otroligt,nästan överkänslig mot ljud.

[hustran]

Jag har en bordercollie som väldigt länge varit ljudkänslig. Skrapandet av skyffel i snö eller grus. Jaa nästan allt som plötsligt låter. Att hon är skotträdd är väl naturligt då men..........det blir värre och värre. Vi hör skjutbanan på inte så långt håll men hon vänjer sig inte. I dag så kom det ngr. häftigare skott och hon blir helt förtvivlad och går nästan under mig, väldigt svårt när man försöker göra ngt. konstruktivt ute med stängsel och så. Jag ynkar henne aldrig eller något för själv hör jag det knappast av vanan. Hur sjutton gör jag? Antingen blir hon eller jag tokig.

[Halte]

Tyvärr är det extremt svårt att göra något åt är min erfarenhet.. Det enda är väl i så fall att "göra ngt roligare" när det börjar smälla, typ boll, godis, lek o.s.v. för att få hunden att koncentera sig på något annat. Men är den redan så pass rädd kan det nog vara svårt.

Det bästa är att verkligen kolla med uppfödaren innan man köper hund så att inte skotträdsla finns hos föräldrarna, eller om man kan få prata med andra som har köpt syskon/halvsyskon och kolla med dem hur deras hundar är.. Och OM man har en skotträdd hund så bör man ta sig en funderare om man ska skaffa en till medans den skotträdda finns kvar, för skotträdsla smittar också..

Tyvärr är det nog så att skotträdsla är något man inte botar i de flesta fall..

[Lena i Fjollträsk]

Tyvärr är det väl inte alltför ovanligt hos bordercollie. Jag tror som Halte att det är svårt att träna bort rädslan, speciellt eftersom det är en generell rädsla som inte bara handlar om skott. Det behöver kanske inte sägas men för säkerhets skull: vad du än gör, låt inte hunden gå i avel. Tycker du att hundens liv är mycket negativt påverkat, skulle du kunna prata med veterinären om att pröva Clomicalm (det är en veterinärmedicinsk variant av ett antidepressivt läkemedel för människor - det handlar alltså inte om ett lugnande preparat). Det var en artikel för ett antal år sedan i hundsport om någon som hanterade skotträdsla hos sina collies med det. Man kan tycka olika om att medicinera djur med människoläkemedel, men för mig så framstår det eller avlivning som humant om man har en hund med starka rädslor.

[christelle]

Hörslskydd till vovven typ nåt man stoppar in i hörselgången för att dämpa ljud? Veterinären känner nog till hur man går tillväga.

[torbjorn]

Spelar det någon roll om det är ljud som hunden borde kunna förutse att de kommer eller om de kommer helt oväntat? Finns det vissa sorters plötsliga ljud som hon inte bryr sig om (t ex ljud som hon själv kan kontrollera, kanske från en pipleksak)?
Gör det någon skillnad om hon kan se ljudkällan (och förstår vad det är för någonting) eller inte?

[hustran]

Att hon är gravt skotträdd är nog en sak i sig,det lär hon aldrig komma över (kan ju aldrig se orsaken) men andra plötsliga ljud borde hon väl aldrig reagera så våldsamt över. Hon ylar dessutom vid ljudet av biltutor (även vissa på tv) billarm osv. Det konstiga är att vid åskväder, blir hon galet ilsken på bullret och rusar iväg mot ljudet och skäller (tror tydligen att hon skrämmer det på flykten) Det värsta är att jag tycker det blir värre o värre. Vår, numera fd. hund var i stället livrädd för åska och ofta krockade de i dörren.....1hund ut (för att skälla) 1hund in(för att gömma sig). För länge sedan hade hon faktiskt en "pipleksak" fått av ngn. unge. den vårdade hon ömt och blev aldrig rädd för. Numera har pipet upphört efter vinterns härjningar,skulle kanske fixa en ny?

[Melsäter]

Jag har skaffat en hund som var enormt rädd och orolig - han har blivit enormt mycket bättre efter foderbyte till ren kött och med hjälp av en DAP-halsband som lär vara lugnande. Dessutom fick han kapslar Zylkene över maten under första månaden som han var hos mig.

Det löser säkert inte allt, men det kanske lugnar hunden så att du kan jobba vidare med honom? Eller åtminstone ger en dräglig livssituation?

[Luff]

Är öronen kollade. Om hon har öroninflammation så kan det ju ställa till det.