Honungsmyntsfoten

[Jerker Nordlund]

Pengar är en vara.

De kan produceras, förstöras , lagras, köpas säljas. På alla sätt beter sig pengar som en vara, fast de kallas för ett "bytesmedel". Pengar är också en värdebevarare. De kan användas för att bunkra upp konsumtion till ett senare tillfälle utan att värdet av dem nämnvärt minskas

Det är denna dubbla funktion som både bytesmedel och värdebevarare som gör pengar så överlägsen alla andra varor. Andra varor rostar, möglar, förstörs, stjäls, förkommer - bara pengarna bevarar envist sitt värde år efter år - bortsett inflationen - utan att för den skull bli inaktuell för en realisering på marknaden.

Eftersom pengar är en sån överlägsen produkt får innehavarna av pengar ett övertag framför de som är tvungen att lagra sitt kapital i andra produkter - t ex virke eller grönsaker. Grönsaker ruttnar och virke kan inte realiseras hur som helst. Båda kräver kostsamma lagringsutrymmen - pengar klarar sig bra i en liten skål på köksbordet - eller i värsta fall i ett fastmurat kassaskåp.

Allra mest överlägsna är tillverkarna av pengar. Den som kan tillverka pengar har möjligheten att skapa ett maximalt värde från en minimal råvarukostnad. Pengatillverkning är världens mest lönsamma bransch - mer lönsam än vapen, sprit, droger,  pornografi och cigaretter sammantaget. Och inte nog med det - tillverkaren av pengar behöver inte ens sälja sin vara. Det räcker att låna ut den år efter år mot en hyreskostnad som kallas för ränta och kräva betalt i just pengar - vilket försätter de som inte kan producera pengar i ett hopplöst underläge, eftersom de sammantaget måste låna mer pengar av pengatillverkaren bara för att ha råd att betala tillbaka hyran av dem.

Inte konstigt då att pengaproduktionen är omgärdad av så starka lagar och juridiska föreskrifter. Att själv tillverka pengar är ett fruktansvärt brott som kan ge många års fängelse. Ändå finns det de som gör det - som tar risken att utmana statens pengamonopol genom att tillverka egna bytesmedel i LETS-system, lokala valutor och andra former av bytesringar.

Fördelen med att själv tillverka pengar är uppenbar - man behöver inte låna dem utifrån. Om 1 000 innevånare i en by har  1 000 kr i ficken var i genomsnitt bara föär att kunna göra affärer med varandra bär de tillsammans på 1 000 000 kr som de har lånat av bankerna och ytterst riksbanken, dvs staten och varje år måste betala ränta på. Om de kunde frigöra dessa pengar med en egen valuta kunde de gemensamt lösa lån på 1 000 000 och därmed snuva kapitalägarna på en årlig ränteintäkt mellan 50 000 och 100 000 kr.

Frågan är bara - hur tillverkar man lokala pengar utan att komma i konflikt med vare sig lagstiftningen eller varandra.

Ett sätt att att starta LETS-system, där valutan "skapas" vid bytestillfället och lagras i en databas utan att någon tryckt valuta cirkulerar. Detta system har många fördelar, men nackdelen i att vara slutet och endast tillgängligt för systemets medlemmar.

Faktisk pengaproduktion är öppnare, men samtidigt mer provokativt mot lagstiftarna och mer känsligt för svindleri och förfalskningar.

En lösning som många producenter av lokala valutor har tagit till är att låta valutan vara en skuldsedel för en faktiskt existerande resurs - på det sätt som pengar ursprungligen kom att bli accepterat som betalningsmedel på. Låt oss säga att ett byalag besitter en gemensam resurs som genererar en stabil inkomst - och det är här jag kommer in på honungen - varför inte låta denna resurs vara bas i ett skuldsedelsystem som ger byn en egen valuta gångbar innanför byns ekonomiska verksamhetsområde.

Honung är likt guld en nästan oförstörbar resurs. Rätt förvarad och med tillräckligt låg vattenhalt håller den sig mycket länge. Den kan lagras år efter år och på samma sätt som guldet ligga till bas för en myntfot.  Den kan tillåta invånarna i byn att göra affärer med varandra med en pålitlig faktiskt existerande resurs som bas. Låt oss säga att 1000 burkar honung finns lagrad i en gemensam jordkällare och att ingen just nu vill konsumera denna honung. Det självklara vore kanske att sälja honungen och köpa pengar för den - pengar som snabbt hamnade någon annanstans. Men om byalaget istället tryckte 1000 tillgodohavandesedlar på en burk var á 50 kr erhöll byn ett eget betalningsmedel. Fördelen är att inbetalningen av moms till staten skjuts upp samt att byns handel vitaliseras med en valuta som med säkerhet skulle komma att stanna inom byns ekonomiska kretslopp och därmed generera mer handel och affärer i byn själv och dess omgivning. Med visst svinn för roade turister som tog var sin sedel med hem och klistrade upp på väggen som souvenir och minne.

På samma sätt som med en guldmyntfot skulle byn även kunna överproducera honungspengar. Hela valutastocken behöver inte vara täckt - endast den del som kan misstänkas begäras inbytt mot honung måste täckas. Om  byn dessutom fortsätter att producera honung kan även kommande års skördar räknas in i foten. Vill någon byta in valutan går det alldeles utmärkt att göra det - mot de äldsta honungsburkarna i det sakta växande lagret. Att på så sätt raskt komma upp i ett säkerställt räntefritt inflationsokänsligt betalningsmedel motsvarande 1 000 000 kr vore ingen omöjlighet. Så länge som björnen kan hållas borta från varulagret vill säga...

Om denna vision har något syfte i dagens elektroniska pengasamhälle eller inte det vet jag inte - men den tjänar gott som illustration till fenomenet makt och pengar - och som inspriation för den som vill fundera över på hur makten över penningen kan återföras från ett centralt till ett lokalt kretslopp i en framtid som ser allt mer ekonomiskt osäker ut.  

[Skald]

Finns det inte en snubbe i Dalarna som har ett bytes/pengasystem med honung som det du just beskrev?
Har för mig jag hittade honom på nätt sätt igenom alternativ när jag var innne i min "surfa runt så mycket som möjligt på medlemmars och deras närmst sörjandes hemsidor"

[Jerker Nordlund]

Jag fick också veta av någon i helgen att sådana försök gjorts tidigare, men har inget namn att gå efter.

Är du intresserad av att skaka igång en alternativ valuta?

[Skytten]

Det är inte förbjudet att ge ut egen valuta(polleter, spelmarker, presentkort, enkla skuldebrev), dock får den inte apa efter en sanktionerad valua, sk förfalskning.

Det är inte heller omöjligt att t.ex införa en ny valuta som tex euron, så har man gjort i Kosovo och Bosnien, utan att det har tagits beslut i frågan. I många länder är $ den dominerande valutan, då förtroendet för den egna har försvunnit.

I brist på betalningsmedel uppstår valutor, i t.ex fängelser eller krigshärjade områden, det kan vara cigarretter eller något som man vedertaget har ett pris på och är något så när brist på, ibland noteras endast transaktionerna.

En lokal valuta i en mindre samfällighet kan fungera och skulle kunna effiktivisera byteshandeln. Valutan skulle inte vara olaglig, men kanske systemet, eftersom det är i en svart marknad.

Det brukar visa sig vid sådana försök, att inflationen ganska snabbt kommer, en sjunkande kurs mot den etablerade valutan uppkommer.

Får någon lite mer "pengar" än han kan att använda på marknaden
försöker man att sälja den mot etablerade pengar, för att kunna bruka dem utanför sytsemet, detta är en devalverande kraft.

Man kan "knyta" valutan till något, men är det inte värdestabilt i samma grad som den etablerade valutan, och efterfrågan är stabil, och lättransporterad(helst via datanät), uppstår värdefluktationer.

I indien har man egna sparbanker på vissa platser, man är 12 personer i varje bank och träffas en gång i månaden, och lägger en tusenlapp var på bordet. Seda auktioneras detta så att den som tar minst får lånet, resten delas i 12 delar och är ränta. Man får bjuda en gång om året så den sista gången blir det ingen avkastning till sparana.
Lånet är dessutom redan amorterat vid årets slut. Man försöker ansluta sig till sådana sällskap, där behovet av kapital varierar över året. Bland de som deltager finns det såväl sparare som låntagare.

Pengar är ju till för att underlätta bytet till tid och rum, en liten grupp, kan nog klara av det utan dessa pengar, pengar slutar ofta med ojämn fördelning och/eller skuldsättning. Ren byteshandel i mindre grupper har den fördelen att man omsätter endast det man behöver för tillfället. En slags förening med penninghantering kan fixa kredit/spar-behovet, men det är tveksamt om det kan funka i en skala som klarar alla behov, bla a är kreditexpansion svår att kontrollera och upprätthålla.
Mer en dröm för den som inte har kapital och vill hitta en smart lösning på att få tillgång till det och avsättning för sin produktion.

Kan oxå vara svårt att med lagliga medel få införsel från en tredskande, vilken fogde skulle vilja mäta ut 500 eslövare och tjugo knapp.

[Jerker Nordlund]

@Skytten

Du blandar friskt mellan alternativa valutor och sparlåneklubbar, á la ton tin.

Båda är intressanta, men i den här tråden vill jag att vi koncentrarar os på alternativa valutor med självhushåll som grund.

Finns det behov och intresse för sådana? Är de möjliga att genomföra?

Och framför allt - kan de användas seriöst? Av tradition brukar fältet alternativa valutor och egna länder intressera mängder av crackpots, konstnärstyper och studentikosa experimentalister - därför att de finner nöje i att imitera det stora samhället i en mindre skala.

Från självhushållarsynpunkt kan dock egna valutor vara intressanta eftersom de frigör en från behovet att använda centralt producerade pengar. Istället för att självhushållarna våndas över att behöva låna pengar av riksbanken för aqtt göra sina affärer, kan desa  producera egna pengar och därmed stimulera handel i närområdet.

 

[Skytten]

Vad ska man med denna valuta till, om den i en trängre krets bara ska vara bytesmedel, och inte kunna hantera sparande och krediter?
Ska den finnas till och kunna konkurrera med den etablerade valutan, måste den kunna hantera de viktigaste aspekterna av en valutas funktion.

En aktör i ett självhusshållssamhälle behöver dessutom i större grad pengar för investeringar, och i mindre grad pengar för konsumtion, så det är möjligheten av att få låna och spara som skulle bli det innovativa inslaget, att byta lite tjänster och varor klarar man av utan valuta(Och här har storsamhället fiskala synpunkter).

Valutan gör störst nytta när man måste investera i något, som man av olika anledningar måste betala över tiden, med andra ord låna, och visst kan man låna av varandra, men då blir det en del som sparar och en del som lånar, och lägges det upp på ett annat sätt, blir det ett produktionskooperativ, snarare än en bank.
Varför ska honungen ligga i flera år, om den kan säljas direkt?
Jo om man kan vänta sig mer för den senare, och det kan väl vara en ide, om de flesta är inne på att spara.

Skulle inte ett produktionskooperativ fylla funktionen bättre, att omvandla medlemmarnas överskott till kapital, genom gemensamma målinriktade ansträngningar. Sedan går det väl bra att ge varandra lån oxå.

[Jerker Nordlund]

Alternativa småvalutor har sin funktion i det lokala men inte personliga nätverket.

I det personliga nätverket räcker det personliga förtroendet som valuta. På det rikstäckande planet kan inte småvalutans förtroende garanteras. Mitt emellan kan den dock fungera.

För att visa hur det skulle kunna fungera med investeringar: Låt oss säga att jag behöver bygga ett hönshus. Jag behöver

3 ton singel
diverse byggmaterial
snickarhjälp
elinstallationer
nya hönor

Jag är känd och betrodd på orten, men investeringen kommer kosta mig 40 000 kr. Jag producerar 500 kg honung per år. På två år kommer jag ha producerat honung för 40 000 kr.

Jag betalar leverantörerna med honungspengar. Dvs presentkort på 1000 honungsburkar. Ingen av dem behöver så mycket som 200 honungsburkar, men jag övertalar dem att ta presentkorten och försöka handla med dem själva i byn - det finns andra som är intresserade av honoung.

Den ena köper en pizza för dem, den andra går på plantskolan, den tredje frissan, den fjärde färghandeln osv. De i sin tur betalar barnvakter, idrottsföreningar , kyrkokollekt ...

Inom loppet av ett år är honungspengarna spridda på ett par hundra händer. Hälften av burkarna löses in mot årets honungsskörd och resten av pengarna fortsätter i det lokala ekonomiska kretsloppet under nästa år. En del handlare sätter upp stopp för dem, eftersom de samlar på sig för många , men de lyckas jag övertala att fortsätta ta emot honungspengar genom "stödköp" från mitt reservburkslager.

I detta idealiserade exempel, som  här och var har fungarat för kommunala investeringar har jag betalat min investering utan banklån och samtidigt stimulerat det lokala nätverket.

[Jerker Nordlund]

Varför ska honungen ligga i flera år, om den kan säljas direkt?

Försäljning av honungspengar är att föredra framför honungsburkar om:

a) Burkarna inte är producerade ännu

b) Om man syslar med vita affärer (varför? - jo du kan skjuta upp momsredovisningen till pengarna inlöses i burkar)

c) Om du får högre pris vid direktförsäljning än leverans till grossist, men det är lättare att avsätta honungspengarna än själva burkarn a

d) Om en del av pengarna inte inlöses , utan fortsätter cirkulera i det lokala nätverket eller sparas som souvenier
 
e) EN lokal valuta kan hjälpa till att stimulera lokal handel

[Skytten]

Mycket möjligt att din byggleverantör har tid att kränga din honung!

Kan du inte sälja honungsoptioner istället, det skulle jag kunna tänka mig att köpa, om jag fick en viss mängd honung till garanterat pris nästa år, och ditt kreditbehov skulle tillgodoses.

I tredje och fjärde hand, måste man veta att det verkligen kommer fram honung som ska täcka värdet, då finns risk för kursfall, men den risken är ju mindre om man köper av den som skall stå för åtagandet.

[Jerker Nordlund]

Mycket möjligt att din byggleverantör har tid att kränga din honung!

Kan du inte sälja honungsoptioner istället, det skulle jag kunna tänka mig att köpa, om jag fick en viss mängd honung till garanterat pris nästa år, och ditt kreditbehov skulle tillgodoses.

I tredje och fjärde hand, måste man veta att det verkligen kommer fram honung som ska täcka värdet, då finns risk för kursfall, men den risken är ju mindre om man köper av den som skall stå för åtagandet.

En honungsoption och en honungspeng är samma sak, med ett första inlösningsdatum intryckt på den.

Det finns odlare som redan idag finansierar sin sådd på detta sätt. Skillnaden mellan de odlaroptioner , eller "gröna obligationer"  som finns idag och honungspengen är att det är meningen att den senare skall cirkulera. På samma sätt som att honungen bara är en bieffekt (!) av binas huvudtjänst, pollineringen, bör burkförsäljningen kunna betraktas som en bieffekt av huvudtjänsten - att tillföra det lokala kretsloppet betalningsmedel.

[Jerker Nordlund]

Min idé är tydligen redan genomförd av Kjell Holmstrand

När jag kommer igång med min egen pengaproduktion får vi kanske en alternativ riksvaluta.  

[Dan71]

Mycket intressant ämne, finns det någon litteratur, böcker du kan rekomendera på ämnet?

[Nypålandet]

Alternativa småvalutor har sin funktion i det lokala men inte personliga nätverket.

I det personliga nätverket räcker det personliga förtroendet som valuta. På det rikstäckande planet kan inte småvalutans förtroende garanteras. Mitt emellan kan den dock fungera.

För att visa hur det skulle kunna fungera med investeringar: Låt oss säga att jag behöver bygga ett hönshus. Jag behöver

3 ton singel
diverse byggmaterial
snickarhjälp
elinstallationer
nya hönor

Jag är känd och betrodd på orten, men investeringen kommer kosta mig 40 000 kr. Jag producerar 500 kg honung per år. På två år kommer jag ha producerat honung för 40 000 kr.

Jag betalar leverantörerna med honungspengar. Dvs presentkort på 1000 honungsburkar. Ingen av dem behöver så mycket som 200 honungsburkar, men jag övertalar dem att ta presentkorten och försöka handla med dem själva i byn - det finns andra som är intresserade av honoung.

Den ena köper en pizza för dem, den andra går på plantskolan, den tredje frissan, den fjärde färghandeln osv. De i sin tur betalar barnvakter, idrottsföreningar , kyrkokollekt ...

Inom loppet av ett år är honungspengarna spridda på ett par hundra händer. Hälften av burkarna löses in mot årets honungsskörd och resten av pengarna fortsätter i det lokala ekonomiska kretsloppet under nästa år. En del handlare sätter upp stopp för dem, eftersom de samlar på sig för många , men de lyckas jag övertala att fortsätta ta emot honungspengar genom "stödköp" från mitt reservburkslager.

I detta idealiserade exempel, som  här och var har fungarat för kommunala investeringar har jag betalat min investering utan banklån och samtidigt stimulerat det lokala nätverket.

Fast man får väl inte byta tjänster och varor i större omfattning enl vår eländiga lagstiftning. Då blir det skattepliktigt enligt ett normvärde (hantverkare ska ha så & så mycket i timmen etc). Så ska man ändå följa lagen så som jag uppfattat den skriven går det inte göra så.

[Jerker Nordlund]

Mycket intressant ämne, finns det någon litteratur, böcker du kan rekomendera på ämnet?

Vilket område menar du? Jag antar att du talar om privat sedeltillverkning. Men ur vilken synvinkel?

[Jerker Nordlund]

Fast man får väl inte byta tjänster och varor i större omfattning enl vår eländiga lagstiftning. Då blir det skattepliktigt enligt ett normvärde (hantverkare ska ha så & så mycket i timmen etc). Så ska man ändå följa lagen så som jag uppfattat den skriven går det inte göra så.

Du får inte underlåta att redovisa dina inkomster, så säger lagen. Till inkomster räknas naturainkomster och arbetsbyte. Däremot får du ju hjälpa andra gratis, arbeta ideellt och ge bort dina saker. Så var går gränsen mellan inbördes hjälp och arbetsbyte? En hård nöt för lagstiftaren att avgöra.

Klart är att ett arbete som belönas med en valutatransaktion är skattepliktig. Får du pengar skall du redovisa en inkomst. Men om du får en burk honung för att du hjälpt någon att klippa gräsmattan? Är det svartarbete och svartförsäljning? Eller bara vanlig grannsämja?

Lagstiftaren undviker klokt mnog att ta i sånt här om inte verksamheten blir för omfattande. Den som vill förekomma lagstiftaren bör själv lägga förslag på hur frågan skall hanteras. Vad gäller frågan om honungspengarna är det enkelt. Den som ger ut honungspengarna (säljer dem som presentkort) skall för att följa lagen ta upp inkomsten a försäljningen i sin inkomstdeklaration. Om honungspengarna sen börjar cirkulera i lokalsamhället blir det en svårare nöt att knäcka. Är en mottagen honungspeng en inkomst, en naturainkomst eller bara grannsämja?

[larsw]

Lagstiftaren undviker klokt mnog att ta i sånt här om inte verksamheten blir för omfattande. Den som vill förekomma lagstiftaren bör själv lägga förslag på hur frågan skall hanteras. Vad gäller frågan om honungspengarna är det enkelt. Den som ger ut honungspengarna (säljer dem som presentkort) skall för att följa lagen ta upp inkomsten a försäljningen i sin inkomstdeklaration. Om honungspengarna sen börjar cirkulera i lokalsamhället blir det en svårare nöt att knäcka. Är en mottagen honungspeng en inkomst, en naturainkomst eller bara grannsämja?

Till vilken växelkurs skall man ta upp eventuella honungspengar som inkomst? Svår nöt det där. Har funderat på vedpengar, skuldväxlar som kan bytas mot vedträn.

[Jerker Nordlund]

Till vilken växelkurs skall man ta upp eventuella honungspengar som inkomst? Svår nöt det där. Har funderat på vedpengar, skuldväxlar som kan bytas mot vedträn.

Låt oss säga att du skriver en skuldsedel på 3 kbm vedträn till någon. Skall du ta upp detta i deklaration? Det beror väl på vad du har fått för skuldsedeln. Har du fått 3 kbm ved, då är ju allt OK. Du har lånat ved av någon. Lån skall inte beskattas. Men om du har sålt veden i förskott, då skall du ta upp försäljningsintäkten för beskattning. Skuldsedeln i sig säger ingenting.

[larsw]

Låt oss säga att du skriver en skuldsedel på 3 kbm vedträn till någon. Skall du ta upp detta i deklaration? Det beror väl på vad du har fått för skuldsedeln. Har du fått 3 kbm ved, då är ju allt OK. Du har lånat ved av någon. Lån skall inte beskattas. Men om du har sålt veden i förskott, då skall du ta upp försäljningsintäkten för beskattning. Skuldsedeln i sig säger ingenting.

Visst, tar jag min skuldsedel och tankar bilen för säg 600:-, så skall jag alltså ta upp det som en försäljning av ved för 600:-. Enkelt, för mig som ställer ut skuldsedeln.

Men om nu mackägaren tar och köper potatis av någon annan för samma skuldsedel (mycket potatis), hur skall potatissäljaren veta värdet på det han sålt? Värdet på potatisen om han sålt den för vanliga pengar antar jag?

Sedan är det upp till mig som utställare att se till att ha ved som matchar mina skuldsedlar, eller åtminstone träd att göra ved av förstås...

Borde fungera alldeles utmärkt för lokal handel, om folk hade varit intresserade av sådant. Samtidigt kan man misstänka att folk vill höja priset om valutan är lokal, eftersom den därmed blir mindre användbar?

[Jerker Nordlund]

Du har rätt att välja vilken färg du vill på bilen, så länge du väljer svart, sa Henry Ford.

Den sortens frihet som "ges" åt människorna ligger alltid i de mäktigas händer. Därför måste man ta sig sin frihet - eller återta den.

Rätten att ge ut pengar anser staten och kapitalet sig ha ensamrätt till. Staten genom valutalagen och kapitalet genom bankerna, vilka dagligen trycker virtuella pengar på sina elektroniska lånekonton. Få tänker på att den miljon de lånar för att köpa en bostadsrätt samma dag dimper ner på samma banks (eller grannbankens) sparkonto i ett annat kundnamn. Pengarna lämnar aldrig bankvärden, det är bara den totala kontantmängden som ökar och ökar i och med att vi ökar vår egen belåning för att ha råd at fortsätta bo, äta och leva.

Förr skapades pengar genom att Staten spenderade in i det ekonomiska kretsloppet via statsskuldväxlarna. Nu skapas pengar genom att individen skuldsätter sig till de stora finansinstituten.

Istället för att gynna de redan rika, varför inte gynna dig själv och ge ut egna pengar? Det är bara att ge dem en smart, ej åtalbar form och sen trycka upp dem? Varför låta de redan mäktiga behålla valutamonomopolet?
   
För att lösa trovärdighetsproblemet runt privata pengar och häva misstanken att någon enskild person drar fördel av dem bör man gå ihop i byagemnenskaper och producera gemensamma lokala pengar. Detta ökar ochså beredvilligheten att låta dem cirkulera i den lokala ekonomin. Som bas för valutan bör man koppla ett antal lokala levarantörer av låt oss säga ved, ägg och honung som får i uppgift att agera "myntfot". För varenda sedel som byagemenskapen säljer mot kronor åtar sig leverantörerna att lösa in de lokala sedlarna mot varor för de som önskar.

De kronor som byaföreningen får in i inbyte mot de lokala pengarna används för gemensamma investeringar, t ex en byagård, lokal marknadsplats eller bostäder.

Vilka vinner?

1) Byaföreningen som slipper låna pengar mot ränta

2) Byinvånarna som får en egen valuta att handla med, vilket stimuelrar lokala affärer

3) Leverantörerna som genom att agera myntfot ökar sin försäljning

Vilka förlorar?

Bankkapitaliserna och de Stockholmsbaserade centralbanksekonomerna.

Vem sörjer dem?

Ingen.

[larsw]

Ett problem i dagens moderna och tekniktäta samhälle är att det är väldigt enkelt att förfalska pengar, speciellt lokala valutor. Allt som krävs är samma papper och en färgkopiator. Någon med insyn i processen kan ordna fram exakt samma papper, om det så används med vattentryck i eller inte. Räcker med någon mindre hederlig person i byalaget så spricker valutan. Tragedy of the commons.

Istället bör man antagligen ge ut valutan i form av ädelmetallmynt. Inte för att mynten skall motsvara ädelmetallens nominella värde, utan för att göra det svårare att förfalska.

Om man t ex ger ut silvermynt om 1 uns, så har de alltså ett ädelmetallvärde på ca 80-90:- (ex moms). Ett sådant mynt kan däremot åsättas ett värde på 200:- i den lokala ekonomin, samtidigt som det krävs både pengar och kontakt med mynteriet som sitter på gjutformarna för att kunna göra kopior. Finns iaf mynterier utomlands (USA) som kan göra silvermynt med motiv på beställning, iaf om man beställer tillräckligt många...

Exempel:

1 uns Byadaler valör 200:-.  Smältvärde 80:-, men garanteras av byalaget att lösas in mot SEK 200:- eller motsvarande i produkter.

1/2 uns Byadaler valör 100:-

1/10 uns Byadaler valör 10:-

Skulle iaf vara svårare att förfalska. Uppstår dock problem när silvret drar i pris och överstiger det nominella värdet. Se därför nedan.

Men det är förstås hypotetiskt, eftersom man inte får ge ut egna valutor hursom helst i Sverige.

En variant är förstås att inte garantera beloppet, utan ge ut byadalerna med enbart silvervärdet, dvs

1 Byadaler 1 uns silver
1/2 Byadaler 1/2 uns silver
1/10 Byadaler 1/10 uns silver

och låta värdet variera med silvret. När folk vant sig skulle man även kunna använda utländska silverbullionmynt, eftersom det ändå bara är silvervärdet man använder som garant. Och det skulle gå att lösa in mynten lite varstans, om inte annat hos en silversmed, om man gör .9999-mynt.

Iaf, en papperslapp, även handsignerad av byalagets ordförande, är lätt att förfalska. Satsa på silver istället.