Lämpligast är väl att tala med jaktlaget närmast. Att sitta och skjuta grisar på en liten mark lär skapa osämja.
Man kan ju skicka en räkning till dem på de skador vildsvinen orsakar
Finns något som heter att inte skjuta mer än vad marken bär. 1ha lär inte hålla en egen stam. Tar man kontakt med jaktgrannar så kan man skapa ett samarbete och lösa problemen gemensamt. Man kan även åtla eller locka dem till ett område där de inte skapar några större skador.
fredde e:Du har en intressant uppfattning om vad det kostar att arrendera jaktmark, eller att få jaga enstaka dagar.Det må vara så att den siffra du nämner är relevant där du bor (var det nu är).Där jag finns får man kanske 50 kr/hektar, men, ingen vill arrendera en markplätt som det inte kan släppas hund på på bra sätt, så alla som har fastigheter där den jaktbara delen understiger, låt säga 100 hektar, kan glömma att få någon intresserad jägare att ta sig an marken alls.Jag har 70 hektar, skog och jordbruksmark, men av det är 20 hektar mark som det inte är lämpligt att låta ingå i ett jaktarrende. 50 hektar x 50 kr =2.500 kr. För de pengarna är jag inte intresserad av att ha några stadsbor som kommer med "jakthundar" som inte varit utanför asfalten på ett år, och som har svårt att skilja mina tama får från de vilda mufflonfåren, eller en häst från en älg, irrande omkring i markerna med laddade bössor.Ingen här i trakten skulle heller vilja betala 800 kr för en natt, möjligtvis om markägaren har organiserat med en bra åtel, redan sett till att locka grisen, och skapat lämpliga gömslen att skjuta ifrån. Max en timmes bilfärd från en storstad så skulle det gå att betalt på det sättet, men inte annars.Grimbart: Om du kollar hur stora de vanligaste jord/skogsbruksfastigheten är i Sverige, så ligger medianfastigheten 30 hektar, men de som arrenderar ut jaktmarker eller ordnar säljjakter är stora gods eller stora skogsbolag.Det är inte intressant vare sig att arrendera ut, eller att hitta vettiga jägare till de små markerna, vilka är de vanligaste.Här organiserar bönderna/markägarna ihop sig för att jaga i jaktlag och vi gör så gott vi kan, men de stora överskottet på vilt, kommer ifrån närliggande gods/bolagsskogar där man utfodrar vilt, som ett medel att tjäna pengar på helgjakter med mera...Som det blivit idag, med snabbutbildade "jägare" utan lokalförankring, som söker sig till säljjakter eller arrenden från storgods eller bolag, så borde rätten att få jaga inskränka sig till det egna boendets geografiska närområdet på något fiffigt sätt.Man kan inte ta ansvar för viltvård (viltvård = lagom mycket vilt per ytenhet, för att inte utgöra onödig trafikfara eller orsaka skador för jord- och skogsbruk)) om man inte nästan dagligdags uppehåller sig markerna.Kanske jaktkortet skulle vara knutet till hemkommun enbart?