Behandling av ohyra

[bea]

Jag var hos blåstjärnan med mina hönns när dom fick röda hönnslöss och han letade förtvivlat efter ett medel men det finns inget godkännt  till hönns.
SVA upplyste mig tex om att det enda medel som mig veteligen har bra efekt (etotal) inte ens är lagligt att använda ,dom slutade tillverka det för att behovet inte ansågs stort nog men nu är det på g tillbaka igen tack o lov .
Även om det inte är bra för hönnsen är det defenitivt bättre en att ha löss!!!!!!!!

[Kicki]

Ja, det är det!
Nu finns ju inte Etotal men Frontline har visat sig verkligt effektivt på allehanda ohyra på hönsen vilket är glädjande eftersom det är så lätt att använda och inte alls är lika giftigt heller.

[ragnarsvedje]

Ja, det är det!
Nu finns ju inte Etotal men Frontline har visat sig verkligt effektivt på allehanda ohyra på hönsen vilket är glädjande eftersom det är så lätt att använda och inte alls är lika giftigt heller.

För dom som använder ohyrapreparat, ni kan läsa nedanstående, det förstnämda gäller inget utav ovan nämnda preparat, men visar på vad kemikalier kan åstadkomma med djur.Att använda dessa på så små djur som höns kan vara mycket mera riskabelt än på hund och katt. Då det är lätt att överdosera.


Permetrin kan ge biverkningar hos hund
Inom grupp "QP Parasitsjukdomar" finns 30 rapporter. 17 av dessa rör hundar som behandlats med permetrin (Exspot vet). I de flesta fallen sågs hudaffektioner i form av klåda, eksem och urtikaria. I flera fall sågs även CNS-symtom i form av oro, ostadighet, vinglighet, böjd svans och nacke, svag bakdel, skakningar, mydriasis, rastlöshet och förlamning. Permetrin tillhör gruppen pyretroider som kan ge effekter på centrala nervsystemet genom att de interfererar i neuronala natriumkanaler, vilket ger repetitiv depolarisering av många neuron. Det har i den svenska biverkningsrapporteringen anmälts ett avsevärt antal reaktioner för permetrin hos hundar, både i form av lokala effekter och i form av neurologiska allmänsymtom (13, 14). Det är uppenbart att man ska vara uppmärksam på att denna substans kan ge biverkningar hos hund.

Det finns fyra rapporter för fipronil (Frontline‚ vet). I två av fallen erhölls hudreaktioner i form av urtikaria och håravfall. I de två andra fallen visade hundarna CNS-symtom i form av vinglighet, aggressivitet och kramper. Fipronils insekticida och acaricida effekt anges bero på en interferens i funktionen hos kloridjonkanaler i insekternas nervsystem. Det anges att absorptionen av substansen över hud är låg. Det finns i andra länder rapporter om huvudvärk, yrsel och hudrodnad hos djurägare som sprayat sina hundar med fipronil. Det antas att isopropylalkohol-carriern i preparatet orsakar dessa effekter. Inga sådana fall har rapporterats i Sverige.

Nog skall en hönshållare klara sig utan sån skit!
För den som har stort intresse av att bli av med ohyra, kan jag tipsa om äldre litteratur, inom veterinärmedicin.Som mycket väl fungerar och är hälsosamt för både natur,djur och människa.Jag har en mycket bra bok från tidigt 1900.tal.Kan återkomma med tips ifrån den ifall intresse finns.

[Camilla]

För den som har stort intresse av att bli av med ohyra, kan jag tipsa om äldre litteratur, inom veterinärmedicin.Som mycket väl fungerar och är hälsosamt för både natur,djur och människa.Jag har en mycket bra bok från tidigt 1900.tal.Kan återkomma med tips ifrån den ifall intresse finns.

Väldigt intressant - dela gärna med dig av tipsen! Finns en "ohyretråd" här där det kanske passar.

[Kicki]

Höns är faktiskt mycket mer tåliga och klarar allehanda preparat och behandlingar bättre än både hund och katt så risken för överdoseringar och biverkningar är försvinnande liten.
Alla preparat och alla behandlingar - även de äldre - kan ge överkänsliga individer icke önskvärda reaktioner och många äldre huskurer var rent hälsovådliga, och tyvärr även ineffektiva. Viore de så bra hade vi utrotat ohyran hos tamhönsen för länge sedan.
Frontline hör till de mildare preparaten och de som ger minst biverkningar även på de känsligare djurslagen hund, katt och häst - Jag har själv vinthundar som är bland det känsligaste som finns inom hundvärlden och jag pläderar alltid för så milda, giftfria och skonsamma behandlingformer som möjligt men ibland är det ett måste med någon form av gift för att effektivt kunna bekämpa och utrota ohyra. Det är mer till skada för djuren att ha ohyran kvar än att bli snabbt behandlade och bli av med den. Dock anser jag det helt förkastligt att "skjuta mygg med kanon" och ta till starka preparat såsom t.ex. radar och tenutex eftersom det inte är nödvändigt och det finns mildare preparat som är lika effektiva.

[ragnarsvedje]

Höns är faktiskt mycket mer tåliga och klarar allehanda preparat och behandlingar bättre än både hund och katt så risken för överdoseringar och biverkningar är försvinnande liten.
Alla preparat och alla behandlingar - även de äldre - kan ge överkänsliga individer icke önskvärda reaktioner och många äldre huskurer var rent hälsovådliga, och tyvärr även ineffektiva. Viore de så bra hade vi utrotat ohyran hos tamhönsen för länge sedan.
Frontline hör till de mildare preparaten och de som ger minst biverkningar även på de känsligare djurslagen hund, katt och häst - Jag har själv vinthundar som är bland det känsligaste som finns inom hundvärlden och jag pläderar alltid för så milda, giftfria och skonsamma behandlingformer som möjligt men ibland är det ett måste med någon form av gift för att effektivt kunna bekämpa och utrota ohyra. Det är mer till skada för djuren att ha ohyran kvar än att bli snabbt behandlade och bli av med den. Dock anser jag det helt förkastligt att "skjuta mygg med kanon" och ta till starka preparat såsom t.ex. radar och tenutex eftersom det inte är nödvändigt och det finns mildare preparat som är lika effektiva.

Det finns iallafall fler än jag som klarar sej helt utan kemiska preparat, jovisst finns det mindre farliga preparat.Men finns det några som är helt nyttiga då?
Du blir aldrig kvitt all ohyra och andra insekter, dom är smartare än så-dom anpassar sej.Och kommer tillbaka än starkare.Med ett större motstånd mot de kemiska medlen skulle vi haft betydligt bättre biologiska preparat. Som det är nu så utvecklas inte dessa i samma takt som de hemska preparaten.

Förr eller senare får du i dej skiten i din egen kropp.Och inte är det särskilt nyttigt.Det är inte bara användningen av preparaten som skapar miljö och hälsoproblem, tillverkning och råvaruframställning(ofta i U-länder med ringa miljö och hälsoskydd).

Så för mej är valet självklart, det går att klara sej utan.

[Kicki]

Vet du intrancewetrust: Du skjuter alldeles på fel mål. Vi står på samma sida du och jag vad det gäller giftanvändning i samband med djurhållning. Du skrev "Du blir aldrig kvitt all ohyra och andra insekter, dom är smartare än så-dom anpassar sej. Och kommer tillbaka än starkare"
- Joo, faktiskt så har jag blivit det, jag har ingen ohyra i mitt hönshus alls!
Dock, för att komma dit var jag tvungen att bekämpa den ohyra som mina inköpta djur hade då jag köpte de första djuren och startade med mina hedemorahöns - snabbt och effektivt så ohyran verkliogen försvann och inte bara försvagades, för då uppträder just det fenomen som du beskrev och då blir det oerhört svårt att få bort den. Detta hände för 17½ år sedan och de enda gånger jag efter detta fått in någon form av ohyra är vid ett par tillfällen då jag köpt in nya djur och slarvat med kontrollen av dem så de har haft kryp med sig. Då har jag omedelbart behandlat noggrannt och effetivt så allt har försvunnit igen - utan att återkomma. De metoder jag provat (t.ex. tea treesalva mot benkvalster och Frontline mot löss) har jag därför provat på andras höns då de kontaktat mig för hjälp med ohyrebekämpning och på sådana tuppar som folk lämnat för avlivning då de köpt en ny tupp av mig o.s.v.

Jag använder inte alls en massa kemiska preparat i mitt hönshus och på mina höns, och aldrig i onödan, utan det är så enkelt att eftersom det inte finns någon ihyra så behöver jag inte heller bekämpa någon.
Jag rengör därinne med såpvatten, tvättar fönstren med rent vatten och kollar mina djur regelbundet. På sommaren sätter jag upp flugpapper - det är det starkaste jag använder därinne!

[Ronny]

Alla kan vi ge hönsen chansen att själva hålla ohyran stången! Höns har en nedärvd förmåga att sprätta in jord i sin fjäderdräkt (balande). Ett gammalt knep är att blanda aska och kalk i jord/sandbadet. Kalk är basiskt verkande och ger en miljö där inte ohyra trivs. Fuktig, varm, lufttät och allmänt osund miljö ger å andra sidan en stimulerande och livsviktig grogrund för ohyra. Mitt råd är att ge hönsen möjlighet till mesta möjliga utevistelse och frihet, då fixar de allt detta på bästa sätt, alldeles själva!

 

[Kicki]

Jag tvivlar på att de verkligen fixar det själva om de fått ohyran - då borde väl i så fall inte så många av hobbyhönsen ha? Förmig låter det mer som ett önsketänkande, en vacker men orealistisk tanke. Däremot håller jag med om att ett torrt hönshus och tillfälle till balande, gärna med lite tillsatt kalk ger ogynnsam miljö för dylika äckeldjur.
Aska  innehåller däremot rätt stor mängd lut vilket är frätande och inte det allra bästa för t.ex. hönsögon - dit det lätt kommer då de sandbadar - därför anser jag att aska passar bättre till vittvätt  i tvättmaskinen än till hönsbad.

[Camilla]

Aska  innehåller däremot rätt stor mängd lut vilket är frätande och inte det allra bästa för t.ex. hönsögon - dit det lätt kommer då de sandbadar

Alltså, ursäkta mig, men det där tror jag inte på.  
Jag rakar ut askan ur kaminen med bara händerna varenda dag hela vintern, och med mina "frökenhänder" skulle jag vara totalt uppfrätt vid det här laget om det stämde.
Är det inte så att lut blir det först då man lakat ur askan?

[Kicki]

Det är en väsentlig skillnad på att ta i askan med "frökenhänder" och att få den på slemhinnorna. Du kan ju prova att ha den i dina egna ögon få se hur du reagerar, om det är skönt eller ej så kan du tala om för oss sedan hur det känns...
Då hönsen balar får de ju in allt i både näbb och ögon.

[OliK]

I askan finns alkalioxider och hydroxider, t.ex. kaliumoxid, natriumhydroxid m.m. Visst bildas lut, när man laka ut askan, men den bildas också redan när askan kommer i kontakt med vatten, lite fuktighet har du alltid vid händerna och en stor del fuktighet har du (och höns) i slemhinnorna. Så visst, askan fräter, lite grand på händerna men mycket på slemhinnorna;
jobbar själv en del med kemikalier och har mycket mer respekt för lut än för koncentrerade syror! Syror märks på en gång medan lut är lite bakslug

hälsningar
/droliver

[Camilla]

Du kan ju prova att ha den i dina egna ögon få se hur du reagerar, om det är skönt eller ej så kan du tala om för oss sedan hur det känns...

Kicki, redan gjort!  

Alltså, jag gick och funderade på det här hela eftermidda'n igår, och tänkte "Det är väl bara att prova!". Jag brukar i regel prova sån't jag använder på djuren -sårtvätt, salvor och liknande - på mig själv först. Började med det då jag undrade varför min hund blev som tokig av "öronrens-medlet" jag använde... Så jag skvätte lite i mitt eget öra och jäklar vad det kändes skumt - det var som att stoppa en vicks blå i örat! Bytte då till en sort utan menthol och se, den går att använda utan tokrusningar genom huset, varken av mig eller hunden.
Aska har jag dock inte provat innan, varken på mig själv eller hönsen, eftersom mina höns balar ute under granarna i skogsbrynet och verkar ganska nöjda med det.

Nåväl, tillbaks till min lilla undersökning! Jag provade först att ta lite aska i ögat, men det gick alltså inte - det var fullt med små "korn" i askan som skavde nå't vansinnigt! Så det var bara att skölja ögat och prova en annan variant.
Istället fuktade jag händerna och grävde ett rejält tag i asklådan. Tog även lite fuktig aska och smetade på kinden, i mungipan och i ögonvrån. Tog en liten "slick" aska på tungspetsen också, och satte mig sedan ner och väntade på vad som skulle hända. Det kändes litegrann på tungan efter någon minut, men inte så att det var obehagligt eller gjorde ont, det bara "kändes".
Jag lät "ask-klegget" sitta kvar tills det torkade, och borstade sedan bort det. Askan på händerna märkte jag inget av alls, men i ansiktet började det sticka litegrann, ungefär som om jag använt starkt parfymerad tvål eller dålig hudkräm (tål inte alls sånt) efter ungefär en halvtimme. Det blev ingen rodnad, utslag eller liknande, det stramade möjligen litegrann i huden efteråt, men knappt märkbart.

Så, vad säjer kemisten och hönsexperten om det här? Är "askbad" farligt för hönsen eller inte?  

---------
Tillägg! Kikade på veden vi har inne, och just nu eldar vi med bok och al, om det kan ha någon betydelse?

[Kicki]

Jag har aldrig utnämnt mig själv som hönsexpert, det uttrycket får stå för dig.
INGA djur ska behöva ha ohyra! Att använda kemikalier och andra starka preaparat ionödan tycker jag är helt beäfngt. Det är som att stoppa i oss själva mediciner, maskmedel, och andra starka medel - "utifall att".
Att aska innehåller lut finns det faktiskt inga funderingar på och inget som jag hittat på utan det är fakta. Det är ju detta man drar nytta av då man använder aska som blekmedel vid vittvätt. Jag har själv provat det och det är effektivt. Dock måste man vara noga med att skölja med ättika eller äppelcidervinäger eftersom askan är så starkt alkalisk att man har hudirritationer och eksem som ett brev på posten annars - detta är heller inget som jag uppfunnit utan det är en mycket gammal vetskap.
Din lilla test säjer faktiskt ingenting för du har bara haft det på dig en liten stund en enda gång och inte ens inne i ögonen - varför tror du förresten att det stack i ansiktet och kändes på tungan!? Om du blandar det i hönens badsand/jord får de i så fall i sig det dagligen och du vet inte ett dugg om i vilka mängder de får det på sig och i sig. Naturligtvis mår hönsen bättre av att slippa detta alkaliska medel i luftvägar, öron och ögon. Förskona dem från detta och ät/drick det själv istället om du tror på att det är så bra och inte kan hitta bätre användningsomrpden till din aska! Askvatten finns nämligen som urensande medel inom alternativmedicinen. Då dricker man askvatten från björkaska (man använder alltså INTE askan) - MEN det är bara som en kur, inte något man utsätter kroppen för under lång tid.
Jag använder mycket hellre min aska till att göda växter som vill ha alkalisk jord med, där gör den nytta. Jaghar märkt att mina höns inte går dit och balar - vad kan det bero på då. Jo, kanske att de dels är så kloka att de vet att detta inte är något bra för dem och dels på att de inte har någon ohyra att försöka bli av med!

[Camilla]

Tjaha, idiotförklarad igen....  

[Kerstin L]

Jag använder mej också av metoden att erbjuda hönsen ett sandbad blandat med aska och jag lovar att de uppskattar det. T o m på sommaren, när de har möjlighet att bada i vanlig sand och jord utomhus, använder de ask-sand-badet inne i hönshuset. Det verkar också fungera mycket bra mot ohyra. Men låt dem inte bada i ren aska för då blir det sot och damm i hela hönshuset.

[Kicki]

Jag tvivlar på att det är askan de uppskattar utan det du gjort är nog snarare att lura dem så de inte ser den och därmed alltså inte kan välja.
Är de ohyrefria?

[ragnarsvedje]

Tjaha, idiotförklarad igen....  

Nänä, tycker du var otroligt modig som testade det på dej själv iallafall, men som sagt det behövs lite mer än engång för att lut skall göra illa, och det är ju självklart inget nyttigt i längden. Annars ligger nog RONNY  bra till med sin underhållande antilusprojekt. Kalk och torvströ är två ämnen som lusen ogillar, man kan sätta in alpinnar till sittpinne och plocka ut dessa på morgonen för uppeldning, lusen kryper in i barken.Bada hönorna i älgörtavkok (älggräs), det gör jag i förebyggande syfte på sommarn. Vidare har jag sommar och vinterhönshus som står tomt när det andra används kontra det ena.

Har klarat mej från lusproblem, på både häst, får, höns, kor utan att gå till ODAL och köpa kemikalier. Men det kan vara svårt när man köpt ett djur där skötseln varit eftersatt och man får med sig lusen hem till sina djur. Fick själv en nedlusad nordsvensk på köpet (lusen alltså) Jag "dränkte" pudra henne i kalk engång om dan i en vecka.Raka pälsen, hon var täckt bitvis av skit.
Tvätta henne med älgörtsavkok och urtekrams schampo. Lusen försvann och hon luktade "gott" i en månad!

För dom som inte orkar med mina kurer så borde det väl finnas biologiska preparat tycker man, det finns ju mot skadeinsekter på grödor.

[Kicki]

Jag tycker dina kurer låter väligt intressanta!
Vad kan det vara i älgörten som dödar löss? Den verksamma beståndsdelen i det är ju salicylsyra, kan det vara den som har effekt eller vet du mer?

[Camilla]

Dock måste man vara noga med att skölja med ättika eller äppelcidervinäger eftersom askan är så starkt alkalisk att man har hudirritationer och eksem som ett brev på posten annars

Jag har levt med handeksem i nästan hela mitt liv, vissa perioder är det så illa att jag inte kan ha händerna i vanligt vatten ens. Att jag då inte känner någonting av askan som jag rör i varje dag säjer mig att den inte är så himla farlig. På dig låter det som om hönsen skulle trilla döda ner av frätskador... Minst.

Förskona dem från detta och ät/drick det själv istället om du tror på att det är så bra och inte kan hitta bätre användningsomrpden till din aska!

Ser du någonstans att jag skrivit att jag använder aska till mina höns? Det jag reagerade mot var att du bestämt hävdade att aska var jättefarligt.

Jag använder mycket hellre min aska till att göda växter som vill ha alkalisk jord med, där gör den nytta. Jaghar märkt att mina höns inte går dit och balar - vad kan det bero på då. Jo, kanske att de dels är så kloka att de vet att detta inte är något bra för dem och dels på att de inte har någon ohyra att försöka bli av med!

Kanske det är så enkelt att askan i rabatterna är blöt och alltså inte trevlig att bala i?