Bra artikel om fjällkor i fjällkon !

[fjällbonden]

http://fjallko.se/images/pdf/tidningsartiklar/FK_4-08_16-19.pdf !
Obs inget om personen eller liknande utan en bra reflektion om hur det är i dagens fjällkoföreningar ! jag blir villrådig av det hela men ni får läsa själva och bedömma !
INGA PERSON ANGREPP I DENNA TRÅD ; OCH INGET SKIT SNACK ! utan bara era reflektioner

[Tjalve]

Intressant. Håller bara ett par fjällkor bland de vanliga raserna så är inte så insatt i fjäll(nära)ko. Men som genetiker är inavel något jag är starkt motståndare till. Anser också att det enda som kan bevara en ras för framtiden är att den går att använda och bruka även ur ett ekonomiskt perspektiv. Långsiktigt tror jag att det krävs kontrollerade mjölkbesättningar som har fjäll för att bevara en ras. Att försöka frysa tiden och förvandla kor till museumföremål leder bara till utarmning och är nog inte hållbart långsiktigt. I alla fall inte utan att använda stor mängd nerfrysta ägg och spermier eller att klona gamla kor och på så sätt göra de odödliga.

[Ronny]

Det gäller en genbank med ett par hundra av de mest oförädlade djuren (fjällnära) och ett tiotal semintjurar. Det finns flera tusen vanliga fjällkor som avlas och selekteras för mjölkning. En så här genbank äventyrar inte rasen - tvärtom. Jag tycker inte alls att artikeln är bra. Den är starkt vinklad och förlöjligande. jag kan lova er att jag inte är okunnig när det gäller bevarandearbete med lantraser!

[Tjalve]

Ronny, jag vill fråga om du tycker att det räcker med ett par hundra kor, mer eller mindre inavlade, för att långsiktigt bevara en ras. Vidare vet jag inte om det stämmer som stod i artikeln att mjölkning av djuren inte är prioriterad i den nya föreningen men om så är fallet flyttas då inte syftet för korna?

[Ronny]

Tjalve - jag vet inte om jag kan förklara det här så du förstår. Jag gör ett försök. De allra flesta av våra lantrasrester har varit betydligt färre än 200 djur, när genbankerna bildades. Om jag tar linderödssvinet som ett exempel, så var jag med och gjorde inventeringen 1991. Resultatet blev att det fanns 3 galtar och 5 suggor kvar av rasen. Ingenting har dykt upp senare. Dessa 8 djur utgör hela rasens genetiska bas. I dag finns nästan 400 djur i genbank. De är i dag 20 år senare lika starka och friska och några generella inavelsproblem har inte konstaterats. Man prioriterar inga specialmål som standardiserade färger och teckningar, högre och högre värpning, tillväxthastighet eller mjölkmängd i någon genbank för något djurslag. Det är fråga om ett genetiskt bevarande och skulle man sätta upp sådana specialmål skulle oundvikligen andra viktiga egenskaper komma i kläm. Givetvis undviks allt för nära släktskapsavel för att inte förlora genetisk variation i onödan. Men, om vi skall öka genbankspopulationernas genetiska variation så måste vi korsa in något. Sitta och vänta på positiva mutationer är inte realistiskt. Inkorsning av gener från en snarlik ras kan man givetvis göra på ett försiktigt sätt, men jag tror inte det skall behövas i någon av lantraserna. Svaret på din fråga blir alltså - ja det räcker!
Om vi tittar lite närmre på den fjällnära genbanken, så har den i grunden 3 obesläktade founderbesättningar: Lillhärjåbygget, Klövsjö och Biellojaure, dessutom godkänns ett mindre inslag (12,5 %) från Funäsdalen. Det är de bästa genetiska förutsättningarna som någon nystartad genbank någonsin haft. Det jag inte kan förstå är att det väcker så mycket ont blod, att vi har bildat en genbank på detta oförädlade material. Om man vill använda material från genbanken i den stora fjällrasen går ju detta alldeles utmärkt. Gener kan gå från genbanken och ut, men inte andra hållet.

[Tjalve]

Tack för svar Ronny! Jag har inget emot ert arbete. Bryr mig egentligen inte så mycket om fjäll, har bara ett par för skoj skull. Men rent genetiskt är jag lite orolig. Inaveln måste vara stor och öka när man utgår ifrån så få djur. Det kommer att leda till homozygoti i varenda gen med följd problem på långsikt. Detta gäller även för andra genbanksdjur. Det bör man t.ex. kunna se om kullstorleken hos linderödsgris minskar efter ett antal tiotal generationer.

[Ulric Eriksson]

Mellerudskaninen härstammar från 7 djur som dessutom var mer eller mindre släkt med varandra. Men 200 djur är ju långsiktigt alldeles för lite för att en population skall undgå inavelsdöden.

[Hippievagnen]

Bitvis kan jag hålla med om det som står i texten, även om den tyvärr till största delen bara är bara spydig och otrevlig.
Håller t.ex med om att det inte låter alls sunt att hålla på med nära släktskapsavel, att t.ex korsa döttrarna med sin egen far för att förstärka någon specifik egenskap. Bevarandearbetet kan inte ske på bekostnad av att de ska ske avancerad inavel, riskerna är för stora och man kan skada hela det genetiska materialet.
Jag kan också till viss del hålla med om att man missar en viktig del i bevarandearbetet av en ras, om man upphör att göra det urval som en gång skapade rasen - dvs om man slutar att mjölka djuren och ser till dessa egenskaper när man väljer ut avelsdjur så riskerar man att låta rasen ta en annan riktning.
Men jag tror inte att problemet är så allvarligt som artikelförfattaren tycks tro. Bara för att man inte använder samma urvalsprinciper vid fjällnäraaveln idag så betyder det inte att man förstör rasen för evig framtid, visst kanske man avlar litegrann "i blindo" när man håller fjällnära som dikor som aldrig mjölkas. Men det genetiska materialet finns fortfarande kvar i rasen, och när rasen har upnått en livskraftig stam och finns ute hos fler bönder så är det inget som hindrar att man återigen börjar arbeta efter samma urvalsprinciper som man hade förr, dvs avla på mjölkbarhet och det som hör till. Vad som är ett större hot mot fjällnära eller vilken annan hotad gammal oförädlad ras som helst, är om man skulle ställa ett krav på uppfödare att de måste handmjölka sina djur för att få avla på dem, väldigt få personer har möjlighet att hålla på med detta, och många som bidrar till bevaranearbetet idag skulle få sluta hålla fjällnära helt och hållet. Det skulle förmodligen innebära döden för fjällnära-aveln.

[Ronny]

Nu börjar det bli intressant! Inom genbankerna har vi årlig uppföljning och statistik över sånt här. Hittills har olyckskorparnas karta inte stämt med verkligheten. Inga sådana tendenser som minskat antal födda linderödskultingar har konstaterats. I och för sig kan sådant bero på att man inte har tillräcklig selektion inom genbankerna för väl fungerande djur. Sånt kan inträffa om en ras blir populär och sprids snabbt och olämpligt material går till avel. Det är oerhört viktigt att slå ut skitdjur ur genbanken. Så har man alltid gjort med lantraserna och så måste vi även göra i framtiden. "Inavelsdöden" var ett nytt begrepp som jag inte stött på tidigare och varför skriver Ulric "ju" - allvarligt eller med glimten i ögat? Jag läser det som det senare. Är det så säkert att det måste bli så?  Är det inte beroende på vilka gener som är i omlopp? Lantrasresterna tex mellerudskanin och gotlandskanin har ju överlevt och klarat sig alldeles utmärkt trots många generationers förmodligen hård inavel. Kan det inte vara så att en del oönskade gener kommer i dagen vid inavel och därför kan slås ut, medan de döljs och går vidare vid konsekvent utavel? Nu är det jag som frågar, för jag är väldigt intresserad om ni vill utveckla ert resonemang.

 

[Ronny]

Håller t.ex med om att det inte låter alls sunt att hålla på med nära släktskapsavel, att t.ex korsa döttrarna med sin egen far för att förstärka någon specifik egenskap. Bevarandearbetet kan inte ske på bekostnad av att de ska ske avancerad inavel, riskerna är för stora och man kan skada hela det genetiska materialet.

Det framställs så i artikeln, men naturligtvis är det inte så vi arbetar i genbanken! Någon olycka har säkert hänt i de bästa familjer, men någon avelsstrategi med systematiserad inavel har man inte i någon genbank. Det enda fallet av en planerad nära släktskapsavel som jag har varit med om att förorda var en enda syskonparning som gjordes för två år sedan i linderödsgenbanken för att rädda att en founder som var på vippen att inte gå vidare, vilket hade inneburit en onödig förlust av genetisk variation. Det är lugnt - vi vet vad vi håller på med!

[Ulric Eriksson]

"Inavelsdöden" var ett nytt begrepp som jag inte stött på tidigare och varför skriver Ulric "ju" - allvarligt eller med glimten i ögat? Jag läser det som det senare. Är det så säkert att det måste bli så?  Är det inte beroende på vilka gener som är i omlopp? Lantrasresterna tex mellerudskanin och gotlandskanin har ju överlevt och klarat sig alldeles utmärkt trots många generationers förmodligen hård inavel. Kan det inte vara så att en del oönskade gener kommer i dagen vid inavel och därför kan slås ut, medan de döljs och går vidare vid konsekvent utavel? Nu är det jag som frågar, för jag är väldigt intresserad om ni vill utveckla ert resonemang.

Jag skrev "ju" eftersom jag tog för givet att alla är medvetna om den oundvikliga marschen mot homozygoti ("inavelsdöden", jfr värmedöden) i en sluten population (bortsett från mutationer). Det går långsammare ju större populationen är och kan i viss mån motverkas med noggrann avel. För att ta kaninerna som exempel har vi faktiskt lyckats bromsa inavelsökningen sedan vi började analysera varje individs släktförhållanden ordentligt.

I avelsplanen för gotlandskanin har jag för mig att målet är 250 hanar och 250 honor och det är vi uppe i nu med marginal. Det innebär att man kan slå ut en skit-gotlandskanin utan att det är någon större fara. Mellerudskaninen har långt kvar dit.

[tinaw]

Nu är jag inte insatt i just fjällnära kor, men stora delar av artikeln slår mig som kvalificerat skitsnack.

Jag kan inte föreställa mig att någon genbank skulle förorda inavel, att undvika linjeavel är en del av grunden i avelsarbetet när man jobbar i genbank (och här i tråden bekräftas ju att så är fallet även i denna förening). Och fjällnära kor har ju jämfört med många lantraser, kanske de flesta, ett stort avelsmaterial att utgå ifrån.

[Johan P]

"SV: Bra artikel om fjällkor i fjällkon ! " ja skönhet ligger i betraktarens ögon och så gör även tycket.
Det är bara en av många nidartiklar från författaren som tar upp mer eller mindre sanna påståenden om hur vi i Föreningen för äldre svensk boskap bevarar den fjällnära boskapen. För den som verkligen vill veta hur vi arbetar är det bara att läsa vår Avelsplan och Plan och riktlinjer eller besök vårtan hemsida boskap.nu. det är ganska självklart att dom du vill ta reda på något för att själv bilda dig en uppfattning är det bästa att gå till källan!
Men jag håller med trådstartaren till viss del om att det är en Bra artikel inte inehållet när det gäller fakta men att den är skriven i sån affekt, ingen utanför föreningen har gjort så mycket för att värva medlemmar till våran sak, desto mera artiklar av denna sorten desto fler medlemmar får vi och mer kunskap om vårt bevarande sprid.