen har ledarroll. En stor osäker hund som måste vara ledare utomhus är en belastning för ägaren, sig själv och en risk fäör alla han möter.

Detta var ungefär vad TS informerade om. Det fetade var TS beskrivning av uppkomna situationer. Vad som ska göras var frågan.
INGA lösryckta tips är till nytta. Det finns olika skolor, passar hund & husse olika väl.
Att upprepa problemet hjälper INGEN.

[Galopp]

Hur fungerar utfodringen av hunden? Ofta talar man om dominas men jag fick lära mig för inte så länge sedan att det tillfälle där ledaren utövar sin makt är just vid mat och sällan annars. Så, vem bestämmer över maten är min fråga. Man kan väl utveckla det till leksakerna. Är det du så faller det hela men är det hunden tror jag att det är lättast att börja där. Jag leker och busar med mina hundar men vill jag ha leksaken så är det jag som ska ha den samma gäller maten, vill jag ha något tar jag det. När jag menar allvar stirrar jag på hunden, blottar tänderna och morrar. Det brukar vara nog för att hunden ska släppa och böja bort blicken. Man kan också under lek se om man lätt kan välta hunden på rygg. I lek är det ett givande och tagande och som ledare "bjuder" man på att ge sig just för att man leker men detta ska gå åt båda håll. Vill jag lägga omkull min hund ska det gå att göra utan konflikt precis som den kan få brotta omkull mig. Eller så passar man på att lägga omkull när det gjort något riktigt dumt, då kan man morra samtidigt och hunden ska då ligga utan att nafsa eller kämpa emot. Men här kan vissa vekare hundar bli rädda och försöka försvara sig så man måste kunna skilja på en hund som är rädd eller en som utmanar. Har man en vek hund ska man naturligtvis aldrig lägga omkull den för då blir den bara mer osäker.

Utgå hela tiden från hur hundarna själva gör och blir du utmanad så finns ingen återvändo så man måste våga. Sen är det här bara ett test och inget man ska tråka hunden med dag ut och dag in. Är man tveksam och tycker att hunden utmanar en kan man göra något av detta för att "kolla av" hur det ligger till. Men som ledare ska man vara god och ens hund är ens vän och ingen man ska förtrycka. Jag har lagt omkull min hovawart två gånger på ett år dvs under den tid jag haft henne, hon är två år nu. Border collien gör jag det aldrig på, han skulle bli alldeles för ledsen och är klart undergiven. Båda hundar har jag fått som vuxna.

[Januschka]

Varför är det så många som så fort en hund gör utfall mm drar till med att man måste hålla på med "dominansträning"? Ledarskap handlar mycket om vem som tar initiativ till aktiviteter, svårare än så är det faktiskt ofta inte. Om man har problem med att hunden inte lyssnar (vilket i sig inte nödvändigtvis behöver betyda något mer än att den inte vet vad som förväntas av den, eller att "inte lyssna" har varit mer fördelaktigt historiskt) så finns det utmärkta träningsmetoder som inte bygger på aggression och konfrontation, dvs man behöver inte oroa sig för att "våga". Knepet är att börja i situationer som man vet att hunden klarar av, vara tydlig med vad man vill att hunden ska göra, och att använda hundens egna instinkter och beteenden för att få fram det beteende man faktiskt vill ha.

Jag förstår inte varför dominans skulle vara fult?

Min Rottis är ledare bland hundarna för han är dominant mot dom.

Och vill jag vara ledare till Rottisen får jag nog vara dominant mot honom. Inget fult eller svårt med en sådan hierarki.
Det har ingenting att göra med våld, aggressivitet eller misskött hund.

När vi fick nya hanhunden var han van att sova i säng och soffa, lyder när han inte hade något bättre för sig, tuggar på vad som fanns, tar maten från bordet och annat prins-beteende. 
Den obotliga egoisten lyssnade in nya ledaren snabbt och förståd vad som var önskat och vilka beteenden la honom över kors med mig. Visst, man får ett steg i taget och berömma och locka.. men lika väl gör jag klart att vi leka på mina villkor och mitt sätt och att mina gränser är bäst respekterad. Nu har vi en Rottis som alla anser vara hur snällt som helst - som en stor vaktig knähund ska vara

[Galopp]

Jag förstår inte varför dominans skulle vara fult?

Min Rottis är ledare bland hundarna för han är dominant mot dom.

Och vill jag vara ledare till Rottisen får jag nog vara dominant mot honom. Inget fult eller svårt med en sådan hierarki.
Det har ingenting att göra med våld, aggressivitet eller misskött hund.

När vi fick nya hanhunden var han van att sova i säng och soffa, lyder när han inte hade något bättre för sig, tuggar på vad som fanns, tar maten från bordet och annat prins-beteende. 
Den obotliga egoisten lyssnade in nya ledaren snabbt och förståd vad som var önskat och vilka beteenden la honom över kors med mig. Visst, man får ett steg i taget och berömma och locka.. men lika väl gör jag klart att vi leka på mina villkor och mitt sätt och att mina gränser är bäst respekterad. Nu har vi en Rottis som alla anser vara hur snällt som helst - som en stor vaktig knähund ska vara

Det är väl mer att uttrycket missbrukas. I en vargflock dominerar inte alfadjuren på det sätt som man ofta har trott. Det handlar mestadels om vem som ska äta först och vilka som ska få valpar. Det viktigaste är väl att man som ägare visar tydligt vem som ska ta initiativ för det är det ledarskapet i det stora hela handlar om. Precis som på en arbetsplats.

[Malines här igen]

Det är väl mer att uttrycket missbrukas. I en vargflock dominerar inte alfadjuren på det sätt som man ofta har trott. Det handlar mestadels om vem som ska äta först och vilka som ska få valpar. Det viktigaste är väl att man som ägare visar tydligt vem som ska ta initiativ för det är det ledarskapet i det stora hela handlar om. Precis som på en arbetsplats.

Ja. Det handlar om LEDARSKAP, inte om att dominera. I en vargflock (och i hundflockar) samarbetar man, men med ett tydligt ledarskap. Det samma bör gälla för hund - människa.

Jag blir lite trött på människor som försöker prata hundspråk. Min bjässe vet att jag bestämmer trots att han aldrig någonsin under några som helst omständigheter får slicka mig i ansiktet. Vi har ett eget språk, ett mellanting mellan hund och människospråk, och det tror jag förekommer i alla hund-människarelationer där det finns kommunikation över huvud taget. Vi människor suger på att prata hundiska, och de är usla på att fatta vad vi säger. Alltså handlar det alltid om att mötas på halva vägen och lära sig av varann.

Sen finns det "verktyg" man kan använda sig av, och dessa verktyg lär man sig genom att titta på hur en sund hundflock agerar.

Ett exempel är att lägga sig platt på mage om man försöker få kontakt med en mycket feg och rädd hund. Ett annat exempel är att inte vika med blicken om man blir utmanad. Ett tredje är att vända bort ansiktet, sätta sig på huk och långsamt sträcka fram handen om man ska hälsa på en hund som känns okontrollerad och instabil. Finns massor av verktyg. Men man ska aldrig inbilla sig att man kan prata hundiska flytande, för det kan ingen människa.

[Hundens Husse]

Utgå hela tiden från hur hundarna själva gör och blir du utmanad så finns ingen återvändo så man måste våga.

Fast då ska man vara j*igt medveten om hur aggressivt beteende det i hundens värld är (och alldeles i synnerhet om man inte kommit överens om att det är lek) att brotta ner och hålla fast en annan hund, eller att stirra den i ögonen. Om hunden ser sig själv som den ranghögre så kan sådant väldigt snabbt sluta i ett allvarligt slagsmål. Jag tror dock fortfarande inte att det här handlar om rang i någon form, eftersom hunden uppför sig olika inne och ute; hade det varit fråga om rangordning så hade det inte spelat någon roll om TS var inne eller ute.

Människan ska vara så intelligent, varför ska man då hålla på att vara aggressiv mot hunden? Outbrain rather than outbrawn. "Lura" hunden att göra det du vill, och förstärk det beteendet på ett positivt sätt.

En anledning varför jag känner så starkt för detta är nog också att jag fått "reparera" en hund som inte bara bollades runt mellan åtskilliga hem under större delen av sitt liv, utan förmodligen utsattes just för många hårda träningsmetoder. Det tog ett halvår av målmedvetet arbete att i honom bygga upp något som ens påminde om självförtroende och verklig trygghet i sig själv, i en ras som är känd för att älska allt och alla vad människor heter vid första mötet.

Det är väl mer att uttrycket [dominans] missbrukas. I en vargflock dominerar inte alfadjuren på det sätt som man ofta har trott. Det handlar mestadels om vem som ska äta först och vilka som ska få valpar.

Njae, oftast (men inte alltid) så består ju en vargflock av ett föräldrapar samt deras avkomma i olika ålder från småvalpar upp till kring könsmognaden. Ser man till de flesta vargflockar i det fria så söker sig ju valparna ut i världen för att skaffa sig ett eget revir och en partner just i samband med könsmognaden, även om det också händer att könsmogna individer stannar kvar i sin födelseflock. Hundar liksom vargar i djurpark har inte möjligheten att lämna flocken på eget initiativ utan det måste hanteras på annat sätt. Jag vill också bestämt minnas, men kommer inte ihåg exakt varifrån, att jag sett det dokumenterat att valparna faktiskt många gånger får äta först, vilket skulle ge dem en överlevnadsfördel. Det var Björn Afzelius som sjöng, helt korrekt, att "livets mening är att livet skall bestå".

[Malines här igen]

Jag vill också bestämt minnas, men kommer inte ihåg exakt varifrån, att jag sett det dokumenterat att valparna faktiskt många gånger får äta först, vilket skulle ge dem en överlevnadsfördel. Det var Björn Afzelius som sjöng, helt korrekt, att "livets mening är att livet skall bestå".

Alfatikens valpar äter först, i det fall det finns flera valpkullar i flocken äter de INTE först. Efter alfatikens valpar, alfatiken själv, och sen i varierande ordning beroende på rang. Men de enda valpar som prioriteras är Alfans.

[Jonazid]

Tolkar det som osäkerhet. Tror inte på detta ledarskap
babbel.

Ta kontakt med en hundtränare med bra metoder.
Lär hunden skvaller träning.

[Galopp]

Jag tror också mest på att du tar kontakt med en bra instruktör. Det är lätt att komma med massor av förslag och ideér men de är ju anpassade efter oss som ger dem och efter de hundar och problem vi har. Det är svårt att via det här veta hur du är och din hund är men med en bra instruktör kommer nog det hela lösa sig ganska enkelt.

Lycka till

[Malines här igen]

Jag tror också mest på att du tar kontakt med en bra instruktör. Det är lätt att komma med massor av förslag och ideér men de är ju anpassade efter oss som ger dem och efter de hundar och problem vi har. Det är svårt att via det här veta hur du är och din hund är men med en bra instruktör kommer nog det hela lösa sig ganska enkelt.

Lycka till

Håller med.

[tinna.m]

Då kommer frågan var att finna en bra instruktör... finns olika åsikter och f*n inte lätt att hitta rätt.
Ungefär som i många trådr det hänvisas till vetrinär trots att det inte finns tillgängligt av olika orsaker.
Mitt tips är och förblir Jan Fennel-bok.
Du ignorerar inte hela tiden, lika lite som du låser in hundarna hela tiden, och därigenom undviker kontakt, vilket Snuzer rekomenderar.

[Jonazid]

Att hitta en bra tränare är inte så svårt. Skriv landskap och närmast större stad så ska
jag slänga ut lite krokar efter en bra tränare.