Lätt/svår ras.

[Daniel Sörensen]

Har tänkt att göra en lista på min hemsida med Svåra, Medium och lätta raser och skulle behöva fylla i lite raser i listan.
så ni får jättegärna skriva lite vilken ni tycker är enklast/svårast och skriv varför ni tycker det =)

http://birdhouse.dinstudio.se/empty_142.html

SVÅR = Dålig befrukting, känlsiga mot sjukdommar, känlsiga mot kyla osv
MEDIUM = Blandat med åvan och under
LÄTT= Social, snäll, värper bra, bra befrukting, tåliga osv

[Linkoso]

Lättaste renrasiga (för de allra lättaste är ju blandraserna ) jag vet är dvärg kochin.
De kräver inte så stora ytor, äter inte så mycket. Är mycket lätthanterliga, inga problem med befruktningen. Dödligheten är mycket, mycket låg på kycklingarna och de vuxna djuren håller sig pigga och friska, friska och härdiga höns kort sagt. =)

En nackdel är väll om man inte vill att de ska ruva, men de vill... Då kan det bli ett rent helvete att få dem att sluta utan att låta dem ruva fram kycklingar. Men fördelen är ju också att de just vill ruva fram egna små och ta hand om! De har alltså inga problem med att föröka sig på egen hand!!

En mediumras för mig är MES. De är så underbara, ungefär som dvärg kochin. Men upplever de som känsligare, därav svårare. Men långt ifrån svåra!

Så kommer helvetetsrasen.

Sebright... De är lätthanterliga och sociala och inte minst mycket vackra små höns. Men de har sin nackdel. Dödligheten är mycket hög, många djur drabbas av sjukdomen marek och många vaccinerar därför emot den, vilket leder till att inte rasen får någon bra immunitet emot den och då har man ännu större problem med att försöka hålla ovaccinerade sebrights. Befruktningen kan vara kass på vissa håll och perioder. Hört att man inte ska ha en tupp som är äldre än 3 år. Men vet folk som haft yngre tuppar men utan befruktade ägg ändå under vissa perioder.

[oskar98]

orpington är svår och lakenfelder.

[Linkoso]

På vilket sätt är orpington svår?  Tycker inte de verkar så svåra. =/ Har några bekanta som har sådana. Finfina djur, gula orpington är det de har.

[oskar98]

På vilket sätt är orpington svår?  Tycker inte de verkar så svåra. =/ Har några bekanta som har sådana. Finfina djur, gula orpington är det de har.

jo men t.ex. i gula finns det oftast svart i.

[Eko-Trädgård]

hej,

av de raser jag har tycker jag inte att någon är särskilt svårt....

hedemora äta lite värpa lagom och ruva färna
dv cochin  allt ovan
araucana är väl lite spirited... men ändå fin och snäll
isabar är underbar på alla sätt
brahma är snygga äta en del ( men bara korn o havre) värpa lagom men är o så gullig och kramgoå med barnen
leghorn värpa bra stora slaktkroppar äter lite

och sen lohmans.... dunderhöns.. fåniga tröga snäll och tam.. äter nästan inget och värper mest av alla.. om jag fick väljer en favorit skulle det nog vara just lohman.. de värpa inte grönt eller blå eller Extremt mörka ägg men de är extremt kul att ha o göra med.

hollänskdv... små snygga djur som är mycket tam, det är nästan så att man trampar på de ibland.. och de vill alltid sitter på mitt huvud .. värpa småa ägg äter inget alls men väldigt väldigt charmiga.

jag har 40 maran i kläckaren ..... någon som ha något åsikt om de??

mvh

Jonathan

[Daniel Sörensen]

orpington är svår och lakenfelder.

Skriv gärna VARFÖR du tycker dem är svåra.

[oskar98]

Skriv gärna VARFÖR du tycker dem är svåra.

laken felder är svårt att få bra teckning då det svarta brukar va i det vita.
orpington är svåra att få färgeren förutom de svarta då svart är dominant.

[linslus]

jo men t.ex. i gula finns det oftast svart i.

Det blir aldrig svart i det gula om du har renfärgade gula Orpington. Finns det folk som blandar gult med andra färger???

[Linkoso]

jag har 40 maran i kläckaren ..... någon som ha något åsikt om de??

mvh

Jonathan

Har inte så stor erfarenhet av maraner... Men av det jag har så skulle jag klassa dem som "lätt".

De är sociala, värper bra, rikligt med kött, äter väll inte sådär fruktansvärt, håller sig mest på backen dvs. inte särskilt flaxiga utav sig.

[Daniel Sörensen]

Har inte så stor erfarenhet av maraner... Men av det jag har så skulle jag klassa dem som "lätt".

De är sociala, värper bra, rikligt med kött, äter väll inte sådär fruktansvärt, håller sig mest på backen dvs. inte särskilt flaxiga utav sig.

precis fast mina är rätt flaxiga av sig. men det är bara när de är glada

[grimbart]

svensk dvärg måste väl klassas som lätt, den är liten,äter lite,tåligare än de flesta andra,värper fina ägg,ruvar bra o tar bra hand om de små,sällskapliga... sen att de flyger är en annan femma...

[zizzi]

" Mille Fluer" en lätt ras. Dom är bra värpare,även på vintern.Inte lika ruvvilliga som dvärgkockin.
Och dessutom otroligt Vackra.

[Azoo-Lina]

Jag skulle vilja ha med  Chabo och Araucana på svåra raser då båda raserna har letalanlag som göt att du alltid har ett visst svinn på äggen, samt att du alltid kläcker en viss del av kycklingarna som inte motsvara standarden.

Själv har jag haft stor Orpington i flera färger och dvärg Orpington i två färger. De stora är i mitt tycke en medelsvår ras. Inte för att färgaveln är svår utan för att så stora tunga tuppar ibland har problem med parningen (skadar hönorna och har ibland svårt att träffa rätt= dålig befruktning) Dessutom är dom riktiga lusmagneter. Hönslus bara älskar Orpingtonens duniga fjäderdräkt En annan svårighet är att behålla storleken på  djuren. Rasen tenderar att "krympa" om man inte avlar med omsorg.

[Daniel Sörensen]

Ville bara berätta för er att det är detta jag menar inte färger osv
SVÅR = Dålig befrukting, känlsiga mot sjukdommar, känlsiga mot kyla osv
MEDIUM = Blandat med åvan och under
LÄTT= Social, snäll, värper bra, bra befrukting, tåliga osv

[Linkoso]

Jag skulle inte sätta Chabos på svår utan snarare lätt eller åtminstone medium. Nackdelen är ju i stort sett inom "hälsan" eller hu man ska säga att inte alla kycklingar klarar sig till livet utanför skalet på grund av letalanlag.

Annars så är de mycket enkla i skötseln. Ungefär som dvärg kochin, bara att dessa flyger VÄLDIGT bra, sover gärna uppe på takbjälkarna. Så de stora kammarna då som riskerar frostskador om de blir för kallt, särskilt tupparna. Annars så älskar jag verkligen denna ras och just kammen är en del av dessa som gör de så himla balla. Stora huvuden i förhållande till kroppen.

[Daniel Sörensen]

Nackdelen är ju i stort sett inom "hälsan" eller hu man ska säga att inte alla kycklingar klarar sig till livet utanför skalet på grund av letalanlag.

men hur vanligt är det då? att dem ej klarar sig?

[Azoo-Lina]

men hur vanligt är det då? att dem ej klarar sig?

Para du kortben X kortbent dör 25%, 25% kläcks långbenta och 50% kläcks kortbenta.
Dvs du får bara 50% rastypiska Chabo på de som stoppas i kläckaren under förutsättning att allt annat fungerar som det ska.

Siffrorna är motsvarande på Aurucana. Där har dessutom många problem med befruktningen också.....

[oskar98]

då har alla lurat min som har gul orpngton för där har funits svart i, bara 2 av 15 kycklingar i år har blivigt helt gula.

[Nettis]

Det var väldigt konstiga indelningar måste jag säga... Många raser kan ha ett eget dilemma men vara lättsamma på andra sätt. Tex kan de ha bra beruktning, bra kläckning, vara snälla och trevliga men vara superkänsliga för nån sjukdom. Eller vara väldigt motståndskraftiga mot sjukdommar men ha superdålig befruktning.

Väldigt svårt att indela höns i såna grupper för det kan sen även skilja väldigt mycket på olika stammar av samma ras också.

[Astra]

Fast jag tyckte det var lärorikt. Även om en del åsikter skiljer sig åt så blir man ju uppmärksammad på de eventuella fördelar/nackdelar olika raser kan ha. Så länge folk förklarar varför de tycker som de gör, så är det en  väldigt intressant tråd (åtminstone för mig som kan föga om höns

[sonja på slätten]

Det är nog så att de flesta vanliga raserna är ganska lätta. Sedan beror det förstås på vad man vill ha, ruvning t.ex. är kanske bra för många men inte alla.
Mina tre raser, dv.kochin,  dv.wyandotte och stor sussex är enkla, om man ger dem de förutsättningar de behöver.
Vad dvärgkochin behöver mer än andra är torrt och rent underlag. De kan få stora klumpar i fjädrarna om de går i jord, inte bara på fötterna utan även i hela "underredet"
Sussex är stora och tunga, inredningen måste vara rejält dimensionerad. Tunga skålar, bred sovbräda.
Enda problemet med mina dv.wyandotter är att jag har så få uppfödare att samarbeta med.
Vilket är obegripligt.

[Ronny]

Lättast: åsbo: Svår att ta död på!
Medel: Plymouth Rock: En av de mer lyckade kombinationsraserna genom tiderna.
Svårast: chabo: Bygger på ett dödsanlag.

[Träsktrollet]

Jag visserligen inte haft så många blommehöns. Men både jag och min granne, som äger ett par stycken, är inte särskillt förtjusta i dessa just för att våran erfarenhet är att de är rätt elaka, stirriga och dessutom rätt skygga av sig. Så Sonja, du är inte ensam

Jag har några hönor (Tuppen fick jag ta bort - flög på mig  ) Jag upplever att de är väldigt "hårda"... Men de är nog en sån ras som ska vara lösa ute och inte vara instängda halva vintern... Det är väl då de kommer till sin rätt  Men jag gillar dem iaf lägger mycket ägg och fin i form och färgerna. Har bara haft mina i ca ett år, men jag hoppas att de kommer att vilja ruva 

Sen glömde jag ju att skriva lätta/svåra raser...

Lätt: Där måste jag säga Holländska dvärg, äter knappt något och tar liten plats. Negativt är väl att de flyger lätt och mycket, dessutom så lägger de småa ägg...

Medel: Faverolle lugna och väldigt trygga. Lägger bra med ägg och äter förvånadsvärt lite. Negativt måste vara deras storlek, de kräver stora utrymmen.

Svår: Eller svår och svår Appenzeller är min favoritras, de lägger många och stora ägg. De ser för roliga ut och har massor av personlighet! Negativt är att de flyger värre än någon ras jag haft och att de är nervösa, mycket stirriga och flaxiga. Inga stora rörelser i deras närhet tack... Man bör vara utrustad med en massa tålamod om man ska ha dem Men som sagt mina favoriter