Akut..taumatiserad hund. Vad göra?

[åsnemor]

Har en 12 år gammal hund som bott hos mig i 3 dagar.
Hans matte ligger på sjukhus allvarligt sjuk och hennes mamma passade hunden under tiden.
(Hans matte kommer inte att klara sig, det är bara en tidsfråga, sorgligt nog)
Mamman (som passade hunden) avled plötsligt i hemmet och barnbarnet upptäckte det när 2-3 dagar hade gått.

Hunden hittades i sängen tillsammans med den avlidna personen.
Han hade givetvis tvingats att göra sina behov på golvet..
Därav så vet vi ungefär hur länge han har varit tillsammans med den avlidne.

Han har försökt att väcka henne.
Det syntes på alla riv märken på armar och i ansiktet på den avlidna kvinnan att han slutligen blev desperat.

Han har ätit bra sedan han kom hit.
Han umgås på ett bra sätt med ankor, katter och min andra hund.
Han gör sina behov ute och är väluppfostrad och välskött.
Han är rolig, underhållande och leker med bollar.
En pigg och normal hund kan man säga.

Nu till problemet, det lilla som jag kan hantera:

Han blir hysterisk så fort någon skall gå ut, vilket är normalt.
Jag tränar honom givetvis genom att gå ut med sopor, hämtar ved, ger ankorna mat
och låter honom vara inne, trots protester.(han måste komma över detta snarast möjligt)
Jag nonchalerar honom när jag kommer tillbaka.

Nu till problemet nr 2, det som jag förstår men som jag behöver hjälp med:

När vi skall sova så hoppar jag, 1 barn, 3 katter och 2 små hundar upp i sängen.
(hm..jag vet att inte alla gillar att ha hundar och katter i sängen men ändå..)

Han ligger intill min huvudkudde och slappnar av medan jag läser.
När jag släcker lampan så är han fortfarande lugn.
Det är när jag somnar som problemet börjar...han väcker mig hela tiden.
Han krafsar varje gång jag somnar till.

Jag klappar honom och lugnar honom och försöker att somna om..men han upprepar sitt beteende hela tiden.
Jag vet att han kommer ihåg det som hände honom och att han är rädd för att jag också skall dö/lämna honom..
Så inatt lämnade jag en lampa tänd...men det hjälper inte.
Jag förstår honom men hur hjälper jag honom?
Någon som har något tips?

[Margit]

Vad händer om du lägger honom på golvet, en bit i från?

[åsnemor]

Han skakar och gnäller..kissar ner sig.
Jag la min tröja på golvet så att han skulle känna min lukt.

Jag har inga saker från hans tidigare hem..ville inte ha det pga lukten..

[Dulcina]

Själv skulle jag inte låta honom sova i sängen alls, eller ens i rummet om han inte låter dig sova. Klappa honom absolut inte, du lugnar inte honom utan du förstärker hans beteende. Du tänker tyvärr helt fel när du säger "Jag vet att han kommer ihåg det som hände honom och att han är rädd för att jag också skall dö/lämna honom.." Du förutsätter att han kommer att bete sig på ett visst sätt och detta blir en självuppfyllande profetia. Han känner av att du oroar dig (visar svaghet) och så blir det som det blir. En ond cirkel som bara du kan bryta.

Du kan försöka titta på lite Dog Whisperer-avsnitt, speciellt de som handlar om rädda hundar så kanske du förstår hur viktigt det är att behandla hunden som en hund och inte en människa. Hundar tar tyvärr skada (mentalt) av att bli klappade och "lugnade" när de är rädda. Det kanske låter hjärtlöst men så är det. Tänk på att hundar lever i nuet. Bättre tips än så har jag tyvärr inte.

PS. Det kan verka som att Cesar är hård mot vissa hundar men tänk på att det då handlar om hundar som i annat fall skulle bli avlivade. Inget man behöver göra om man har en "normal" hund alltså. Men han har hjälpt många livrädda hundar, hundar som jag hade trott var hopplösa fall innan jag sett honom arbeta med dem. Har själv avlivat en rädd hund en gång, och kanske inte skulle ha gjort det om The Dog Whisperer hade existerat på den tiden.

[åsnemor]

Tack ditt svar Dulcina.
Jag är medveten om faran i att "förmänskliga" hans situation. Så det gör jag inte.
När jag säger att förstår hans ångest över att han är rädd för att jag också skall  dö/lämna honom.
Så menar jag att det går att läsa honom så tydligt.
Han lämnar mig inte en sekund. Ställer jag mig upp så rusar han efter.
Om det så bara är för att gå 2 steg och fylla på kaffekoppen, så är han på fötter direkt.

Jag ömkar honom inte när jag skrev "klappar om"..
Jag strök honom ett par gånger över ryggen, sedan vände jag ryggen åt honom.
Förstod inte då att han skulle fortsätta.
(Det var första gången han väckte mig.. jag klappade inte mer sedan)

När han fortsatte så blev jag irriterad och lade min tröja på golvet, placerade hunden ovanpå och återvände till sängen.
Det var då han skakade, gnällde och kissade ner sig.
Jag tog ut honom en sväng för jag trodde att han ville ut och kissa..

Återvänder till sängen och placerar honom i fotänden.
Låter min andra hund ta platsen vid huvudkudden och somnar.
Då börjar han igen..hoppar upp på bröstkorgen och krafsar.
Jag säger till på skarpen och lägger honom vid fotänden igen.

Vaknar igen..hunden krafsar.
Ner med honom på golvet på en handduk.
Han gnäller, skakar och kissar ner sig...igen.

Tillslut så orkade jag inte ta ner honom utan putte undan honom och drog täcket över huvudet.
Då krafsade han på täcket istället...men jag somnade ändå tillslut..

Idag så ha jag avvisat honom och tagit honom till min sons rum.
Han har legat på hans säng och faktiskt stannat där.
Jättebra tycker jag..(dörren var öppen)
Så hoppas att han blir bättre inatt.

[vallhunden]

Ursäkta att jag är lite pragmatisk, men hunden är 12 år gammal och har varit med om något som satt spår för livet i honom. Hans beteende är ju fullt naturligt och jag tycker att det är väldigt synd om honom!

Jag kan tycka att avlivning nog är det barmhärtigaste, istället för att han ska återuppliva sin skräck varje natt...

[Charlotte]

 Kanske det kan vara en ide´att prova DAP som beskrivs i denna tråd fast för Katt:
http://www.alternativ.nu/smf/index.php?topic=54211.0
Det ska verka lugnande. Eller något milt lugnande från Veterinären.
Det må vara att jag förmänskligar hundar och inte tänker ala Millan, men en hund kan känna saknad och vara i chock trots att den endast lever i nuet (enligt honom).
 Min hund var med när hans bästa kompis blev ihjälkörd och var extremt rädd för att passera det stället där olyckan hände. Jag undvek att gå där den första tiden. Han var också väldigt darrig och orolig hemma eftersom hans livssituation förändrats i o m att han helt plötsligt blev ensamhund i flocken. Den oron stillades på 14 dagar och efter det började vi träna att gå på det "farliga stället" också.
 Jag tror att man ska skilja på en hund som är i chocktillstånd och en agressiv, bortskämd hund i CMs program.
 Om det inte fungerar att få hunden lugn med hjälp av DAP eller annat och det inte gått över efter en tid kan avlivning vara enda utvägen.
                                           Mvh
                                        Charlotte

[Gräbban]

Jag håller nog oxå med om att man ska va varsam och kärleksfull (inte ömkande dock, men det är skillnad) mot en traumatiserad hund. Dom har mycket känslor. Sedan skulle jag vilja "varna" andra som försöker "ta efter" sättet att hantera hundar som dessa i tv gör. Jag tror definitivt att det finns människor som är mycket bra på att läsa djur och automatiskt handlar rätt. Men om man bara gör likadant som de, finns stor risk att man misslyckas. Man kan aldrig få hela historien till hur de lyckas med alla dessa svåra hundar i ett tv program.
Fortsätt med dina försök, jag tror du gör så rätt det går. Om ingen förändring märks snart, så är nog det bästa att han får somna in.

[Annika Johansson]

Kärlek och tid. Har du tid och tålamod så kan hunden få ett bra slut på sitt liv, kärlek är bästa medicinen.

Lycka till.

Annika

[åsnemor]

tack för alla svar
Charlotte, DAP låter intressant och jag skall försöka att få tag på det.
Jag var lite inne i tankegångarna  att lunga honom lite på "syntetisk" väg.

Jag funderade på att ge honom lugnande under nätterna och under en kortare period.
Jag märker ju på honom att han är trött..
Han sitter och sover på golvet bredvid mig nu..men vill inte lämna min sida.

Han lekte i går med bollar men idag tog orken slut...(jag är jättetrött jag med.)
Men han var duktigare igår natt och krafsade bara en 5-6 gånger innan han gav upp.
Han väckte mig en gång genom att skrika rakt ut i stället..

Han har somnat 2 gånger på dagen och skrikit så att han har väckt sig själv..
Känns lite oroande och barnen kom springandes och frågade vad det var..
(han låter INTE som en hund..mer som en alarmsignal... )
Men han har varit duktig med maten och visa tydligt att han gillar att vara ute och promenera.
Så han har viljan..
Jag önskar bara att jag kunde få honom att sova och slappna av lite.
(bryta mönstret)
Det går ju inte att trötta ut honom fysiskt med långpromenader. han är ju inte så ung längre.
Jag misstänker att han fortfarande befinner sig lite i chock.
(men måste erkänna att det är första gången som jag har varit med om att det sitter i SÅ länge.)

[Dandelia]

Jag har en fd hemlös hund, som hittades vandrandes på gatorna i en by i Spanien. Han togs till en hundgård i och levde där i många månader med ca 200 andra hundar, dom flesta större än honom. Han tvingades slåss för sin rätt och hade många små sår när han kom till mej för snart 3 år sen.

Han var mager, rädd för människor, noga med att ligga lågt och vara till lags. Han var och är fortfarande fixerad vid andra hundar, han går i försvar "i förebyggande syfte". Människor älskar han numera, han är en trygg herre som rusar fram för att hälsa på besökare och försöker med alla medel tigga till sej en godbit.

Fast han idag har ett riktigt gott liv, drömmer han fortfarande mardrömmar. Precis som din skyddsling gnäller, piper och skriker han i sömnen. Och springer. Jag brukar bara stryka lugnande över honom och förvissa honom om att han är trygg, hos mej. Då försvinner drömmarna och han sover gott igen. Jag tror att djur minns/tänker och känner mer än vad vi vill förstå. Men dom gör det på hundars vis!

Jag tror din kille kommer inse att du finns kvar och inte tänker lämna honom "som dom andra". Då lugnar han sej förhoppningsvis, även om mardrömmarna kommer ifatt ibland.

Varmt lycka till!

/Dandelia

[abbe]

Hej

Stackars hund och stackars dig. Får man inte sova så blir man ju alldeles utmattad till slut. Men ge hunden en chans att komma över det hela. Det kan det vara värt i långa loppet. Han är visserligen 12 men kan säkert ha många goa år kvar.
Jag köpte en halvvuxen hund som blev jättejobbig när han kom hem till mig. Han saknade sin mor och far samt övriga flocken. Han kunde inte sova utan sprang fram och tillbaka och gnällde och var jätteorolig. Både dag som natt. Och fick diaree av oron och bajade ner hela mitt hem första veckan. Jag lade honom i min husvagn en dag för jag var tvungen att få sova ut. Då hade han sprutlackerat hela den. Uuuu, vad det lukta. Sedan provade jag bilen och det var lika dant där. Efter en vecka ringde jag uppfödare och sa att det här går inte. Men hon tyckte att jag skulle ge han en chans till innan jag lämnade tillbaka honom. Då var jag dödstrött. Men efter ytterligare en vecka så "landade"han och blev jättelugn och stabil.
Så mitt enda råd till dig är att härda ut. Och prova dig fram så som du har gjort hittills.
Jag håller tummarna för er att det löser sig av sig själv.
Elisabeth

[Nettus]

För två år sen blev jag med hund akut. Han var i ett mycket dåligt tillstånd, både fysiskt och psykiskt. Han var oerhört kontaktsökande och hade stark separationsångest. Och var oerhört stressad hela tiden ,kunde inte alls slappna av. Hos förra ägaren blev han lämnad ensam hela dagarna när alla var på jobb och i skola. För att han inte skulle göra ifrån sig överallt när han var ensam, satt han i en bur som han knappt kunde ligga ner i. När han blev jobbig (han var väldigt påstridig), stängde de in honom i ett annat rum. De två första dagarna satt jag - bokstavligt - hela tiden och klappade honom. Sen kunde jag så smått börja ta bort handen från honom korta stunder. Det var omöjligt att lämna honom ensam hemma, då satt han och ylade konstant (gjorde bara ett försök). Bara jag gick på dass satt han utanför och gnydde. Det var faktiskt ganska påfrestande (han hade dessutom andra problem) men mycket sakta blev han allt tryggare och idag är han en helt annan hund, han är hur trygg och lugn som helst. Och jag är väldigt glad att vi tog oss igenom den tiden, han är en underbar hund!
   Att avvisa en otrygg hund gör den knappast tryggare...

[åsnemor]

Tack alla ni som har svarat och berättat om era hundar.

Jag kan meddela att det har gått framåt med min lilla hund
Igår krafsade han inte när vi lade oss för att sova..
Han lade sig istället till rätta med en gång och somnade...
Jag kunde inte tro att det var sant.
Jag låg och väntade på att han skulle börja krafsa..men det gjorde han aldrig
Trött som jag var så somnade jag och vaknade inte ens när klockan ringde på morgonen..
Så barnen kom försent till skolan idag...
Jag hoppas att den värsta tiden är över nu.
Jag tycker att han ha lidit nog.

[Anna Ho]

Å, vad jag blr rörd av att läsa denna tråden och att du ger honom en chans till. Håller alla tummar jag har för att lille stackaren nu ska känna sej tryggare hos dej för varje dag.

[Charlotte]

 Vad skönt att få läsa att det går framåt för er!
Nu när det har vänt kommer det säkert att gå bättre och bättre.
                 Mvh
             Charlotte

[Gunilla0]

Detta verkar sannerligen vara en svårt traumatiserad hund. Du verkar göra så gott som någon kan i den situationen. Om det var jag som hade hand om en sådan hund så skulle jag gå till en veterinär och få antidepressiv medicin för hundar. Sådan medicin finns och används just när hunden blivit svårt chockad och har panikartad rädsla. Min hund blev chockad av en kraftig explosion alldeles utanför huset när hon var ensam hemma. Det gick då inte att lämna henne ensam på ett tag. Jag tyckte att vi fick bra hjälp av medicinen. Sedan är det tiden och den kärleksfulla omvårdnad, som du verkar ge, som kan läka.
Gunilla

[Kharro]

Jag fick en hund överkörd ab tåget och den andra hunden var med och såg allt, hon blev klart tagen av det och var inte sig själv. Så jag gav henne "Räddningsdroppar" (Dr Bachflover??? stavas det så??) må typ blom droppar som jag gav henne i nån liten go bit å i vattnet. Hittade det på nått "homopathus" på nätet. Men för oss fungerade det bra. Bara ett tips.

[åsnemor]

Det går fortfarande bra för honom.
Han har inte krafsat inte mer.
Men ibland när jag har vaknat mitt i natten så sitter han upp och studerar mig.
Antagligen så känner han på sig att jag håller på att vakna.
Han vill gärna leka direkt..han har nog ruckat på dygns rytmen lite.
Det är en liten och  pigg krabat jag har fått i min ägo.
Som tur var så jagar han vare sig katter eller ankor.
Utan nöjer sig med att leka med oss människor och vår andra hund.

[AnetteK]

Vad skönt att höra Där ser man vad lite TLC kan göra.