Ordet äng används olika. En historisk ä'ng är mark som inte varit plöjd utan använts för slåtter. Oftast är det det samma som att den inte går att plöja eftersom det fanns en tid då folk var hungriga och plöjde allt som gick att plöja för att få mat. Om man vill ta reda på om en specifik mark varit äng i meningen historisk äng kan historiska kartor vara till hjälp. T. Häradskartan från sent 1800-tal. Det går att titta på äldre kartor på Lantmäteriets hemsida /"historiska kartor".
Ts berättar om problemarterna som numera finns men för att avgöra om det skulle gå att få till ängsvegetation utan plöjning skulle behövas information om vad dom dominerande gräsen är för några. Om marken är mager (smalbladiga gräs som tx rödven, fårsvingel, stagg och en stor andel örter dvs olika blommor) då kan bästa skötseln vara upprepat slåtter så som någon föreslog. men är marken bördig/gödslat (olika bredbladiga gräs, låg andel örter och fåtal sorters blommmor) då finns det liksom inget att hoppas på genom bara slåtter, i alla fall inte närmaste 20 åren. Och att så in blommor/ängsblandning i näringsrik mark lär inte funka nåt bra heller, konkurrensen mellan växterna i en bördig mark vill ändå inom några år innebära att dessa blommor konkurreras ut.
Om det är tämligen näringsrikt, bredbladiga gräs, få olika blommor och marken går att plöja då tycker jag ts förslag om svartträda är bra. Lite beroende på vart i landet det är så kan det vara smart att göra första sådden som en insådd, alltså så i spannmål. Finns vallfröblandningar med större andel blommor/fler arter än standard och det går såklart att blanda in ännu fler själv.
Varken kirskål, tistlar eller örnbräken försvinner av att bli slagna en eller två ggr /år. Dom är uthålliga saker :-)
Din fråga om det räcker med ett års svartträda... Växterna lär försvinna, men inte fröna. Så tistlar och kirskål lär gro igen och kommer inte vara 100% borta. Örnbärken lär inte bli något problem efter plöjning och sådd.