Vad jag tror trådskaparen vill argumentera mot är stordriften inom skogsbruket.
Det finns inget tråkigare, och antagligen biologiskt begränsande, än dessa monotona kvadratkilometer med skogsbolagsskog som dominerar från Mellansverige och uppåt.
Mil efter mil med samma gran planterad på samma tidpunkt. Följt av kalhygge. Sedan mil efter mil med gran planterad vid en annan tidpunkt. Kalhygge. O s v.
John Bauer skog, forget it. Nuförtiden något som mest finns i sagorna.
Plockhuggning/trädglesning. Finns undersökningar som visar att sådant skogsbruk producerar fler träd och bättre virke. T o m en stadsindian klarar att se att det är mer biologisk mångfald i en sådan skog.
Många sk urskogs naturreservat imponerar inte. De liknar mest långsträckta rishögar. Säkert fint för kräsna skalbaggar, men klövviltet riskerar multipla benbrott.
Men att ändra på hur StorSkogsbolagen tänker lär väl vara som att få gråsten att flyta. Och i bakgrunden finns massaindustrin.