Hej alla självhushållare och torpälskare!
Jag behöver skriva av mig min frustration och få goda råd och feedback.
Min livssituation är helt OK, men jag känner mig ofta djupt frustrerad, för jag är nu 50+ och lyckas inte (vågar inte?) få till min dröm, som skulle få mig att må bra i själen och bli riktigt lycklig. Ända sedan jag var liten har jag velat bo i en stuga i skogen med djur, men jag vill inte "sätta mig i sjön"...
Jag har en trygg bostadsrätt norr om Stockholm värd drygt en miljon. Dock ett lån på knappt 400,000 kr.
Jag har hundar som levebröd och tjänar numera hyfsat pga närheten till Stockholmsregionen.
Jag har under förra året och detta år letat efter torp i närheten av "trevliga storstäder" som t ex Uppsala, Västerås, Linköping, så att kundkretsen är säkrad. Även städer som Norrtälje eller Nyköping duger bra. Jag vill alltså vara kvar i Mellansverige, helst inte kallare än zon 3.
Mitt ena bekymmer är att det verkar svårt att ta något extra lån. Banken där jag har mitt bostadsrättslån, SBAB, säger nej. De tycker att min inkomst är för låg.
Mitt andra bekymmer är att jag inte hittar något lämpligt torp för det pris jag är beredd att betala, max ca 600,000 kr. Jag söker nästan dagligen på Blocket, Hemnet, Booli, Carlsson Ring med flera. Jag planerar att torpet är färdigbetalt när jag har sålt min bostadsrätt. Utan lån så blir bostadskostnaderna låga.
Jag vill ha kvar en kundkrets, att folk kan t ex köra till mig och lämna sin hund till mig på pensionat. Men då blir ju husen för dyra. Eller så saknar de vatten och avlopp, och eftersom jag bl a vill bedriva hundpensionat så måste jag ha indraget vatten. Över huvud taget så verkar Östra Mellansverige nästan tömt på billiga torp - om man inte vill bo i Österfärnebo bland myggen...
Det blir lite Moment 22. Jag vet att jag skulle upparbeta en kundkrets och klara mig bra, i kombination med sparsamt leverne och viss självhushållning. Men då måste jag ha det där torpet först - som jag inte har råd med.
Som det är i dag så kan jag lägga undan en del pengar, troligen åtminstone 50,000 per år, men jag har svårt att stå ut i fler år i min lägenhet. Och jag blir ju inte yngre.
Jag kör på och jag tjänar pengar på mitt hundföretag. Men känner djup frustration och vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag vill inte behöva vänta tills jag är pensionär (och då har minimiförsörjningen tryggad) och då bosätta mig mitt i Sörmland eller Bergslagen eller så...
Jag undrar om det är något jag inte har tänkt på. Hur kommer jag loss, hur fixar jag ett liv på landet med hundpensionat mm? Jag har resurser, men kanske inte vet hur jag ska använda dem på bästa sätt. Behöver fräscha idéer.
PS Jag är ensamstående, men har lantbruksutbildning samt viss erfarenhet av att renovera gamla hus. Och jag kanske hittar någon likasinnad när jag flyttar ut?
