Finns ju hur många linjer som helst.
Fram till 1860 fanns två typer.
Mellan 1874 till 1917 blev det 7 typer av dessa två.
Men man kan säga att grunden lades fram till 1860.
Med varje hund specialiserad för sin miljö.
Hunden (av dom två) som levde i norr, hade väldigt små ytor att springa på och utvecklade en oförklarig hastighet.
Medans den södra typen var uthålligare.
I större delen av Sverige är därmed den norra typen mer passande.
Då gäller att hitta dessa gener hos uppfödarna, men det blir svårt att bedöma med hjälp av lure coursing och lopp på rundbana.
Det är spurten på 100-200 meter som är värdefull, som hos geparden.
Vad den springer på 1000-2000 meter är helt ointressant.
Bild på den norra typen fram till 1860.
