KRAV PÅ UPPFÖDARNA!

[Kimma]

Det är så att jag egentligen är för trött mentalt för att skriva här. Har skrivit artiklar och debatterar med myndigheter och organisationer, där är jag verkligen saklig. Det har liksom tagit musten ur mig.
Så, nu lämnar jag denna sajt för ett tag. 

Det förstår jag, om man som du ägnar hela sin vardag åt att leva i frustration och känna sig manad att framföra sitt budskap överallt, precis ÖVERALLT så blir man ganska snart utbränd. Det finns ett bra ord för den mentalitet du påskiner här och det är, mani.

Hoppas du snart mår bättre och kommer tillbaks med mycket fakta, artiklar osv så vi får en jämn diskussionsnivå här. Krya på dig!

[Jomark]

Det är förbjudet att annonsera ut djur på Tradera, så där finner du nog inga hundar.
På Blocket kan jag hålla med om att det är mycket som är trist. Men mest alla dessa kattungar reagerar jag på. Kastrera djur som inte ska användas till avel! (men nu talar vi om hundar här och inte katter. Ursäkta sidospåret )

[Skogsmullan]

Det förstår jag, om man som du ägnar hela sin vardag åt att leva i frustration och känna sig manad att framföra sitt budskap överallt, precis ÖVERALLT så blir man ganska snart utbränd. Det finns ett bra ord för den mentalitet du påskiner här och det är, mani.

Hoppas du snart mår bättre och kommer tillbaks med mycket fakta, artiklar osv så vi får en jämn diskussionsnivå här. Krya på dig!

Skulle det vara nåt fel i att engagera sig menar du? Om jag vill gå i döden för djurens skull är det min ensak. Gör du själv nånting åt missförhållandena eller är du lika ego som dom flesta andra svenskar?

[Birgit]

Men svara på min fråga då Skogsmullan

[Kimma]

Skulle det vara nåt fel i att engagera sig menar du? Om jag vill gå i döden för djurens skull är det min ensak. Gör du själv nånting åt missförhållandena eller är du lika ego som dom flesta andra svenskar?

Läs mitt inlägg ovan så ser du att jag inte är särskilt ego och hade du engagerat dig tidigare i vad jag skriver (kan va svårt med över 10 000 inlägg kanske) så hade du också insett att jag är en person som viger hela mitt liv och all min fritid åt mina djur, djur i allmänhet och andras djur. MEN den stora skillnaden mellan dig och mig är att jag vet när jag måste trycka in stoppknappen och se till mitt eget väl och ve. Om inte jag mår bra och är utarbetad av sorg över andra (djur eller människa) så kan jag inte heller ge det de skulle behöva. Nog värnar jag om djuren, för vi för deras talan men jag tänker aldrig låta mig slukas av oro och på så vis störta mig själv. Då har ingen glädje eller nytta av mig. Eller tycker du jag har fel?

p.s sen är jag inte svensk heller. Kanske därför. 

Jag har omplaceringsdjur som farit illa. Har haft en hel hög fram tills nu och jag är snart 37 år gammal, så jag har hunnit med en del. Jag har hjälpt kattkomando syd med omplaceringar och tagit mig ann de värsta fallen som inte gick att placera för att jag har möjlighet till det. Jag har bekostat kastreringar åt andras djur för att de mådde bättre av det och lagt alla mina tjänade pengar under de senaste 10 åren på djur. Så hur får du till det att jag skulle vara ego?

[ledup]

Det är svårt att "rädda" djur.
Det tror jag de flesta här vet som har försökt vet.
Och det absolut svåraste är att lära sig att tala/skriva så att folk tar till sig det man säger/skriver utan att man för den skull trampar andra på tårna. Ödmjukhet, social kompetens, tålamod och även viss respekt för människors olika levnadssätt är enda vägen tror jag om man vill nå fram.
Att anklaga, kategorisera och måla ut sig själv som felfri får bara till följd att folk retar upp sig och du förlorar fler än du vinner i din "kamp".
Sedan finns det dem som aldrig tar till sig det man säger för de vill inte. Då spelar det ingen roll om man hänger upp sig död i en grantopp för att statuera exempel, budskapet kommer inte att gå fram ändå.

Långsiktiga förändringar är också svårt att åstadkomma genom att rädda enstaka djur.
Jag har fått intrycket att ju fler man räddar ju mer ok. är det att låta djuren leva vind för våg, då man vet att andra tar ansvar för dem.
Och tyvärr så finns det fler djur än det finns goda hem för.

Att skapa fler lagar och paragrafer hjälper föga så länge det inte finns någon som följer upp att dessa följs.
Om man tittar på vad skogsmullan kräver av en uppfödare så är det ju att man skall vara någon form av övermänniska som kan se in i framtiden.
Det är jätte svårt att lära känna människor och du vet aldrig vad som händer. Psykisk sjukdom, ekonomiska problem och lögner är inget som man kan se utanpå någon, inte ens någon som du känner mycket väl.
Att lägga allt ansvar på uppfödare för att djur far illa är inte rätt.
De som sålt valpar till människor som missskött dem vet hur svårt det är att få ta tilllbaka en valp även om du vill. Särskilt när människor flyttar, uppger fel adresser , skriver över hunden på andra o.s.v.

Att det sedan finns oserösa uppfödare är en annan sak. Det kan ju inte heller de "seriösa" anklagas för heller ,lika lite som att jag ska ta ansvar för alla som kör mot rött i trafiken bara för att jag har körkort.
Att sälja hundar/djur på blocket kan väl inte heller räknas som oseriöst jämfört med en lapp på Icas anslagstavla?
När jag har satt ut annonser på blocket är det för att jag når ett större antal människor till ett rimligt pris och framför allt för att jag får FLER köpare att sålla bland. Jag kan inte se något osunt i det.

De som jag känner som nått mest framgång i djurskydds världen  är våra söta tanter i djurskyddsföreningen som med mild röst pratar med alla möjliga människor med problem utan att använda allt för hårda ord. Och ett så oändligt tålamod de har och livsvisdom.
De följer sedan upp djuren med spontana besök med jämna mellanrum och är alltid fantastiskt trevliga .
Jag beundrar dessa människor något så oerhört för deras engagemang, tålamod och framför allt tror jag framgången ligger i att de gillar människor också, inte bara djur.

Trots allt så tror jag ju att många gamla och psykiskt sjuka mår bättre av att få behålla sina djur med hjälp och lite vägledning än att man sliter djuren ifrån dem under skrik och vrål.
Sedan finnns det ju de som inte skall ha djur också men de måste man ju ändå säga är en liten del människor som vi andra inte kan ta ansvar för.
Detta ansvar måste ligga på någon myndighet och inte på något civil "rädda djuren" organisation.
Att sedan myndigheten är dålig på att i tid göra ingripanden är en helt annan sakfråga än att uppfödare skall ta större ansvar (som de dessutom saknar lagligt ansvar att göra).

Jisses vad jag bluddrar...
 

[Birgit]

Det är väl så att vi har olika infallsvinklar Men man måste se helheten och relevansen i det man gör.
Jag stör mig t.ex på folk som ger sina djur för lite frihet och möjlighet att få utlopp för sina naturliga behov och instinkter. Det finns de som anser att jag är helt ute och cyklar och då kan man fråga sig: Vem har rätt? Vad ska Djurskyddet rycka ut på?
Precis som vid människomisshandel är det lättare att ta på de fysiska missförhållandena. En hund, katt eller för all del får kan inte tala om att de inte tycker om behandlingen de utsätts för, så det är ju endast de som misskött sina djur i större omfattning som upptäcks.
Vardags misskötsel ser varken medmänniskor eller myndigheter. Tror fortfarande att upplysning i tidig ålder är det bästa sättet att komma åt problemet. Inte mer paragrafer. Att öppna folks ögon för hur djur fungerar och vilka grund behov utöver mat de behöver!

[Birgit]

ledup, oavsett bludder, tycker jag du framförde det hela mycket tydligt och bra! Många mår bra av att umgås med djur, många som missköter djuren gör det av oförstånd, eller egen ohälsa.
Så det är kanske vi - medmänniskor som är skurkarna? Vi som inte bryr oss om medmänniskorna, förrän vi ser deras vanskötta djur och då straffar vi dem iställer för att hjälpa dem

[Boerlady]

Svarar SKOGSMULLAN:

Alltså nu undrar jag lite här.Vi pratar renrasiga amstaffar eller? och uppfödare som är medlemmar i rasklubben? Jag kan säga såhär att de uppfödarna skulle aldrig sälja till en oseriös köpare,då de redan jobbar i uppförsbacke för att bättra på rasens rykte.Och de säljer inte sina hundar blligt,vilket gör att oseriösa köpare tycker det är för dyrt och backar,köper hellre en billg blandras.

Sedan angående hårdare krav,det önskar jag med det kunde bli,oavsett ras.Men tyvärr är svenska lagen så att hunden,så fort den är såld,så har uppfödaren inget att säga till om,oavsett om man skriver ett papper om det och det, eller inte.En hund klassas som en vara,inte ett levande väsen med känslor  = (
Har en renrasig amstaff själv.Han är inget vapen,han är en snäll familjehund.

[ledup]

..Och jag skulle skriva laglig RÄTT inte ansvar i sista raden, vaktar ett barn som ville dödsstörta från diskbänken så det blev lite fel.

[Nettus]

Amen. Jobbade i Dallas och Houston rätt många år och fy fan vilken mentalitet. Animal Cops Houston är INGEN överdrift. När jag flyttade tillbaka till Sverige så är det en sån markant skillnad hur folk generellt förhåller sig till hundar.

På en punkt håller jag med Cesar Millan: hundar ska ha mycket mer motion än de får. Men det gäller bara hundar i USA. Där är det ovanligt att folk över huvud taget går på promenader med sin hund, möjligtvis en tur runt kvarteret en gång varje dag.

[Birgit]

Det är vanligare än du tror i Sverige också, Nettus! Precis som människan, behöver hundar röra på sig för att må bra. Att gå en tur i koppel ger inte den rörelsefrihet som ett djur behöver.
Vet inte varför vi tror att vi är så bäst i Sverige? Dessutom är USA väldigt stort och där finns många varianter på hundhållning där också. Därmed inte sagt att USA är något föredöme, men att andra länder har en annan syn på hundhållning behöver inte vara negativt för hunden.

[Skogsmullan]

Svarar SKOGSMULLAN:

Alltså nu undrar jag lite här.Vi pratar renrasiga amstaffar eller? och uppfödare som är medlemmar i rasklubben? Jag kan säga såhär att de uppfödarna skulle aldrig sälja till en oseriös köpare,då de redan jobbar i uppförsbacke för att bättra på rasens rykte.Och de säljer inte sina hundar blligt,vilket gör att oseriösa köpare tycker det är för dyrt och backar,köper hellre en billg blandras.

Sedan angående hårdare krav,det önskar jag med det kunde bli,oavsett ras.Men tyvärr är svenska lagen så att hunden,så fort den är såld,så har uppfödaren inget att säga till om,oavsett om man skriver ett papper om det och det, eller inte.En hund klassas som en vara,inte ett levande väsen med känslor  = (
Har en renrasig amstaff själv.Han är inget vapen,han är en snäll familjehund.

Så bra för din staffe, som har det bra. Vet tyvärr om allt för många av den rasen som har det enormt dåligt.

[Gunilla0]

Bra och tänkvärt inlägg Ledup! Jag håller också med Birgit om att många som inte sköter sina djur bra gör det av okunskap eller av egen ohälsa, i synnerhet det senaste. Det ligger nog många mänskliga tragedier bakom djurskyddsärenden, de som handlar om vanvård alltså, misshandel är nog en annan sak.

[Skogsmullan]

Bra och tänkvärt inlägg Ledup! Jag håller också med Birgit om att många som inte sköter sina djur bra gör det av okunskap eller av egen ohälsa, i synnerhet det senaste. Det ligger nog många mänskliga tragedier bakom djurskyddsärenden, de som handlar om vanvård alltså, misshandel är nog en annan sak.

Och varför finns det okunskap när så gott som alla har tillgång till internet? Okej, dom som inte kan/orkar söka, vem ska hjälpa dom "stackarna"? Jo, uppfödarna.
Det skulle absolut vara ett krav man kunde ställa på dom, att upplysa köparna om vad det är dom skaffar sig.

[Gunilla0]

Kunskap kan man väl se som en skyldighet att skaffa sig när man tar på sig ett ansvar. Men som jag skrev så är väl ohälsa, i synnerhet psykisk sådan, en större orsak. Många psykiskt sjuka tar bra hand om sina djur också. Har sett exempel på både och i mitt jobb (inom socialtjänsten).

[ledup]

Men hur ska du kunna hjälpa om du inte får tag på en människa? Ska man föra in flyttförbud i köpeavtalet?
Jag förstår inte riktigt vad du vill att man ska göra som uppfödare för att hindra att djur far illa.
Det finns inget säkert sätt eftersom det är levande varelser och människor det handlar om.

Många som vansköter sina djur är inte ens medvetna om att de gör det vilket gör att de inte heller söker kunskap eller hjälp.
Som uppfödare har du ingen laglig rätt att göra någonting i juridisk mening. Du får inte besöka någon utan att vara inbjuden, du får inte ta djuret från någon om vedebörande betalt för den (om det bara är en delsumma spelar ingen roll), om människan inte vill att du ringer och du ändå gör det är även det straffbart.
Ett "eget" upprättat köpeavtal gäller oftast inte eftersom djur räknas som en vara (d.v.s konsumentköplagen skyddar den som köpt varan och den lagen gäller före alla andra kontrakt när rätten gör en bedömning). 

Jag hade förstått din ilska bättre om du riktade in dej på dem som massproducerar valpar men att hetsa på alla dem som föder upp hundar är inte rätt.
Det finns ju regler både inom SKK och i djurskyddslagen som jag tror räcker egentligen för att stävja dessa problem som du hetsar upp dig över.
Däremot finns inte tillräckligt med folk som kontrollerar att dessa regler följs eller så blir det en så lång process innan "fallet" är utrett att djuren redan är döda el. döende.
Detta ser jag som ett större problem än att uppfödarna brister i ansvar.

Har du läst djurskyddslagen ?
I så fall vad tycker du är fel i den?
Tycker själv att vår djurskyddslag är väldigt klar och enkel med hur man skall sköta sina djur. Förstår inte hur man med juridiska paragrafer skall kunna göra det klarare (står t.ex. att hundar inte får förvaras i bur vilket du ju är upprörd över).
 

[Skogsmullan]

Kunskap kan man väl se som en skyldighet att skaffa sig när man tar på sig ett ansvar. Men som jag skrev så är väl ohälsa, i synnerhet psykisk sådan, en större orsak. Många psykiskt sjuka tar bra hand om sina djur också. Har sett exempel på både och i mitt jobb (inom socialtjänsten).

Psykiskt sjuka som INTE tar bra hand om sina djur då? Hur handlar ni då?

[Skogsmullan]

Men hur ska du kunna hjälpa om du inte får tag på en människa? Ska man föra in flyttförbud i köpeavtalet?
Jag förstår inte riktigt vad du vill att man ska göra som uppfödare för att hindra att djur far illa.
Det finns inget säkert sätt eftersom det är levande varelser och människor det handlar om.

Många som vansköter sina djur är inte ens medvetna om att de gör det vilket gör att de inte heller söker kunskap eller hjälp.
Som uppfödare har du ingen laglig rätt att göra någonting i juridisk mening. Du får inte besöka någon utan att vara inbjuden, du får inte ta djuret från någon om vedebörande betalt för den (om det bara är en delsumma spelar ingen roll), om människan inte vill att du ringer och du ändå gör det är även det straffbart.
Ett "eget" upprättat köpeavtal gäller oftast inte eftersom djur räknas som en vara (d.v.s konsumentköplagen skyddar den som köpt varan och den lagen gäller före alla andra kontrakt när rätten gör en bedömning). 

Jag hade förstått din ilska bättre om du riktade in dej på dem som massproducerar valpar men att hetsa på alla dem som föder upp hundar är inte rätt.
Det finns ju regler både inom SKK och i djurskyddslagen som jag tror räcker egentligen för att stävja dessa problem som du hetsar upp dig över.
Däremot finns inte tillräckligt med folk som kontrollerar att dessa regler följs eller så blir det en så lång process innan "fallet" är utrett att djuren redan är döda el. döende.
Detta ser jag som ett större problem än att uppfödarna brister i ansvar.

Har du läst djurskyddslagen ?
I så fall vad tycker du är fel i den?
Tycker själv att vår djurskyddslag är väldigt klar och enkel med hur man skall sköta sina djur. Förstår inte hur man med juridiska paragrafer skall kunna göra det klarare (står t.ex. att hundar inte får förvaras i bur vilket du ju är upprörd över).
 

Lagen är bristfällig och går att modulera allt efter beov. Tillsyn 2 gånger om dan.....rastas utanför hemmet.....
usch, det är inget bra.

[Gunilla0]

Psykiskt sjuka som INTE tar bra hand om sina djur då? Hur handlar ni då?

Vilka är ni? Som biståndsbedömare har jag ringt djurskyddsinspektören en gång. Det blev mycket bätttre efter det, men personen var också vräkningshotad och fick ungifär samma krav på sig från hyresvärden som från djurskyddsinspektören. I andra fall har det oftast räckt med att personen får hjälp att ta hand om sig själv och sin vardag.