För över trettiofem år ”1984” sedan blandade jag ihop fyra olika stora hönsraser Sussex, Australorpington, Faverolle och" bondehöns med många färger" från min dåvarande granne och fick fram en viss typ som jag gillade och som ruvade fram sina egna kycklingar. Syftet var att få fram en stor höna som ruvade och tog hand om sina kycklingar.
Bytte ut tupparna vart och vartannat år. Och då valde jag ut dom två eller tre tuppkycklingar med den typ jag gillade och olika färgvarianter som hade kläckts under hönsen. En del år är det fler ljusa hönor, då väljer jag ut mörka tuppar och vise varse när det är mer mörka hönor. Så här har det funkat jättebra under alla år ”2006” har jag gått tillbaks och satt in en sussex tupp. Sussex anv. jag från första början och nu provar jag med att gå tillbaks för att se om jag kan få dom lite tyngre och bättre färgtäckning.
När jag tar ut tuppar som ska gå som avel, tittar jag på benfärgen där jag försöker ta en med gula ben och en med grå och en med rosa och även färgvarianten som jag nämnde här ovan och förstås typen. Det här blir ju inavel som jag inte märkt något konstigt med, men ändå känns det inte riktigt bra och det är även en anledning till att jag sätter in en sussextupp för att se hur det slår ut.
Visserligen anv. jag fyra raser när jag startade upp med dom höns jag har idag. Det är intressant och riktigt kul mål att se hur det blir och här är inaveln ett måste vad jag tror.
Jag kommer inte ifrån att jag tycker inaveln inte känns bra och försökt tänka mig in i det hela flera gånger men jag kommer till var gång att det känns så. Visserligen har dom många kromosomer och inavlar man så tar det tid innan det blir fel på kycklingar.
Idag 2020 har jag inte slagit in något nytt utan jag är nöjd med hur dom är till sätt,äggläggning, ruvning och färgsättning. Dom har fått följa dagsrytmen, daglig utevistelse och fodret har varit helsäd och en liten del rester från hushållet samt mycket rens från odlingarna.
Jag kallar dom här hönsen för Vadsbohöns men det är nog svårt att få en ny ras godkänd som en lantras, kanske långt efter ens död. Men för mig är den godkänd och det är det viktigaste.