Problem hund

[hejhopp]

Igår tog jag hand om en rotteweller hane på 4år. Han har suttit inlåst i en källare och är helt ouppfostrad. Vad har jag gett mig in på. Han morrar på människor som klappar han. Säger man till han så morrar han. Han har träffat min tik och det gick bra. Min tanke är inte att behålla han men att hitta ett bra hem åt han. Han kräver dock en bestämd ägare som är van vid hundar. Någon som kan hjälpa mig.
angelica_andersson@telia.com

[amarantus]

Snällt av dig att hjälpa hunden men placera INTE ut den till någon om inte han/hon är hundinstruktör el dyl.
Min gubbe har varit hundförare och ägt rottishane och rek dig att ant har den kvar el avliva den för hundens skull

[Vilse]

Antingen så behåller du han och ser till att han blir rejält socialiserad och tränad eller så måste du hitta nån som är van vid stora hundar och problem hundar.
nån som alltid är alfa, leader of the pack
Jag har tagit in en hund som enligt fd ägaren var problemhund, hon hade el halsband på jycken och hennes chef tillika arbetsgivare och granne sa att hon måste göra sej av med jycken.
(eller byta jobb och flytta)
Jag bor långt ute på landet och har inga direkta grannar och tog in hunden,,inte ett  problem!
Han behövde bara nån som är chef över honom och satte regler.

När du socialiserar han så utsätt honom bara för folk som är vana vid hundar så han inte får övertag i möte med folk.
Låt han möte folk som nonchalerar han vad han än gör och hur han än låter och mycket beröm vid bra uppförande.

[filurfigur]

Jag tror inte att det handlar om att du eller någon annan måste bli boss över honom, utan mer om att göra honom trygg i alla situationer. Att han måset lära sig att lita på att hans förare alltid kommer att ta hand om de situationer som de möter, och han behöver inte tänka på att det är hans uppgift.

Jag har jobbat med misshandlade hundar och de behöver såklart regler och gränser, men med väldigt mycket omsorg och kärlek. De behöver trygghet och värme. Och hundkunnig husse och/eller matte, som kan hundspråk och på så sätt kan undvika att hunden känner sig osäker och blir rädd och kanske går till attack istället för att fly undan. En del av de hundarna jag jobbade med tog det uppemot 4 veckor innan man kunde sätta in matskålen då hunden var där. Innan dess fick man låsa ute hunden och sätta in maten och sen släppa in hunden, och så småningom börja finnas där när den åt, till en början med ryggen vänd mot hunden. Och så fick man jobba i små små steg och det fick ta den tid det tog. Och så småningom kunde man klappa hunden genom gallret, och sen långt långt senare kunde man sitta på golvet med hunden i knät och kela långa stunder. Ändå kunde minsta misstolkning från hundens sida, en signal som den upplevde som ett hot, leda till att man blev biten.

Så min uppfattning är nog så att finns det ingen som har enormt mycket tid, kärlek eller ork till hunden så tycker jag att man som djurvän måste fundera på om det är värt priset att låta hunden leva vidare. Och då menar jag om det är värt priset för hunden. Ibland är det trots allt det snällaste att låta hunden somna in. Ibland är inte döden det värsta som kan hända oss levande varelser.

Jag hoppas du hittar en lösning som känns rätt för just den här hunden. Och kanske kan du ta hjälp av någon duktig problemhunds-instruktör, ibland hjälper de även till med ett bra hem för sådana hundar, om man har lite tur. Men tills dess så är mitt råd bara att ge honom all trygghet och kärlek som du kan, och att låta honom få känna att det finns människor som man kan lita på, som inte vill göra en illa eller sätta sig på en och behandla en orättvist.

[Nypålandet]

Jösses...

Avliva för guds skull.

[hejhopp]

Tack för råden. Det lilla jag har lärt känna han så e han en väldigt glad hund men osäker. Man kan ta mat skålen och bollar i från han utan han bryr sig. Men så fort man ska platsa han eller folk går fram till han så morrar han. Han har även gjort ett utfall mot min kille när han skulle träffa han första gången. Men nu så dras han mycket till han.

[Frances]

Jag tog över en liknande hund vid 5 års ålder en gång.
Jag ska säga på direkten att det var tufft, stundtals nästan farligt.. Men det slutade lyckligt och jag hade världens bästa hund och vän i 10 år! Detta var en sk. "schabrador"
Det är han som hjälpt till och uppfostrat min nuvarande hund och det är jag glad för, jag ser min gamla Zorro i han ibland
Det kunde jag aldrig tro första dagen  när jag satt på toaletten i 10 timmar Jag tog in hunden..gav honom mat o gick på toaletten.. MEN när jag hade spolat och skulle ut.. Då var det stopp.. Han trodde nog att jag skulle IN  Så där satt jag på toalett stolen.. petade upp dörren en millimeter i taget med golvmoppen..och för varje millimter gjorde han klart för mig att jag skulle sitta kvar där jag satt..
Erkänner att jag var rädd och ångrade mig jättemycket..
Men efter en heldag hade jag slutligen fått upp dörren helt och suttit och snackat med honom i flera timmar kom han in själv in på toaletten och slutligen var det okej för mig att kliva ner..

Så numera stänger jag inga dörrar om jag befinner mig ensam med en obekant hund

Men poängterar ytterligare en gång att han var något särskillt i intelligens och förstånd den hunden! Jag ångrade mig aldrig en dag senare när vi väl blivit vänner

[Vilse]

boss,

det låter lite negativt med ordet boss,

jag är mina hundars "andlige ledare"/morsa/chef/tröstare 

alla hundar vil veta vem som är flock ledare och utser en hund sej själv då hundägaren/föraren är svag då kan det gå överstyr.
En hund som måste vara flockledare tar ofta över och vaktar sin flock mer än nödvändigt och det är därför man måste vara ledare i flocken så hunden VÄNTAR på dina direktiv och vad du vill.
en hund ska inte behöva utvärdera en besökare utan den litar på att du gör det

det räcker oftast med en svag ägare så har du redan en hund som morrar och uppför sej för den har ansvaret,,ta ifrån hunden det ansvaret och du har en hund som funkar ok

[Frances]

en hund ska inte behöva utvärdera en besökare utan den litar på att du gör det

och läser av dig hur besökaren skall bemötas..

[Vilse]

Jag tog över en liknande hund vid 5 års ålder en gång.
Jag ska säga på direkten att det var tufft, stundtals nästan farligt.. Men det slutade lyckligt och jag hade världens bästa hund och vän i 10 år! Detta var en sk. "schabrador"
Det är han som hjälpt till och uppfostrat min nuvarande hund och det är jag glad för, jag ser min gamla Zorro i han ibland
Det kunde jag aldrig tro första dagen  när jag satt på toaletten i 10 timmar Jag tog in hunden..gav honom mat o gick på toaletten.. MEN när jag hade spolat och skulle ut.. Då var det stopp.. Han trodde nog att jag skulle IN  Så där satt jag på toalett stolen.. petade upp dörren en millimeter i taget med golvmoppen..och för varje millimter gjorde han klart för mig att jag skulle sitta kvar där jag satt..
Erkänner att jag var rädd och ångrade mig jättemycket..
Men efter en heldag hade jag slutligen fått upp dörren helt och suttit och snackat med honom i flera timmar kom han in själv in på toaletten och slutligen var det okej för mig att kliva ner..

Så numera stänger jag inga dörrar om jag befinner mig ensam med en obekant hund

Men poängterar ytterligare en gång att han var något särskillt i intelligens och förstånd den hunden! Jag ångrade mig aldrig en dag senare när vi väl blivit vänner

rätt kuligt så här efteråt

(öppna dörren o släpp in hunden och gå sen ut o lås in hunden,fnissar)


min "läskiga" hund jag  tog mej an har aldrig gjort ett enda knyst av sej!
tror han helt enkelt bara var i fel händer tidigare.
han är mildare i sinnet än min farmors glupska griniga spaniel!

han är min gosehund som jag kan göra vad jag vill med.
come, sit, down,flip,,klipper klorna på honom när han ligger på sida.
kommer frivilligt när jag tar fram klotången.
min farmors spaniel hade vi munkorg på när hon badades och fick klor klippta!

[amarantus]

När vi pratar om att hjälpa en hund med "problem" så måste man se skillnader mellan raser. En rottis kontra labbe är det stor skillnad att klara att hjälpa till ett gott liv.
Alltså att placera om en rottis med dessa problem slutar ofta med ett slutligt vet-besök. När jag jobbade på en djurklinik så var det 90% dessa raser och resten andra som vi avlivade.

Den som tar an sig en sådan här hund kan inte ha familj för det slutar med tragedi då hunden biter av rädsla och då ofta har bestående dålig självkänsla livet ut och litar bara på sin räddare.
Bättre att ge hunden ett snabbt slut än ett långt lidande med att flytta runt hos olika "proffs" som vill göra ett försök.

[filurfigur]

Håller helt med dig amarantus. det är stor skillnad på raser. Och det är även en himla stor skillnad på att ta över en hund som ägaren haft problem med eller om man tar över en hund där hunden fakstikt farit illa för att människan misshandlat den fysiskt eller psykiskt och förstört hunden ganska rejält.

Hundar som haft en ägare som haft problem med hunden för att ägaren helt enkelt varit okunnig, men ändå varit "snäll" mot hunden är såklart mycket enklare än att ta hand om en som farit så illa att den tror att alla människor ska slå den eller ta dens saker etc etc.

Och jag vet inte vilken typ av hund det är vi egentligen diskuterar här. Man behöver inte blivit fysiskt misshandlad bara för att man varit inlåst i en källare, men förmodligen är man ganska ovan vid all sorts miljö och alla sorters människor och djur om man bott ensam i en källare, och därmed också väldigt otrygg och osäker.

Först måste man nog se vilken typ av hund det är man har att göra med, och sen får man fundera över vilket som är det bästa för både hunden och omgivningen. Det är inte alltid det snällaste att försöka rädda hunden och sen efter flera år inse att "nej det funkar inte, han mår inte bra, han är för rädd för allt". Men tyvärr verkar det ligga lite prestige i att försöka rädda hundar som farit illa, och då är det lätt att glömma bort vilket som är det bästa för hunden, och att verkligen utvärdera hela situationen.

[amarantus]

Håller helt med dig amarantus. det är stor skillnad på raser. Och det är även en himla stor skillnad på att ta över en hund som ägaren haft problem med eller om man tar över en hund där hunden fakstikt farit illa för att människan misshandlat den fysiskt eller psykiskt och förstört hunden ganska rejält.

Hundar som haft en ägare som haft problem med hunden för att ägaren helt enkelt varit okunnig, men ändå varit "snäll" mot hunden är såklart mycket enklare än att ta hand om en som farit så illa att den tror att alla människor ska slå den eller ta dens saker etc etc.

Och jag vet inte vilken typ av hund det är vi egentligen diskuterar här. Man behöver inte blivit fysiskt misshandlad bara för att man varit inlåst i en källare, men förmodligen är man ganska ovan vid all sorts miljö och alla sorters människor och djur om man bott ensam i en källare, och därmed också väldigt otrygg och osäker.

Först måste man nog se vilken typ av hund det är man har att göra med, och sen får man fundera över vilket som är det bästa för både hunden och omgivningen. Det är inte alltid det snällaste att försöka rädda hunden och sen efter flera år inse att "nej det funkar inte, han mår inte bra, han är för rädd för allt". Men tyvärr verkar det ligga lite prestige i att försöka rädda hundar som farit illa, och då är det lätt att glömma bort vilket som är det bästa för hunden, och att verkligen utvärdera hela situationen.

Har själv varit en djurräddare men måste erkänna mig besegrad i allra högsta grad. Många individer går inte att rädda. Jag besitter ändå en viss kunskap i ämnet men man kan inte isolera sig i skogen för att hjälpa en hund för resten av livet det är ofta det man får göra om ingen olycka ska hända då många hundar tappat ett livslångt förtroende.
Har tagit hand om 2 vuxna hundar och båda fick avlivas. Aldrig mer...det är mer en självgod handling.
Det är svårt nog med en vald valp som vi alla vet

Vi har en rottis/dobberman blandis just nu och den kräver att man uppfostrar den från valp för att den ska bli bra. Eftersom en sån här hund inte alltid kan läsa barns-konstiga kroppsspråk så kan ni ju tänka er hur svårt det är när man då tar hand om en vuxen hund med bakomliggande problem.

Lider med hunden och skulle vilja ge den fd ägare ett gäng piskrapp på bara stjärten som gjort detta.

[dawnrun]

varför måste man rädda alla dessa hundar??? om det är inte gatuhundar så är det omplaceringar som kommer aldrig att passa in i ett familjehem. avliva den stackaren.
jag tänker på den lilla flickan i england som blev ihjälbiten av 2 rottisar. lägg ner den tiden på en annan hund istället

[Paulina]

Undrar hur han morrar då han blir klappad, vilket kroppsspråk har han då? Många rottisar "pratar" med morrliknande ljud då de blir klappade, för någon som inte kan rasen kanske tycker att det är som vilket morrande som helst. Men det är stor skillnad. Har själv en tyst tik som aldrig morrar, men känner flera rottisar som pratar på detta sätt då de på detta sätt uttrycker att de tycker det är skönt att bli kelade med. Men man måste lära sig att  höra skillnad då det är prat och då det finns ett allvar bakom. Det finns många rottisägare som har rottisar som låter och skyller på prat men man hör att det är allvar bakom. Dom tror att det bara är prat för att dom läst om rasen och deras sätt att prata och uppfattar då inte att det kanske inte alls är bara prat.
Varför har han varit inlåst i en källare? Hade varit intressant att träffa denna hund. Vart bor du?

[hejhopp]

Han finns i Malmö. Hans morrande är på allvar. Men han är en go kille som nog bara vill väl men är osäker. Första gången han träffade min kille så gjorde han utfall mot han. Men nu går han som en trogen vän vid hans sida.

[Paulina]

Ja alla aggression bottnar ju i rädsla, en hund gör ju inte utfall för skoj skull.....tyvärr är det lite för långt för mej känner jag.  Hoppas att det kommer gå bra för hunden.

[Nettus]

Jag tror defenitivt på vad filurfigur säger. Jag har haft min leonberger/rottis/setter i ett par år snart, som femte ägare på lika många år... förra ägaren var en femtonårig tjej som räddat honom från avlivning för att han var aggressiv. Tjejens pappa sa att hunden behövde få veta vem som bestämmer, men det var så superfel! Han är inte det minsta statussökande, utan en väldigt lydig hund och väldigt lättlärd. Det han behövde var trygghet! När han kom till mig, sket han inne, var hyperstressad och kunde inte koppla av alls, skällde på alla hundar han fick syn på och var totalt utmärglad. Men vilken fantastisk hund! Så oerhört go och tillgiven! Han har gjort fantastiska framsteg!

[Vilse]

det en del av er kallar trygghet,,
det kallar jag att veta vem som bestaemmer, veta sin plats i flocken och var pa rangskalan man staar foer daa behoever man inte morra utan vet at allt aer ok och som det ska

det aer viktigt foer en hund at veta sin plats i rangskalan, det aer det samma som trygghet foer en hund!

[hejhopp]

Letar fortfarande efter ett hem till han. Någon som vet något gott hem.