Kiwi-släktet växer i Asien, från värmen i söder till Sibirien i norr, där frukterna blir succesivt mindre ju längre norrut som man kommer.
Gemensamt för Kiwi är att de, med några undantag är enkönade, d.v.s. de behöver hon och hanplanta för att ge frukt. Det finns ett antal tvåkönade sorter, men de ger mycket lägre skörd än de enkönade.
Längst i söder växer släktet "Chinensis" vilket är de Kiwis som vi köper i affärer. De är härdiga i södra Sverige, men de hinner aldrig mogna på friland. I Tyskland mognar de i november - december och växer gärna som grymt stora lianer. 20 meter hög och 5 cm i diameter som slingrar sig upp längs trädstammarna.
Mer i mitten av Asien växer släktet Arguta. De är utan problem härdiga till zon 4, men frukten hinner inte att mogna på friland utom möjligen med tur i zon 1
I norra Asien växer släktet Kolmikta, vilka blir stora som vindruvor de smakar riktigt bra när de är perfekt mogna. Problemet är bara att tiden från omogen till övermogen inte är mer än ca ett dygn, så man får hålla koll om man skall få något som smakar gott.
Alla kiwi förökas genom sticklingar. De är något svårare än vinbär men enklare än amerikanska blåbär. De vill ha det fuktigt, men om det blir vattensjukt, då ruttnar de på nolltid