Blandrashundar

[manna]

Nej, det är klart att misstag aldrig är okej.... Det är ju inte mänskligt att fela....
 

Nä, trodde du det, eller?

[Charlotte]

 Jag skulle kunna tänka mig att oviljan mot kastrering beror på att det helt enkelt inte har hunnit "sjunka in" riktigt hos alla att man faktiskt får göra det....
 Det är inte alltför många år sedan man endast fick göra det pga veterinärmedicinska skäl, varför vet jag inte??
 Med tiden kommer det nog att bli vanligare.... Men än så länge är det kanske inte allmänt accepterat?
 Manna: Jag antar att du inte har barn? Eller får dom inte vara i närheten av din vovve? Jag har hört att en del av misstagen sker när barn råkat öppna dörrar och släppt ihop hundar.... Och det måste väl åtminstone vara mänskligt att barn kan råka fela??
                        Mvh
                      Charlotte

[Alva]

Vad gäller kastrering så handlar det ju inte enbart om att somliga hundar har problem när det "löps" i grannskapet eller att deras ägare har svårt att hålla ordning på dem. Medicinska skäl åberopar somliga.
Men kanske är det också en oro över att ens hund skall förlora en del av sin individualitet. Bli slö tex.
Ett exempel som möjligen är extremt har jag från en väldigt stunsig och lycklig och synnerligen "manlig" golden i bekantskapskretsen. Han hade väldigt kraftig drift och led verkligen av att inte få träffa de löpande damerna. Han åt inte , stressade och allt det där som den typen av hanhundar kan hålla på med. Hans ägare led med honom och kom efter några år fram till att kastrering nog vore det bästa för honom.
Och visst , drifterna avtog, liksom hans starka och glada
personlighet. Det var sorgligt att se, han blev osäker och feg, så småningom också väldigt fet. Lugn, visst , men till vilket pris?
För att inte bli påhoppad bör jag tillägga att jag hört om exempel som fallit väl ut, men inte träffat dem själv.
En väninna som är från Nya Zeeland var mycket förvånad över att vi inte gjorde det här eftersom man enligt henne kastrerade alla hundar som inte gick i avel, särskilt de som var i arbete.
Min egen hane hade inte särskilt stora problem och jag hade aldrig några svårigheter med att ha honom under uppsikt så tanken att kastrera honom föll mig aldrig in. Enbart medicinska skäl kunde fått mig på de tankarna och då inte i förebyggande syfte.
För min del så förstår jag inte riktigt vad man skulle vinna på det. Om nu inte "synnerliga skäl" föreligger.
Att på det viset få bukt med egensinnig tokavel tror jag inte på.
Och vad gäller seriös avel,,,oj,oj,oj,, som att det skulle vara någon garanti. Det finns hur mycket skräckhistorier som helst! Se bara hur dessa seriösa uppfödare fördärvat flera raser enbart på grund av skruvade och tvivelaktiga estetiska skäl !
Därmed inte sagt att jag för den skull tycker att det är ok med vilken sorts blandrasavel som helst.
Bordercollie sällskapet hade en devis som föll mig på läppen.    Brains before beauty....
Och också att man förespråkade att de skulle säljas till folk som har dem i arbete.
Resonerade man mer så så skulle man kanske slippa se  folk som köpt sina hundar pga. modenycker eller enbart för att de tycker hunden är så söt. Ja, man kan ju älta det här hur länge som helst, svårt är det att komma åt problemet...  
Ann

[manna]

Manna: Jag antar att du inte har barn? Eller får dom inte vara i närheten av din vovve? Jag har hört att en del av misstagen sker när barn råkat öppna dörrar och släppt ihop hundar.... Och det måste väl åtminstone vara mänskligt att barn kan råka fela??

Strikt ägaransvar! Det spelar inte någon roll vem som öppnar fel dörrar - ansvaret är ägarens! Och jag hoppas verkligen att ägaren inte är en till åren väldigt ung person.

Huruvida jag har barn eller ej hör inte hit.

[Charlotte]

 Nej, nu lägger jag ner....
Har du överhuvud taget egentligen hund?
 Jag vet allt om strikt ägaransvar, men jag vet också att det kan hända misstag när levande varelser är inblandade..... Vår drivande hund (stövare) råkade en gång under jakt para en tik på en gård skogen (hon satt i hundgård, men han hoppade/klättrade in) vi betalade spruta till tiken. Om inte ägarna varit hemma och sett parningen så hade en ovälkommen valpkull blivit till, vem av oss hundägare var den oansvariga/dåliga hundägaren där??
                             Mvh
                          Charlotte
                         

[manna]

Nej, nu lägger jag ner....
Har du överhuvud taget egentligen hund?
 Jag vet allt om strikt ägaransvar, men jag vet också att det kan hända misstag när levande varelser är inblandade..... Vår drivande hund (stövare) råkade en gång under jakt para en tik på en gård skogen (hon satt i hundgård, men han hoppade/klättrade in) vi betalade spruta till tiken. Om inte ägarna varit hemma och sett parningen så hade en ovälkommen valpkull blivit till, vem av oss hundägare var den oansvariga/dåliga hundägaren där??
                             Mvh
                          Charlotte
                         

Jag hoppas att du med din första fråga inte menar att jag inte får uttala mig i denna tråd om jag inte är hundägare. Överfört även på andra ämnen skulle detta nämligen bli högst absurt.

Vad gäller situationen du beskriver så tycker jag att ni gjorde det enda rätta. Jag önskar verkligen att människor som hamnar i en liknande situation kan komma sig för att agera på samma sätt. Personligen tycker jag att det hade varit bra om den husse som glatt utropade att han tik "hade gjort det igen" med grannens hanhund (vilket var upphovet till denna tråd), också hade stegat iväg till veterinären.

Strikt ägaransvar är tyvärr något helt okänt för många hundägare. Bl a för de båda vars respektive hundar två år i rad bet ihjäl vänners höns och kycklingar - utan att ekonomiskt eller på annat vis ersätta de döda djuren. Den ene mannen "ursäktade" sig med "Det går inte att kontrollera arbetande jakthundar".   Det var visserligen ett tag sedan det i släkten fanns jakthundar, men inte minns då jag att det var problem att kontrollera dessa. Tvärtom var det ägarna till jakthundarna som jobbade mest med sina hundar, just för att det är så viktigt att ha koll på vad de tar sig för. Vem är hjälpt av en jakthund som far omkring i bygden? Självklart är det inte bara ägare till just jakthundar, eller andra arbetande hundar, som ska veta vad deras vovvar tar sig för. Det gäller ALLA, men tyvärr verkar vissa hundägare leva i total ovisshet om detta.

Nå, så ska du ju få ett svar på din inledande fråga. Jo, jag har hund.

[Charlotte]

 Nej, självklart får vem som helst svara på vad den vill
 Vad jag menade var att man oftast vet att vad som helst (nästan) KAN hända om man har med djur att göra.... Och då kan man ha lite förståelse för div misstag... Barn kan råka öppna en dörr utan att föräldrar är med osv  
 Jag blev självklart både arg och ledsen när en grannhund bet ihjäl min kalkontupp, grannen fick betala tuppen sen fick det vara bra med det. Hunden har peppar, peppar... inte varit här mer. Det är väl ingen mening att tycka att min granne är en dålig och ansvarslös hundägare för att hon en gång råkade ha dålig koll på sin hund??
  Jag tycker också att det är en dålig ursäkt att säga att man inte kan ha koll på jakthundar. Jag har själv en fågelhund som mycket väl vet att tama fåglar/kaniner/får det rör man inte! Hundägarna skulle självklart ha fått lov att betala vad hundarna ställt till med och sen hade dom nog sett till att "hönsrenhetsträna" sina hundar....
                   Mvh
                 Charlotte
 

[manna]

Jag håller helt med dig; har man med djur att göra så kan man hamna i de mest prekära situationer. Jag litar på min hund - men inte till 100%. Han kan (precis som vi människor) reagera på ett för mig märkligt sätt, och innan jag har hunnit agera så är en olycka skedd. För att minska risken att ställa till/hamna i tråkigheter är jag mån om att träna, träna, träna samt dels undvika för hunden stressiga situationer (när det ges möjlighet att välja) dels ha koll på hunden. Jag har honom t ex alltid kopplad då vi inte är i en för honom trygg och hemvan miljö. Detta är en självklar del för mig när det gäller mitt ansvar som hundägare. En annan del är att jag aldrig skulle smita från att ställa tillrätta det min hund förstört.

Jag vet att jag kanske, som du skriver, ibland uttrycker mig kategoriskt och därmed trampar en och annan på tårna. För mig är djurs mående viktigt och jag tycker att det är beklämmande med denna, som jag kallar det, hejåhå-avel där tyvärr många hundar kommer i kläm. Det senaste exemplet i min närhet är en ytterst understimulera drygt 1-årig blandrashane. Ägaren ville, precis som många andra, ha en hund, köpte "första bästa" funnen i lokaltidningens radannonser och är nu inte minsta spår intresserad av att arbeta med vovven, vilken är en korsning av inte mindre än fyra arbetande raser (däribland kelpie och jaktlabbe). Som extra lök på laxen börjar nu ägaren prata om att låta hunden "gå i avel"!

Visst finns det även ägare till renrasiga hundar som brister i sitt intresse för att ge sin hund ett bra liv. Jag är medveten om det, men jag menar ändå att marknaden för renras är något mer kontrollerad. Det gäller t ex koll av avelsdjuren.

[Anna.D]

Jag ska kastrera min ena hanhund eftersom han absolut inte ska användas i avel.Han har mega problem med sin hud och jag har kollat med min vetrinär och det är ärfligt.Anners är han underbar.Har en kompis som kastrerat sin labrador och han har varken blivit lat eller fet.Robin som min hund heter kan då även slippa vara separerad från min tik skrållan när hon löper,vilket han lider av.De är ju inte samma ras heller för den delen :)Anna.D