Nej, korsning spelar ingen roll om man ska äta bondbönorna. Det blir kanske lite variation i födan?
Ska man ha bondbönorna (eller vilka växter det nu gäller-detta är generellt) till utsäde så finns det minst fyra sätt se på korsningar:
1. Korsningarna är oönskade, för man vill ha kvar sorterna. (Sorterna ändras ändå lite efterhand, som en anpassning till miljön, men det är en annan sak. Och man kan förändra dem mer eller mindre genom urval.)
2. Man vill ha korsningarna till växtförädling. Man behöver då fröodla dem i flera frögenerationer till och göra urval innan de blir stabila. Men man kommer ändå oftast vilja ha kvar de sorter man utgått från. Så då får man ännu fler sorter att bevara - tillbaka till punkt 1.
3. Man vill använda det korsade fröet som F1-frö, för det är F1-frö. Hur bra F1-frö det är beror på hur bra de två korsade sorterna passar ihop i F1. Däremot brukar man inte vara intresserad av nästa frögeneration, F2, som man får om F1-plantorna korsas. I varje fall inte som utsäde, däremot naturligtvis som mat, t ex när det gäller bondbönor. Observera att man här även måste ha kvar ursprungssorterna, om man vill kunna ta fram samma typ av F1-frö igen. Och till det behöver man variant 1.
4. Man är mer eller mindre obekymrad om korsning, och därmed mer eller mindre obekymrad om att bevara och hålla isär sorter. Kan leda till att man har rätt och slätt bondböna (som är mycket variabel) snarare än att man har ett antal bondbönssorter. Men om man håller isär sorterna delvis så kan man istället ha några olika sorter som delvis övergår i varandra. Man kan hamna varsomhelst med det här sättet att odla. Man kan med tiden få fram intressanta nya sorter. Troligen har många lantsorter och familjesorter kommit till på liknande sätt. D v s mycket av den odlade mångfald vi idag vill bevara. Man kan på kort sikt få en ökad vitalitet genom korsning (heterosiseffekt). Men det kan också med tiden bli en enda gröt av alltihop. Jag har i alla fall sett det med palsternackor som jag låtit korsa sig själva år efter år. Man måste då troligen vara vaken med urvalet för att inte tappa i produktionsförmåga. Man kan också tappa i mångfald och tappa bort värdefulla förädlade sorter genom att låta unika sorter korsa sig, om man tappar bort utgångssorterna och inte kan få tag på dem igen.
Det är som jag ser det helt OK att fröodla på det här viset om det passar en, även om man inte helt greppar teorin för det man gör. Men om man sen erbjuder sitt för bör man tala om att det inte längre är den ursprungliga sorten, som Tinna gjorde nyligen i frökedjetråden:
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=104908.msg964282#msg964282I variant 1 får man vara tillräckligt noggrann med isoleringsavstånd och annat för att undvika oönskade korsningar. I variant 2 och 3 försöker man åstadkomma så mycket korsning som möjligt, t ex genom att odla en rad av vardera sorten intill varandra. I variant 4 kan man förslagsvis ändå hålla lite avstånd mellan sorterna så de inte blandar sig hejdlöst. Beror dock på vad man vill åstadkomma.
