Blandrasavel

[MonkeyPix]

För och nackdelar?
Bra eller dåligt?

(Vet för övrigt inte om jag lagt detta under rätt kategori men jag tror )

[Anette Ö]

 Fortsättning på diskussionen i tråden "Leonbergerpappa"

LillaSophie, du har skrivit spaltmeter om vad du anser om blandisavel och alla får ha sina egna åsikter. Det är en sak jag reagerar på i dina inlägg. Du beskriver massor av hundraser och deras egenskaper och det verkar som om du inte tror på att alla hundar är en egen individ........Enligt dig så är collien nervös, rottisen vaktig osv osv... men alla hundar är ju olika. Hur de blir till sättet har att göra med vem som håller i kopplet, anser jag. Jag har jobbat med hundar i större delen av mitt liv och mött aggressiva småhundar och sävliga rottisar som inte gjort en fluga förnär. Jag har haft schäfrar varav den ena var så seg så det fanns inte. Hon hade inte stymmelse till kamplust och ville inte ens "leka" dragkamp som valp, hon skällde aldrig och brydde sig inte om vem som kom eller gick i vårt hus oavsett om vi var hemma eller inte . Den andra var familjehund hos oss i fyra år och tog hand om kattungar och blev pappa till den sävliga tikens valpar, han hade heller ingen stymmelse till vakt i sig. När vi sålde honom så vill nya ägaren ha honom som väktarhund för han var stor och såg respektingivande ut, sakta började han jobba för att få fram lite go i honom. Efter ca ett halvår kastrerades han och jobbar nu inom polisen. Valparna från dessa hundar lever vitt skilda liv. En är eftersöks hund i Norrland. En annan jobbar på Arlanda. En hjälper till att driva in får i Gävle, men de flesta är vanliga familjehundar som far på en o annan utställning eller tävlar i lydnad.
Just nu har jag en blandis labb/border och en grandis. Det vore kul att få din beskrivning av hur en grandis är. Min tik är ett år o åtta månader hon är ett energiknippe utan dess like och har inget av det lugna som en grandis sägs ha. Hon behöver stora ytor för att hålla sig igång, hon är social och inte försiktig som också grandisen sägs vara. Hon hänger med i vår stora familj utan problem och har mer vall i sig än blandisen, dvs hon ska alltid ha koll på var familjen är när vi är ute och "driver" gärna in de minsta barnen.

Det jag vill säga är att hundavel är ett vågspel oavsett om det gäller renrasigt eller blandis. Många som avlar renrasigt kollar mer på hur hunden ser ut än hur den verkligen är. Vi som vill avla på blandis kollar på hur hunden är som hund för det är viktigare tycker jag. Jag ger hellre 6000:- för en blandis där jag träffat mamman och pappan än 10000:- där jag träffar mamman och ev ser ett foto på pappan och får höra hur fin stamtavla de har. Säger för den skull inte att det alltid går till på det här viset men faktum är att det inte finns många uppfödare som har både tiken och hanen i sin kennel. Sen finns det naturligtvis de blandisuppfödare som avlar på vad som helst för att som de tror "göra snabba pengar" men att för den skull trycka ner hela blandisaveln är fel.

Du påpekade också nånstans att många blandisar hamnar i omplaceringsträsket eller på blocket.........Fel anser jag!!
Kolla på blocket så ser du att de hundar som omplaceras mest är hundar i 8-18 månaders ålder, renrasig som blandis!! Detta pga av att hunden är i värsta slyngelåldern just då och ägaren orkar inte med dem, oftast så har hunden glömt allt den tidigare lärt sig o ibland t o m sitt eget namn. Jag hade själv valpköpare som hörde av sig helt förtvivlade till mig o frågade om råd. Jag sa till dem att behålla hunden och kämpa på men om du känner likadant när hunden är 1 1/2 år så tar jag tillbaka honom/henne......jag fick aldrig till baka nån valp och alla var lyckliga vid 2-års träffen.


Anette

[Charlotte]

 Inte ett inlägg i debatten, men en rolig hemsida där man kan kolla på olika blandraser som jag bara ville dela med mig av:
http://www.dogbreedinfo.com/hybriddogs.htm#C
 Hmmm, ser till min förundran att min Border Collie starkt påminner om en Border Stack i utseendet Trots att han är hur äkta som helst.
Bildbevis tillagt:

                                 Mvh
                              Charlotte

[Kimma]

Inte ett inlägg i debatten, men en rolig hemsida där man kan kolla på olika blandraser som jag bara ville dela med mig av:
http://www.dogbreedinfo.com/hybriddogs.htm#C
 Hmmm, ser till min förundran att min Border Collie starkt påminner om en Border Stack i utseendet Trots att han är hur äkta som helst.
                                 Mvh
                              Charlotte

Hehe där var ju hur många fina som helst, min andra hund i livet var en Dalmador, med namnet Tascha hur fin som helst

[pappi747]

Kan ingen sund uppfödare ta sig an uppgiften att skapa en ny ras? Jag vill föreslå namnet "svensk frisk bra hund". Denna ras skulle tas fram av först och främst av bevisat friska hundar där alla uppnår hög ålder utan ledbesvär och andra sjukdomar som är så sorgliga både för hund och -ägare.
I andra hand borde man se till lynne. Jag tycker inte man behöver avla fram en "mesig" hund men fokus borde ligga på godmodighet och självkänsla hos hunden. Egenskaper som gör hunden trygg och pålitlig.
Ur vilka raser skulle man plocka individer? Vilka som helst! Det skulle liksom vara poängen, att strunta i ( i mitt tycke) fåniga rasbeskrivningar och bara satsa på det som i slutänden är det viktigaste. En hund som mår bra i hela sitt liv och är till glädje för sin ägare..

[Birgit]

Det var väl så det började, bergslagenman, för åtskilliga tusen år sedan.
Nu ska det mesta människan tar i "förbättras" och "försnyggas". Bruksdjuren minskar på bekostnad av "utställningsdjur" och mode nycker. Den genetiska mångfalden i en ras försvinner, då allt ska standardiseras.

[Skogsmullan]

Den stora nackdelen är att valparna säljs billigare och därför lättare hamnar hos folk som
inte har tänkt igenom ett köp så noga.
Sen tröttnar dom och hunden hamnar som omplaceringsobjekt på Blocket.

Inte bra.

[Birgit]

Håller inte helt med, för det verkar inte hjälpa att folk köper renrasigt för 10 lakan. Tröttnar de så gör de oavsett.

Har ju själv tagit hand om ett antal sådana!

[Skogsmullan]

Tycker absolut inte att man ska blanda ihop lakan med hundar!

Tog du kanske hand om omplaceringar?

[Birgit]

!0 lakan=10 000 Jo, det var omplaceringar, men köpta för priser runt  summan!

[Skogsmullan]

Alltså; varför kunde inte vovvarna få ett bra hem direkt som valpar?

P.s Ett lakan har inga känslor. D.s

[Attes matte]

Förmodligen för att personerna som köpte valparna inte förstod vad dom gav sig in på och klarade inte av hunden när den blev större. Och oj, vad alla blev allergiska eller fick ändrade familjeförhållanden. Fnys säger jag... Sen tror jag nog att det till viss del kan vara så att billiga valpar hellre blir en slit och släng-leksak, men även riktigt dyra hundar ges bort när inte ägaren klarar av dom eller orkar med dom längre.
/Sara

[Henriksson]

Intresant.!

[Charlotte]

Fast är det bara jag som faktiskt har tagit emot flera omplaceringshundar där det faktiskt HAR berott på ändrade levnadsförhållanden som gjort att man inte kan behålla sin hund? Absolut inga problemhundar utan hundar som har placerats om för djurets bästa?
Mvh Charlotte

[Henriksson]

Alltså; varför kunde inte vovvarna få ett bra hem direkt som valpar?

P.s Ett lakan har inga känslor. D.s

Folk köper valpar, blir chockade  att dom plötsigt har en hund.

Tror att det skulle bli mycket mindre omplaseringar om första gångs ägare köpte hund, ej valp.!!

[Xanna]

Fast är det bara jag som faktiskt har tagit emot flera omplaceringshundar där det faktiskt HAR berott på ändrade levnadsförhållanden som gjort att man inte kan behålla sin hund? Absolut inga problemhundar utan hundar som har placerats om för djurets bästa?
Mvh Charlotte

Jodå. Jag har haft djur av olika slag som varit omplaceringar pga ändrade förhållanden.
Livet kan förändras drastiskt. Det vet väl alla?

[Birgit]

Jag har inte sagt att mina omplaceringshundar var problem hundar!  Snarare att de haft problem med sina ägare som inte förstått sig på hunden. Det har snarast varit tämligen trevliga hundar, som funkat bra hos oss. Men så har vi ju en "konstig" hundhållning också, med lösgående hundar osv.

[Charlotte]

Jag menade inte specifikt dig Birgit:) Men så fort omplaceringar kommer på tal (särskilt på Internet) så talas det om att alla som omplacerar 'skyller på' allergier eller ändrade levnadsförhållande osv... Mina hundar har varken varit problemhundar eller haft problemägare. Det har helt enkelt hänt saker i ägarnas liv som gjort att hunden får det bättre hos någon annan. Och jag ser egentligen inget negativt som ska skuldbeläggas i att någon omplacerar 'bara' för att det inte blev som dom tänkt sig med hundägandet heller... Det är väl bättre om hunden får flytta dit den kommer till glädje för någon istället? Det ska vara kul för både en själv och hunden att vara hundägare, inte en plåga.  Eftersom jag har haft en del omplaceringar genom åren så vet jag att det för det mesta är betydligt mer traumatiskt för ägaren att lämna bort hunden än vad det är för hunden att flytta. Hundar finner sig snabbt tillrätta i ny miljö.               Mvh Charlotte

[Anette Ö]

Hej.
Jag har själv varit i den situationen att jag behövde omplacera en hund pga ändringar i familjen.
Vi räddade en valp från odrägliga förhållanden för tre år sedan. Uppfödaren sa att valpen var 11 veckor. När vi åkt 55 mil för att hämta valpen så insåg vi att allt inte stod rätt till. I bilen kontaktade vi veterinär och åkte direkt dit med valpen, det visade sig att hon var 16-18 veckor,undernärd och full av mask och loppor. Vi gav henne namnet Myran fast hon var en Grand danois, hon vägde bara 6 kg när vi hämtade henne. Vi kämpade som djur med hennes självförtroende, osäkerhet och framför allt att få henne frisk lopp och maskfri. Allt flöt på och hon accepterade familjen men var väldigt rädd för andra männsikor och det tog tid innan de kom henne in på livet. Myran drogs med en hel del åkommor och bla så fick hon Demodex som vi behandlade med bad varannan dag och massage två ggr per dag. Myran var trots det en underbar hund på alla sätt o vis. När Myran var ca 10-11 månader så fick vi tillskott i familjen i form av en liten bebis. i början gick det bra men ju mer bebisen började röra sig desto räddare blev Myran och till slut blev situationen ohållbar. Jag beslöt då efter mycket funderande att Myran skulle omplaceras. Efter många "tokdårar" som svarade på annonsen så fick vi kontakt med en familj som kom o träffade Myran. Döm om vår förvåning när Myran gick fram och nosade redan efter en timme och sedan la sig under bordet där vi satt. Övertygade om att det skulle gå bra så tog de med Myran hem. I kontraktet skrevs att Myran inte skulle omplaceras nån mer gång utan om det inte skulle fungera så skulle jag bekosta en avlivning, allt för Myrans bästa. Det dröjde ungefär fem timmar tills telefonen ringde och jag fick höra att Myran rymt! Panikslagen satte jag mig i bilen och for de 11 milen till Myrans "nya" hem. Hela natten gick jag i skogen och ropade och grät om vartannat. Myran såg mig och jag henne men hon kom inte fram till mig. På morgonsidan satte jag mig under en gran i skogen och Myran höll sig ca fem meter ifrån mig hela tiden. Tillslut så sa jag åt henne: Jag åker inte härifrån utan dig Myris och jag lovar det min lilla bebis. Plötsligt kom hon rusande som ett jehu och kastade sig över mig. Sagt och gjort, Myran och jag åkte hem tillsammans.
När Myran fyllde ett år så gjorde jag en tårta till henne som vi delade i trädgården och dagen efter så åkte jag med henne till veterinären där hon fick somna in på gräsmattan utanför med huvudet i mitt knä.
Numera vilar Myran i björkdungen i vår trädgård.

Med detta vill jag bara säga att man visst kan behöva omplacera sin hund pga olika orsaker men jag tycker också att man ska ta sitt ansvar som "första ägare" om något går snett i det nya hemmet.

Anette

[Birgit]

Jag menar inte heller, Charlotte att det behöver vara något konstigt med en omplacering. Inte heller de som omplacerar. Inser man att man köpt fel typ av hund, eller inte är rätta sortens hundägare, då är det väl bara bra att kunna hitta ett förhoppningsvis bättre hem.
Men det olyckliga är väl att så många köper hund utan att förstå vad just deras ras är för något, vilka behov den har osv. Många verkar också ta väl lättvindigt på det: funkar inte, så jag annonserar ut den!
Man vill inte ens försöka i många fall. En slit och släng pryl bland andra, Man känner inget ansvar för sina handlingar.