Alternativ.nu
Hantverk => Trä => Ämnet startat av: Quercus skrivet 10 jul-14 kl 11:13
-
Antagligen ett ämne som diskuterats mycket i tidigare trådar och inlägg men jag provar ändå. Tja, vad är det bästa svenska träslaget enligt din mening till en långskaftad yxa? Svallved har jag lite svårt att få tag på...Gärna något som dessutom är trevligt att se på (vilket kanske gör att ask går bort...). Funkar ek?
-
man kan in princip bruke det meste ,hassel er tex. ochså smidig.
Røn mener jeg ochså har været brugt
-
Ek skall vara lite för stumt, man skall få ont i händerna av det, sägs det. Lönn skall vara bra, för det får man inte blåsor av. Vet inte om något av detta är sant. Jag tror också att det mesta går att använda.
-
Här uppe brukar man använda björk eller rönn. Söderut där de växer lär ask vara populärt. Jag tror att ek är för skört.
-
Syren är också utmärkt - passa på när någon kapar ner en syrenbuske som har blivit för grov!
-
Buskar generellt är bra, bara de blir tillräckligt grova
-
Ask är också bra.
-
Ask är enligt min mening det bästa svenska träslaget för alla typer av skaft som tar emot stötar och belastning, då det är hårt men elastiskt. Det har också, när det är slipat och inoljat, en av de vackraste ådringarna. Så jag röstar för ask!
-
Man tackar för alla tips och förslag. Det där med att plocka något lite ovanligare låter kul. Oxel? Rönn? Körsbär kanske? Ask funkar ju som jag visste innan. Den kanske blir roligare om man betsar den eller något...? Ja, jag vet...det är ett bruksföremål, men man kan ju fixa till det lite ovanligt och snyggt ändå?
-
Ett av Sveriges starkaste träslag är oxel så vill du ha ett skaft som håller så använd oxel. Se till bara att biten torkat ordentligt innan du snidar till oxeln eftersom den lätt får torksprickor vid torkning.
Hälsningar Micke
-
Har såklart betydelse hur man använder träslaget också, hur fiberrakheten är, hur årsringarna är orienterade. Gjorde ett skaft till en klyvyxa i syren, det blev riktigt tungt! Man vill ogärna ha ett onödigt tungt skaft så absolut hållbarhet är inte allt anser jag. Skaftet ska hålla ja men det ska gärna vara lite sviktande så det tar upp vibrationer och så det laddas med energi inför nerslaget. Är svårt/omöjligt att hitta stora bitar kvistfri syren/oxel så man får räkna med kvistar i skaftet och att det blir tungt.
Extremfall: https://www.youtube.com/watch?v=y78U55kBv5Y (http://www.youtube.com/watch?v=y78U55kBv5Y#ws) :D
-
Humel . Det där såg i alla fall inte värst effektivt ut . Med där gummiskaftet :)
-
Skulle ändå va kul att få prova. Yxan såg inte värst vass ut och vet ej hur hårt träet var han högg i. Tror ändå på att skaftet ska vara något sviktande ungefär som i stavhopp, vem hoppar högst en med helt stel stav eller en med sviktande? :D
-
Sant men det är nog av lite andra förutsättningar skulle ja tro .
-
Jag kanske kan fixa en lämplig bit av idegran. Kan kanske vara lämpligt med tanke på viss svikt i skaftet? Om jag inte missminner mig användes detta träslag för tillverkning av pilbågar under medeltiden...
-
Hej, har pratat med timmermän som föredrar en framför ask just för att det sviktar. Att hitta material utan kvist är inte ett måste, Det viktiga är var kvisten är placerad och hur stor den är. Min uppfattning är att man i vissa fall medvetet hade kvist placerad vid böjen intill yxhuvudet som armering. Liksom man gärna hade en frisk kvist i tapparna på gamla timmerhus.
-
Har nu fixat en hygglig bit av körsbärsträ från samlingarna så det får bli det till mitt gamla yxhuvud från Wetterlings. Huvudet väger ca 850 g och skaftet jag tänkt mig blir ca 55 cm. Om jag är nöjd med resultatet kanske jag lägger upp en bild ;) man vill ju inte skämmas :-[
Tusen tack för alla råd och insikter ni delat med er!
-
Jag gjorde ett skaft av körsbär till en tror det heter murarhammare men jag använder den som stor hammare/liten slägga och tycker det funkar utmärkt, dock har jag hört/läst att järn missfärgar körsbär. Inget jag märkt av efter ett år.
/Mats
-
Ja Mohsart jag har faktiskt noterat missfärgning i veden efter gamla spik, så det är nog helt riktigt. Tänkte att det kanske även blir missfärgningar runt yxhuvudet, men det gör inte så mycket då det trots allt är ett bruksföremål som kommer användas flitigt. Det är säkerligen inte sista skaftet på det yxhuvudet med tanke på hur långlivade dessa yxor faktiskt är.
Jag har nu grovsågat skaftet och ådringen ser ut att ligga helt perfekt. Mycket raka fibrer i rätt riktning i förhållande till yxhuvudets placering.
Funderade på om skaftet möjligen är i kortaste laget (55 cm) för ett yxhuvud på ca 850 gram för balansens skull? Tja, det får bli så ändå eftersom jag redan har längre yxor. Denna inbillar jag mig blir mer lätthanterlig för mindre omfattande huggarbeten.
-
Jobbar man mycket med granved så kommer yxan ändå bli missfärgad av kådan. Min köpeyxa från hultafors med hickoryskaft är kolsvart över i stort sett hela handtaget.
-
Stubbar får ej vara högre än 4 tum över huvud taget, han trodde det var mätt ovanför hans eget huvud. hahaha
-
Jobbar man mycket med granved så kommer yxan ändå bli missfärgad av kådan. Min köpeyxa från hultafors med hickoryskaft är kolsvart över i stort sett hela handtaget.
Jo, mögigt blir det ju första gången man använder yxan typ.. Vare sig man hugger gran, eller annat.
-
Ja Mohsart jag har faktiskt noterat missfärgning i veden efter gamla spik, så det är nog helt riktigt. Tänkte att det kanske även blir missfärgningar runt yxhuvudet, men det gör inte så mycket då det trots allt är ett bruksföremål som kommer användas flitigt. Det är säkerligen inte sista skaftet på det yxhuvudet med tanke på hur långlivade dessa yxor faktiskt är.
Jag har nu grovsågat skaftet och ådringen ser ut att ligga helt perfekt. Mycket raka fibrer i rätt riktning i förhållande till yxhuvudets placering.
Funderade på om skaftet möjligen är i kortaste laget (55 cm) för ett yxhuvud på ca 850 gram för balansens skull? Tja, det får bli så ändå eftersom jag redan har längre yxor. Denna inbillar jag mig blir mer lätthanterlig för mindre omfattande huggarbeten.
Det är inga problem med längden på skaftet, det enda som styr om skaftet är för långt eller kort är vad den ska brukas till enligt min mening. Jag har lätta yxor med långa skaft och tunga yxor på gissningsvis 1,5-2kg med skaft som är runt halvmetern och tvärtom. Har du nu redan yxor med långa skaft blir detta nog ett bra komplement.
-
Tja, nu är yxan klar med sitt skaft i körsbärsträ. Tillverkade även ett eggskydd i skinn. Blev helt OK tycker jag.
Jag ska ge mig på en större yxa nu, modell större skogsyxa. Huvudet väger drygt kilot och jag har tänkt mig ett skaft på ca 65 cm.
Bara för att det är kul tänkte jag testa ett annat träslag till denna. Jag har en del mahogny som troligen kommer ifrån en gammal båt. Skulle det funka eller är det för "fint" för att slösa på ett yxskaft?
-
Rackarns vad tjusigt! Hoppas den blir skön att jobba med.
-
Jo, det blev grannt.
-
brukar när jag är i skogen ta rönnar som står inne i gammal skog där det är tätt.Barka och lägg torrt .Tätvuxet och starkt .använt till släggskaft hammarskaft mm
-
Passar på att dra upp denna tråd igen från de döda. Jag har skaffat mig en Billnäs 12.2a utan skaft. Jag undrar om material och form. Träslaget blir helst något traditionellt och lokalt som björk, kanske rönn som TW föreslåg.
Jag undrar hur får man de bästa skaften, jag har för mig att det måste funka bättra att använda en gren som är väldigt nära den slutliga formen, istället för att såga en ur en färdig sågad träbit som man köper från virkeshandlaren. Så följer skaftet med ådringen i längdsriktningen och det blir inga ställen där brott är sannolika, eller?
Vad är den traditionella formen annars till en sånhär yxa, och längden?
-
Jag har gjort några skaft i en, lite hårt att jobba med och förbjudet att avverka på sina håll. Men vindfällorna och skador från skördaren får man ta bort.
Jag har ett lager med olika träslag, fruktträd, masurbjörk, en och dylikt. När jag hjälper till att ta ner fruktträd så ingår bortforsling så klart. Då bevarar jag de bästa bitarna och flisar resten.
-
Förr gjorde man yxskaft av svallved från björk och liknande.
Men det tar flera årtionden att förbereda, man gjorde först ett långt snitt vertikalt efter stammen på ett kvistfritt område, sedan lät man veden från sidorna växa in över det i den naturliga läkningsprocessen (om tar en herrans massa år, därför var det vanligt att man förberedde för kommande behov) Sedan gör man ett snitt i över och undersidan där man vill ha ut skaftet och spräcker loss det försiktigt.
Det är dock svårt att hitta frisk svallved i sådana dimensioner idag att det går att använda.
Till hammarskaft brukar jag försöka få tag på ek (Ek och ask, körsbär, oxel, mm finns dock inte här uppe).
Men det måste inte vara det.
Till smidesverktyg såsom mejselhammare och liknande brukar jag använda rönngrenar som kilas in så att de inte sitter helt stumt fast men ändå tillräckligt hårt.
(Ett yxhuvud (liksom hammarhuvud för verktyg man slår med) måste dock så klart sitta ordentligt fast så att det inte riskerar att lossna och träffa någon när man hugger, undantaget tomahawker (som skall ha ett koniskt skaft).
-
Ek är nog högst olämpligt till en hammare som alltid möter stumma ytor.
Gran och björk kan vara bra val till din yxa, det är med skaft som med slipning av yxor mycket enklare än vad många teoretiker vill göra gällande. Skaft är dessutom förbrukningsmaterial om man jobbar mycket med verktyget. Gamla yxskaft har enligt min erfarenhet betydligt enklare utformning än moderna. Ska du göra ett skaft som är svängt åt sidan är det bra med en liten knast i svängen.
Jag har gått över helt till björk den senaste tiden eftersom det blir mer spänst i skaftet. Kan bli jobbigt för armen med stumma material som hickory och ask när man hugger dag in och dag ut. Fick höra från en timmerman att man skulle skafta med stående årsringar för hållbarhet och liggande för spänst.
Kanske en bild på yxan?
-
Här är en bild på yxhuvudet:
(https://c1.staticflickr.com/9/8386/29104980646_cd133f693b_b.jpg)
-
Den yxan skulle jag skafta helt rak för att den ska vara lika lätt att hantera oavsett om man använder slag eller huggsidan, det viktigaste då är att anpassa skaftets höjd och bredd så att du får ett fast grepp.
-
Ek är nog högst olämpligt till en hammare som alltid möter stumma ytor.
Gran och björk kan vara bra val till din yxa, det är med skaft som med slipning av yxor mycket enklare än vad många teoretiker vill göra gällande. Skaft är dessutom förbrukningsmaterial om man jobbar mycket med verktyget. Gamla yxskaft har enligt min erfarenhet betydligt enklare utformning än moderna. Ska du göra ett skaft som är svängt åt sidan är det bra med en liten knast i svängen.
Jag har gått över helt till björk den senaste tiden eftersom det blir mer spänst i skaftet. Kan bli jobbigt för armen med stumma material som hickory och ask när man hugger dag in och dag ut. Fick höra från en timmerman att man skulle skafta med stående årsringar för hållbarhet och liggande för spänst.
Kanske en bild på yxan?
Jag vet inte hur det är med den optimala snickarhammaren (eftersom mina har stålskaft...)
Men, med verkstads och smideshammare så fungerar det ju som så att man stämmer av den vid halsen så att man får korrekt fjädring på den.
Annars skulle ju inte heller hickory och liknande fungera bra för korta skaft.
(Sedan vilket som är bäst eller inte låter jag vara osagt... Men den man slår med skall ju heller inte vara som en katapult, den behöver litet mer stuns än de med lösa huvuden man slår mot.)
Här uppe var de gjorda i björk förr i tiden vad jag kunnat se på de få skaft jag funnit från förr.
-
Dær jag bor så strøk en ask med i vintras men æn står den kvar. Jag ska såga ner den och om någon ær intresserad av att anvænda virket till yxskaft eller något annat så får ni den till skænks. Jag bor 15 km från Arvika i Værmland.
-
Såhär var väl yxan skaftad på den tiden det begav sig.
(http://i.imgur.com/gnDbCAa.jpg)
-
Generellt, raka skaft är för tunga yxor som kräver extremt mycket kraft i varje enskilt slag (samt vissa specialyxor, tex vissa typer av snickar yxor där man avser använda bladet att tälja med) Svängda för yxor man ofta tex utför pendelrörelser och liknande med (inkluderat tunga kvistyxor), samt för lättare yxor.
Det på bilden ser utmärkt ut för detta.
-
Generellt, raka skaft är för tunga yxor som kräver extremt mycket kraft i varje enskilt slag (samt vissa specialyxor, tex vissa typer av snickar yxor där man avser använda bladet att tälja med) Svängda för yxor man ofta tex utför pendelrörelser och liknande med (inkluderat tunga kvistyxor), samt för lättare yxor.
Det på bilden ser utmärkt ut för detta.
Jag måste säga att jag inte alls håller med dig. Vad baserar du ovanstående på? Tycker det känns som lite vilda spekulationer, ber om ursäkt i fall jag har fel.
-
Ok, insåg nu att det bara blev brottstycken när jag försökte fatta mig kort, men Hur skaftet skall se ut styrs ju först och främst av yxans utförande och funktion.
Släggyxor och liknande har raka skaft, medan tex en tung fällyxa har ett klassiskt S-format skaft, trots att den är tung.
Sedan finns det ju hybridskaft som har mindre krökning, osv, tex vissa typer av medeltunga klyvyxor, mm.
(jag baserar mina kunskaper på tidigare yrkeserfarenhet från tillverkning av yxor, men jag är tyvärr inte så bra på att skriva inlägg på forum som är lätta att begripa för någon annan... :-X)
-
För att återgå till orginalfrågan, går det att göra skaftet från en mindre, färsk gren (t.ex. man tar direkt från en björk), eller borde det tas ur en grov stomme och göras av kärnved?
-
Viktigast är att ditt yxskaftsämne är så grovt att du kan tälja bort kärnan så skaftet inte spricker. Det är väldigt liten skillnad på kärnved och ytved i björk.
Din yxa skall vara skaftad svagt S-format som den pojken har i handen om du skall hugga med den. Om man inte har en liten krökning och ansvällning ute i skaftändan så måste man hålla om skaftet så hårt att man inte kan låta yxan arbeta avslappnat. Det är ju yxans vikt som skall arbeta. Armarna bara styr yxan och då måste man kunna hålla i den avslappnat.
Jag försöker komma ihåg hur stor en 12.2 är. Skaftlängden skall ju vara anpassad efter vikten.
Somliga Billnäs 12 hade grader inne i ögat från då de smidde ögat på fabriken. De graderna lönar det sig att fila bort innan man skaftar.
-
Ja just det ja, det var den innersta kärnan man måste ta i beaktande, då funkar nog inte de där nedkapade björkarna som ligger över vägen hos mig.
-
Förra året gjorde jag några skaft med kärna från klena undertryckta björkar. Blev jätte bra skaft. Varför skulle det inte fungera att ha kvar kärnan?
-
På mindre stycken borde det gå tycker man...
Grövre bitar kan dra sig olika inuti när det torkar så att det bildas spänningar inuti träbiten så att den spricker längs med.
-
Jag har en gammal bila med skaft i björk där kärnan är i centrum av skaftet. Den har dessutom kvist men är ändå i överlägset bäst skick i min samling, det går mot alla moderna regler men det fungerar uppenbarligen väldigt bra.
-
Ok, insåg nu att det bara blev brottstycken när jag försökte fatta mig kort, men Hur skaftet skall se ut styrs ju först och främst av yxans utförande och funktion.
Släggyxor och liknande har raka skaft, medan tex en tung fällyxa har ett klassiskt S-format skaft, trots att den är tung.
Sedan finns det ju hybridskaft som har mindre krökning, osv, tex vissa typer av medeltunga klyvyxor, mm.
(jag baserar mina kunskaper på tidigare yrkeserfarenhet från tillverkning av yxor, men jag är tyvärr inte så bra på att skriva inlägg på forum som är lätta att begripa för någon annan... :-X)
Jo men jag undrar varför du tycker ett skaft bör ha den eller den formen.
Om jag minns rätt skriver August Holmberg att de gärna hade en liten krök i änden på fällyxor för att slippa få stänk i ögonen, där handlar det om komfort i arbetet inte hållbarhet. Bara för att ta ett exempel.
-
Fällyxan har det svängda skaftet av flera orsaker, men, som du säger så är de främsta orsakerna att man använder den ofta i en viss typ av kropps ställning och för den på ett visst sätt, här skall yxhuvudets tyngd arbeta med din rörelse, du vill minska risken för ryggont på grund av överansträngning, mm.
Man får även ett bättre grepp med det skaftet.
På mer moderna klyvyxor (alltså inte fällyxor) av de allra största modellerna så står man normalt rakryggad och gör ett hugg med full kraft i sänder, därför skall den skaftas med ett skaft som liknar ett släggskaft för att fungera optimalt. Ett svängt skaft skulle försvåra rörelsen här, men om man vill så kan man ha en liten böj allra längst bak på skaftet tror jag, jag hade i vart fall en gammal slägga som var skaftad så som jag tyckte var väldigt skön att använda, men det förutsätter att typen i fråga passar med skaftet.
-
Om du ursäktar så är det för mig nästan omöjligt att i text beskriva detta korrekt, man bör se och känna på dem för att märka detdär.
-
Självklart kan man lyckas med ett skaft med kärna, men det är en av flera riskfaktorer.
/Mats
-
Orsaken till att jag vill ha bort kärnan är att de små torksprickorna från kärnan blir som små hyvlar som flår skinnet ur händerna på mig. Antagligen har du mycket tjockare skinn i händerna Jakob. Jag har provat det där en gång och aldrig mer.
Tyvärr är min erfarenhet tvärt emot mizzaroughs.
Skall man hugga med ett släggskaft måste man hålla så krampaktigt i skaftet så man för fram yxan med muskelkraft i stället för att låta tyngden arbeta. En släggyxa kan ha rakt skaft men en yxa som man kvistar och hugger alltmöjligt med skall ha ett handgrepp som låter en styra yxan med ett löst grepp. Det är yxhuvudet som skall göra arbetet själv bara styr man.
-
Allright, men så gjorde de på fabriken där jag jobbade, men det behöver ju för den skull inte betyda att det alltid är korrekt.
-
Tyvärr är min erfarenhet tvärt emot mizzaroughs.
Skall man hugga med ett släggskaft måste man hålla så krampaktigt i skaftet så man för fram yxan med muskelkraft i stället för att låta tyngden arbeta. En släggyxa kan ha rakt skaft men en yxa som man kvistar och hugger alltmöjligt med skall ha ett handgrepp som låter en styra yxan med ett löst grepp. Det är yxhuvudet som skall göra arbetet själv bara styr man.
Det var ju exakt det jag sade också i mitt sista inlägg, eller hur menar du?
Du gör ju normalt sett inte återkommande pendelhugg med en släggyxa eller liknande.(om så vet jag inte riktigt hur du använder den). :)
No offense, men jag är bara nyfiken...
Om jag inte sade det, så var det i allafall ungefär sådär det skulle ha stått... :-[
-
Men dessa skall i allafall ha raka skaft... ;D
http://www.naturkompaniet.se/media/catalog/product/cache/1/base/1200x/9df78eab33525d08d6e5fb8d27136e95/N/-/N-EX0003843-271_0.jpeg (http://www.naturkompaniet.se/media/catalog/product/cache/1/base/1200x/9df78eab33525d08d6e5fb8d27136e95/N/-/N-EX0003843-271_0.jpeg)
(ursprungligen var de dock kanadensiska fäll/kvistyxor med olika slipning på eggarna och kraftigare gjort huvud)
-
För mig är yxan ett universalverktyg att forma trä med. Jag brukar timra en hel del och eftersom jag är van att arbeta med yxa så blir de ju använda till allt möjligt huggande och täljande och ibland då ryggen har varit dålig har jag bara fällt och kapat träden med motorsåg och kvistat med yxa för att spara på ryggen....... och så behövs den ju att hugga loss motorsågen med då man har sågat fast:-[
En Billnäs 12 som Dennis frågar om är en bra hyggyxa och täljyxa men ingen vidare klyvyxa.
Ja Ameerikayxorna och släggyxorna är ett fall för sig med sina raka skaft.
Någonstans i lidret skall det ligga en sån där dubbeleggad yxa som Topparis-Gunnar hade hem från Amerika någon gång i tiden. Hela formen och ballansen känns helt fel i mina händer så jag har aldrig brytt mig om att få den i skick. Båda eggarna är slutvässta så den borde stålsättas på nytt. Säkert var de bra att fälla grov skog med men det krävdes betydligt starkare karlar än jag är.
Jag får kramp i högerhanden om jag hugger för länge med ett rakt skaft. Därför är det traktordriven vedklyvare som gäller hos oss.
-
Min personliga favorit är en gammal halvtung yxa efter morfar av klassiskt snitt och skaft. :)
Har även en mycket tung bilyxa efter honom någonstans, den modellen använder för att hugga bjälkar till engelska kolgruvor fram till slutet på 40 talet.
(Men den fungerar ju även till takbjälkar, timmersidor och liknande)
Min far hade ett gäng gamla dubbeleggde yxor, har inte använt de så mycket, men jag tycker att de är helt ok om det är de riktiga modellerna (kastyxan i min länk är ett sentida påfund och har massor av fel gentemot en riktig huggyxa, (Jag har en själv som jag smidde när jag var yngre från skrot men) den är en ren leksak, oduglig till i princip alla nyttoarbeten...)
Håller med om att yxan är ganska bortglömt som multiverktyg idag.
De flesta ser den bara som ett redskap att hugga ved med idag, men den är så mycket mer i händerna på någon som rätt förstår använda de olika modellerna. :)
-
Klyxyxa har jag (gränsfors största slägga) så något annat får det bli, kanske en täljyxa isåfall.
-
Man behöver inte va så anal med träslag och form på yxskaft. Har sett och provat många former. De skaft som misslyckats för mig är gran och vriden björk som sågats till plank. Gör ett skaft och använd det, då ser du hur länge det håller. När du testar skaftet behöver du ju inte göra det bland folk och svinga som en dåre, flyger något iväg så träffar det bara redan döda ting.
-
Ja, gör efter någon gammal modell du gillar, ett tips jag kan ge dock är att låta inpassningen ta den tid det behöver, om man som jag, lätt tappar tålamodet är det lätt att det blir fel men de tär ingen raketvetenskap egentligen, de flesta skaft typer fungerar för hemmebruk.
Är väl mer en yrkes skada antar jag, om man jobbar mycket med just yxor att man kan lägga ned massor med tid på att ta fram det "perfekta skaftet" och yxor jag säljer måste ju se ut på ett visst sätt som folk vill ha dem.
Men *din* yxa skall se ut såsom *du* vill ha den, ta chansen och gör den personlig om du vill.
Men, de gamla formerna är framtagna under hundratals år, därför kan det vara värt att titta litet på äldre modeller. :)
.
-
vad är då det bästa träslag för vatten/undervatten verktyg? Jag vill göra ett fiskespjut (jag ska vygga den i Peru där det är lagligt)
-
vad är då det bästa träslag för vatten/undervatten verktyg? Jag vill göra ett fiskespjut (jag ska vygga den i Peru där det är lagligt)
Jag misstänker att kunskapen här på forumet om tillgängliga träslag i Peru är relativt liten, men vem vet, här kanske finns någon som vet!
-
Jag misstänker att kunskapen här på forumet om tillgängliga träslag i Peru är relativt liten, men vem vet, här kanske finns någon som vet!
Fast i såna fall är det tveksamt om de säger något, för det finns ju en anledning till att fiska med spjut/ljuster har förbjudits i Sverige. Risken för att skada fisken utan att fånga den är stor och det räknas som djurplågeri.
-
Fast i såna fall är det tveksamt om de säger något, för det finns ju en anledning till att fiska med spjut/ljuster har förbjudits i Sverige. Risken för att skada fisken utan att fånga den är stor och det räknas som djurplågeri.
Det är i samma nivå med att köra på ett djur och sedan köra vidare utan att anmäla det (och vidta åtgärder såsom markera platsen).
-
ojdå, mina planer har gått i kras, kanske bygger den i sverige då eller skeppar lite virke till hemlandet.
-
ojdå, mina planer har gått i kras, kanske bygger den i sverige då eller skeppar lite virke till hemlandet.
Till ett spjut eller ljuster borde hassel fungera bra.
-
Av någon anledning så gjorde jag mina yxskaft av fläderbuskar/träd. Har även gjort skaft till grepen & borsten av samma material.
Om det är ett material man använder eller om det är rätt eller fel har jag ingen aning om.
De håller dock än & var lättarbetat.
Mvh en som oftast inte vet ett skit men alltid löser uppkomna problem.
-
Av någon anledning så gjorde jag mina yxskaft av fläderbuskar/träd. Har även gjort skaft till grepen & borsten av samma material.
Om det är ett material man använder eller om det är rätt eller fel har jag ingen aning om.
De håller dock än & var lättarbetat.
Mvh en som oftast inte vet ett skit men alltid löser uppkomna problem.
Har aldrig jobbat i fläder dock druckit av saft gjorda av dess blommor så om skaftet håller hade jag nog låtit det sitta kvar och hålla vidare. Om jag behöver ett skaft här letar jag nog i första hand efter ask.
Du kommer bli en erfartenhet rikare en mej.