Men den tillförda effekten blir ju inte konstant!
Konstant kraft/moment får man om magnetflödet är konstant och dessutom strömmen genom "ankarlindningen" konstant. Men med ökande varvtal så ökar elmaskinens mot-EMK, med andra ord måste också spänningen över den öka om strömmen ska vara konstant. Och i och med att spänningen ökar så ökar också den tillförda effekten.
Ännu ett exempel på bondfångare som passar på att sopa in oönskade detaljer ur elläran eller elmaskinläran under mattan när de inte passar deras egen lära!
Unipolarmotorer har funnits länge, bl a som demonstrationsobjekt i skolornas fysiklabb förr i tiden. Innan kvicksilver hade blivit farligt så utnyttjade man det för den friktionsfria kontakten. Det byggdes också en del stora unipolarmaskiner för växelström på 1890-talet, jag tror det var Oerlikon som höll på med det. Redan då var man på det klara med att de inte har några särskilt bra egenskaper jämfört med traditionellt byggda maskiner, framför allt för att det går åt många gånger mer material för att bygga en unipolarmaskin med en given effekt (och följaktligen blir maskinen också orimligt stor och tung). Enda anledningen till att Oerlikon höll på med dem var att kringgå någon konkurrents patent och komma in på en marknad som annars hade varit blockerad för dem.
