Tankar om jakt

[Mikael Perman]

Hej.
Är inte jägare, men fiskar dock. Jag har svårt att förstå att mitt fiskespö på något sätt är del i vapenindustrin i USA. Jag kan inte heller tro att mitt metande eller kastande bidrar till utfiskningen av haven med stora trålare. Eftersom jag fiskar mest i insjö-vatten.

Jag äger också en jaktpilbåge, och om det blev tillåtet i Sverige, skulle jag gärna jaga med den. Ensam och smygande. Och jag kan inte heller se att den har så mycket att göra med företag som tillverkar jaktplan eller att den medverkar till försvinnandet av gammalskog. Och få jaktvapen tillverkas av de som tillverkar kärnvapen.

Personligen försöker jag äta ekologiskt framtaget kött, vilket betyder att vi ofta åker till en vän till familjen och hjälper till vid slakt och styckning av grisarna. Det ingår i köpet, så att säga. Och det stör inte mig alls. Tvärtom anser jag att det känns väldigt naturligt och riktigt. De brukar ha ca 20 grisar om året, så det är i allra högsta grad en småskalig drift.

Att jaga, fiska, äta ägg och kött och mjölkprodukter som är förnuftigt framtaget, anser jag är att använda resurser på ett vettigt sätt, och inte överutnyttja något. Vare sig man nu köper dem kravmärkta i affären, eller har ett självhushåll.

Vare sig sjöar, renbetesmarker eller andra utmarker som används till fäbod/vall eller för jakt, går att odla mat på. Förnuftigt framtaget kött är helt enkelt en resurs som inte kommer i motsats till ett ekologiskt liv.

Vi kan helt enkelt diskutera hur mycket kött man ska äta ur ett ekologiskt perspektiv, men att vi egentligen BÖR göra det, anser jag självklart. Att en väl reglerad och kontrollerad jakt är en självklar del i detta anser jag också. Detsamma gäller fiske, som de flesta av er verkar glömma bort.

Om man vill vara vegetarian eller köttätare, anser jag att det är ett personligt val. Så vill man vara vegetarian, gör som du själv vill! Ja, du kan ju även få vara vegan om du vill själv. Det är inte min sak att "frälsa" alla. Synd bara att det finns så många veganer som inte har den inställningen.

Så att vegetarianer/veganer anser sig mobbade, får de nog till stor del känna sig ansvariga för själva. Många av dem har en väldigt hög svansföring, där de försöker spela "Bror duktig" och anser att de har någon form av moraliskt mer högstående inställning, lite Von Oben.

Jag tycker helt enkelt att en del inlägg från anti-jakt är fruktansvärt överdrivna, okunniga och blandar ihop äpplen och päron.

Mikael Perman.

[flygtyg]

Kunde inte sagt det bättre själv!!!
Väl talat!

[admin]

Har bytt rubrik på den här diskussionen från "Re: Avsnoppad" till "Tankar om jakt" då det blev lite galet när tråden flyttades.

/Camilla

[Garyu]

Det är lustigt att det ska vara så svårt för människor att acceptera att alla aldrig kommer att tycka likadant. Just det här om att "frälsa" dom som är av en annan åsikt, att övertyga alla man kan om att "jag har rätt och du har fel". Om man vet att man har rätt kan man väl lika gärna lita till att andra människor är tillräckligt intelligenta för att komma fram till samma slutsatser om dom bara ges möjlighet att tänka, och gör dom inte det har man kanske inte så rätt som man tror att man har...  

Vem har till exempel bevisat att det är otvivelaktigt bättre att leva ett "alternativt" liv, avskild från samhällets huvudspår, istället för att försöka samarbeta med så många som möjligt... Jag tror att man kommer längst genom att vara öppen för allt och genom moget övervägande välja den väg som passar bäst, utan att hålla alltför hårt på principer och övertygelser. Om man vill säga att andra har fel, så måste man väl även vara öppen för att man själv inte tänkt helt rätt alla gånger?

Om man står inför valet att låta djur svälta ihjäl i skogen, att dö en plågsam död av sjukdomar och rovdjur som stressar ihjäl  djuret och börjar slita upp magen innan djuret dött, eller å andra sidan låta en jägare avliva djuret med ett snabbdödande skott så vet jag i alla fall vad jag skulle välja, för djurets skull. Och om man kan ta tillvara alla delar av ett djur istället för att slänga dem i skogen, till exempel genom att tillverka en fin päls, varför låta bli? Tyvärr fastnar diskussioner kring såna här ämnen lite för ofta vid löjliga argument där man drar alla över en kam och säger att bara för att det finns dåliga exempel så ska man förbjuda alltihop, men det är ju iofs den rådande praxisen i svensk lagstiftning och i det svenska samhället - förbjud allt som man kan förbjuda utan att för många protesterar OM det är så att någon skulle kunna missbruka det... Så det kanske inte är så konstigt att vissa ungdomar som är lite extrema i sina åsikter färgas av tillvägagångssättet och tar det till sig, om än på ett lite annorlunda sätt...

Av alla handlingar kommer det konsekvenser, ofta såna man inte hade räknat med.

[Mikael Perman]

hej.
Jo jag har faktiskt allvarligt frågat mig själv om det verkligen finns en fördel att leva alternativt, eller om det är bättre för helheten att stanna kvar, och påverka där man finns. Inte åstadkomma så extrema lösningar med så total självförsörjning.

Alltså vad är bäst, lite hos många, eller mycket hos någon enstaka?

Att det går att leva med självhushållning är nämligen ingen fråga för mig. Min mor levde ett traditionellt självhushåll på Gotland in på 50-talet. jag vet att det går. Frågan är bara hur många som vill ha det slitet?

Min farmor och farfar hade ett hus i Dalarna, där en två hektars tomt och en "köks-Nora grejade värmen via självcirkulation och egen ved. Så visst går det.

Lite av min utmaning har därför varit att åstadkomma ett bekvämt alternativt liv. Alltså med mycket av det som finns i ett "mugglarliv", men ändå i harmoni med det stora.

Det är väl det tricket jag har tänkt mig att försöka mig på.

Mikael Perman

[Mikael Perman]

Hej igen.
Lite till kommentarer. Först av allt om själva jakten. Jag är glad att jag kan gå till affären och köpa vilt, eftersom jag inte jagar själv.

Hittade jag jägare som bor lämpligt till, skulle jag köpa direkt från dem. Men det är sällan som jag har den chansen, de flesta har inte mer än vad de själva behöver och möjligen närmaste familjen.

Så vad kommer viltet ifrån, som jag köper i affären? Kan det tänkas att det kommer från tokiga trofe-jägare som bara är intresserade av en läcker hornkrona att sätta på väggen? I så fall måste jag ju även vara tacksam mot tokiga trofe-jägare.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Om att tycka olika.

Jo, det borde ju egentligen vara självklart att man måste få tycka olika och välja olika. Inom vissa gränser. Man ser ju själv att man gör missar och går på minor gång på gång. Det borde lära en rent praktiskt att man ska nog ha väldigt stor erfarenhet av saker, innan man talar om hur det ska vara.

Att ens försöka uttala sig i saker som gäller andras liv, är alltså vanskligt, och det ställer ju väldigt stora krav på att man har egna erfarenheter inom just det man uttalar sig om. För då kan man ju prata om det man faktiskt HAR erfarenhet om.

Om man inte har erfarenheter, MÅSTE man hålla sig till en öppen diskussion, helt enkelt.

Jag har själv levt som vegetarian under ett tiotal år, men jag gav upp det för ca 15 år sedan. Det fungerade helt enkelt inte, rent socialt. Jag blev också undernärd. Det kanske inte gäller för alla, men det gällde för mig. Trots att jag var väl medveten om näringslära.

Min fru är Fegan, vilket betyder att hon äter Fisk och Fågel och Filt. Vilket betyder Vilt. Jag påpekar då att Fläsk också börjar på F, och ibland håller hon med om det, speciellt om det är en hemslaktad gris från någon vi känner.

Ingen av oss var speciellt principihärdiga. Vilket betyder att vi vare sig rackade ner på någon som valde annorlunda, eller var 100%-igt trogna några högtflygande ideal.

Så även som "vegetarian" åt jag då och då fisk eller vilt.

Anledningen till vegetarianismen då? Ja det var helt enkelt att jag trodde att jag skulle må bättre som vegetarian. Vilket alltså inte stämde. Då jag jämförde en SUND köttätande kost mot en vegetarisk kost.

Och just fisk och vilt, är i mina ögon det näringsmässigt sundaste du kan äta. Tyvärr måste vi dock tänka på detta med miljögifter som förmörkar bilden. För allt fler födoämnen och vatten.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Men det finns en annan aspekt av allt detta med maten, viltet och den individuella anpassningen. Passar samma kost till alla människor, eller finns det olikheter hos människor både på grund av ursprung och på grund av att vi faktiskt är individer?

En del varianter av koster påstår ju detta. Tex en del indiska kostlärar, som jag inte känner till i detalj.

Tänk om detta med kost är just genetiskt betingat? Min mor kommer från Gotland och de har varit jordbrukande tillbaka till Hedenhös. Min fars släkt kommer långt norrifrån, där den traditionella andelen kött eller animaliska produkter i kosten närmar sig det som man finner i maginnehållet på vargar, dvs 85%.

Ska människor med så olika ursprung faktiskt äta på samma sätt? Eller medför ätande av kolhydrater i form av potatis, säd och ris en starkt ökad risk för tex diabetes för folk som samer, indianer, eskimåer eller tornedalsfinnar?

För dessa folk och även många svenskar från väldigt nordliga delar av landet, har i hundratals generationer, upp till idag ätit en kost som består av vilt, eller av djur som hålls på ett sådant sätt att det i praktiken får samma kvaliteer som vilt (tex renkött). Mår dessa grupper överhuvudtaget bra av att äta massor av stärkelse, även om det råkar vara något bättre att äta det i form av fullkornsprodukter?

Forskningen börjar svänga här, men tidigare har i stort sett all forskning fallit tillbaka på någon sm är västeurope och man.

Så vet vi egentligen? Nej jag tror inte att vi faktiskt äger all kunskap. Och vad har vi då att göra? Helt enkelt hålla sig till det som fungerat i tusen generationer. Och där är jakten och fisket en självklar del.

De som påstår att det finns alternativ talar med tomma ord, utan egen erfarenhet i förhållande till problemets omfattning. Vågar jag alltså påstå. och i det kategoriska uttalandet ligger just frågan om generalitet, alltså att det man tycker ska vara tillämpligt och passande för precis alla människor.

Och då är det enkelt. Veganer får gärna labba och testa och försöka för sig egen del. Det struntar jag i. Jag tänker vare sig försöka tvinga muslimer elelr veganer att äga gris. Men de har ingen som helt rätt att tvinga någon annan eller ens peka finger åt någon annan.

Mikael Perman

[manna]

Jag sitter mest och är förundrad över vilka människor det egentligen är som ni har träffat. Jag har aldrig stött på någon som, enligt ert sätt att uttrycka det, har försökt att "frälsa" mig. Varken veganer, vegetarianer eller människor som käkar döda djur har "predikat" för mig. Visst, diskussioner blir det ju många gånger, men aldrig på det provocerande sätt som beskrivs av flera.

[Mikael Perman]

Hej.
Nej jag talar inte om diskussioner, utan om regelrätt frälsarverksamhet och verkligt ringaktande. Om människor som håller för näsan då de träffar sådana som inte är "rätttrogna." Och om människor som kan ta till våld för att försöka tvinga andra till att inte jaga eller äta kött. Var glad att du inte träffat dessa.

Mikael Perman