Modernt tryckimpregnerat virke innehåller koppar som visserligen är giftigt men borde bindas ganska bra i glasyren, kopparföreningar ingår för övrigt ofta i glasyrer. Liten bor kan tänkas ingå, men samma sak där. Äldre tryckimpregnerat och ev en del tryckimpregnerat för särskilda ändamål kan innehålla arsenik och krom. Arseniken bör förstås undvikas, kromet borde bindas av glasyren men det kan vara olämpligt att hantera den i askan före bränning. Modernt tryckimpregnerat innehåller en del organiska ämnen som ska komplexbinda kopparn. Jag vet inte hur otervliga de är men vid eldning förstörs de eller förorenar möjligen rökgaserna. Aska från tryckimpregnerat borde som kopparföreningar kunna ge gröna-blå färgtoner, ev oxblod i reducerande bränning o möjligen svart under vissa förhållanden (men ytlig svart kopparoxid kan leda till utlösning av koppar i saft o andra sura vätskor). Jag skulle inte dra mig för att prova med aska från arsenik- o kromfritt tryckimpregnerat.
När det gäller färgrester är förhållandet likartat, största risken är att de kan förorena rökgaserna vid bränning till aska och äldre färger kan innehålla t.ex. bly (som är giftigt men har använts mycket i glasyrer dock olämpligt för matkärl). Oorganiska pigment kommer i allmänhet att bindas i glasyren men kan tänkas ge lite oväntade effekter, dels kulörmässigt dels vid stora mängder påverka glasyrens smältpunkt eller egenskaper. Zinkoxid, titandioxid är vanliga i både färg och glasyrer och detsamma gäller kiseldioxid fältspat kalciumkarbonat och liknande som kan ingå som fyllmedel eller enklare pigment i färg. Vad gäller färg föreligger de miljömässiga riskerna främst vid eldning (och ev där man gör av med askan om den slängs). Riskerna vid glasering ligger nog främst i ett okontrollerat resultat!
Aska från al lär ha ansetts olämplig för asklut till tvätt pga viss järnhalt, denna skulle ev kunna ge alaskglasyr färgtoner som skiljer från andra askor.
