Hjälp vad göra med ilsk bagge?

[Charlotte]

Nej, jag tror varken mina "vassa" baggar är varken psykfall eller har några hjärnskador av fel i mineralbalansen...
 Dom är nog helt enkelt "baggiga" och bufflar på varandra och människor på baggars vis, tyvärr är inte våra skallar skapta för såna lekar/kraftmätningar, alltså är det smidigare för mig att spara de mer beskedliga, vem vet, till slut kanske det bara föds snälla mesar här? I vilket fall som helst kan jag umgås  med mina baggar under tiden utan att riskera hälsan.
 Det är ju inte heller alltid så att det "naturliga" beteendet alltid är det bästa för individen, i naturen tar ju djur livet av varandra i strider, antagligen även baggar, så även där är jag ju och fingrar på det naturliga urvalet... Jag har slaktat bort baggar som bråkar med varandra i tid och otid.
 Jag är rädd att urmoderteorin inte funkar i alla lägen, stora vuxna baggar lever inte med sina mammor i det fria.
Man behöver bara se hur vuxna baggar kan behandla färdigbetäckta tackor som råkar stå i vägen för maten så ser man att "Mamma" inte är mycket värd
 Jag ifrågasätter inte någon annans sätt att ha eller inte ha sina baggar... Jag var bara nyfiken om det bara är jag som upplever baggar olika "besvärliga" utan att man gjort något speciellt emot dem, men så är kanske alltså inte fallet hos er, alla är lika snälla
 Vore intressant att höra flera åsikter, gärna de som sparat baggar till riktigt vuxen ålder, kanske runt 3 år och över.
                                                              Mvh
                                                             Charlotte

[amarantus]

Mycket intressant att läsa det du skrev Westan.
Jag har en naturlig syn på djur och deras lust att skydda sin flock och hur de tänker och praktiserar rangordning. Nog skiljer sig baggar, Tuppar, Tjurar m.m sig åt men handjurets egenskaper bör väl bestå av dess naturliga instinkter...
Visst En bagge på en 4H-gård bör ju vara av en svag ranglåg "Typ" som inte bryr sig om vad som sker runt dem men deras egenskaper vill man inte gärna avla på! inte för min del iallafall.
Skickade min Gutebagge till slakt vid 3 års ålder när han manglade mig varje gång jag skulle in i fårhagen.
Då bestämdes att nu har vi lamm och Får så det räcker på gården och vi köper in en bagge när det är dags om några år igen.
Jag funderade aldrig på om han var en speciell "Typ" av baggeämne utan han hade sina 5 tackor och var KUNG som sagt sista halvåret. Låg han ner så brydde han sig inte ett dugg. Kom det mat var han from som ett lamm. Blev han kliad på magen var han nöjd osv...men var han pigg och alert när jag gick in så roade han sig med att backa och tävla om vem som var starkast. Bus och kamp om vartannat som sagt.

Lättare med en stor besättning på enorma stora hektar där baggar får gå i grupper och bagga sig, leva ut sitt djurbetende. Så hade jag gärna haft det men jag har mina tackor enbart för skogs,ängs skötsel och gos...
Kanske man får välja bort ett handjur ibland el periodvis? min erfarenhet iallafall.

[Charlotte]

 Men, är det verkligen så att instinkten att försvara en flock mot den som kommer med mat och sköter om dem är en egenskap att avla på?
Baggarna ska väl egentligen bara visa  "ägandebegär" under brunsten, den enda tid som de naturlig ska vistas med tackorna? Blir alla baggar som går med tackorna året runt (har aldrig haft någon bagge så med mina) ilskna när de är vuxna och det är därför de har dåligt rykte?
Jag nackar bort tuppar som anfaller mig också. Och vi skulle inte ha många kobönder kvar i livet om man avlat på tjurar som vill "ta" ägarna... Har under alla år med tjur varit med om Ett tillbud som gör att jag vill ha trevliga väluppfostrade handjur runt omkring mig.... Kanske är det därför jag är Singel
                                                   Mvh
                                                 Charlotte

[amarantus]

Men, är det verkligen så att instinkten att försvara en flock mot den som kommer med mat och sköter om dem är en egenskap att avla på?
Baggarna ska väl egentligen bara visa  "ägandebegär" under brunsten, den enda tid som de naturlig ska vistas med tackorna? Blir alla baggar som går med tackorna året runt (har aldrig haft någon bagge så med mina) ilskna när de är vuxna och det är därför de har dåligt rykte?
Jag nackar bort tuppar som anfaller mig också. Och vi skulle inte ha många kobönder kvar i livet om man avlat på tjurar som vill "ta" ägarna... Har under alla år med tjur varit med om Ett tillbud som gör att jag vill ha trevliga väluppfostrade handjur runt omkring mig.... Kanske är det därför jag är Singel
                                                   Mvh
                                                 Charlotte

Funderat över det själv! den som föder dig...
tror inte att djuret räknar ut fördelen och sambandet alltid när hormon,arv gör sig påmind!
Har man så få tackor som jag så ville jag inte köpa in fler baggar som sällskap så därför gick han till slakt precis som med tuppar.
Jag tror blint på att baggar som stångar inte behöver vara aggressiva för det. Man kan säkert kan avla fram blyga,fromma,mjäkiga individer men inget jag har behov av. Tror att de precis som bland många andra djur tappar andra förmågor som ex skydd åt gruppen,klara av brunsten etc...

[spamsy]

Men om man nu väljer att inte spara ett bagglamm för hans bråkiga uppträdande, kan man då spara  hans helsyskon? De borde rimligtvis vara bärare av samma anlag.
De som pysslar med hundavel inriktad på raser vars olika mentala egenskaper har stor prioritet, avlar vad jag vet inte på något syskon i en kull om inte samtliga anses stabila.

Håller fullständigt med Charlotte om att individer kan vara mer eller mindre besvärliga. Men fårägare skriver i andra trådar att de även väljer bort sina besvärliga rymmare och sina människoskygga, svårhanterliga besvärliga djur. Och den som har en produktion av kött eller vill ha fram en särskild ullkvalitet väljer utifrån sin strävan. Och baggar lånas och byts hit och dit... Får dessutom sällan leva länge nog att utveckla sig. Hundar som har betydligt mer mänsklig kontakt brukar förlåtas med en andra pubertet i tvåårsåldern (eller var det tre?).

Går det verkligen att förhindra att energiska och stångiga baggar föds om man inte riktar in sig på det som huvudlinje i sin avel? Och måste man inte gå efter ett väl utformat mentaltest som täcker kamplust, nervkonstitution, försvarslust, tillgänglighet, rädsla etc...

Har älskat alla möjliga bastarder utan stamtavla hittills och kommer nog inte att tänka på gener i framtiden, absolut inte när det gäller de anlag som tillsammans bygger personligheten och vilka man även vet så lite om hur de samverkar i människans person.
Tycker det är bra att du Westan drar paralleller till människor. Tänk, nu har flera procent av skolpojkarna ADHD... Jag skulle nog sätta en normal men bråkig bagge i hjälpklass tidigt och uppmuntra andra sidor av hans livliga temperament så att han en dag kunde starta ett eget företag.
Kognitiv terapi fungerar på många riktiga problemdjur om man har tid och vilja. Om få har det är en annan sak, vill ändå understryka den möjligheten, kan ju vara ett trauma för en del sällskapsdjursägare när deras djur blir omöjliga och familjen ändå vill ha dem kvar.

[Westan]

Är trots allt lite fundersam över att baggar kan ställa till ett sånt besvär. Mina erfarenhetr pekar på att det är människan som är
huvudsidan i denna relation, det är på hennes uppträdande det mesta beror.

När jag var liten pojk  - inte mer än 5-6 år fick jag höra historier om ilskna tuppar. Vi hade en hönsflock med en stor grann vit tupp.
Naturligtvis var jag tvungen att på pojkars vis gå in hönsgården och utmana tuppen. Jag mins hur skräckslagen jag var, hur hjärtat
bultade och hur jag fick svårt med andningen. Naturligtvis ledde mina aktiviterer till kofrontation och jag fick mina små ben ordentligt
rivna.

Unga människor framför allt dumdristiga pojkar som vill roa sig med djur är ett stort problem. Posjkar inte minst då de är i grupp
utmanar varandra att testa sin styrka mot alla djur. I dessa situationer är barn långt ifrån snälla. De är ofta rädda och dessutom
provocerande vilket ovillkorligen leder till konflikter, dåligt handhanvade.

I bland känns det som männiksor är så väldigt uupblåsta och ser ner på djur. De ser dem bara som ett instrument för sina egna
behov. De flesta av våra husdjur har miljoner år av framgångsrikt liv på denna planet, människan som art bara 200.000 ör.
På de senaste 200 åren har vi som bär upp den västerländska civilisationen lyckats ställa till det riktigt brat. Jag tycker
att det är dags att vi taggar ner lite grann.

[spamsy]

När jag var liten pojk  - inte mer än 5-6 år fick jag höra historier om ilskna tuppar. Vi hade en hönsflock med en stor grann vit tupp.
Naturligtvis var jag tvungen att på pojkars vis gå in hönsgården och utmana tuppen. Jag mins hur skräckslagen jag var, hur hjärtat
bultade och hur jag fick svårt med andningen. Naturligtvis ledde mina aktiviterer till kofrontation och jag fick mina små ben ordentligt
rivna.

Unga människor framför allt dumdristiga pojkar som vill roa sig med djur är ett stort problem. Posjkar inte minst då de är i grupp
utmanar varandra att testa sin styrka mot alla djur. I dessa situationer är barn långt ifrån snälla. De är ofta rädda och dessutom
provocerande vilket ovillkorligen leder till konflikter, dåligt handhanvade.

För småflickorna gäller samma mentalitet fast på ridskolorna. Många ridskolor är hierarkiskt uppbyggda och de stela ridlektionerna är inte helt olika militärövningar.
Som litet barn var jag rädd för ridläraren. Man beordrades tvinga hästarna att jobba med uppgifter som de inte alltid hade någon glädje av. Jag ångrar ingenting mer i mitt liv än att jag gick i ridskola. Alla hästar som inte gillade sitt ofriviligt valda arbete var "dumma".
Min käre sköthäst var okuvlig så han fick mycket stryk de dagar jag inte var i stallet och vaktade honom. Jag förstår precis varför han skickade folk på akuten. Han var helt medveten om att han fick en smäll tillbaka när han högg folk, det syntes väl när han kröp ihop i ett hörn efter att han huggit i väntan på tillrättavisning.
Jag blev hans vän från första mötet och om han kom i full galopp mot mig i hagen stod jag stilla kvar, då vek han av i sista sekund (de andra bet han i baken när de flydde ).
Från det datum jag köpte honom har han inte skadat någon människa.  Jo, förresten fick jag en spark på låret strax före det att han insjuknade i fång. Han hade i några dagar protesterat mot att följa med på promenad och satt fram sina framhovar mot mig och nosat på dem. Jag trodde att detta var något slags trick från hans sida och fattade inte allvaret. Hans tålamod med mig var slut. Det var inte en spark ämnad att skada, men jag är numera uppmärksam på protester och vad de kan betyda. Och förstår att ilska är ett sätt att meddela sig för den som inte kan människans språk, men också en viktig del i kommunikationen mellan djur. En gång blev jag pålurad ett mögligt hö. Köpte två småbalar att testa. Det var mörkt ute så jag kollade stråna inne i stallets ljus. Min ponny som också ville kolla in det nya fodret, nosade och högg, fnös och sparkade i luften.


Här där jag bor vet ingen om hans historia. Alla grannar säger att han är så ovanligt klok. Tur man flyttat långt bort, hans rykte gick så långt som till grannkommunerna och folk som aldrig själva ridit vet vem den fruktansvärde Baronen är  Att några hundra ridskoleelever dömer ut en frihetsberövad ponny, är inte ett bevis nog för mig att han skulle ha några felaktiga anlag.

Han använder idag sin våldsamma sida till att vakta hagen från inkräktare men jagar bara ut rävar o lösa hundar utan att skada dem (han har alltid gillat andra djurslag). Säkert kan han inte rå på ett lodjur, men jag hoppas att han gör ett försök om de kommer närmare... Det har varit en lodjursfamilj nära inpå oss lite väl länge i vinter... Eftersom mina djur har naturliga fiender där jag bor, önskar jag inte heller för den skull att de tappar sina naturliga instinkter.

[Charlotte]

Jag blir liiite fundersam... I ena änden helgonförklaras djuren och är superkloka och försvarar sina hagar mot alla som Inte ska vara där... Men ändå fattar dom inte vem som hör till "de snälla" och kommer med mat/är ofarliga?!?
 Vår Koflock med sin stora avelstjur tex fattar extremt väl att när man kommer med mat, salt, mineraler eller bara kollar dem så inte ska man anfallas och skickas ut ur hagen...Rävar och annat otyg däremot får akta sig... Främmande människor betraktas även de med en större misstänksamhet än oss. Vore det inte möjligt att få fram snälla trevliga kossor/tjurar så skulle vi ju inte kunna ha dem... En ilsk bagge överlever man väl i de flesta fall, men en ilsk tjur/ko kan det vara värre med.
 I min fårflock är det faktisktiskt tackorna som är mest vaksamma och försvarsbenägna mot inkräktare och (dit räknas inte jag) speciellt när de har små lamm. Det är väl förmodligen för att i naturen är det de som har fått lov att ta det ansvaret eftersom baggarna inte varit "närvarande fäder".
 Spamsy: Det är mycket möjligt att mina försök att avla fram trevliga baggar bara är slumpmässig... Speciellt som man behöver ta in nytt blod då och då och där vet man ju inte hur man avlat. Men jag undrar ju om du tror att chansen att få fram trevliga baggar är större om jag bara sparar de som inte är trevliga?
 Och precis som jag skrivit 3 ggr tidigare (tror jag) så är det ju trevligare att spara snälla djur. Om jag har 20 bagglamm att välja på, 3 av dem uppfyller de flesta kriterier jag har i min avel,  en är snällare så sparar jag väl honom och inte en bråkig?
Det samma gäller ju de rädda, smitande fåren man som fårägare sorterar bort som du skrev. I de allra flesta fall så har man väl möjlighet att hålla ett visst antal djur och då sparar man väl förmodligen de som är enklast och trevligast att ha??? Men vi är ju kanske olika... En del kanske gillar att jaga sina får i grannskapet och på vägar? En smitare kan "förstöra" hela flocken... Fast det klart man får ju motion av att jaga får
                                             Mvh
                                         Charlotte

[spamsy]

Gomorron Charlotte!

Nej, jag tror absolut inte att du kommer få fram snällare baggar genom att spara på de livliga/besvärliga. Och i ditt fall föstår jag verkligen att det inte spelar någon roll vem du väljer att spara eftersom du ändå ska skicka någon till slakt. Du har ju heller inget att förlora om det nu inte skulle innebära någon större förbättring att spara de du tycker mer om. Förstår också din inställning till att ha kvar baggar du inte litar på eftersom du anser att de förstör harmonin för dig och för de andra baggarna. Hur gick det förresten med de två odågorna du sparade? Fick du avkommor efter dem och hur blev barna?

Jag tror att alla livsnödvändiga anlag ligger latenta även hos de som inte visar dem så tydligt. Och jag är väldigt skeptisk till att man gör en bedömning av icke fullvuxna djur och så tror jag att vad som är snäll eller dum varierar från ägare till ägare.

Om mina djur rymmer är det dags att bygga på stängslet  Sen har jag återigen nytta av en god relation, de går aldrig långt ifrån gården, huset och följer mig eftersom de är vana att gå lösa med mig i skogen. Men jag vill ha säkra hagar oavsett om nån rymt tidigare eller ej. Tror inte allmänheten är särskilt förstående om man skyller på att en odåga har förstört deras rabatt eller förorsakat en trafikolycka. Den icke fårägande delen av befolkningen lär nog anse att man ska hålla koll på samtliga sina djur.
Jag är av den bestämda åsikten att man måste vara beredd att stängsla efter det djur man väljer att skaffa. Inget kan ändra mig på den punkten  Bristerna ligger även hos stängseltillverkarna som till och med gör rent farliga stänsel och en hel hög odugliga. Knappast hos fåren.
De mest svårlösliga stängselproblem borde väl ha en god chans att finna sina lösningar i ett sådant här forum där det finns kunskap om snickeri, djur, återvinning och självhushållning... Kanske flera goda förslag hinner presenteras innan aveln gjort sitt med rymlingsläktet

Ja jag helgonförklarar såklart min häst. Han fattar också vem som är snäll och ger mat och vilka som är ofarliga, eller rättare sagt vet hur man signalerar att man är ofarlig. På den tiden han stod uppbunden i spiltan på den där mögliga ridskolan bråkade han aldrig vid fodring, aldrig vid veterinärbesök eller hovslagarebesök. Min poäng var att han har urskiljning trots att han kan vara farlig om han vill.
Han kan bli hemskt irriterad på människor med yvigt kroppsspråk eller de som talar med hög röst. Oftast förstår inte såna personer ens vad man menar när man ber dem att dämpa sig.

[amarantus]

Men, är det verkligen så att instinkten att försvara en flock mot den som kommer med mat och sköter om dem är en egenskap att avla på?
Baggarna ska väl egentligen bara visa  "ägandebegär" under brunsten, den enda tid som de naturlig ska vistas med tackorna? Blir alla baggar som går med tackorna året runt (har aldrig haft någon bagge så med mina) ilskna när de är vuxna och det är därför de har dåligt rykte?
Jag nackar bort tuppar som anfaller mig också. Och vi skulle inte ha många kobönder kvar i livet om man avlat på tjurar som vill "ta" ägarna... Har under alla år med tjur varit med om Ett tillbud som gör att jag vill ha trevliga väluppfostrade handjur runt omkring mig.... Kanske är det därför jag är Singel
                                                   Mvh
                                                 Charlotte

Inte stångar eller bufflar en bagge sig vid matgivan! det har jag inte sagt. Utan vid andra tillfällen...
Därför har jag märkt att de inte håller isär VI=snälla för vi står för utfodring och omvårdnaden.

Hörde häromdagen en bonde som hade sparat sperma från en tjur i ett långvarigt avelsarbete där man tagit bort just stångning. Hade lyckats bra enl honom.
Frågan är om vi BÖR avla bort Baggigga,stångiga (efter 2 år) Baggar?
Det krävs nog mer än ett enskilt arbete på sin gård. Tror att andra beteendeförluster kan försvinna

[Rosa]

Frågan är om vi BÖR avla bort Baggigga,stångiga (efter 2 år) Baggar?
Det krävs nog mer än ett enskilt arbete på sin gård. Tror att andra beteendeförluster kan försvinna

Nu blir jag nyfiken. Vilka beteenden tänker du på i så fall?

Mvh Rosa

[amarantus]

Svar: Kanske att beteenden som att ex försvara sin grupp från hot. Men det kanske inte längre behövs mer än på Gotland, öar där det går stora flockar djur? Vår bagge tog stöten för att skydda tackorna iallafall. kanhända att ett beteende försvinner om man avlar bort ett annat? En frågeställning som är väl bra att tänka på....

[Charlotte]

Spamsy:
1 a baggens avkommor sparades ej pga att baggen förutom dåligt humör utvecklade horntrånghet.
2a baggens avkommor sparade jag inte heller pga att ingen av dem blev så där "speciell" för mig som de sparade "Lyxbaggarna" (de som bara är kvar utan att göra annan nytta än att uppfostra bagglamm och putsa små betesbitar)är.
 Ja, jag hör också till dem som "helgonförklarar" djur, de jag känner är i alla fall så smarta att de vet vem man ska hålla sig väl med. Likaväl som de känner igen dem som de inte tycker om. Särskilt gamla djur som varit med ett tag har en alldeles speciell visdom.
  Amarantus: Hos mig är det  vid matgivan de ev. bufflas/springer över en om man inte är snabb nog Min riktiga gamling hoppar upp i hinken om han får chansen. Dock avskyr jag att behöva vakta ryggen när jag går i hagen (det är det jag kallar en opålitlig/otrevlig bagge).
                                            Mvh
                                          Charlotte

[amarantus]

Om jag avlar på en viss individ med ett visst beteende så blir ju inte avkommorna i första el andra led precis som far sin. Krävs väl ett sjuhelsikes avelsarbete och kunskap kring arv och att ha mer än liten grupp får?

Det dyker nog upp en massa problemställningar under ett avelsarbete av detta slaget (att få bort baggiga baggar) anar jag.

[Charlotte]

 Så länge vi människor har bedrivit avel med husdjur så har vi antagligen gjort ett urval när vi bestämt vilka djur vi ska avla på.
Jag är än så länge inte rädd för att förstöra varken arten Får eller min flock bara för att ett av mina avelskriterier är ett trevligt lynne även på baggarna.
                                                 Mvh
                                              Charlotte

[amarantus]

Du el någon annan behöver nog inte vara rädda för jag tror inte att man kan avla bort en naturlig förmåga på ett mindre plan ändå! Man måste slakta av en betydande mängd baggar när de är fullvuxna för att "träffa rätt" och än har jag inte hört en betydande framavling av lugna baggar efter lugna fädrar. Det var det jag köpte. Det är väl som lotteri...I djurvärlden ser det ut såhär.
Jag hade gärna haft en bagge i min besättning om den hade betett sig som tackorna. Men jag letar inte efter en nål i en höstack och orkar inte vänta i 3 år för att sen låta den gå till slakt. Bättre att låna in vid brunst för min del.
Har för litet för ett bagg-gäng men annars är det ju jättebra.
När jag var liten hade vi en korsningsbagge som var en lugn och gosigt kramdjur hela livet så visst finns de

[Oskarsgården]

Jag har två Gutebaggar..snart en..

Först har vi Silver en 8 åring som är hur snäll som helst..man behöver aldrig vara orolig att gå in i den hagen..
Han går med tackorna året om.. 8st för tillfället..

Sen har vi Soldi.. en 3 åring som bara blir värre och värre med att stångas.. nu har han dessutom börjat rymma ur hagen och springer på en ute på tomten..
Har lagt på högre trådar och hoppas han ska stanna inne..

Vi ska slakta honom nu.. och hans flickor får flytta ner till Silver.. tänker ändå spara ett bagglamm efter honom om jag får nåt dvs..   Han har haft 4 fruar..så vi hoppas på det iaf..
Vill ju ha hans stam kvar om det går.. men då para med vår underbara Silvers tacklamm och hoppas på att det planar ut..

Vi ska inte ha baggarna gå med tackorna from i höst utan göra en bagghage i skogen där lammen kan gå med Silver som dagispappa..
Hoppas hans lugn förs över till småbaggarna..

Är ny på detta med får..men huvudsaken är ju att alla kan känna sig trygga.. både människor och djur..

[hustran]

Min gamle farfar sa alltid." det finns inte tid att jaga med dåliga hundar". Jag håller med. Varför skall vi hålla "dumma" baggar när de bara skapar problem? Har du en "bra" bagge för dig, så behåll den då, men om den skapar problem, så sälj eller slakta. Vi har en som är snäll.(ser på hans ögon) men han är så i vägen för att han är nyfiken. Jag vill nu sitta med mina tackor och "gosa" inför lamningen, men då är han alltid i vägen. Han kommer till mig direkt och jag har inte möjlighet att få den kontakt jag önskar med resten av tackorna. Speciellt med ungtackorna. Det underlättar ju så mycket om de är vråltama innan lamning. Jag tror inte att han förstör lamningen alls på annat sätt än att han "tar plats" Vi har haft baggar som varit med hela lamningen och inte "stört" det har varit fint. Men nu har jag blivit bekväm och om ingen annan vill ha denna härliga typ så äter vi upp honom. Nog från mig om "elaka baggar".   

[amarantus]

Jag har två Gutebaggar..snart en..

Först har vi Silver en 8 åring som är hur snäll som helst..man behöver aldrig vara orolig att gå in i den hagen..
Han går med tackorna året om.. 8st för tillfället..

Sen har vi Soldi.. en 3 åring som bara blir värre och värre med att stångas.. nu har han dessutom börjat rymma ur hagen och springer på en ute på tomten..
Har lagt på högre trådar och hoppas han ska stanna inne..

Vi ska slakta honom nu.. och hans flickor får flytta ner till Silver.. tänker ändå spara ett bagglamm efter honom om jag får nåt dvs..   Han har haft 4 fruar..så vi hoppas på det iaf..
Vill ju ha hans stam kvar om det går.. men då para med vår underbara Silvers tacklamm och hoppas på att det planar ut..

Vi ska inte ha baggarna gå med tackorna from i höst utan göra en bagghage i skogen där lammen kan gå med Silver som dagispappa..
Hoppas hans lugn förs över till småbaggarna..

Är ny på detta med får..men huvudsaken är ju att alla kan känna sig trygga.. både människor och djur..

Ja bagghage verkar vara bra!

[spamsy]

Okej, here it goes....:

Kan en bagge som är full av överskottsenergi hjälpa till med lätta uppgifter inom självhushållningen?

Som dragare av ved och vattenhinkar på pulka eller liten kärra....

ps. är ej amish d.s