Om man måste varva upp motorn kraftigt för att laddningen ska komma igång, så tyder det på att generatorn inte får tillräckligt med ström för "startmagnetisering" via laddningslampan. På en Jetta II är ju laddningslampan en lysdiod, och parallellt med den sitter ett motstånd som ska leverera strömmen för startmagnetiseringen. Kolla först att inte lödningarna har spruckit upp vid det motståndet (sitter på instrumentblockets kretskort, går lätt att hitta genom att följa ledningarna från laddningslampan), och att det inte har fått avbrott eller ändrat värde.
Felet beror knappast på fukt i generatorn, men däremot kan man få samma problem om det har blivit oxid på släpringarna då bilen har stått länge (den nöts bort av sig självt efter några timmars körning), eller om det är oljigt runt kol och släpringar. Om det är oljigt där får man plocka isär generatorn och tvätta rent, och givetvis passa på att svarva släpringar, byta ev dåliga lager mm då man ändå håller på.
Om laddningsregulatorn eller likriktarbryggan i generatorn någon gång har bytts mot piratdelar, så är ett vanligt fel att något av blecken på brygga och regulator som ska göra kontakt med varandra, har rostat. I original är de gjorda av förtennad mässing, på piratdelar brukar det vara järnplåt med någon tunn, billig förkromning som snart flagnar av så att järnet rostar.
Ytterligare ett vanligt fel är dålig kontakt i någondera änden av den grova pluskabeln mellan generator och batteri. Kolla när du väl har fått den att ladda, att det inte blir onormalt mycket spänningsfall mellan + på generatorn och + på batteriet. 0,2 eller möjligen 0,3 V kan tillåtas om du håller motorn på 2000-3000 r/min och har en mängd stora strömförbrukare (fläkt, elbakruta, värmesitsar, helljus mm) påslagna för fullt. Är spänningsfallet större, är det dags att åtgärda.
