Det finns något som heter åska och vi har inte en enda laval kvar!
Jodå, det har funnits vissa Laval-stängselapparater som inte tålde åska riktigt så bra som de borde. T ex de sista nätanslutna apparaterna de byggde själva (de som var utvecklade av en konsult i Jönköping - 2K, 8K m fl), tidiga utföranden av 25K, USA- och Canada-modellerna av 6K, den gamla 210. Men de är undantag i den stora mängden.
Man ska komma ihåg att det fall då det är lättast att en stängselapparat går sönder pga åska är vid en ganska svag åsköverspänning, som inte räcker till för att tända gnistgapet som finns som grovskydd mellan stängsel- och jordklämma i de flesta stängselapparater. Om gnistgapet tänder så tar det hand om det mesta av energin ur åskpulsen, men om det inte tänder så går åskpulsen bakvägen genom transformatorn, transformeras ner till lägre spänning och högre ström, och då kan det vara svårt att få elektroniken att hålla för detta. Elektronikens tålighet mot en åskpuls med viss energi kan vara mycket olika beroende på om det är en positiv eller negativ åskpuls. De flesta stängselapparater på europamarknaden är optimerade för att tåla positiv puls bättre, men apparater tillverkade i Australien eller NZ (Gallagher, PEL, Speedrite m fl) är tvärt om.
Ett annat fall är om gnistgapet tänder men jordtaget är dåligt så det slår över mellan lindningarna i transformatorn och åskenergin går vidare ut på elnätet. Då brukar det inte bara vara stängselapparaten som går sönder. Föreskrifterna ställer mycket stränga krav på isoleringen i elstängseltransformatorer, och förr, innan CE-märkningens tid, krävde myndigheterna i vissa länder (bl a Holland och Canada) att varje enskild transformator skulle isolationsprovas med simulerad åskpuls, det räckte inte med bara typprov.