Var i Sverige finns mindre "ö-mentalitet", dvs nykomlingar välkomnas?

[GME]

Hej! Nu vill jag höra era erfarenheter av var på den svenska landsbygden som det finns "ö-mentalitet" och särskilt var det inte finns det?
Det här är ju också något som ekobyar brukar möta - motstånd från ortsbefolkningen.

Ni behöver kanske inte hänga ut en viss by - utom om det är i positiv mening. Men för mig som vill tillbaka ut på landsbygden så känns verkligen ö-mentaliteten som ett problem.
Jag önskar att jag vågade slå till på ett billigt torp som tycks hålla ok standard, har stor tomt, vackra omgivningar, inte så långt till en större stad...
...men jag måste också ta reda på livsstilen i området. Är befolkningen åldrande och underförstått "van vid hur det alltid har varit"?
Och hur vet jag att jag inte kommer till en bygd där alla känner alla och där de utflyttade barnen bor nästgårds, typ?

När en stadsbo råkar hamna på den amerikanska landsbygden, eller i Alaska, så är alla mycket mer välkomnande, och i filmen eller tv-serien så slutar det alltid med
att stadsbon börjar älska sina grannar och är en del av gemenskapen inom ett år.
Men i USA består ju alla människor av "någorlunda nyligen inflyttade". Här i Sverige har väl en del bott i samma bygd i 500 år...

Nu undrar jag om det finns kommuner eller dylikt där många bor på landet, men man har inte den här andan? Utan man välkomnar nya idéer, nya initiativ,
allt och alla som kan bringa mer liv åt landsbygden där de bor?
Några jag har pratat med säger att det beror helt på hur man är. Men jag tror inte att det är hela sanningen. Man får kämpa mycket hårdare som "utböling".
(Hur flyktingar från en annan världsdel ska lyckas integrera sig i Sverige är för mig en gåta, men ingen av dem vill väl bo på landet i och för sig...)

Jag kunde nämna platser, kommuner, län, som jag anser har ö-mentalitet.
Men jag är mer intresserad av var den INTE finns. Förutsatt att man inte är otrevlig eller jättekonstig, typ går omkring barfota och har långt skägg...
Jag kommer försöka passa in. Jag skvallrar inte om smärre olagligheter som gör livet enklare att leva på landet. Jag är till och med straight! Men ogift.
Jag är alltså ensamstående med två hundar, har flyttat tillbaka till den kommun jag växte upp i, men vill flytta min hundverksamhet till landet. Och de ställen jag har råd med ligger en bit från storstäderna.
Och jag vågar inte riktigt... är helt enkelt rädd för att bli ensam och utfrusen.
Så var finns en mer tolerant anda? Var bryr man sig inte om ifall grannen har satt upp sina julgardiner eller ej? Var välkomnas nykomlingar?

Jag tror som sagt inte att det är samma överallt i Sverige och att det bara hänger på hur man själv är. Jag tror att det finns kulturella skillnader, som antingen "alltid har funnits" eller som har påverkats till exempel av den industri eller de arbetstillfällen som har funnits, eller avståndet till en storstad eller universitetsstad- med mera!

Mycket tacksam för seriösa inlägg om detta.
Trots att jag har bott mycket ute på landet (eller tack vare det) så präglas min inställning av både längtan, avundsjuka - och rädsla...

[Ett svart får]

Här i mellersta Bohuslän blir man i alla fall välkomnad, och det trots att jag inte är någon speciellt social person som aktivt söker umgänge vitt och brett. Men jag har aldrig upplevt mentaliteten du beskriver någonstans. Kanske jag har haft tur eller så är jag så okontroversiell att alla accepterar mig.

[luftballong]

Jag kan inte säga var det finns en sån plats, men rent allmänt tror jag att det beror mycket på hur man själv är. Det kan dröja ett tag innan man blir "accepterad" om man inte är lik gemene man, men om man bara vågar stå för den man är samtidigt som man respekterar andra, och inte pådyvlar andra sina idéer  eller förkastar deras, så tror jag att det går bra med lite tålamod. Jag har själv haft liknande funderingar som du, men så tänker jag att jag förmodligen bara förväntar mig att jag ska accepteras utan att faktiskt göra något själv för det. Vet inte om detta är något som också kan stämma in på dig, men det tåls att funderas på i alla fall.

[qeliott]

Hej GME, det var en klok men knepig fråga du har. Mitt svar är att jag tror det är helt individuellt från by till by... Det beror helt enkelt på vem som råkar bo i grannhuset. Det ligger nog mycket i det som Luftballong säger, att man måste vara ödmjuk i sin inställning tills dess grannskapet har hunnit lära känna en.

När vi skulle flytta till Skåne tittade vi på diverse hus i olika byar. Vi kände inte till Skåne nåt närmare... men en kompis som var uppvuxen i Skåne hummade och hä-ade lite tveksamt när vi pratade om våra hus-planer. Till slut bestämde vi oss för det här huset, i den här byn - och då kunde jag se på min kompis glada leende att vi hade hittat rätt plats för oss. Hon förstod, att i just den här byn skulle vi kunna passa in.

Nu har vi bott här i tio år, och umgås mest bara med andra som flyttat hit, eller med familjer där i alla fall den ena maken är utsocknes. Det går det med. När grannarna frågar mig om mina trädgårdsarrangemang, visar jag gärna upp tomten och förklarar och berättar, och jag märker att grannarna uppskattar det. De får chansen att fråga, och så får de se själva att jag har det städat och snyggt och inte drar råttor till området... Hehe.

[olivia.k]

Jag tror att hur man blir välkomnad kan bero på vilket hus man köper också. I bloggen nedan verkar ju inte bloggerskan blivit hjärtligt mottagen vilket antagligen beror på att hon köpte det finaste huset i byn och de andra är kanske avundsjuka. Hon skriver lite då och då om grannsämjan.

"Nu har vi, jag och min man, bott här i 8 år och…."//
"Det jag kan berätta är att fortfarande har ingen från byn hälsat på oss.." från:
http://hemligatradgarden.blogspot.se/2012/02/bygdens-son.html

Min egen erfarenhet är att det är rätt mycket dubbelmoral. De lägger lappar i lådorna om "gårdsföreningar" och att de välkomnar nya i byn, samtidigt som en person i styrelsen i samma gårdsägarförening var redigt sur när jag flyttade hit och satt upp fårstängsel på min egen mark, för den brukade hon nyttja och nu kom hon inte fram med hästarna.
Sen finns det mycket mer att bråka om på landet än det finns när man bor i en lägenhet.

[Själv är bäste dräng]

Jag tror det är svårt att hitta någon så´n där lycklig by som i filmerna där de helt naivt öppnar sitt hem för främlingar de inte vet ett dugg om.

Men å andra sidan är de flesta människor trevliga, speciellt om man utgår från det och inte anstränger sig för att dra fram de dåliga sidor vi alla har en gnutta av.


Kolla bara så du inte hamnar mitt emellan traktens värsta rötägg Precis som med tips och lotto så kan man råka få in en fullträff...

[Anders G.]

Frågan är fel ställd, och visar egentligen att du inte förstår hur andra människor fungerar. Varför buntar du ihop människor du inte känner och tillskriver dem åsikter och värderingar??? Varför inbillar du dig att en annan bunt människor skulle besitta en annan kollektiv uppsättning åsikter och värderingar map hur de skulle bemöta dig i en hypotetisk situation???

[GME]

Frågan är fel ställd, och visar egentligen att du inte förstår hur andra människor fungerar. Varför buntar du ihop människor du inte känner och tillskriver dem åsikter och värderingar??? Varför inbillar du dig att en annan bunt människor skulle besitta en annan kollektiv uppsättning åsikter och värderingar map hur de skulle bemöta dig i en hypotetisk situation???

Jag kanske inte förstår hur du menar, men för mig är det självklart att det finns skillnader i olika gruppers "kultur", och även geografiskt. Åsiktskultur och beteendekultur. Folk tenderar att söka sig till likasinnade. Vad säger du om att man på Hitta.se kan se "livsstilen" på varje gata i hela Sverige - i grova drag, naturligtvis. Många uppskattar det verktyget tror jag, annars skulle de inte ha det, även om verktyget är "trubbigt" och verkligen buntar ihop människor. Här gillar folk teater och konst, där gillar folk att titta på såpor och astrologi...

Jag kan säkert hitta nya vänner vart jag än flyttar. Men det kan också vara bra att ta reda på något om "kulturen" dit man flyttar. Som sagt, folk söker gemenskap med någorlunda likasinnade.

[Anders S]

GME, jag tycker du verkar ha en ganska negativ och fördomsfull inställning. Dessutom verkar du ha behov av att flytta till ett grannskap som blir nästan som en familj för dig. Det är nog lite svårt att uppnå. På landsbygden idag måste man till större delen kunna stå på egna ben.

Jag skulle gärna flytta till "en bygd där alla känner alla och där de utflyttade barnen bor nästgårds" förutsatt att de som bodde där gick att tala med och komma överens med vid behov. En sådan bygd kan ha många traditioner och självhushållningsresurser bevarade, vilket är värdefullt.

Eftersom du nämner ekobyar kommer jag att tänka på ett inlägg i en annan tråd (som jag kanske kan leta reda på) där nån (Trollmor? Skräptanten?) skriver att ekobyar är för stadsfolk som inte vågar ge sig ut på den riktiga landsbygden. Hon liknade dem vid skridskoåkare som inte vill släppa taget om sargkanten. Detta är inte bara tillämpbart på ekobyar, utan till synes även på din inställning.

Jag föreslår helt preliminärt att du antingen ändrar inställning, bor kvar i stan eller flyttar till USA, eftersom du tror att det är bättre där.
Tillägg: Eller varför inte en ekoby? Kanske passar dig?

Tillägg 2: "ett billigt torp som tycks hålla ok standard, har stor tomt, vackra omgivningar, inte så långt till en större stad" lär vara svårt att hitta. Du får nog stryka ordet billigt eller ändra på någon eller några andra parametrar.

[Ett svart får]

Det påminner lite om denna tråd: http://www.alternativ.nu/index.php?topic=176100.0

[Lena III]

Fast å andra sidan är ju alla stockholmare dryga och okunniga,det vet ni ju alla (fördomar har vi nog alla av något slag).

[luftballong]

Anders S:

Vad är då detta för inställning? Och prata om att generalisera ... :
" .... ekobyar är för stadsfolk som inte vågar ge sig ut på den riktiga landsbygden."

[luftballong]

GME (och ni andra):

Förstår att du vill hitta ditt sammanhang. Det vill vi väl alla, fast på olika sätt. Att ha några likasinnade omkring sig är (föreställer jag mig i alla fall) underbart, men samtidigt har jag också många gånger blivit besviken när det visat sig att de man träffat inte var så likasinnade som man trott. Så: det finaste, tycker jag, är när man faktiskt kan acceptera olikheter och anpassa sig till varandra (naturligtvis från båda håll, och FÖR olika kan man ju förstås inte vara heller ...). Men i vilket fall tror jag att man bör vara så tydlig som möjligt mot sig själv och andra vilken typ av liv man vill leva, och sedan, via olika forum, försöka hitta den här platsen.

[Trollmor]

Anders S: Jag känner inte igen det där med att inte våga släppa sargen.  Det var nog någon annan som skrev det.

Däremot har jag upplevt både välkomnande och avvisande trakter.  Jag tror att det oftast - men inte alltid - beror på tillgången till mark.  Om det är gott om mark men ont om människor, då blir man rädd om de människor som finns, och blir generös med marken.  Men om det är gott om folk men ont om mark, då blir det kiv om varje kvadratmeter.

  Dock finns det trakter även i relativ glesbygd, där man fortfarande är nyinflyttad efter 7 generationer ...

[Anders S]

Anders S:

Vad är då detta för inställning? Och prata om att generalisera ... :
" .... ekobyar är för stadsfolk som inte vågar ge sig ut på den riktiga landsbygden."

Det blev mer generaliserande än vad som var min avsikt. Men det får delvis stå för det inlägg som jag refererade till. (Se länk nedan.) Min uppfattning är väl snarare att det verkar finnas en stark tendens åt det hållet, inte minst bland folk som drömmer om och planerar för att bo  i ekoby.

Egentligen har jag inte någon negativ uppfattning om ekobyar, utom att det ofta verkar bli onödigt dyrt. Man får bara se det för vad det är: ett villaförortsliknande boende som ofta finns i lantlig miljö och erbjuder lite större möjligheter till lantligt och framför allt ekologiskt boende än andra villaförorter. För den som verkligen vill bo på landsbygden tror jag en ekoby kan vara en omväg eller kanske en lagom mellanlandning. För andra kan det vara precis lagom.

Anders S: Jag känner inte igen det där med att inte våga släppa sargen.  Det var nog någon annan som skrev det.

Jo, det var Skräptanten. Ursäkta att jag blandade ihop er i mitt minne. Hennes inlägg är läsvärt i detta sammanhang.
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=171898.msg1617570#msg1617570

[TW]

Som son till det första inflyttade paret på flera generationer i en liten by har jag vissa synpunkter......

Det finns ruttna byar där allting snurrar kring fäderneärvda släktfejder och hackordningar och ett uråldrigt hat mot alla utbölingar..... eller kring någon urspårad religiositet där "guds vänner" får bete sig svinaktigt mot alla andra.  Sådana byar har i allmänhet ett stadgat dåligt rykte i trakten så de är relativt lätta att undvika om man känner folk i trakten. Jag tror inte att de ruttna byarna är så många egentligen. Därför skall du undvika dem.

Sedan får du vara beredd på att folk har starka fördomar mot storstadsbor. Precis som du har fördomar om landsbor. Nu gäller det för dig att först bli kvitt dina egna fördomar och sedan se till att våra fördomar om dig blir krossade så snabbt som möjligt.
Var som folk och gör ditt bästa och våga be om råd när du inte vet hur saker fungerar och förvänta dig inte att någonting överhuvudtaget skall fungera av sig själv utan egen insats. Våga göra bort dig. Visa att du minsann tänker klara dig men gör det på ett ödmjukt vis. Återgälda tjänster med gentjänster och vad du än gör börja inte bråka med folk för att de går på din mark eller sågar med motorsåg klockan halv 7 en söndagsmorgon. Inse att landet är en arbetsplats och inte en konstgjord semesteridyll.
Då skall du få se att folk väldigt snabbt lägger märke till att "den där är ju som folk och inte som stockholmare"..... och så är isen bruten!

Jag delar Skräptantens syn på ekobyar. De är till för folk som vill leka att de bor på landet allt medan de framlever sina liv på förortsbors vis. Säkert finns det positiva undantag från den regeln....... men jag tycker att det är bäst att inte ha någonting att göra med ekobyar. Man kan få ett helt småbruk på det riktiga landet för samma pris som en tomt i en ekoby.

Ja....en sak till....... börja inte med att skaffa hästar.
Det brukar kallas för Galnahästsjukan då stadsbor flyttar ut på landet och skaffar hästar omedelbart. Hästarna tar så mycket tid och krafter att de inte mäktar få det övriga livet att fungera. Det kräver nämligen väldigt mycket tid och krafter i början att lära sig allt nytt och få bostaden i skick och få livet att flyta. Eftersom drömmen om livet på landet blev en mardröm börjar de skylla på varandra.... och så skiljer de sig och flyttar tillbaka till stan bittra och desillusionerade......och säljer gården åt någon annan stadsbo som börjar med att skaffa hästar.......

[mimsan]

Jag tror definitivt att det skiljer väldigt mycket i mentalitet i olika byar. Det är som på arbetsplatser, det kan finnas enstaka personer som driver på osämja och skitsnack och enstaka som är fantastiska på att inkludera andra och skapa en god välkomnande stämning.
Man ska veta att man själv spelar stor roll för hur ett samspel fungerar och att man kan påverka mycket alldeles i början i en ny konstellation.

Min erfarenhet är att en del människor får skitsnacket och illasinnat skvaller med modersmjölken. En ful ovana helt enkelt. De ska man undvika.

Lokalt kan man se på hur mycket folk är som rör sig ute, hur en grusväg är underhållen..murar och plank mm. Kan var tecken på hur bra en bygemenskap fungerar.

[Halte]

Jag tror att det överlag, i de allra flesta fall, är så att nyinflyttade är välkomna, vart det än är i Sverige. Men, det krävs ju också lite av den som flyttar in för att det ska fungera. Vi har från allra första början känt oss välkomna och vi blev snabbt en del av byn och dess gemenskap. Men så finns det vissa som aldrig kommer dit, eller ens försöker.
Att "skriva folk på näsan" med åsikter om vad det än månde vara är ett som går fetbort. Låt folk vara de de är.

Att intressera sig för lokala föreningar, lokalhistoria är något som underlättar för att komma in i gemenskapen. Bjud hem folk..

Som sagt, upplever inte det som något som helst problem faktiskt. Upplever landsbygden som betydligt mer välkomnande och inkluderande än någonting jag upplevt under åren i stan.

[kackelmann]

Jag kanske inte förstår hur du menar, men för mig är det självklart att det finns skillnader i olika gruppers "kultur", och även geografiskt. Åsiktskultur och beteendekultur. Folk tenderar att söka sig till likasinnade.

Det är inte så mycket som du tror, tyvärr.

Vi har relativt bra grannsämja inom ett par kilometers radie.
Men bara ett par kilometer till så är det dålig stämning mellan alla.

Det är väldigt lokalt var det blir bra och dåligt. Det beror inte på någon geografiskt betingad kultur utan individer. Tillräckligt många bra individer som vill att det ska fungera, så blir det bra. Då kan man stå ut med enstaka som är negativa. Och även de negativa kan mjukna.

Det är inte vanligt att folk flyttar på grund av dålig stämning till en plats med "likasinnade". Man försöker ha vänner bland de som går, sen har man vänner längre bort istället. Man har kanske en släktgård eller satsat mycket på att få sitt hem som man vill ha det. Inte flyttar man då om man har ett gäng sämre grannar men ett gäng goda vänner inom en mils radie istället.

Känns lite som du tänker som en stadsbo som är van vid att man kan hitta mer eller mindre passande stadsdelar. Så fungerar det inte i glesbygden dock.

[olivia.k]

Jag önskar att jag vågade slå till på ett billigt torp som tycks hålla ok standard, har stor tomt, vackra omgivningar, inte så långt till en större stad...
...men jag måste också ta reda på livsstilen i området.

Hur tar du reda på livsstilen i ett området?

Folk tenderar att söka sig till likasinnade. Vad säger du om att man på Hitta.se kan se "livsstilen" på varje gata i hela Sverige - i grova drag, naturligtvis. Många uppskattar det verktyget tror jag, annars skulle de inte ha det, även om verktyget är "trubbigt" och verkligen buntar ihop människor. Här gillar folk teater och konst, där gillar folk att titta på såpor och astrologi...

Du kan inte lita på det där verktyget förstår du. Jag kollade in det och det stämmer mycket dåligt, och hobbysarna blev helt annorlunda om jag flyttade markören 100m. Satt jag den över grannens hus står det "arbeta i trädgården" men han har ju asfalterat igen sitt trädgårdsland. Vad är det för hobbysar du vill att folk ska ha i det området du ska bo i?