Förbud mot lantraser?

[Rosa]

Jo, genom att deras ägare ej brydde sig om alla rekommendationer/förbud/föreskrifter/lagar och andra påbud
som myndigheterna propsade på dem

När var det förbud att hålla Lantraser i Sverige  

[Anders]

När var det förbud att hålla Lantraser i Sverige  

50-talet, 60-talet, 70-talet och delar av 80-talet i Norrbottens län kan man nog säga.

Staten exprimenterade med så kallade KR-gårdar (KR =Kraftig rationalisering) och därefter SR-gårdar (SR= Särskild Rationalisering) under dessa årtionden. Med tvång, övertalning etcetera lät man utvalda gårdar få köpa upp små gårdar, genom sin egen medverkan i form av Lantbruksnämnd. Dessa KR- och SR-gårdar fick 40%-iga räntefria avskrivningslån till investeringar i byggnader, maskiner och djur.  + en del andra stöd också.

Den bonde som ville ha kvar fjällkor i sin besättning fick inget KR eller SR-stöd. Det finns/fanns alltså inte enda KR-SR-gård i hela Norrbotten med fjällkor. Förhållandet i Västerbottens län var annorlunda. Där tillät man SR'gårdar med fjällkor.

Fjällkorna i Norrbotten överlevde på små gårdar som var utsatta för en mycket hård ekonomisk press från de större.

Nu är situationen annorlunda och KR och SR-systemet finns inte mer. Många gårdar som byggdes upp som KR eller SR har nu splittrats upp igen eller slagits samman till ännu större gårdar.

[jiba]

Och om jag minns rätt så har vi idag kvar Linderödssvinen tack vare att folk underlät att informera myndigheter om att man höll galtar av denna ras.. Den sågs ju som ett ofog (precis som övriga lantraser/oförädlade allmogeraser) och skulle helt sonika bort. Samtliga lanthönsstammar har ju alla varit nästintill utdöda pga att man började saluföra Leghornhöns. Liknande historier finns för i stort sett varje slag av de kvarvarande lantraserna av våra husdjur. Så nog har det varit "förbjudet" att ha lantraser, även om det ej var lika straffbart som att underlåta att märka sina djur i örat enligt gällande lag.
 

[Rosa]

Det ni beskriver nu är ju situationer där männislor valt att inte hålla dessa djur inget "förbud" eller utrensning !
Att man väljer en ny ras på sina djur för att den verkar bättre är inte detsamma som att de blivit förbjudna att ha denna ras.

Inte säger jag att mina grannar "förbjudit" mig att ha den bilmodell jag har bara för att dom tycker den är skit  
Ordet förbjudet ska man använda när det verkligen varit så /tycker jag.

[Gruff]

Nja, nu är det så att jag också läst att det var förbjudet att hålla vissa mindre produktiva "produktionselement" i en tidsålder där allt skulle vara så effektivt som möjligt. Man SKULLE hålla sig till ett fåtal importerade raser och korsningar då. Var det inte därför som vissa av våra lantraser FAKTISKT höll på att försvinna?

Är det ingen där ute som har kunskap om detta? Ren lagtext tack!

[Rosa]

Vilken tidsålder syftar du på?
Jag har aldrig hört eller läst att några raser varit förbjudna att ha någon period, det skulle väl stått i varje bok om Sveriges husdjur i så fall.
Och definitivt berättats av varje gammal bondgubbe  

[Krusmynta]

Intressant ämne detta. Flera lantraser har haft det kärvt eller dött ut pga medvetna aktioner från myndigheter. Ren lagtext (?)
Jag läser nu innantill ur bibeln "Svenska lantraser" av Håkan Hallander:

Om skogssvinet:
En bit in på 1900talet fanns kvar vad man kallade "lantsvin", förmodligen med rester av skogssvinet. 1928 kom galtbesiktingstvång. Det innebar att man inte fick använda galt till betäckning om inte galten var godkänd av speciella besiktningsmän. Därmed var skogssvinets saga slut.
Nu tror man att det möjligen kan finnas en gnutta skogssvin kvar bland Linderödssvinen.
En lurig man, som inte gillade myndigheter höll nämligen kvar en galt, trots besiktningstvånget.

Under 1800talet minskade getter dramatiskt i antal pga stängsel och betesförordningar i mellersta och södra Sverige.  På Gotland: "äro getterna för längesedan såsom skadedjur utdömda i alla socknar"
Två betesförordningar, en från 1876 och en från 1885 gav dödsstöten åt den gamla formen av getskötsel. Genom dessa blev det helt förbjudet att beta getter på ohägnad mark.

Den gamla Ölandshästen dog till slut ut, pga flera förbud, under flera tidsperioder. Rikets mäktiga ansåg bla att ölänningar skulle producera storvuxna militärhästar och inte småhästar som Ölänningen.

I mitten av 1950talet fanns på vissa håll bara semin att tillgå från SRBtjurar, inte SKB, trots att det var den vanligaste rasen på sina håll. För att få låna pengar till att bygga, måste man byta till en "rationell ras". SKB ansågs inte som en sådan.

Gustav II Adolf försöker utrota "det skadliga svenske fårslaget" på 1600talet.

Exemplen är otaliga som under långa tider gjort det omöjligt eller försvårat för människor, som inte velat ha följt strömmen och myndigheternas många gånger vansinniga förbud, förordningar och krav.


Bibeln, som jag hämtat informationen ur, rekommenderas varmt att läsa för de som är intresserade av ämnet!
Mvh!

[Gruff]

Ja, jag var alltså inte helt ute och cyklade.  

[Krusmynta]

  Nopp, inte alls.

[Anders]

Det ni beskriver nu är ju situationer där männislor valt att inte hålla dessa djur inget "förbud" eller utrensning !
Att man väljer en ny ras på sina djur för att den verkar bättre är inte detsamma som att de blivit förbjudna att ha denna ras.

Jag tycker du leker med ord och vinklar frågeställningen konstigt. Svensk jordbrukspolitik har varit stenhårt reglerad fram till ett par år innan EU-inträdet.  I så kallade förhandlingar mellan LRF, Staten och Konsumentintressena så faställde man priserna på jordbrukets produkter.  Man lade också in något som kallades rationaliseringsprocent, den var för det mesta 1,5% varje år.  Det betydde att man sänkte prisnivån med 1,5% varje år för man inbillade sig att jordbrukets effektivitet ökade med denna %-sats varje år. För enskilda jordbrukare fungerade det inte så. Efter några år var man tvungen placera en ko i ett hörn någonstans. En fjällko som avkastade 4000 kg mjölk/år skulle då jämföras med en SRB eller SLB som kastade iväg 5500 kg. De senare hade också en snabbare avkastningsökning av vikt och mjölkavkastning.

Det fysiska utrymmet för en fjällko är marginellt mindre än för en industriko. Tidsåtgången är densamma. När så stallet blev för slitet och inte gick och fortsätta att ha djur i så var det en omöjlighet i Norrbotten att med endast egna pengar bygga nytt.

Styrningen och prisregleringen från Svenska Statens sida var total.  Den kapitalaccumulation som skedde tog Staten hand om och styrde som den ville. Efter andra världskriget fanns närmare 50´000 fjällkor i de nordliga delarna av landet. Kanske det finns drygt 500 stycken kvar nu i hela landet.

Om du inte kan fortsätta att ha fjällkor i ditt stall på grund av att det är utslitet och du förvrägas att låna pengar för att bygga ett nytt stall (om du inte byter ras) så är det inget annat ett förbud. Ett förbud mot att ha lantras.

De muslimska kaliferna var väldigt toleranta mot olika religiösa inriktningar. Större delen av nuvarande Turkiet var förr kristet.  Men var man kristen så fick man betala en extra skatt på 10-20%. Det dröjde inte länge innan de flesta kristna hade konverterat till islam.  Inget förbud. Inget tvång. Stor tolerans.  Det finns mängder med sofistikerade metoder att styra dit man vill genom ekonomin utan att man behöver likna processen vid ett förbud.

[Charlotte]

 Nej, ni är inte alls ute och cyklar....
Behornade baggar och annat än Fjällkor med "den vita kostymen" har också varit illa åtgångna av Storebror...
 I Fjällko exemplet som ledde till en massa sterila kor så tycker jag också att Anders åsikt om den "Globala inaveln" kan förklaras på ett ganska bra sätt... Men saken är egentligen Mycket mycket värre nu....
 På den tiden valde Staten att Fjällorna skulle se ut på ett visst sätt som också kunde bära på ett anlag som gav förtvinade äggstockar. Men detta var något som hände här i Sverige.... Nu används vissa Elittjurar till en massa kor i hela världen, vad händer när man upptäcker att något väl dolt genetiskt fel kommer upp i dagen när tillräckligt av världens kor är släkt med varandra?? Och var finns då nytt material att ta in???
 Kanske får det bli från Fjällorna
 Läs "Lantras bibeln" så får ni se vad Storebror KAN ställa till med när han får härja fritt...
                   Mvh
               Charlotte

[Anders]

På den tiden valde Staten att Fjällorna skulle se ut på ett visst sätt som också kunde bära på ett anlag som gav förtvinade äggstockar. Men detta var något som hände här i Sverige.... Nu används vissa Elittjurar till en massa kor i hela världen, vad händer när man upptäcker att något väl dolt genetiskt fel kommer upp i dagen när tillräckligt av världens kor är släkt med varandra?

Fenomenet Charlotte talar om benämns hypoplasi.

Det olycksaliga avgörande beslutet som orsakade spridningen av hypoplasin i fjällrasen fattades vid ett möte i Östersund 1893, mellan ordförandena i de norrländska premieringsnämnderna. Där bestämdes att fjällrasen skulle vara kullig, dvs utan horn, och övervägande vit, med små rödgula eller svarta tecken. Från 1896 fick endast vitkullorna premieras.

Denna starka styrning av aveln skulle med tiden komma att visa sig ödesdiger. Det visade sig nämligen så småningom att vita djur hade en benägenhet att få underutvecklade könskörtlar, så kallad hypoplasi. Hos tjurar innebär det att den ena eller båda testiklarna är tillbakabildad, hos hondjuren den ena eller båda äggstockarna.

Sjukdomen kunde direkt härledas till en av de mest populära jämtländska tjurarna: Tärning, född 1909 och stamtjur vid Överbyns avelscentrum, och var alltså en direkt följd av att rasens genetiska bas blivit alltför smal. Kort sagt: fjällkon hade drabbats av inavel. När det var som värst hade mer än vart fjärde djur någon form av könskörtelhypoplasi.

För 100 år sedan var det färgen som bestämde. Nu är det ekonomin.

[jiba]

Tack för väldigt bra svar! Vilka proffsvetare ni är, verkligen!! En lekman som jag kan ju inte hälften av allt ni kan, trots att Lantrasbibeln innehar paradplatsen i bokhyllan hemma! Rent praktiskt var det alltså näst intill förbjudet att hålla lantrasdjur under vissa tider i Sverige. Anledningen till att det ej finns så mycket skrivet i husdjurslitteratur om detta är helt enkelt att dessa husdjur skulle tigas ihjäl, de var inte ens värda att "slösa en sida eller två" på i en bok. I många fall trodde man till och med att man hade lyckats få bort dem och underlät därför att skriva om dem, och jag är kanske lite ute på djupt vatten när jag skriver att många av de som behöll sina gamla lantraser in i våra dagar sågs som lite udda..(kanske någon som vet mer om detta?) De som levde på den tiden när man bara hade gamla slag av husdjur är sedan länge borta. Som tur är så har det ju vänt för de flesta av våra lantraser som vi hann återupptäcka, och som sagt, en dag kanske Storebror kommer och frågar "lillebror" ifall man kanske kan få låna ett par gener eller två, för att man envisats med att inte lära sig av sina misstag utan fortsatt utarma hela raser över vår jord. Då kanske man till och med blir tackad för att man gått mot strömmen och fortsatt stå emot Storebror?

Mvh Jiba

[Rosa]

Det olycksaliga avgörande beslutet som orsakade spridningen av hypoplasin i fjällrasen fattades vid ett möte i Östersund 1893, mellan ordförandena i de norrländska premieringsnämnderna.

Och vilka människor innehöll dessa Norrlänska "premieringsnämder"?
Bestod dessa av representanter från staten som Charlotte skriver ?

[Ronny]

En lantras som verkligen har blivit utsatt för förbud och seriösa utrotningsförsök är linderödssvinet! Under åren 1928-1987 (60 långa år!) fanns ett galtbesiktningstvång i vårt land. Det innebar att endast  de av seminstationerna "godkända" galtarna fick användas i avel. Inga "svartbrokiga" galtar kom ens i närheten av en diskussion om att få användas. På 1950-talets början kulminerade förföljelsen/ häxprocessen i att en galtbesiktigare från n.ö.Skåne (vars efternamn jag väl känner till) tog bössan med sig i bilen och faktiskt skjöt varenda "svårtbroged"  galt han lyckades spåra upp! Nästan, ingen vågade protestera.

Tur för oss att "di svårte gåltana gick längs väjana".

[Charlotte]

 "På den tiden" var det väl Lanbruksnämnden (eller hette det något annat ännu tidigare?) som gav direktiven för hur Jordbruket skulle drivas? Och det tycker jag är "staten". Lantbruksnämnden/Länsstyrelsens styrs ju av politiska beslut....
                         Mvh
                       Charlotte

[Ronny]

Jo det var det nog. "Seminstationerna" vet jag inte var jag fick ifrån. Ursäkta mig!

[Charlotte]

Ronny: Mitt svar var till Rosa som undrade om staten var inblandad i "Lantras-förföljelsen".
 Och jag tycker nog man kan säga det eftersom det var den som styrde alltihopa... Även om det var vissa "tjänstemän" som säkert var mer nitiska än andra så var det ju så att dom var styrda av direktiv från "Staten", eller har jag fattat fel och är ute och cyklar nu?

[Rosa]

"På den tiden" var det väl Lanbruksnämnden (eller hette det något annat ännu tidigare?) som gav direktiven för hur Jordbruket skulle drivas? Mvh Charlotte

Lantbruksnämden fanns inte 1890 men det gjorde Hushållningssällskapen.
Lantbruksnämden skapades inte förrän 50 år senare 1948..

[Ronny]

Hushållningssällskapen delade tidigt på 1900-talet ut avelsägg av vit leghorn helt gratis till "mindre bemedlade bönder" för att de skulle byta ut sina gamla lantrashöns mot de nya mer specialiserade värphönsen. Man gjorde propaganda för den nya rasen bl.a. i almanackan 1906 (jag råkar ha den liggande  hemma eftersom min far föddes detta år) där de gamla lantrashönsen framställdes som enda hotet mot att hönsskötsel skulle kunna bli en lönande binäring. Visst värpte leghornshönsen fler ägg per år men de krävde också ett annat och mer proteinrikt foder och så ruvade de inte, vilket innebar luckrativa tider för hönserier som växte fram och som maskinkläckte hönkycklingar för äggproduktion. Vår hönsskötsel följde utvecklingen från ett självhushållande jordbruk till ett specialiserat. Vem och vad som styrde hushållningssällskapen vet jag inte, men de styrande i landet torde ha haft ett finger med i spelet på något sätt. Tur för oss som uppskattar de gamla lantrasernas egenskaper att en liten del av dem trots allt finns kvar.