Hej! Såg inte din fråga förrän nu. Det är en väldigt gammal tråd så ja, döttrarna har både hunnit börja värpa och dö. Mammahönan blev 12 år och 4 månader och värpte tills hon var 10. Pappan dog tyvärr ung, jag skickade in honom och det var tumorös marek som hade kvävt honom
Hade jag anat det hade jag så klart inte avlat på honom då jag inte vaccinerar utan bara naturruvar och tycker det är viktigt med friska marekresistenta djur. Sönerna behöll jag inte, det blev två döttrar, en värpte grönt men blev tyvärr inte så gammal (möjligen marek där också?). Den andra dottern värpte beiga ägg och blev 8 år, det finns avkomma både från henne och från senare parningar med mammahönan och andra tuppar så att nu hela min lilla blandrasflock härstammar från mammahönan. Hon var min favorit, det betyder mycket att hon lever vidare i dem. Nuförtiden är jag inte alls lika rädd för inavel hos höns och myskankor längre. Den här tråden hade jag faktiskt glömt, men så här i efterhand kan man säga att den var helt avgörande och har förändrat mitt liv
Jag tycker också att det är positivt att man tydligen snabbt kan bli av med marekkänsliga djur igen, trots pappan (hans ickeresistens måste ha kommit från den lånade svarttuppen) var ju den ena dottern frisk liksom hennes avkomma. Eftersom jag hade en dottersonson till henne ett tag är det nu många som bär hennes gener. Mig veterligt är det inga fler som har insjuknat i marek, kycklingarna brukar vara friska, många höns blir rätt gamla (8-11). Med tanke på den typiska åldern för den tumorösa formen av marek avlar jag helst på individer som är minst 2-3 år gamla och friska.
