Ardennerhästen - historik
Ardennerhästens ursprung finns i Ardennernas högland i sydöstra Belgien. Den har delvis gemensamma anor med brabanthästen. Dess föregångare användes bland annat som kavallerihästar i Napoleons armé men de visade sig vara för klumpiga i krig jämfört med engelsmännens snabba, vändbara hästar. I början av 1900-talet förändrades aveln mot den typ av ardennerhäst vi ser idag. Under första världskriget lämnade ardennerhästen kavalleriet och fick istället dra kanonerna i fält. När jordbruket behövde en tyngre arbetshäst fick ardennerhästen en ny uppgift och många hästar gick även på export. En gemensam stambok inrättades för de belgiska draghästraserna 1886 och 1935 fick ardennerhästen internationellt erkännande som egen ras. Stor vikt lades vid att hästen skulle vara intelligent och ha ett vänligt temperament (Pastoret och Tinchi, 1994).
Till Sverige importerades de första ardennerhästarna 1873. Det svenska jordbruket hade intensifierats under1800-talet och det krävde kraftigare dragdjur i södra och mellersta Sverige. Tidigare försök med andra tyngre arbetshästar såsom clydesdale- och percheronhästar hade inte fallitså väl ut men ardennern visade sig mycket lämplig för att korsa med de lättare svenska lanthästarna. I norra Sverige krävdes en lättare häst som även skulle kunna användas i skogsbruket och där slog inte inkorsningen med ardenner igenom lika starkt. Ardennerhästens betydelse ökade i Sverige fram till 1950-talet då mekaniseringen av jordbruket gjorde att antalet hästar sjönk kraftigt (Larsson, 1993).
"Stamboksföreningen för Svenska Ardennerhästen" bildades redan 1901 och denna förening ombildades 1923 till "Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen". Samma år startade även registreringen av stambokberättigade föl. Avelsföreningens syfte har varit att bedriva stambokföring, konsolidera den svenska ardennertypen och förbättra avsättningsmöjligheterna i Sverige och utomlands. Målet med aveln har varit "att hålla ardennerrasen ren från inblandning av främmande raser och förbättra dess exteriör och hälsotillstånd med bibehållande av de goda bruksegenskaperna."
Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästens rasbeskrivning anger att "Ardennerhästen skall vara väl sluten i sin bål, ha stark rygg, långt kors, breda djupa lår, ha rättställda ben med korta skenor, torra kraftiga väl markerade ledgångar, och välformade hovar som harmonierar med hästens storlek, samt ha lagom behårade extremiteter. Rörelserna skall vara vägvinnande, särskilt i skritt och temperamentet tyda på ett mycket gott lynne" (Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen, 1996).
Enligt Svenska Hästavelsförbundets statistik verkade 1 315 ardennerhingstar i svensk avel 1922, vilket då motsvarade omkring 70 % av totala antalet avelshingstar av alla raser. Under 1996 fanns det 75 aktiva ardennerhingstar i avel. Antalet betäckta ardennerston per år minskade kraftigt från 11 100 år 1960 till 2 066 år 1970. Antalet betäckningar per år har fortsatt att minska och 1997 rapporterades 612 betäckta ston.
Svenska sommarpremieringar för ston och unghästar
Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen är ansluten till Svenska Hästavelsförbundet (SH). Därmed är rasen premieringsberättigad enligt SH's reglemente. För att den enskilda hästen ska kunna premieras krävs att den är registrerad och har stambokföringsberättigad härstamning. Föl kan visas på premieringar vid moderns sida eller vid fölbesiktning. Ston och valacker kan bedömas vid ett, två och tre års ålder, ston till avel kan även bedömas då de är fyra år eller äldre. Tvååriga hingstar, tidigare premierade hingstar samt tidigare ej bedömda hästar som visas för att meritera föräldrarna kan även de visas på sto- och unghästpremieringar. Treåriga hingstar skall bedömas av hingstpremieringsnämnd på ordinarie hingstpremiering enligt särskilt premieringsreglemente (Svenska Hästavelsförbundet, 1996 a).
Syftet med premieringarna är att främja kvalitet och utveckling av aveln samt förebygga ärftliga sjukdomar hos djuren. Premieringarna ger möjlighet till urval av ston och unghästar, avelsrådgivning, planering och forskning inom hästsektorn (Svenska Hästavelsförbundet, 1996 a).
På premieringen sker en bedömning av hästens exteriör och rörelser i skritt och trav vid hand.
Bedömningarna för två- och treåriga hästar är uppdelade i fem bedömningsgrupper. För varje bedömningsgrupp ges ett omdöme samt en poäng mellan 1-10.
Grupperna är som följer:
- typ (rastyp)
- huvud, hals, bål och kors
- extremiteter samt rörelsernas korrekthet
- rörelsemekanik i skritt
- rörelsemekanik i trav
På grundval av poängen delas hästar med fullständig bedömning in i kvalitetsklasser. Hästar som givits någon delpoäng under 5 tilldelas klassen "Kasserad för avel".
Klasserna är följande:
Klass I: 38-50 poäng
Klass II: 35-37 poäng
Klass III: 30-34 poäng
Kasserad för avel: -29 poäng
Skådepenning (en plakett) kan tilldelas ett-, två- och treåriga ston med stambokförings-berättigad härstamning och kvalitetsklass I eller II. Avelsdiplom kan ges till treåriga ston som har stambokföringsberättigad härstamning och som har fått lägst 40 totalpoäng på premiering. Resultaten från premieringarna lagras i Svenska Hästavelsförbundets databas (Svenska Hästavelsförbundet 1996 a).
Bruksprov (körprov) kan utföras i samband med premieringarna. Idag är bruksprov för ardennerston frivilligt. De ardennerston som utför bruksprov tilldelas ett kördiplom av Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen. Officiell brukskörning kan ersätta bruksprov för att få kördiplom (Svenska Hästavelsförbundet, 1996 b).