Vad åt korna förr i tiden

[Maria-70]

Vad gav man korna för mat i början av 1900 talet ?   Och vad mår dom bäst av ? Mjölkar dom bättre av mer naturlig mat ? 

[fri]

Bete, både vanligt ogödslatnatur bete, skogsbete och sannolikt bete på vallåterväxt så här års, hö, hackad halm m melass, pressfoder om man var modernt utbildad och hade möjlighet, kanske lövruskor.

Vad de mjölkar bäst av beror nog på vad de är vana vid och om de 'tål' fodret, jag undrar om dagens högmjölkande överhuvudtaget skulle klara sig på den foderstat och lärdes ut på lantmannaskolorna för 100år sedan och tänker att de fattiga torpställena i skogen fortfarande 1922 hade svårt att föda både folk och fä och att korna inte fick gå på åkern överhuvudtaget förrän det var bärgat både brödsäd och vinterfoder åt kreaturen.

Har du kor? Får de importerat proteinfoder eller odlar du själv allt?

[Berberis]

Det där ämnet läst jag om i Fataburen 1986 (Nordiska museets årsbok) med temat "Husdjuren och vi".
Det var som allting annat: en del fick ordentligt med foder, medan andra svalt halvt ihjäl.

[fri]

Jag har mest hört det berättas av äldre släktingar, det är ju inte längre sedan än att mitt mannaminne räcker när jag som minns vad farmor i min ungdom berättade om djurhållningen och självhushåll ingen förr.

Härpå mitt ställe gick korna 'på skogen' åtminstånde till 1947, sen följde knappt 20 år av ungdjursbete av den tidigare åkermarken innan åkern planterades igen med skog på 60talet

Här i närheten finns tex gården Lövsätter som minner om en annan tid (1880tal)när lövtäkt var både vanlig och nödvändig för att få mjölk till gröten på vintern.

Nu mera finns det starka viljor som vill återväta mycket av den mark som tidigare generationer torrlagt med mycket möda för att hindra nöd och svält, i alla Götalands skogsbyggder tror jag att kärr odlats för att få åker och i många slättbygder torr lades ganska betydande ytor med sjösänkningarna, jag tänker speciellt på Tåkern och Hjälmaren som tillsammans med täckdikningarna av åkermarken gjorde att varken folk eller fä  behöver gå hungriga.

[Tiomilaskogen]

Återvätning av gamla myrodlingar och andra dräneringar kan få en bitter eftersmak om man ser till alla nya spännande myggarter som börjar komma.
Förr hade man små tåliga raser av kor som i vart fall överlevde vintern men inte klarade av att producera mjölk på den magra dieten.
Det finns böcker av Lars Levander på biblioteket för den som vill läsa om livet för folk och fä i Dalarna under 1800-talet.

[Lars på Solbacken]

Förr om det var nödår så plockade man skogs./ängskonvall och torkade till korna berättade en granngubbe för måånga år sedan.

[Tiomilaskogen]

Under andra världskriget introducerades ett nödfoder som hette cellfor. Det bestod av cellulosa i någon form.
Förr slog man även icke utdikade myrar. Det var starr som skördades. Man samlade också lav i högar som fick frysa ihop och hämtades på vintern.
Löv samlades in och gavs tillsammans med varmt vatten. Kallades sörpa.
"Moderna" kossor skulle förmodligen inte överleva en vecka på vad deras förfäder åt.

[esten]

På de stora säterierna och herrgårdarna så åt korna samma som idag finns i pelletsfodret. Det var billigt att köpa in bomullsfrökaka eller jordnötskaka. Det är bara att läsa i böcker från den tiden, 1800-tidigt 1900-tal.
De mer "vanliga" bönderna gav spannmål och avrens. Avrens är det som blir kvar efter att spannmålen är rensad och består av spannmål med för små kärnor, ogräsfrön och kli/agnar av spannmålen. Även halm var ett vanligt foder. Vass om man bodde nära vatten togs både som foder och strö.
För de mindre torparna hade för foder, det var nog allt de kunde få tag i tex ljung.
Det finns områden som är så fattiga på mineraler att korna svalt ihjäl trots att de fick mycket mat. Sjukdomen hette skravelsjuka och boten var att köpa in foder från andra delar av landet som inte hade samma magra jord

[Nina W]

Det som ovanstående berættar stæmmer. Men løv var fræmst foder till fåren om det inte var ett dåligt år med lite hø. Ljung kan de inte æta. Læst om någon som skickade in løvkrævar till foderanalys och fick till svar att de innhøll ungefær 1/3 del så mycket næring som hø. Min far var fødd 1922 och han berættade att hans familj bara hade två kor och fødde dom væl. Men tyværr var det vanligt att ha så många att de svæltføddes om vintern før torparna ræknade med att det lønade sig ændå før nær de kom ut på bete så åt de upp sig och gav mjølk. Hushållningssællskapet reste runt i byarna och undervisade om att avla på bættre djur och ge dom kraftfoder så att dom mjølkade mer. Nær han var barn så mjølkade de bara ca 6 liter om dagen. 6 liter dricker kalven upp om den får och det var alltid en avvægning - hur mycket ska den skulle få. Var familjen barnrik så hænde de att de slaktade kalven næstan med en gång før det var mer vært att få all mjølken. Småtorparnas kalvar væxte långsamt, det blev inte mycket køtt om de slaktades om høsten.

[kretslopp]

Foderbetor var en viktig del i vinterfodret.

[karsan]

jag minns ett skämt från min barndom:

Är korna rovdjur?
Nej.
Jo, för dom äter rovor.