tror ni på sånt?

[admin]

tror ni på sånt?
 Må 19 Maj, 2003 - 11:34
--------------------------------------------------------------------------------
Såg ni "Insider" igår kväll om hästpratare?

Tre olika hästpratare undersökte en helt frisk häst (enligt både veterinär och kiropraktör) och kom fram till helt skilda sjukdomstillstånd. Man hade också ett exempel på en häst som pga att ägarna trodde på en hästpratares felaktig diagnos fick leda fruktansvärt i flera månader, innan den slutligen nödslaktades. Nu är ägarna åtalade för vanvård.  

[admin]

Carina
 Ti 20 Maj, 2003 - 06:17
--------------------------------------------------------------------------------
En djurkommunikatör har pratat med mina hästar och med min katt.
Jag är skeptisk, MEN kan inte förneka att mycket av det som jag fick reda på stämde. Saker som djurkommunikatören (pratade med dem på distans) aldrig någonsin skulle kunna ha vetat om hon inte fått reda på det av djuren.
Det var för mycket som stämde för att jag skulle kunna avfärda det som nonsens.  

[Susanne]

Både ja och nej. Jag tror att dessa s.k. djurpratare inte pratar med djuren i egentlig mening och dessutom kan man dela in dem i två olika kategorier. Den ena är gruppen är bluffmakare och bara ute efter att tjäna pengar på godtrogna djurägare. Den andra gruppen har en väldigt bra förmåga att läsa av djurens signaler och beteenden och kanske väljer att uttrycka dessa signaler i telepatiska termer. Människan har ett selektivt medvetande, där vi lätt tar till oss det vi redan tror och lätt glömmer det som inte riktigt stämmer. Jag har massor av egna erfarenheter där jag läst av hundars signaler och beteenden där jag kunde ha valt att uttrycka det som att hundarna "talade" till mig. Och visst förde de en dialog med mig, men genom deras egna sätt att signalera. Djur samtalar hela tiden, både med oss och med varandra, det gäller bara att vara lyhörd inför deras signaler och tolka dem på rätt sätt!

[Bonnatösen]

Jag har svårt att lita helt och hållet på hästpratare.

Känner folk med annorlunda gåvor och dom är inte precis ute och skyltar med sina gåvor utan håller sig hellre i skymundan.

[Mervi]

Ja, självklart! Jag har inte sett programmet "Insider" för jag tittar inte på TV men är det programmet med Ascberg som menas så kan jag tala om att det hela var fruktansvärt vinklat. Hästpratarna fick helt fel förutsättningar med falska frågor osv. Jag råkar känna en av tjejerna som var med och hon hade gett en häst healing och då hade hon "känt" att det var något i hästens knän, särskilt i ett. I programmet hette det då att hon hade ställt DIAGNOS! Va?? Vad är "något" för diagnos? I programmet framställdes hon som en lurendrejare och att hon tog betalt för det. Vad som inte sades är att hon alltid före en konsultation säger att om djurägaren känner att det djurprataren säger inte kan stämma så betalar man inte.

Jag träffade den här tjejen av en slump för cirka ett halvår sedan när jag var ute med min hund men jag har trott på djurkommunikation redan innan jag träffade henne. För drygt ett år sedan anlitade jag en djurkommunikatör för min hund. Den tjejen som jag anlitade till min hund, hade jag blivit rekommenderad av en proffessionellt utbildad hästmassör som jag känner rätt väl.

Mycket av det min hund berättade för den här tjejen var om saker som har hänt innan jag träffade min hund. (Min hund var ca 5 år då jag fick henne.) Jag kan alltså inte veta om det stämmer. En del annat min hund sa var ganska generellt för hundar i allmänhet. Sen fanns det några saker hon berättade om som stämde på pricken. Djurkommunikatören har inte haft någon som helst möjlighet att veta något om dessa saker. Faktum är att jag har inte ens träffat henne, vi har bara talats vid per telefon och sedan skickade jag ett foto på min hund till henne.

Det finns ingen organisation för djurkommunikatörer som kan garantera om en person är seriös eller inte. När man anlitar någon får man helt enkelt lita på någons rekommendation eller på sin egen känsla. Visst finns det säkert buffmakare inom det här området. Sedan kan ju olika personer vara olika skickliga. (Bara för att du kan slå i en spik så behöver det inte betyda att du är en fulländad snickare.)

När man anlitar en djurkommunikatör så ska man ju också vara medveten om att djuret kan vilja berätta om olika saker vid olika tillfällen, precis som människor. Det kan också vara så att ställer man frågor om djurets hälsa så kan man också olika svar vid olika tidpunkter. Självklart, för hälsotillståndet är inget statiskt tillstånd. Jag tycker också att man ska ta det som sägs med en nypa salt för man vet aldrig exakt vad som stämmer och vad som inte stämmer. (Även läkare ställer fel diagnoser.) Dessutom ska man veta att en djurkommunikatör ställer inte diagnoser. Man kan få en hint om vad djuret besväras av men diagnoserna står veterinärerna för.

Jag kan också berätta följande intressanta historia. Jag känner en man (som jag känner väldigt väl och som absolut inte är någon skitsnackare) som för många år sedan hade en häst, Heidi. En dag var en annan kille ute och red på Heidi. Under en galopp snubblade hon och landade upp och ner i ett dike. Hon kunde inte komma upp. I samma ögonblick som detta hände visste ägaren att något hemskt hade hänt hans häst. Det var en mycket tydlig känsla. Nåväl, hästen klarade sig utan skador och historien slutade lyckligt men för mig är detta ett bevis för att telepati fungerar.

Jag nämnde healing tidigare i detta inlägg och jag skulle vilja berätta en annan historia med detta. En kvinna jag känner hade cancer för flera år sedan. Som ett komplement till vanlig behandling gick hon också till en healer. Vanligen gick hon till healern innan hon gick till sjukhuset men ibland blev det efteråt. Vid ett läkarbesök framkom det att hon hade extremt dåliga blodvärden. Hon hade dåligt med röda och vita blodkroppar och läkaren ville ge henne blod. Hon sa att hon ville vänta en vecka med det, men sa ingenting till läkaren om healingen. Vid besöket hos healern sa denna att hon "såg" röda och vita prickar (blodkroppar naturligtvis). Veckan därpå när hon gick till sjukhuset igen hade hennes blodvärden blivit väldigt mycket bättre och hon slapp få extra blod.

När den här kvinnan berättade detta för mig så trodde jag knappt mina öron. Dels för att det var en så fantastisk historia och dels för att jag trodde att hon inte var en sådan som skulle gå till en healer.

Det finns mycket intressant at diskutera i det här ämnet men mina egna erfarenheter talar för att verkligheten består av mer än det vi uppfattar med våra fem sinnen. (Har ni förresten aldrig känt på er vem som har ringt innan ni har lyft luren? Det har åtminstone jag gjort åtskilliga gånger.)

Mervi

[Jan M Hedlund]

Jag tror att en del har gåvor som vi andra saknar tex kan prata med djur, men det är nog som med så mycket annat det finns oseriösa som bara vill tjäna enkla pengar.

[lykke]

Lyckliga är dom om vill tro...*L*
Varför öda vår energi med detta?

[Ronny]

Jag är 53 år och har fått höra många sanningar genom åren. Naturligtvis är det bara människans storhetsvansinne som driver en till att "tro". Vi är inte för mer än annat liv! Punkt slut!

Mvh Ronny

[Ronny]

Nu svarar jag på min egen fråga: Vi är långt för dumma för att kunna "prata" med hästar. Jag har försökt prata med min linderödsgris och den är mig långt överlägsen i andlig tankevärksamhet.  

[Krusmynta]

Jo fast vissa personer är ju bättre än andra på att "läsa av" djurs beteende än andra. Jag tror att detta är en talang som är medfödd, och som kan bättras på ju mer man umgås med djur.

Djurkommunikatörer ger jag inte mycket för.

Sen finns det ju djur som är svårare än andra att "läsa av". En sån här sk. djurpratare skulle med hjälp av en radiostation, "prata med" ett av våra ovanligare djur på jobbet, men vägrade ställa upp på det. Då undrar man, kan de bara uppfatta vad typ kattor och hundar och hästar säger?

Mja, jag är skeptisk!

[Mervi]

Djurkommunikation handlar inte om att läsa av ett djurs kroppsspråk för det går ju inte om djurkommunikatören bara har ett foto på djuret och sitter flera mil bort.

Jag tror knappast att det är en slump att djurkommunikatören som jag anlitade kunde berätta om detaljer i mitt hem och vad som pågick i mitt liv just då. Vi hade aldrig träffats, utan bara talats vid per telefon och vi känner inte varann särskilt väl.

När man ska kommunicera med ett djur så behöver man känna till hur det djurslaget fungerar och vara tränad att kommunicera med det. Ett djur är ju inte bara ett djur. Olika djurslag uppfattar världen väldigt olika beroende på vilka sinnen de använder mest. Det är åtminstone så jag har uppfattat det.

[solskensbarn]

Jag har bekantat mig med lite "sånt där", och precis som vi människor som sägs ha ett övermedvetande så har djuren också det. Därför är det nog helt riktigt som du Ronny skriver, att en gris kan vara överlägsen i 'andligheten'. Det finns en tjej som har skrivit en bok som heter Zander och tiden. Jag minns inte vad hon heter. Men hon har sagt en gång att hon har lärt sig mer av ett grässtrå på nyazeeland än vad hon gjorde i skolan. Det tycker jag säger en hel del.
Om man nu ska kategorisera djurkommunikation i att tro eller inte, så då tror jag. Jag är överbevisad.

[Lili]

En djurkommunikatör använder sig ju av bilder som djuret och denne skickar mellan varandra. Därför blir det ju en tolkningfråga. "Prataren" kan se saker på ett sätt och jag som djurägare, med historien i bakhuvudet, ser det på ett annat sätt.
Jag har besökt två olika "pratare" och de sa väldigt mycket som var sant och som de omöjligtvis kunde veta. Vissa saker kan man ju förstås fundera över varför de säger så, men jag tycker dock inte att det är helt å förkasta. Man kan lära sig mycket om sitt djur.
/Lili

[Bondmoran]

Självklart vet jag att detta är sant. När man kommunicerar med djur så är det på telepatisk väg både via bilder och språk. De djur som lever nära oss som t ex hundar brukar kunna ge talade svar medans katter däremot är mer egensinniga. Om djuret inte vill berätta om något då tiger de precis som vi människor gör.
När det gäller vilda djur är det bilder som gäller.

Många människor "talar" med sina djur och får svar utan att vara medvetna om det.

Man kan prova med att "visa" hunden en tom matskål och tänka på vad hunden helst skulle vilja få att äta. Man ska ta emot den första tanken man får i huvudet.
Men som med mycket annat är det mycket träning bakom innan man kommit ända fram.

Det finns långt mer än djurprat man kan hålla på med, många har andra sidor också som att kommunicera med avlidna människor. Det är jätte-roliga och många gånger bra mycket trevligare än att kommunicera med levande människor.

Många gånger styrs "icke troende" av en inneboende rädsla för det okända. Som om det enbart vore av ondo.
Men den äkta kärlek finns på andra sidan, de vill för det mesta oss väl.

Det är samma sak här som med djurprat många både ser,känner och hör saker de inte är medvetna om eller vill erkänna.
Många känner beröring men uppfattar det som ett hårstrå eller en fluga, många hör knäppningar många "ser" skuggor som inte går att förklara.
Men så vågar/vill de inte tro och då förnekar de sin upplevelse.
Ni skulle bara veta hur många anhöriga som finns på andra sidan som kämpar så för att vi som är kvar ska uppfatta deras hälsningar till oss. Att de mår bra och ser till oss som är kvar.

Det finns både tomtar och vättar, älvor mm men de vill inte visa sig för dem som inte ser.

Reinkarnation är också en sak som många har svårt att tro på men det är också sant. Vi har alla levt flera liv och kommer att fortsätta leva många liv efter detta livet om och om igen.

Jag vet att det är sant för jag kan både kommunicera med djur och avlidna och även ge healing. Och jag har återupplevt flera av mina tidigare liv både lyckliga och mindre lyckliga.

Bondmoran

[Skogstrollet]

Jag känner igen mig i bondmorans känsla av självklarhet  
För min del går det inte att säga att "det är sant"  
Jag tänker aldrig så om solen som går upp, regnet som faller, barn som föds, ett gott skratt eller vad det nu är för något. Enda fallet där jag kan ifrågasätta sanning är när jag får information från andra människor, och även då får jag ju använda min känsla för att bestämma mig för om jag ska tro på det som läggs fram eller ej. Själv litar jag jättemycket på mina känslor och andra former av reaktioner hos mig. Jag brukar uppmana andra att göra likadant, för det brukar bli lättast att leva med sig själv när man följer sig själv i första hand. Att bejaka sin egen intuition är ett sätt att kommunicera med sig själv och andra, oavsett om det är djur eller människor.
Jag tror också att det är någon form av rädsla som får vissa att reagera så starkt. Det ligger inte i vår samhällssyn att "tro på" annat än det som går att fotografera  
Väldigt många kan ju tex "veta" vem det är i andra änden av telefonen innan de har svarat, men vill ändå inte "tro" på att det finns annat sätt att kommunicera än de traditionella.
Om man känner för lite mer övning i dessa färdigheter så kan man tex samarbeta med någon vän och skiftas om att ha sända / mottaga rollen. Man tar ett ämne i taget tex blommor, tal, färger. Först är den ena sändare och sänder ut en koncentrerad tanke på tex rött. Den som är mottagare ska säga rakt ut, och direkt på tiondelssekunden den första tanke som dök upp. Om man väntar för att känna vilken färg som sändes så brukar det "gå åt skogen"
snabba puckar med andra ord  
När man känner att det flyter på så avancerar man så klart och tänker rutigt  

Ha det så bra !

[sidra]

Men hon har sagt en gång att hon har lärt sig mer av ett grässtrå på nyazeeland än vad hon gjorde i skolan. Det tycker jag säger en hel del.

Fantastiskt forum detta!! Man blir på gott humör varje gång man går in här och läser. Underbart! Fast jag undrar lite vad det egentligen säger både om grässtrået, Zander, skolan och Nya Zeeland. Hur kan detta ha gått till?

[cybercat]

chantisoul skrev:
"Som jag redan tidigare har skrivit så är djuren oförutsägbara och de pratar om det som de vill prata om. Även om vi frågar exempelvis hunden om sin favoritleksak, för att tala om något som vi hoppas kan bekräftas av hundhavaren, så faller ju detta som bevis om hunden har en leksak som hundhavaren inte känner till, och om nu hunden inte vill prata om sin favoritleksak, utan vill prata om helt andra saker,  så faller ju förmågan om bevis. "

Hundar och de allra flesta djur är vanedjur. De vill ligga på sin favoritplats m.m. och känner sig trygga med rutiner. Kanske ett stressat eller stört djur kan vara oförutsägbart. Att en hund skulle ha en "hemlig" favoritleksak, det är ju möjligt, t.ex. en lädertoffel som tuggats sönder.

Har även lite andra funderingar även om jag försöker att fatta mig kort:Har bara kommit att tänka på det det där med distansdjurprat. Används det bara när det gäller människa till djur och inte djuren emellan? Det skulle ju bespara djuren en hel del energi om de slapp yla som vargen, istället kunde de kommunicera telepatiskt inom flocken. Eller de energikrävande parningsdanserna hos olika fågelarter. Hannen skulle väl enklare bara fläska på med smicker och ljuva framtidsvisioner om en egen familj och många ägg i boet?

 Flockdjur borde också kunna lugna varandra telepatiskt. Ett får som inte ser sin flock får ju panik, det kostar energi!

Partet om kvantfysik tidigare i tråden var lustigt, gissade att det skulle komma upp i detta Forum! Vi människor är också rätt förutsägbara!

Vill påpeka att jag är en mycket öppen person som älskar djur. Jobbar med djur på sommaren och har dokumenterat god hand med djur. Har gått djurpratarkurs men var öppen för att det inte fungerar på det sättet som Samantha Curhy lärde ut. Som sagt en upplevelse är inte detsamma som verkligheten. Den som motsätter sig tyngdlagen och inte tror på den, lyder ändå under gravitationen. Man behöver inte tro på den för att den ska finnas.

[Vitis]

Utan att ta ställning för eller emot så måste jag bara ställa en fråga i den här tråden.

Kan en djurkommunikatör, som telepatiskt kan kommunicera med djur, också kommunicera med människor på detta sätt ? Genom att ta till sig tydliga bilder och känslor från djurets (eller då människans) medvetande ?

Har aldrig hört talas om det och undrar isf. vadför inte ?

[Filipin]

Jag tror inte en sekund på det men nog skulle det vara kul att förstå vad dom säjer men å andra sidan talar djur med kroppsspråk och med lite fantasi kan man nog fatta något så när.

[Södergården]

Alla djur och fåglar är telepatiska.
Såg en gång ett tv-program om en kvinna som berättade hur hon gjorde når hon kommunicerade med djur.
Jag hade då en häst som alltid sparkade mig. Efter programmet började jag tänka att hästen skulle göra annorlunda när jag hanterade den. Det gick alldeles utmärkt och efter ett tag kunde jag lära hästen nya saker genom att tänka i bilder samtidigt som jag visade praktiskt. Hästen lärde sig fort och jag kunde till viss del kontrollera den på avstånd.
Detta var många år sedan och det tar tid att träna upp sin ork att fokusera och vara medveten. Så nu skulle jag nog inte klara det igen utan träning.
Tror inte det är något konstigt med detta. Tror att vi använder en väldigt liten del av vår hjärna, vad resten kan har vi inte utforskat på länge än.

[cybercat]

Kvinnan du såg på TV måste ha varit Samantha Cuhry? Programmet sändes i två år på bästa sändningstid vid jul. Jag blev också inspirerad och det var så jag kom i kontakt med Samantha när hon var i Sverige för att hålla kurs i djurkommunikation.

Jag kände mig mycket malplacerad på kursen. Trodde jag skulle få lära mig hur man gör när man kommunicerar med djur, enbart.
Men hela första dagen gick åt till New age prat och vi fick gå ut i en park med stora träd och krama träden för att komma i någon slags andlig kontakt med moder jord.

Fick känslan av att många deltagare ville överträffa varandra i känslighet och andlighet. Det gräts en hel del. En kvinna svimmade och då gick Samanthas man ut och hämtade jord från parken för att hon skulle komma i balans med jorden igen.

Men jag hade trots allt betalat en del för kursen och trodde i flera år att jag nog kunde prata med vissa djur. Jag red på ridskola och tyckte mig ha telepatisk kommunikation med ett par av hästarna.

Nu förstår jag att det var mycket önsketänkande. Men visst reagerar hästar om man beter sig lite annorlunda mot dem. Det kan vara positivt. Te.x. en häst som aldrig ville bli tränsad utan att hålla upp huvudet så man inte kom åt. Jag kommunicerade att jag tyckte hästen var söt och klappade den under "hakan", då sänkte den huvudet utan knot. Men det var ju för att jag handlade annorlunda än vad de andra gjorde som blev förbannade på hästens trams, och trodde att de med sin egen kraft skulle få ner huvudet på den (omöjlig)!

[cybercat]

"Tror att vi använder en väldigt liten del av vår hjärna, vad resten kan har vi inte utforskat på länge än. "

Det är en myt som kallas 10% myten. Här kommer en bra länk:

http://www.faktoider.nu/tionde.html

längst ner på sidan finns ytterligare tips på vetenskapliga länkar!
Tänk vad mycket man kan läras sig via internet!

[Ulric Eriksson]

"Ännu en anledning till att faktoiden överlevt är att det går att slå mynt av den. Tror ni mig inte? - Skicka en hundring så skall jag visa."

Eller skicka fyra hundringar och ett fotografi så skall jag berätta vad din hund tänker.

[Nina W]

Nu har jag tyvärr inte tid att kolla igenom vad andra skrivit.
Måste bara säga att det finns en jättebra artikel i senaste hundsport
av en som gått en helgkurs för att bli djurpratare. Det var en ren bluff!

Men jag förnekar inte att det kan finnas några med konakt med andevärden,
läs häxor, som kan ta emot budskap om djur.
Ovannämnda kurs gick i alla fall inte ut på att lära upp folk till att bli häxor, utan
det var avstressning, nollställning, lite flummigt och så och till slut några djur
som dom skulle försöka "känna in" hur dom hade det.

För länge sedan var det ett repotage i Aftonbladet. Fem djurpratare
hade träffat samma häst och alla sa olika saker... dessutom var det
lite som stämde.

[Nettus]

Jo, jag tror att det finns de som telepatiskt kan kommunicera med djur, men det är säkert jättemycket - mer eller mindre - bluff i den branschen.