Tjo! Vet att jag startat trådar som berört detta förut men situationen och ämnet har förändrats ganska mycket allt eftersom jag lärt mig olika saker. Målet med det som upptar en stor del av mina tankar sedan något halvår tillbaka är att ordna mig ett boende jag både kommer ha råd med och orka underhålla långsiktigt. (få människor blir ju yngre med åren) Läget är viktigt och för närvarande har jag också ett i flera hänseenden perfekt läge för mitt nuvarande boende, men då huset delas med exfrun och är ganska stort är det inte en långsiktig lösning.
På min ganska stora tomt (> 5000 kvm) på landsbygden långt från planlagda områden har jag en liten gäststuga som uppfördes under bygglov i slutet på 1970-talet. Sedan dess har stugan byggts ut genom att först glasa in uteplatsen och därefter isolera den i en för tiden hyfsad grad. Jag har fått bygglovshandlingarna från kommunen och de avser en stuga på endast 15 kvm, medan kommunen (utan att påpeka att något är skumt) har registrerat stugans storlek som 26 kvm. De kan dock inte säga om det är takytan eller projicerad byggnadsarea, så jag antar man utgått från flygfoton i bedömningen. Stugan hade redan på bygglovet en uteplats med skärmtak, och det är denna som senare byggts ut, glasats in och även isolerats. Jag har frågat kommunen om detta och blivit lugnad med att om utökningen är ett svartbygge (sannolikt) så är det ändå preskriberat.
Stugan har full "villastandard" på utrustningen vad beträffar uppvärmning, vatten, avlopp, toa, dusch och kök, samt att vi haft den uthyrd med kontrakt i snart tio års tid med väldigt få och korta uppehåll. Eftersom boytan överstiger 21 kvm och folk bott där så lång tid året runt anser jag stugan solklart vara ett permanentbostadshus, och därför ska gå att bilda ny fastighet av genom en lantmäteriförrättning (avstyckning). Jag har fått intrycket att min hemkommun kan vara lite gnällig, inte minst i mitt eget närområde där en bonde "överhettat" området genom ett flertal avstyckningar och husbyggen. Det får inte förtätas mer där jag bor säger kommunen, men att stycka av mark kring ett befintligt och bevisligen väl fungerande bostadshus förändrar ju inget i praktiken, anser jag.
Min hemkommun tar sig rätten att neka avstyckningar med mindre än 2000 kvm tomtmark, just för att de inte vill förtäta landsbygden, samt att de anser att 2000 kvm behövs för anläggande av avlopp, parkering, fritidssysslor m.m. Att närområdets alla resurser räcker till och ingen granne stör sig på att folk bor i stugan är som sagt väl prövat i praktiken under lång tid. -Snart tio år i min ägo, och sannolikt även i någon form tidigare. -Säljaren eller dennes son har nämnt för oss att sonen bott en tid i stugan, men även använt den som kontor.
I stort sett hela tomten ligger på en bergssluttning, med få plana ytor. Tomten delas på längden av en grusväg (infart till mitt eget hus och två grannfastigheter) och en betongmur, som genom nivåskillnaderna utgör en slags terassering. Stora villan och stugan delar avloppsanläggning men stugan har helt eget färskvatten från djupborrad brunn. Jag hoppas kunna få dela tomten i två ganska lika delar (båda över de >2000 kvm kommunen kräver) utmed vägen, då det dels känns mest naturligt, dels låter det mindre huset få garaget. (garage kan enkelt inredas i botten av stora villan) Det blir dock två ovanligt långsmala tomter, vilket lantmätare och kommun kanske får för sig att ogilla..? Lantmäteriet antar jag ser mest till långsiktig funktion, medan kommunen verkar kunna hitta på allehanda godtyckliga käppar i hjulen för folk.
Min egen långsiktiga plan är att på ett eller annat sätt få igenom avstyckningen, låta min son hyra det lilla huset som ung vuxen medan jag känner mig för i stora huset ensam. När tiden sedan är mogen och sonen flyttar ut säljer jag stora huset och flyttar in i det lilla, sannolikt utan bolån, redo att överleva på en mycket dålig ålderspension. I drömmen ingår att få det lilla huset att fungera off-grid, energisnålt, naturnära och billigt. Hur man väljer att leva kan knappast kommunen ha åsikter om, så länge man sköter det Miljökontoret kan ha åsikter om. Avloppet KAN de tycka saker om, och säkerligen tvinga till standardlösningar som miljömässigt faktiskt är sämre än de jag vill ha, men då får man väl spela spelet, betala vad anläggningen kostar och sedan låta bli att använda den. Samma sak med el, -betala omkopplingen till egen servis/mätare för 26.000 kr med sedan låta bli att använda det.
Så, hur kan min plan spricka? Kan Lantmäteriet eller kommunen neka avstyckning för att man t.ex. inte vill få fler enskilda avloppsanläggningar i området, trots att stugan sedan länge fungerar utmärkt genom att samsas med stora husets avlopp? Kan man få för sig att tomtformen inte är funktionell trots att jag och grannarna kan styrka att det fungerar utmärkt? Kan man bråka om sådant som dagens gällande byggnormer kring t.ex. takhöjder och möjligheten att vända en rullstol på toaletten, trots att det lilla huset är från sent 1970-tal? Kan man ha synpunkter på vattentäktens kapacitet och hävda att den ska räcka för dagens hejdlösa schablonkrav för en "normal" familj, trots att stugan är för liten för att inhysa två vuxna och två barn utan att sociala myndigheter skulle skrika rakt ut?
Jag är generellt skeptisk till myndigheters enskilda tjänstemän med makt över privatpersoner. Jag brukar tala om "småpåvar" och har för mig det kallas "tjänstemannastyre". Man har bara EN enda chans med ärenden som detta, och jag måste hitta ett bra sätt att sälja in min plan för att inte tvingas flytta till bidragskrävande hyreslägenhet i någon eländig förort, eller flytta ut i glesbygden på riktigt, där hemtjänsten då rakt inte vill ha gamlingarna sittande. (jag är bara 50 nu, men planerar för att bli minst 80) :-)
