De ser ut ungefär som klumpar eller knaggar med relativt jämna mellanrum, brukar starta en bit ned på stubben och följa rötterna ut.
Om du gräver vid rotbasen så brukar man kunna bilda sig en hygglig uppfattning om det är värt att fortsätta.
Trösten är att alla alar har detta system då de är beroende av kvävefixerande bakterier, så det är inte slumpmässigt som med vanliga vriler (som orsakas av en svampinfektion).
Det är svårt att hitta större stycken som är fina mönstrade rakt igenom, men till knivskaft och annat brukar det gå relativt enkelt att hitta ganska fina bitar.