Fröbank (genbank, sortbank) behöver inte betyda frysförvaring. Även om frysförvaring oftast är en viktig del, så måste fröerna odlas ibland också. Det är en myt att fröer kan förvaras hur länge som helst i frys.
Genbanker i offentlig regi är viktiga, men de ska tillgodose flera intressen, bland annat att tillhandahålla förädlingsmaterial till växtförädlingsföretag med mycket gmo på agendan. Det är därför inte så säkert att de alltid gör det "vi" vill att de ska göra.
Monsanto har såvitt jag vet finansierat en stor del av den nya fröbanken på Svalbard. Hur detta förhåller sig till den fröbank som Nordiska Genbanken länge haft där vet jag inte. Jag nämner detta som ett exempel på att flera intressen är intresserade av genbanker, och alla dessa verkar inte nödvändigtvis för långsiktigt bevarande kombinerat med allmän tillgänglighet.
Jag är tveksam till idén att förvara fröer på Svalbard. När ska detta backupplager användas? Efter ett kärnvapenkrig t ex? Vem ska utrusta expeditionen dit? Vem kommer veta hur fröerna ska användas? Under vissa betingelser kan det kanske hjälpa till att återvinna vissa sorter, men det är inte självklart att det fungerar.
Det bästa lär vara att ha de sorter man vill bevara i odling inklusive fröodling/uppförökning/utsädesodling på flera håll. Det ger det säkraste skyddet mot katastrofer. Vad gäller gmo-korsning så går det att finna platser där ingen annan odlar blommande exemplar av de allra flesta kulturväxter på långa avstånd.
Sesam har en ganska bra fröbank och Nordiska genbanken har en ganska bra fröbank. Allt som borde finnas där finns inte, men en hel del.
Seed Savers Exchange (SSE) i USA har en bra fröbank på idéell grund, liknande Sesams, men större och till stor del baserad på avlönat arbete. Den främste grundaren och eldsjälen har nyligen avpoletterats, vad det verkar p g a personliga konflikter. De som nu styr organisationen verkar ha en liknande bakgrund. Det hela har dock bidragit till ett visst minskat förtroende för hur pålitlig även en "klippa" som SSE är i det långa loppet.
Min slutsats är att det säkraste är om alla intresserade odlar och bevarar de sorter de själva helst vill se bevarade, och samarbetar på lämpligt sätt, genom att utbyta fröer, information etc. Det är så värdefulla sorter har bevarats genom årtusendena. Sen kan genbanker och organisationer av olika slag vara ett komplement. Idag är det dock snarare tvärtom.
Föreningen Sesam är ett tänkbart forum för sådant samarbete, och den fungerar även som en idéellt driven genbank.