Vad ska man göra av allt ogräs man rensat?

[Anders S]

Vilken ogräsflora man har är ett symptom eller en indikator på problem i marken och med odlingssättet. Detta hänger också samman med hur långt man kommit i uppodlingen/kultiveringen av landet. En del säger dessutom att ogräset är medicin för marken. Jag tror också på detta (men har inga vetenskapliga bevis).

Dock är det ofta opraktiskt att låta ogräset växa där det växer. Man kan då ge marken denna medicin genom att kompostera ogräset och ge komposten till marken. Det klassiska sättet att kompostera rotogräs är i hög eller binge, som vid behov täcks och/eller vänds. Om massor med ogräs samlas i en hög så konkurrerar de med varandra om utrymmet, så att de flesta inte får bra växtmöjligheter. Men i en komposthög ska inga ogräs växa, för där ska ske nedbrytning och uppbyggnad av ny organisk substans i form av mull. Så därför täcker och/eller vänder man för att hindra alla från att växa. Ett alternativ är relativt sluten behållare. Jag använder delvis hög, som jag täcker och vid behov vänder, delvis en kasserad regnvattentunna med lite små lufthål i + lock som inte sluter helt tätt. Där får det ligga tills det har dött (ca ett år) och blivit till ett bra kompostmaterial. Sen brukar jag dessutom kompostera detta i hög på marken ihop med köksavfall (som genomgått liknande behandling i tunna), gödsel och trädgårdsavfall.

Dock, om jag hade lämpliga djur, skulle jag nog ge ogräset till dem. Ogräsens nytta för marken kan man då få via djurens gödsel.

Om man bränner ogräset och sprider askan är jag tveksam till om det gör samma nytta. I varje fall går man miste om den mullbildande effekten, och skjutsar dessutom på växthuseffekten litegranna, istället för att dämpa den lite, genom att binda kolet i mull för ett antal år framåt.

[MickeMård]

Tack för bra svar! Jag har faktiskt två regntunnor som läcker. Där i ska de få ligga.

Finns tillräckligt för både tunnan ock mig. Nässlorna på tomten tror jag det inte blir så svårt att få bukt på men kirskålen kan nog bli en match.

Denna mark är inte så kultiverad. Jag har precis flyttat hit och dragit igång med lite odlingar och liknande.

[K@rin]

Hej, ytterligare tips är att trötta ut kirskålen genom att köra över den med gräsklipparen ofta om man har en sån.  Nässlor lägger jag i vatten några dagar så de börjar ruttna, vattnar med vattnet utspätt (det blir kraftigt). Lägger också kvickrötter, nässlor o tistlar i en plastsäck som jag knyter ihop. Detta får ligga i ca 3 veckor, sedan häller jag sörjan i komposten.

Lycka till

[MickeMård]

Bra den med. Har varit och hämtat en tunna som jag stoppat ned en hel del skit i. Kan bli bra.

[Peppiga Pia]

Om man bränner ogräset och sprider askan är jag tveksam till om det gör samma nytta. I varje fall går man miste om den mullbildande effekten, och skjutsar dessutom på växthuseffekten litegranna, istället för att dämpa den lite, genom att binda kolet i mull för ett antal år framåt.

Jag ska nog satsa på att lägga kvickroten i en tunna som du tipsade om, istället för att elda upp den. När jag tänker efter förstår jag att det säkert är bättre.

Idén att elda upp den kom mest för att jag läst att några grönsaker gillade aska och då kunde kanske kvickroten snabbt komma till användning. Vi eldar inte så mycket med ved nämligen.. Men det är ju inte ens säkert att det skulle bli någon vidare aska av ogräset.

[jeffsby]

Det var enklare än jag trodde att bli av med kirskål: täck med täckplast (finns billig på Rusta) i ett år, så sedan gräs som du klipper regelbundet och efter ytterligare ett år finns inga kirsrester kvar och du kan gräva bort gräset och börja odla. Jag har rensat 20 kvadratmeter åt gången och  har nu en kirsfri odling där det innan inte fanns någon annan gröda än kirs

[Kretsloppan]

Har också grunnat på detta med rotogräsen; är ni helt säkra på att inte ngn liten bit kvickrot överlevt i komposten? Vi grunnar på fler husdjur och grisar ska väl kunna utrota kvickrot i ett lagom stort hägn? Men till dess har jag funderat på om det inte är säkrast (antagligen) och hyfsat klimatsmart att lämna till ÅVC? Men har inte gått till botten med den frågan.

[MickeMård]

Jag har nu gjort en odlingslimpa. och har lagt ogräset med rötter och allt längst ner i limpan. Får se om de klarar sig upp men skulle inte tro det. Det har lååångt upp till ytan. Spännande kanske blir en kirskål- och nässellimpa.

[Trollmor]

Låter ändå som att du har ganska trevliga ogräs - inga tistlar, inte en massa mossa eller giftiga växter.  Grattis!

Och nog ska det väl ändå gå att använda dem?  Särskilt nässlor visar ju att jorden är ganska näringsrik.

[Anders S]

Det är, som jag ser det, inte frågan om att utrota eller om att bli av med varaenda rotbit. Det är frågan om att reducera antalet så de inte dominerar, samt att ändra på odlingsförutsättningarna, så att kulturväxterna trivs bättre och de värsta ogräsen inte trivs så bra.

Utrota-tänkandet finns oftast hos nybörjare som är rädda för ogräsen, som tycker det verkar som de håller på att ta över allt med blixtfart. Ofta beror detta på att man gödslat för kraftigt, kanske med för färsk gödsel. Det kan även handla om andra åtgärder som rubbar balansen i t.ex. (ogräs)floran eller i näringsnivåerna, som  att man (kanske alltför snabbt) har startat ett nytt odlingsland, som inte är etablerad matjord/kulturmark ännu. Eller att man odlar på en olämplig plats, där ogräsen är mycket bättre anpassade än kulturväxterna..

Jag skriver detta av egen erfarenhet, Jag har själv varit där.

Jag tycker det verkar som att de flesta ogräsproblemen kommer sig av följande:
Vi har ett klimat som passar de flesta av våra kulturväxter måttligt bra. Det är för fuktigt och kallt för att de ska trivas bättre än ogräsen. Mycket av detta handlar om jorden, mer än luften. Särskilt gäller detta när vi odlar på lågliggande dikade jordar, kanske gammal sjöbotten eller kärr, som inte riktigt blivit fastmarksjord. En bra åtgärd är odling på upphöjda bäddar. Det minskar många rotögräs ordentligt efter ett tag.

En iakttagelse: Jag har upphöjda bäddar på något sank lerjord i kallt läge. När jag rensar ut en alltför kraftig revsmörblomma eller kvickrot, så är den oftast rotad i en klump rå lerjord, som ännu inte blivit matjord. Problemet är snarare lerjordskokan än ogräset. Får ogräset hållas så kan det under gynnsamma betingelser hjälpa till att göra matjord av dessa kokor. Men jag har för många såna kokor, så då skulle jag inte kunna odla alls. Istället tar jag bort både kokan och ogräset och lägger i komposten. Efter ett par år blir de ett utmärkt jordförbättringsmedel. Detta kan förstås bara göras i mindre skala, typ husbehovsodling och kanske lite större. Men eftersom jorden förbättras så minskas arbetet efterhand. Egentligen är det inte särskilt arbetsamt utom när bäddarna anläggs.

[Kretsloppan]

Citat fr Anders Skarlind:

"Utrota-tänkandet finns oftast hos nybörjare som är rädda för ogräsen, som tycker det verkar som de håller på att ta över allt med blixtfart. Ofta beror detta på att man gödslat för kraftigt, kanske med för färsk gödsel. Det kan även handla om andra åtgärder som rubbar balansen i t.ex. (ogräs)floran eller i näringsnivåerna, som  att man (kanske alltför snabbt) har startat ett nytt odlingsland, som inte är etablerad matjord/kulturmark ännu. Eller att man odlar på en olämplig plats, där ogräsen är mycket bättre anpassade än kulturväxterna.."


Jag hoppas du har rätt! Jag är dock inte direkt nybörjare men de odlingar jag haft i en villaträdgård i Västerbotten har inte slagit väl ut; ff a kvickrot (också haft problem m åkerfräken) har tagit sig in och tagit över också vid upphöjda bäddar med träsarg, köpejord och markväv (då var det i o f s sån svartgrönrutig enkel från Granngården) under. Men då kan det förstås bero på tidsbrist så att vi inte renat bort enstaka kvickrot i tid och så har det gått överstyr. Här har du också rätt om marken, jag tror det är mjäla och att marken är utdikat kärr blandat med ? trasiga betongrör etc. Men när jag ser upphöjda bäddar utan avskiljande trä/betong   (och antagligen utan hjälp av specialbeställda geotextildukar) i trädgårdsböcker så förstår jag inte hur det gått till? Har man rensat dagligen mars-november i fyra generationer?

[Anders S]

Visst kan man få problem med ogräs hur man än gör. Det kan bli rena invasionen. Jag har förut haft stora kvickrotsproblem. Dessa har gett med sig, men inte för att jag rensat så himla mycket. Samma med tistel. Jag har kvar en del kvickrot och tistel men inte så mycket.

Orsaken till dessa invasioner var troligen delvis störningen som blir när man etablerar nytt land, delvis att platsen var mindre lämplig (dåligt dränerad lerjord och kallt läge), delvis att jag gjorde vissa misstag: för mycket jordfräsning på en struktursvag jord, uppläggning av blålera på landena vid dikning samt alltför mycket kalkning. När jag slutat göra dessa misstag, dikat en del (något diskutabel åtgärd, också en störning men nödvändig på den här platsen tror jag) och lagt upp upphöjda bäddar, samt det gått några år, gett kompost på hösten, täckodlat lagom mycket etc, så är ogrässituationen rätt så lugn. Revsmörblommorna och kirskålen börjar också lugna ner sig.

Ibland kan det vara bättre att låta bli att odla på en plätt om det är för mycket ogräs. Kanske odla där igen senare, kanske inte.

Jag tycker det verkar som kvickroten kan göra nytta. När rötterna blir gamla, med brunt skal och sedan dör, så blir det en fin humus efter dem. Det finns ju olika typer av humus och denna typ tror jag är bra, men jag vet inte vad den heter. Men jag har också sett, på utarmad jord, med låg mullhalt och utnött av ensidig växtföljd (t.ex. enbart potatis år efter år) och mycket hackning, att när man sen ger upp och låter jorden ligga så kan kvickroten etablera sig väldigt starkt och hålla sig kvar i många år.

I ditt fall undrar jag om köpejorden var bra. Det är allmänt sett frågan om om det är bra att köpa jord. Den jord som finns på platsen har (om ingen annan flyttat bort den) legat där sen istiden. Matjod, alv och underliggande jordlager har anpassat sig till varandra, till platsen, dess växt- och djurliv och klimat. Om man tar bort matjorden och ersätter den med ny, eller lägger ny matjord ovanpå, så kanske den nya jorden inte passar in. Det blir en störning och ogräs är opportunister som invaderar när det blir störningar.

Ibland måste man förstås ändå köpa in jord och det kan gå bra, med en gång eller efter inkörningssvårigheter, men jag tycker man kan vara återhållsam, även av miljöskäl (transporter etc).

[ChristinaR]

Här är kvickrot och revsmörblomma de stora "bovarna", i viss utsträckning nässlor och kirskål. Ganska näringsrik, lite fuktig jord med lågt pH. Det som hjälper är att rensa och rensa. Gräva igenom landen på våren och plocka bort alla rötter (men jag gör som Anders Skarlind och lämnar kvar de som verkar vara döda. Det blir bättre år för år. Ogräset försvinner inte, men det blir hanterbart. Sen går jag dagliga rundor i trädgården och rycker ogräs under växtsäsongen.

Här har det fungerat bra att marktäcka minst en meter runtomkring kökslanden, att täcka alla gångar med något ljustätt (markväv fungerar, eller ett tjockt lager fårull) och att jobba med jorden (gödsling, kompost) så att köksväxterna får det så bra som möjligt och kan konkurrera med ogräsen. Däremot märker jag ingen direkt skillnad på upphöjda bäddar eller större plana odlingsytor.

Ogräs utan frön och rötter låter jag ligga kvar i landet som marktäckning. Resten bär jag bort och använder för att fylla upp en ojämn, gropig del av trädgården som kanske kan bli användbar på lite längre sikt.

[Anders S]

Kretsloppan, du har ju denna signatur:
" ... så varför inte landa, öppna luckan och kliva ut?" Di Leva

Jag tyckte detta lät tilltalande, så jag sökte fram hela texten i Google. Första strofen lyder så här:
"Fiskarna simmar I vattnet
Fåglarna älskar bakom molnen
Rötterna strävar I jorden
Så varför inte landa öppna luckan och kliva ut"

Jag tycker för min del att vi i grund och botten får vara glada att något vill växa, även om det bara är ogräs.

[christelle]

Lägg ogräset i stora högar, packa ihop, vattna och täck dem med typ tidningar som sedan täcks med gräsklipp (för att få det lite fint), snitta hål i tidningarna och plantera i hålen tex månadssmultron, jordgubbar eller klematis 

[Trivial]

Jag tycker för min del att vi i grund och botten får vara glada att något vill växa, även om det bara är ogräs.

Faktiskt tänkte jag på det imorse när jag stod i något som förhoppningsvis blir trädgårdsland i år. Jag tror att det var du Anders som någon gång skrev att första steget i odling är att någonting alls växer, andra steget är att gynna det man vill ska växa och först tredje steget är att missgynna det man inte vill ska växa.
Jag blir alltid lika beklämd när jag kliver in i en trädgårdsbutikskedja och det första som möter en är långa rader med allsköns färggranna bunkar och flaskor med gift mot än det ena, än det andra.

Jag har tung lerjord och tycker att den är fantastisk att odla i. "Men den är ju så tung" säger andra i trakten, men jag ägnar mig åt att odla i den, inte att lyfta på den, så den får för min del vara hur tung som helst. Jag marktäcker med ogräs, kirskål och tistlar och vad det vara månde, och det brukar inte slå rot annat än om jag lagt på det precis före ett regn, men då välter jag bara omkull det så går det bra.

[Anders S]

Jag tror att det var du Anders som någon gång skrev att första steget i odling är att någonting alls växer, andra steget är att gynna det man vill ska växa och först tredje steget är att missgynna det man inte vill ska växa.

Det stämmer att jag skrev så. Det gör mig glad att du inte bara läst vad jag skrivit utan även kommer ihåg det. 

[Trivial]

Det stämmer att jag skrev så. Det gör mig glad att du inte bara läst vad jag skrivit utan även kommer ihåg det. 

Lusläste odlingsforum när jag flyttade ut hit där jag bor, somligt fastnade och annat rann av mig. Det där har jag tagit som odlingsfilosofi iaf och här är så grönt och frodigt