Ett effektivt sätt att bränna en Y-kopplad trefasmotor är att koppla ihop motorns nollpunkt med elnätets nolla. Då försöker motorn "hålla emot" eventuella osymmetrier, övertoner mm i elnätet och det resulterar antingen i överström i någon av faserna eller att statorplåtpaketet blir varmt pga magnetisk mättning.
Så motorns nolla (de tre polerna i kopplingsplinten som är hopbyglade då motorn är Y-kopplad) ska INTE anslutas någonstans.
Tänk på att en trefasmotor MÅSTE anslutas via ett motorskydd, som ska ställas in på korrekt ström enligt uppgifter på motorns typskylt.
Ett sätt att kolla att motorskyddet är rätt inställt, om man t ex misstänker att skalan inte stämmer, är att bryta strömmen till en av motorns faser (t ex genom att skruva ur en av säkringarna) då den går för fullt med normal belastning. Om allt är i ordning ska motorn fortsätta gå, och motorskyddet ska lösa ut inom 1-2 minuter. Om motorn stannar direkt eller varvtalet sjunker kraftigt, så är den antingen överbelastad eller också har man mycket stort spänningsfall i matningen till den. Om motorskyddet fortfarande inte har löst ut efter 2 minuter så är det felinställt eller trasigt (eller också går motorn inte med full last).
Tänk också på att det inte finns nolla i alla trefasnät. S k IT-nät (vanligtvis 3 x 230 V, inom industrin kan även t ex 3 x 500 V eller 3 x 690 V förekomma) som används bl a i Norge, vissa delar av Spanien, svenska försvarets fältelverk, inom vissa industrier och som hjälpkraft vid Trafikverkets järnvägar, har ingen nolla överhuvudtaget. För allmän distribution försvann de flesta IT-näten i Sverige på 90-talet, de fanns kvar länge i en del fastigheter som låg längs järnvägar och hade dåvarande Banverket som elleverantör, de lär också ha varit kvar långt fram i tiden - och finns kanske fortfarande kvar - i en del äldre villaförorter runt Stockholm, t ex Djursholm. Och det skulle inte förvåna mig om det finns något IT-nät kvar i Värmland, som har varit (ö)känt för mycket stor mångfald och artrikedom på eldistributionens område.
