Slakt

[admin]

Sven Bergersjö
 Ti 31 Jul, 2001 - 16:57
--------------------------------------------------------------------------------
Jag har lite funderingar på vad det gäller för lagar och regler med slakt inom självhushåll. En del personer jag känner hävdar att med EU så har nya lagar tillkommit som gör att det inte längre är tillåtet för en lantbrukare att slakta sina egna djur till sitt hushåll (eller till husbehovsförsäljning)! De måste köras iväg till ett slakteri! Kan detta verkligen stämma? Är det någon som vet?
 
tg
 Ti 31 Jul, 2001 - 22:11
--------------------------------------------------------------------------------
No problems. För eget bruk - OK. För försäljning har regelverket skärpts något. Jag menar, att nere på kontinenten har man mycket småskaligt, slakt, mejeri och dyl., - och det retar byråkraterna, som försöker skärpa kraven för att slå ut småskaligheten.

Och, - här i landet har småskaligheten varit borta sedan årtionden. Men, för eget bruk kan man slakta. Det gäller även släktingar och bekanta, - om man kan hålla tungan rätt i mun ! ? !
 
Sven Bergersjö
 On 1 Aug, 2001 - 11:52
--------------------------------------------------------------------------------
Hålla tungan rätt i mun- du menar att man inte talar om för byråkraterna att man inte äter hela grisen utan kanske säljer halva till en bekant i stan?
 
tg
 To 2 Aug, 2001 - 07:55
--------------------------------------------------------------------------------
Tja, en grabb jag träffade för några år sedan sålde en slaktad gris till ett par "stabor". De fick problem med magen, nån taskig pizza troligen, och gick till miljökontoret och var bekymrade.

Vilket resulterade i att "grabben" (17 år) fick besök av en polis, (som erkände att han också handlade svartslaktat) förhör och böter.

Så ska man sälja svart, så bör man vara en god granne och veta vem man handlar med.

Men även om detta låter kriminellt, så finns det en "övergång" mellan godkänd och kriminell verksamhet och det är den jag "menar".
 
Sven Bergersjö
 Må 6 Aug, 2001 - 06:20
--------------------------------------------------------------------------------
Det var heller inte skatten jag funderade över utan andra lagar. Man kan ju alltid GE bort en julskinka till sin polare i stan som julklapp till exempel...
 
tg
 Ti 7 Aug, 2001 - 15:27
--------------------------------------------------------------------------------
Skattefrågan och hälsofrågan är ju vad överheten är intresserade av....... Vad mer?
 
Sven Bergersjö
 On 8 Aug, 2001 - 07:00
--------------------------------------------------------------------------------
Tja, jag vet inte. Men folk jag känner har fått problem med att köpa hemslaktat efter EU-inträdet och hävdar att det beror på nya dumma lagar.
Skatten kan man ju alltid komma runt. Du kan ju ge bort upp till 10000 kr. i present utan att mottagaren får skatta för det. Så då kan man ju ge sin käre vän valfritt belopp dock högst 10000:- i julklapp eller så och kan själv få kött i present av den trevlige vännen... Inga problem.
Hälsofrågan dock, som du nämner, det är där jag är bekymrad. Det är där som EU kan tänkas ha hittat på dumma lagar som att det vore mer hälsosamt att köpa kött från slakterier...
Sven
 
tg
 On 8 Aug, 2001 - 07:35
--------------------------------------------------------------------------------
Alltså när det gäller nötkött, så ansåg en storskalig svartslaktare i en rättegång ?!, att efter EU-inträdet, så var det kört för svartslakten.
Detta p.g.a.den mycket nogranna identitetskontrollen av nötkreatur inom EU.

"Skotten i Ljungskile" är bevis på detta. Där sköt man ett litet fåtal djur för en djurägare, då de ej var regelmässigt identifierbara. Ett övergrepp som dessutom var/är ovanligt inom övriga EU, man använder sig oftast av mjukare metoder. Så i detta fall hänvisade svenska myndigheter till EUs regelverk, för att driva saken på ett sätt som inte var EU-mässigt.

För övrigt så tror jag inte att nyheterna är så stora, men jag skall kolla runt litet.

Vore tacksam om du kunde ge exempel på problem.!

T.ex.
Inom hönserierna har det småskaliga totalt havererat genom de egendomliga krav på "godkända packerier" som genomförts p.g.a. salmonellaproblemen inom den storskaliga äggproduktionen. Jag en bekant som förlorade sin affärsverksamhet av den anledningen.

Det kan jag berätta mer om .
 
Sven Bergersjö
 On 8 Aug, 2001 - 08:43
--------------------------------------------------------------------------------
Exempel på problem:
En bekant till mig brukade köpa en halv gris om året av sin kusin. Efter EU-inträdet vågar kusinen inte längre sälja, jag vet ej varför...
Ja tack, berätta gärna mer om hönseri/salmonella/äggproduktion!
 
tg
 Sö 19 Aug, 2001 - 00:14
--------------------------------------------------------------------------------
Ja, hur var det nu....

Jag har vissa egna erfarenheter av höns. Jag arbetade en gång på ett företag med ca. 25 000 höns..... och ca: 20 000 st broilerkycklingar per omgång.

Så kallade "gallhöns" skulle man ju leta reda på och avlägsna. Jag brukade ge dem friheten, denna rättighet som , åtminstone för höns, innebar en plats i magen på någon räv.

Min bekant han försökte ge hönsen en värdig tillvaro, s.k. sprätthöns. Allt enligt den beramade djurskyddslagen, som gavs till vår stora författare Astrid Lindgren. Att man sedan ej brytt sig om denna lag, när det gäller storskalig produktion, är vad min bekant blev varse.

Han satsade alltså på sprätthöns, småskaligt, enligt de regler som han kunde se gällde runt -88-90. Sedan byggde han upp en kundkrets, dagis, vårdhem m.m. Levererade själv äggen, höll god kvalitet,m.m.

Men när sedan regelverket, via EU, förvärrades. Som t.ex. att allt foder till hönsen måste värmebehandlas för att slå ut ev. salmonella, så fördyrades hans foderhantering. Nästa steg blev att skapa s.k. "godkända packerier" . Åter en åtgärd för att "gjuta olja på vågorna" från EU-håll, ty salmonella i ägg är ett allvarligt problem. I den storskaliga hanteringen!

Detta blev slutet. Han blev trakasserad av miljökontorets personal, (vilka givetsvis bara gjorde sitt jobb), kunderna blev varnade för att det kunde innebära risker att köpa hans ägg, m.m.

Resultatet är, att idag har han förutom att lagt ner verksamheten, sålt sin gård ,och säljer finska burhönsägg från "godkänt packeri" till sina gamla kunder. Säljer till lägre priser och får mer över. Åtminstone än så länge.

Förlorarna är många, hönsen, bonden och konsumenten.

Min närmaste affär har ägg, från godkänd packeri, producerade så där 20 mil härifrån. Tidigare hade affären närproducerade ägg, ca. 0,2 mil från affären. Det är säkrast så, säger föreståndaren............

Sorgligt, det är vad det är.............

Egna höns är nog det enda man kan rekommendera.....................
 
Sven Bergersjö
 Må 20 Aug, 2001 - 07:07
--------------------------------------------------------------------------------
Aj då, det där var ju inga goda nyheter!
Jag hade hoppats få någon sorts hjälp om hur man kan kringgå EU-reglerna och köpa ägg & kött även om man bor i staden, av vänner på landet...
 
IngemarE
 To 12 Dec, 2002 - 22:41
--------------------------------------------------------------------------------
Hej.
Jag har funderat lite på att ha en liten gård där folk från exempelvis stan kunde ha sina egna djur. Alltså, jag föder upp och sköter om dem. Du "köper" T.ex grisen som liten och betalar mig för mat och skötsel. När som helst kan du komma och titta till den, se att den har det bra. När det är dags för slakt får du välja om du vill vara med eller inte. Men du skall alltid kunna se att det är din gris som du får hem till frysboxen. Borde fungera eller?
Förresten söker jag efter goda, kryddiga recept på korv att stoppa själv, någon som vet om något?
Ha en lugn Jul, Ingemar.
 
tina
 Fre 13 Dec, 2002 - 19:41
--------------------------------------------------------------------------------
Bra idé, IngemarE! Det där skulle säkert intressera flera stadsbor.
 
Ronny
 Sö 15 Dec, 2002 - 02:02
--------------------------------------------------------------------------------
Hej!

För det första: Tag saken i egna händer och håll en liten flock höns så får ni kanonägg!

Före det andra: Tag upp problemet med tuppen som sanitär olägenhet/störande faktor och försök få folk i stan att fatta att det är så jävla gött att vakna på det sättet, jämfört vatt bli chockad av sopbilens skitavgaser och kras!
 

[Anders]

Om någon är intresserad av att få korrekt kunskap om vad som gäller slakt så kan jag ge ett uttömmande svar. Men intresset kanske inte är så stort. Sista inlägget är ju från december 2002. De som hittills har svarat har svarat helt galet. Skatten kommer man inte undan oavsett om man ger bort, äter upp köttet själv eller säljer det. Vårt samhälle och skattesystem bygger på att de flesta är ärliga och betalar sin skatt. Hygien och mörningsprocesser är i de allra flesta fall bättre på slakteriet än på gården. Men är den någon som vill veta utförligt så skall jag förklara.

[Camilla]

Om någon är intresserad av att få korrekt kunskap om vad som gäller slakt så kan jag ge ett uttömmande svar. Men intresset kanske inte är så stort.

JO, det är det visst!! Berätta!

[Anders]

Slakt och skatter.
Teoretiska modeller a la svartslakt, statskupp, revolution eller att förändra skattesystemet genom riksdagen och något politiskt parti är en annan fråga att diskutera. Jag utgår från gällande regler och system. Jag försöker beskriva det så enkelt jag förmår.

Om man som privatperson har inkomster från eget arbete utan att vara anställd så klassas man av Skattemyndigheten som företagare, dvs innehavare av enskild firma. (Att det i de flesta fall, speciellt utifrån denna aspekt, är fördelaktigare att vara företagare än anställd är också en annan fråga).

Man äger den enskilda firman som i sin tur äger det djur man vill slakta. Ägandet är inte samma sak för det man äger som privatperson består av skattade pengar medan det som ens enskilda firma äger består av obeskattade värden.

a) ger man bort ett djur till ett lotteri eller till en privatperson så skall djurets verkliga värde tas upp till beskattning. Vi antar att djuret är värt 10´000 (inklusive moms). Den som äger den enskilda firman skall då betala in moms på 2´000. (detta görs i den vanliga deklarationen i slutet på året om omsättningen är liten). Kvar har vi då 8´000. Av denna summa skall egenavgifter och skatt betalas in. Tillsammans drygt 60% eller 4´800. Att ge bort ett djur som är värt 10´000 kostar alltså närmare 7´000.

Den enskilda firman har kanske köpt in djuret för en viss summa, bekostat foder och arbete (inköpt eller eget). Dessa kostnader (förutom det egna arbetet) är kostnader som kvittas mot intäkterna i företaget. Denna kvittningsprocess är borttaget från ovanstående resonemang för att tydliggöra det enskilda djuret.

b) skickas djuret till slakteri så tar kanske slakteriet 2´000 för att slakta och hämta djuret. Kvar blir 8´000. På samma sätt här skall moms betalas in (20% av summan). 1´600 skall momsinebetalas och av resterande skall beskattas på samma sätt som under a.

c) man slaktar djuret själv på gården. Verkliga värdet skall tas upp till beskattning, och det fungerar precis på samma sätt som under a. Men om man inte vet det verkliga värdet så kan man gå på Skatteverkets schablonvärden. Hushållets årliga förbrukning av antalet kilo kött. En vuxen beräknas konsumera ett visst antal kilo och ett barn vid en viss ålder en annan mängd. (Den lokala Skattemyndigheten kan ge upplysning om detta). Varje årsätts ett värde vad ett kilo kött är värt. Denna summa multiplicerar man med antalet kilo kött. Summan man får fram tar upp till beskattning i inkomstdeklaratioen. På denna summa skall man också betala in moms (25% på summan).

Vi talar om ärliga personer och inte fuskare och man ska försöka komma så nära verklig konsumtion som möjligt. Man kanske inte äter så mycket kött av olika skäl (barnen är vegetarianer och man själv äter ute ofta). I alla fall vet man hur mycket djuret vägt när man har slaktat det. Eftersom vår skattelagstiftning inte är reglerad i absurdum så finns det korrigeringsmöjligheter till ens fördel.

När man säljer ett djur till slakt får man betalt per kilo för hel kropp, dvs inklusive ben och senor (innanmäte, inälver, huvud och skinn och viss talg får man inte betalt för). Ben och senor utgör en betydande del av kroppen och denna äter vi inte upp. För olika raser och för olika ålder och hon/handjur finns beskrivet hur mycket som utgörs av rent kött och vad som är annat.

De kilo kött man konsumerar är det man skall ta upp för beskattning. Man skall hålla sig till verkligheten så långt det är möjligt. I skattedeklarationen kan man därför motivera att värdet per kilo kött man konsumerat under året ska ha ett värde mellan 15-20 kronor/kilo. 17 kronor kan ju vara lämpligt, eftersom detta är ett snittvärde som slakterierna betalar för köttet. Om det är filé eller köttfärskött är total ointressant.

Man bör naturligtvis slakta och stycka djuret själv. Att begå kriminella handlingar är inte lyckat. Jag har dock aldrig hört talas om någon slaktare som gårdsslaktar och som inte vill ha pengarna "svart". Undvik svartslaktare och lär dig själv istället.

Gårdsslaktat kött får endast användas i gårdens eget hushåll. Man får inte ge bort obesiktigat kött till nära och kära, oavsett hur nära släkt man är.

d) man kan skicka djuret till ett slakteri och ta det tillbaka. Det kallas "återtag" eller "legoslakt". Slakterierna gillar inte detta eftersom de förlorar (tjänar dåligt) pengar på det hela. Olika slakterier har olika regler för hur mycket man ta tillbaka. Det råder en viss konkurrens mellan slakterierna. Jag tror att Swedish Meat tillåter två storboskap per år, vilket är minst fyra gånger mer kött än som en normalfamilj kan äta upp på ett år.

Eftersom gala européer har skapat "galna kosjukan" så tar slakteriet bort allt riskavfall (ryggmärg osv). Det innebär också att slakteriet styckar (grovstyckar - inte portionsstyckar) kroppen. Styckning går inte att göra själv så vida man inte skickar en kalv under 6 månader till slakt.

Skateriet tar betalt för slakt och styckning. Man får tillbaka (beroende på slakteri) styckningsdetaljer. För detta tar slakteriet vanligtvis 10 kronor + moms (dvs 12,50) per kilo kött. (skatt och moms skall redovisas/betalas in/fås tillbaka) Denna utgift får man dra av från intäkter man har haft eller får vid försäljning av köttet.

Köttet är veterinärbeiktigat och i vissa fall förpackat och mörat. Nu kan köttet säljas till vem som helst. Nu har dock köttet blivit ett bearbetat livsmedel, vilket innebär att momsen har sjunkit till 11% (på summan). Mindre intäkter för staten och lägre för konsumenten. Priset på köttet får man sätta som man vill. Intäkterna skall redovisas och beskattas, oavsett om det är till en själv säljer köttet eller till någon annan.

Att legoslakta (återta/g) gör att man kan sälja köttet billigare än någon kan köpa det i handeln. Man får också bättre betalt än vad något slakteri kan erbjuda. Dessutom är det lagligt, hygieniskt och besiktigat. Man bör tänka på vad man äter och om man säljer kött så har man ett stort ansvar.

Jag fortsätter om slakt avseende hur registrering av djur fungerar med mera i ett senare inlägg.

[Anders]

Gårdsslakt är för det mesta mera etiskt och köttkvalitetsmässigt bättre än slakt på slakteri. Djuren är lugna och det blir ingen stress vid transport och i slakthuset. Vid oro förbrukar djuren blodsocker vilket försämrar köttkvaliten (kötten kan bli segt och mörningen fungerar inte). Däremot är det nästan omöjligt att hålla hygiensk kvalité om ett djur slatas i en foderlada, maskinhall eller i ett garage. Det finns flugor och flugor lägger snabbt ägg. Finns det djur så finns det flugor även på vintern om det är tillräckligt varmt där djuren vistas.

Temperaturen är ganska så svår att hålla vid gårdslakt. Djur skall hänga ett antal dagar för att mörningsprocessen skall sätta igång och bryta ner (kollagenet?) småsenor och bindväv. Temperaturen får inte bli för hög eller för låg. Då fungerar inte processen och det är mycket svårt att stycka köttet vid rätt tidpunkt. Man kanske har bestämt tid då styckaren skall komma och på hösten är de väldigt anlitade. Vädret kan ändra sig snabtt som alltvet. De flesta älgjaktlag bygger och har numera egna slaktbodar för att kunna reglera temperatur och ha någorlunda acceptabla hygienska förhållanden. Har man inte fullgoda hygienska förhållanden på gården för slakt bör man istället legoslakta djuren.

[Anders]

Vid gårdslakt är det förbjudet att lägga ut eller gräva ner huvud, hud eller inkrom från ett djur. Så slaktar man hemma så måste man ta hand om allt. Avkokta ben och klövar kan man skicka med sopbilen som brännbart eller som kompost. Hud kan man skicka till beredning eller sälja till beredning eller bereda själv. Inälvorna går att äta upp. Mag- och tarminnehåll kan återföras till åkermarken.

Det som man inte äter upp (kanske magar och tarmar) måste skickas till destruktionsanläggning. Det finns firmor som tar hand om detta, men det är dyrt. Kanske man känner någon som har några icke förstörda hundar. Hundar som kan äta upp dessa utmärkta produkter om man själv av någon anledning inte vill

Det är exakt samma regler som gäller som för självdöda djur.

Man får inte lägga ut något slags åtel för rävjakt eller till annat vilt. (Länsstyrelsen kan ge tillstånd). Det är helt förbjudet att lägga ut en ensam självdöd höna i skogen. Reglerna är kristallklara på dessa punkter. Sedan må man tycka vad man vill om det hela.

Vid legoslakt slipper man bry sig om produkter man inte vill ha.

[Anders]

Varje gård i Europeiska Unionen som har djur har ett unikt produktionsplatsnummer. Varje gång en händelse inträffar (förflyttning av djur ill eannan plats eller till slakteri, födelse, slakt, självdöd, osv) skall detta, i Sverige inrapporteras inom 7 dagar till Jordbruksverkets Centrala Databas. När en kalv föds så skall den få ett unikt öronnummer (plastlapp som köpes genom Jordbruksverket) där produktionsplatsen och det unika numret för kalven finns registrerat. Det är exakt samma system som för våra personnumer, men man vet också på vilken plats djuret är fött. För personnummer vet vi vilket län/region vi är födda i.

Djur utan öronmärken får i princip inte finnas utan skall avlivas snarast. Länsstyrelserna gör oannonserade kontroller på slupvis utvalda gårdar när som helst på året. Varje gård skall kontrolleras minste vart tredje år.

EU vill veta vid varje tillfälle var varje djur befinner sig. En viss rapporteringsfördröjning accepteras av praktiska skäl. I teorin och i det närmaste i praktiken är alla djur i Sverige märkta med unika identitesnummer. Man vet också var alla djur befinner sig. Kontrollen är total.

Systemet är inte fullt utbyggt ännu. När en händelse inträffar på en gård så skickar bonden in en registrering av händelsen. Han har ett antal alternativ att välja. Gårdsslakt, självdöd, sålt till annan bonde, sålt till slakteri och även annan orsak. Bonden kan slakta ganska många djur själv på gården och registrera dom på lämpligt sätt.

CDB-systemet är inte ihopkopplat med kommunens miljö och hälsovårdsmyndighet. Vid en gårdsslakt så borde alltså bonden få redovisa var han gjort av restavfallet. Han bör ha ett intyg från den transporterar kadaver och restavfall till destruktionsanläggningarna som finns i norra i Europa (en i Sverige och en i Norge).

CDB-systemet är inte heller ihopkopplat med skattemyndigheten. En normal/storfamilj kan ju möjligtvis käka upp en storboskap per år, men inte mer.
Men kan bonden kan rapportera fem eller fler gårdslakter och sälja djuren på ett kriminellt vis.

Varför man inte kopplar ihop systemen begriper jag inte. Man har ju ändå gått till överdrift. Argumenteringen för CDB-registreringen är ju att man vill undvika smittospridningt. verkligheten är den att betydligt mer djur rapporteras som självdöda och gårdsslaktade än tidigare och än vad som är normalt. Utan tvekan pågår en hel del så kallad svartslakt.

Legoslakt är att föredra på alla sätt anser jag.

[manna]

Det är helt förbjudet att lägga ut en ensam självdöd höna i skogen.

Hoppla, då! Då var jag lite olaglig när jag la ut hönan Alva till gladorna. Fast hon var förstås inte självdöd; hon hade fått aktiv dödshjälp av storpudeln Gunnar.

Får man kanske lägga ut självdöda hönor som har sällskap av varandra?  

[john]

Då var jag lite olaglig när jag la ut hönan Alva till gladorna.

Jag läste först inte "gladorna", utan "grodorna".  
Satt och stirrade ut genom fönstret ett bra tag och funderade på ifall det var allmänt känt att grodor äter så stora fåglar. Vilken sorts grodor är det? Hur många grodor? Osv.  
Sen läste jag texten igen.  


Om en av våra hönor går och dör, vad ska man göra med den då?

[Anders]

Miljö och hälsoskyddsnämnden i din kommun skall veta vem som har hand om transporterna och insamlingen av kadaver (självdöda djur).

Det är inte bara på grund av ett totalt överbefolkat Europa som är orsakerna till denna lag. Det finns alltför många människor som tycker det är obehagligt när de är ute och vandrar i skogen och utnttjar allemansrätten och hittar döda hundar, katter, höns, hästar och delar av kor. Det blir ett djäkla liv när naturen har sin egen gång och älgar och rådjur drunknar eller dör av svält, förgiftning eller stress pga orienteringstävlingen O-ringen eller någon annan orsak. Brandkåren och polisen och räddningstjänsten kallar in extra resurser och folk ojar sig var de döda djuren skall begravas.

Jag håller mitt tyckande för mig själv för närvarande. Jag beskrev bara hur lagen är. Men era kommentarer är lite lustiga. Var går egentligen skillnaden? En död människa i skogen, en ko på 650 kilo, ett får på 50 kilo, en hund eller en kanin.  Är det storleken? Finns det inte vilda djur som snabbt äter upp kadavren så börjar de lukta illa och för många döingar på samla plats tycker kanske ingen är så trevligt. Själv blir jag skitförbannad över alla som slänger tomma ölburkar, glasflaskor, cigarettpaket ute i skogen eller vid vägkanten.

Tycker man lagen är fel så får man gå till något politiskt parti och där vinna gehör för frågan att det skall vara tillåtet att lägga ut självdöda höns med sällskap. Eller att man kan mata självdöda kaniner med en vikt under 1,5 kilo till glador eller skator.

Lagen är ändå bara en direkt återspegling av vårt samhälle av idag och den mentalitet och det liv de flesta lever under.

Nu kanske det blev problem? Men det var på admin´s uppmaning jag skrev. Om man inte vet så kan man ju vara lycklig i sin okunskap. Ju mer de facto kunskap om vårt samhälle man får desto knepigare blir det mesta.

[manna]

Miljö och hälsoskyddsnämnden i din kommun skall veta vem som har hand om transporterna och insamlingen av kadaver (självdöda djur).

Ju mer de facto kunskap om vårt samhälle man får desto knepigare blir det mesta.

Jösses! Ska kommunen hantera bortforslingen av min av en tokig pudel ihjälbitna höna? Jag tar mig för pannan, ber om långlivade hönor och tänker att jag nog även i fortsättningen lägger den döda hönan borta i mossen till gladorna.

Du har helt rätt; ju mer man tar reda på desto mer förstår man att man vet för lite...


John: Precis som allting annat i det välmående skånska landskapet, så har vi här enorma grodor. Och jodå, de äter höns!   De har t o m setts fälla rådjur, fast då har de förstås samarbetat i flock...  

[john]

Ska jag ringa Hallstahammars kommun och meddela "hej, en av mina fyra hönor har dött, kom och forsla bort kadavret tack"?
Sen får jag räkning en gång per kvartal:
Slamtömning 2 kubik, 400:-
Bortforslad höna, 250:-

Nä, det måste gå att gräva ner henne i skogen tycker man. Som vi gjorde med koltrastungen som inte klarade sig.
Mössen som katterna släpar in slänger jag bara ut i buskagen.
 

[Anders]

Jag tycker du skall ringa till kommuen och fråga! Fråga vad du skall göra med hönan om hon självdör? Fråga om får och hundar och katter också? Kanske Hallstahammars kommun har fattat beslut om dispens på något sätt, men jag bevivlar. Här får självdöda hönor inte läggas i komposten eller i tunnan för brännbart. De skall transporteras till Lundmans Kadavertransport för vidare omhändertagning.

Om du gräver ner hönan så förgiftar du ju grundvattnet.

Om du slipper undan med 250 kronor för bortforsling så kommer du billigt undan.  

En del miljöinspektörer tycker hela frågan är lite pinsam. De bör ju ändå svara enligt vad lag och föreskrifter säger. För det kan ju vara Janne Josefsson som är ute och letar efter korrupta tjänstemän och så blir det anmälan till Länsstyrelsen.

Observera att kommunen högst osannolikt forslar bort något självdött djur. Kommunens tjänstemän skall dock veta vem som har hand om all kadavertransport. Sedan får du/ni nog forsla era hönor till denne. Kanske det inte kostar något att lägga hönan i den stinkande containern. Men vem vet. Den finns bara en destruktionsanläggning i Sverige för närvarande. Det fins ju djurkyrkogårdar. Så det måste gå att kremera hönan och sedan även begrava den.

[Anders]

Att som privatperson eller organisation ta hand om vilda djur (inklusive fågelungar) som är skadade är också förbjudet i Sverige. Man måste ha tillstånd. Myndigheterna ser väldigt allvarligt på detta och kommer det till kännedom så blir det inte åtalseftergift eller nedläggning av åtalet utan du blir åtalad och rejält bötfälld. Antagligen är dock fallet med koltrastungen preskiberat.  

Men man vet aldrig. Det är ett öppet forum det här.

Observera att jag varken skämtar eller har skrivit lagarna eller drivit fram dessa lagar på något sätt.  

[john]

Lagen kanske säger en sak, men visst sjutton är det väldigt vanligt att man tar hand om en fågelunge eller dylikt?!
Det är ju inte ens något som folk hymlar med.
Lagarna är till för att förhindra att man till exempel föder upp en lodjursunge, eller en vargunge. Eller att man som oseriös bonde dumpar femtioelva kokadaver i en stor grop.

[Anders]

Antingen följer man lagen eller så får man ta konsekvenserna av sitt handlande. Tydligen har det passerat dig obemärkt om kvinnan som tog hand om en skadad mindre rovfågel. Det är inte så länge sedan. Det blev reportage i en lokaltidning. Detta uppmärksammades av myndigheterna då. Fågeln togs om hand och avlivades i stort sett direkt trots att vingen i stort sett var färdigläkt. Kvinnan åkte på rejäla böter i domstol.

Om det är allmänt förekommande att folk tar hand om vilda djur i dina trakter så sköter sig inte kommunfolket. Politikerna tilldelar inte tillräckliga resurser åt miljö- och hälso-skydd.

Det kanske är vanligt att folk tar hand om fågelungar. Man får ändå inte göra det. Våra lagar föregås av väldigt stora remissomgångar och insamlande av fakt för och emot. Jag har ingen aning om varför denna lag har tillkommit (mer än att man inte vill få in hundegenskaper i vilda vargflockar). Om det kom en älgkalv eller vargunge eller lodjursunge och sökte skydd hos mig så naturligtvis skulle jag ställa upp. Djuren har ju kommit av fri vilja till mig, men jag skulle akta mig för att göra saken känd.  
 

Följer man lagen så får man vanligtvis bara problem med sitt eget samvete och kanske andras smälek. Bryter man den lag som finns måste man vara medveten om att man får bära följderna av brytandet av densamma.

Lagen är till för att förhindra att man tar hand om och föder upp en fågelunge som ramlat ur sitt bo eller något sådant. Den är också till för att inga former av kadaver oavsett storlek eller antal skall ligga ute i skogen.

Ett tag var det förbjudet att gå mot röd gubbe (vid trafikljus). Polisen och allmänheten tyckte efterföljandet och kontrollen av denna lag blev absurd i förhållande till kostnader och tillgängliga resurser. Så politikerna var tvungen att ändra lagen. Det är fortfarande förbjudet att gå mot röd gubbe.  Men går man mot röd gubbe så blir det ingen påföljd. På så sätt slipper polisen använda resurser för att kontrollera att folk följer lagen.

Röd-gubbe-lagen är därför en mycket märklig lag. Så är det dock inte med "kadaver-lagen".

[john]

Antingen följer man lagen eller så får man ta konsekvenserna av sitt handlande. Tydligen har det passerat dig obemärkt om kvinnan som tog hand om en skadad mindre rovfågel.

Ja, tydligen så har det det.  

Angående att ta konsekvenserna av mitt handlande så tror jag att jag kan leva i femhundra år utan att någon bötfäller mig för att ha försökt rädda en fågelunge någon gång då och då. Däremot så har jag blivit många äventyr rikare, för att inte tala om det band till djur och natur som stärkts. Hoppas att du aldrig blir polis Anders, paragrafryttare där.  

[lilleulv]

Hej Anders
Alla dessa reglar är skrämmande men sanning.
Nu är jag från den utmärkta årgang 1944 och kommer från Danmark, närmare Jylland, och där vet alla ju, att reglar är till för att brytas. Vad skulde man annars med reglar till?
Jag har ingen problem med större djur än mina 3 hundar, som jeg inte tänker slänga på skogen, når deres tid är ute, men jag vill också i försätningen lägge mit slaktavfald snygt förpackat i sopptunnen från höns och kanin.
På ett punkt är jag lite orolig för kommunala myndigheter, men det är Byggnadsnämnden. Under åren som gått har der skjutit upp hönshus, kaninstall, ankhus, hundbox, växthus, redskapshus och hus för hö och halm.
Tur att myndigheterne sälsynt gir sig ut i "bushen", och som infödd jyllänning tycker jag inte, att man skall störe i onödan.
Kanske är det bra, att våra 2 tama skatungar nu är flyttat.
Den ena var knap året och den andra nästan 2.
I år blev det inget - krakorna tömte skatboet, men vi tar gärna risken för bötfällning nästa år, ifall nu någon liten unga ramler ut.
hälsning Li ;Dlleulv

[Anders]

Hej Anders
Jag kommer från Jylland, och där vet alla, att reglar är till för att brytas. Vad skulde man annars med reglar till?
På ett punkt är jag lite orolig för kommunala myndigheter
Tur att myndigheterne sälsynt gir sig ut i "bushen",  tar gärna risken för bötfällning nästa år.

Tur är kanske att myndigheterna har så många regler och lagar att följa upp och att de inte kan ta ut mera skatt för att anställa mer folk så att kontrollen blir värd namnet.  Men allt har två sidor.  Ibland tycks byråkratens mynt ha än fler sidor.  

När djur far illa, av vilken anledning det än kan vara, så tycker vi det är bra med myndigheter och lagar och kontroll.  Men när vi inte har samma uppfattning som lagen och myndigheterna så tycker vi tvärtom.  

En småbonde jag känner mycket väl och som bor i byn bredvid fick för ett par år sedan en anmärkning och uppmaning till åtgärd från miljöinspektörerna.  Dörröppningen till stallet var en decimeter för låg.  För att ta ut och in hans hästar.  Nu har han fyllt 70 år. Har en nordsvensk kvar. Har alltid haft 2-3 stycken hästar och arbetat i timmerskogen med dessa hästar sedan barnsben och i jordbruket på sommaren.  Under mer än 60 år har han haft många hästar och alla dessa hästar har lärt sig att bocka på skallen när de går in och ut.  Stallet byggdes för över 100 år sedan och nordsvenskarna var sannolikt lite lägre på den tiden.  Han har också skott tusentals hästar och vet hur de flesta häststall i både denna kommun och andra kommuner ser ut.  Till saken hör att i vår kommun tar kommunen ut 300:-/år för att kunna inspektera. Är enheterna större så blir det dyrare.

Vem som blir utsatt för myndigheternas kontroll är en slump.  Den som blir kontrollerad blir fokuserad för tid och evighet. Tills han/hon dör eller tills verksamheten upphör. I dessa Internet-tider lägger också myndigheterna ut alla uppgifter de kan. Allt som är offentligt - vilket i stort sett är allt.  Och i och med att någon blivit kontrollerad så är ju personen därmed en misstänkt varelse.  För varför skulle man kontrollera just denne när inte alla kontrolleras? Ingen rök utan eld, så att säga.

I många fall är det en kränkning i sig att utsättas för en oberättigad anmärkning och ett obehag att bli kontrollerad.  Att dessutom tvingas betala för detta, två gånger om dessutom (genom kommunalskatten som betalar förvaltningen och dels med fakturerad räkning som betalar den enskilda kontrollen), gör det hela mera dränkt av mörka molns bittersura vätskedroppar.

Hur skall man sedan göra för att ha livskraften i behåll? Följer man den absurda anmodan (och som i exemplet ovan) skär upp porten en decimeter och sätter dit en ny dörr så har man mentalt förnedrat sig själv och och lagt in en rutinmässig regel i sitt tänkande att alltid följa byråkraternas regler hur tokiga de än kan vara. Följer man det inte så åker man på 1.500:- i böter i första omgången. Man kan också lägga ner en stor mängd tid på att överklaga eller halvljuga och säga att man troligtvis skall sluta om ett år eller så och hoppas på att allt rinner ut i sanden och glöms bort av myndigheterna.

Det är den laglige som drabbas av Storebrors syn och kontroll.  Bryter man mot lag så avsvär man sig också den moraliska rätten att kritiisera systemet som sådant. I bästa fall blir det så att de egna orden väger lätt.  En skattefuskares kritik av skattesystemet eller en djurplågares kritik av djurskyddslagen behöver man inte ta mycket hänsyn till.  Allting är en flytande skala där en befogad regel och lag övergår till att bli en absurd och felaktig regel och lag.  Men nu har vi alla mer eller mindre små lik i garderoben när vi nu också vet att det är förbjudet att lägga ut en död höna i skogen eller ta hand om ett vilt djur.  Det är alltså ingen slump att Svensken är tyst och i bästa fall knyter näven i byxfickan.

Om man nu inte vill lägga sitt slaktavfall i skogen (och riskera att det blir stora rubriker i tidningarna) där visserligen korp och räv äter upp det på ett par dagar så kanske man kan kompostera det.
 

I alla fall kan man säga att man (yt)komposterade det om nu någon myndighet frågar.  

Vartenda större djur är nu registrerat i Jordbruksverkets databas CDB. Om det slaktas, hemslaktas eller dör så skall restprodukterna destrueras och omhändertas av auktoriserat företag som tar rejält betalt för detta.  Allt sådant registreras i databasen.  Jag tror man håller på att trimma in systemet.  När CDB sedan kopplas ihop med Skatteverket och med destruktionsföretagen så är det slut med all svartslakt.  

Jag tror också det bara är en tidsfråga innan varenda get, får, gris, hund och katt finns registrerad.  Och när de dör vill myndigheterna ha bevis på var de tagit vägen.  Och det gäller höns också, fast där kanske man kommer använda någon schablon.  

Framtiden tycks bli ganska så besvärlig.

Praktiskt svar på den teoretiska frågan vad man gör med slaktavfall och självdöda djur som man inte vill sända till auktoriserade destruktionsfirmor är: kompostering. Jag har då inte hittat att det skulle vara förbjudet.

[Kerstin Linnea]

Sen sverige gick med i eu (jag röstade nej..) så har det kommit
till tusentals lagar och riktlinjer som är löjligt uppåt väggarna.
Som gamla sorter med grönsaker som ej får odlas för att dom varierar i fäärg och form på ett icke standardenligt sätt...
Gurkor som är för krokiga att säljas osv.
Snart kommer det väl en standard på karlar ochså och alla som inte håller måttet   blir det synd om...
Tack och lov så finns det folk som odlar gammelags växter och avlar på lantraser ändå...

[Suresh]

Sen sverige gick med i eu (jag röstade nej..) så har det kommit
till tusentals lagar och riktlinjer som är löjligt uppåt väggarna.
Som gamla sorter med grönsaker som ej får odlas för att dom varierar i fäärg och form på ett icke standardenligt sätt...
Gurkor som är för krokiga att säljas osv.
Snart kommer det väl en standard på karlar ochså och alla som inte håller måttet   blir det synd om...

(...)

Den saken behöver du inte gå till EU för. Det finns en lokal opinion som tar hand om den saken.  

[Skytten]

Ta en liten tugga på det döda djuret, sedan klassas det som matavfall och får läggas i komposten.

[Edgar]

Snart kommer det väl en standard på karlar ochså och alla som inte håller måttet   blir det synd om...

Skrev Kerstin Linnea

Jag har för mig att EU har kondomstandard, baserat på att i användningsögonblicket skall den passa på en 17 cm utrustning......

EU och statistik!?

Edgar

Apropå statistik så tror jag det var Storm P som sa att statistik är som en lyktstolpe, den lyser upp ett väldigt begränsat område, men är utmärkt att luta sig mot: