I kväll ska yxan fram och det gäller Doris, den enda som är kvar av mina allra första hönor. Hon är en brun blandras, har alltid varit lugn och fin och förståndig jämfört med vissa andra yrhättor. Nu har hon gått med någon slags kloakprolaps i några dagar och det ser bara ut att bli sämre, inte bättre, så stunden ä kommen. Känns alltid så ledsamt då man måste besluta sig för att ta bort en höna... Det har varit flera såna beslut på sistone, de har fått alla möjliga krämpor. Hoppas nu på en längre period utan sjukdomar.