Det här är min erfarenhet av hur det är att försöka fånga får på bild: det blir rumpor eller nos. 

Det här var vår finska tacka Josefina och hennes tacklamm Minttu och Milky år 2007. Lammens far var till hälften ålandsfår, därav deras lite udda färger.

Som synes är Josefina på god väg att förverkliga fårnos-mot-kameralins-momentet som enligt min erfarenhet infaller minst en gång under varje fårfotografering... 

Av någon anledning tyckte Trean att foderfatet var ett Bra Ställe att ligga i!

(Men det låg henne inte i fatet att hon hoppat i galen tunna...  Förlåt, är en kronisk ordvitsare  )

...av Faline, om jag inte minns fel! Ibland är det svårt att fotografera får. Antingen blir det nosavtryck på kameran eller en bild av en fårrumpa i fjärran.

Jag gillar den här bilden eftersom de råkade stå så att det i den här vinkeln ser ut som om de balanserar på varandras ryggar!  Uppifrån tuppen Stig-Sören (vi sportar med udda tuppnamn), Hulda och Marta. Vad gäller raser är de en salig blandning.

Det måtte vara skönt att ligga i vårsolen med nosen i mammas ull!  Från vänster Stracciatella, Faline och Tjalve.