Tuppar och vaktinstinkt - rasskillnad?

[Ripa]

Hur skiljer sig tuppars temperament mellan olika raser? Min granne har ett par tuppar som går med hans blandrasflock. Den ena tuppen är en utmärkt vakttupp - han varnar för hök och katt, och har gått i närstrid med båda för att skydda sina hönor. Den andra tuppen är skitfeg och urusel på att vakta, han springer och gömmer sig så fort han ser något som verkar ens det minsta konstigt.

Detta fick mig att fundera på skillnaden mellan olika raser. Jag funderar på att skaffa en flock beroende på hur min boendesituation löser sig inom det närmaste året, och eftersom jag vill ha dem frigående ibland är det viktigt med en tupp eller två, modell större, som har starka vaktinstinkter. Samtidigt så vill jag självklart inte att de angriper eller varnar för MIG, och en tyst ras blir förmodligen nödvändigt då jag räknar med att ha grannar.

Ni som har tuppar som går löst med hönsen, vad har ni gjort för observationer angående ras och vaktinstinkt?

[Molly333]

Hej! Mina höns (och tuppar) går alltid fritt. De första åren då jag hade höns (för sådär 20 år sedan) hade jag bara en tupp. Det gick hyfsat! Provade sedan 2-3 tuppar...gick inte alls!!! Slagsmål hela tiden! Nu har jag fått bra balans genom att ha en ledar-tupp och flera "ungtuppar"/tuppar med lägre status. Jag har mycket rovfågel här (men har bara haft en handfull hönor/tuppar som strukit med under snöiga vintrar), räv, mink osv. Ledar-tuppen samlar hönorna medan de lägre rankade tupparna tar sig an räven, höken eller vad nu hotet består av. Ibland grannen  ...innan de inser vem det är  !

Jag har under åren haft många olika raser och kan faktiskt inte säga att en ras är bätre än en annan. När ungtupparna kommer upp i "tonåren" brukar man se om de har rätt temperament för att bli ledartupp. Lugn, bestämd, "gentil" mot damerna (nog så viktigt!), uppmärksam m.m.

Och så var det grannarna...Jag kanske har haft tur. Jag bor utanför samhället, men har grannar (flera stycken) på andra sidan vägen. De störs inte av hönsen (trots besök både nu och då i deras trädgårdar). De tycker det är helt ok att hönsen kommer på besök och äter en del sniglar osv. Några ägg då och då gör också susen!

Molly

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Visst är aggressivitet genetiskt, och därmed troligen rasbundet. Jag har själv ingen koll på vilka raser som är mer eller mindre aggressiva, men det borde finnas en skillnad. Det kan kanske bli knepigt att få en tupp som bara är aggressiv mot rovdjur och inte människor.

Tysta raser finns inte. Eller, iofs, jag har läst att vissa tuppar av rasen Serama, världens minsta hönsras, inte gal alls. Men de är nog inte mycket till vakttuppar, pga storleken.

[Ronny]

Aggressivitet mot människor kan vara ren skyddsinstinkt eftyersom många människor bär sig otroligt dumt åt! Men annars är aggressivitet mot annan art (tex människa) inte samma sak som skyddsinstinkt. En stor ras är ofta sävlig och sämre än en lättare ras när det gäller en snabb motattack mot tex en duvhök. Lantraserna har anpassats till ett fritt liv på liv och död. Deras skyddsinstinkter är mycket skarpa! Jag har åsbohöns och nåde den duvhök som slår i min flock.