Men om du tål ärtor och bönor, samt raps och rotfrukter, så blir det ju så mycket enklare att hitta kött.
Majs är mindre vanligt som kraftfoder i de norra två tredjedelarna av Sverige, norr om en linje tvärs över norra Småland ungefär. Norr därom är majs inte så odlingssäkert längre.
Det finns många uppfödare som tillskottsfodrar sina djur med egenodlade ärtor (samma sorts ärtor som också kan bli ärtsoppa) eller åkerbönor t.ex., och för övrigt ger "gräs och örter". Att ge betfor är också vanligt (strimlad restprodukt av sockerbeta). Många odlar också grönfoder av olika slag som fungerar som kraftfoder men som är spannmålsfritt, det kan vara raps, rovor, kålväxter, vicker, lusern t.ex.. Det här gäller främst köttraskor och får/lamm.
Sedan finns det en och annan som föder upp gris i mindre omfattning, som eventuellt inte ger spannmål (eller bara lite), utan snarare andra tillskottsfoder (t.ex. raps eller rotfrukter), men då har de få grisar, ofta Linderödssvin som går ute och bökar (utegrisar har man mindre koll på vad de sätter i sig, kan vara maskar, sniglar, maskrosrötter, kvickrot...). Där får man söka noga efter en uppfödare som också säljer av sitt kött.
Höns/kyckling får man nog hålla själv om uppfödningen ska hållas helt fri från spannmål.
Här i trakten finns det ett flertal uppfödare som har egenodlade grödor som kraftfoder, och som då använder mest annat än just spannmål.