Kul! Jag "samlar" på udda tändföljder, vevaxelgrader, cylinderantal och annat motorknas. :-)
Hur kan vevaxeln tänka se ut i en rak sexa med nämnda tändföljd? Jag föreställer mig en "korkskruv" där varje vevtapp är vriden 120 grader mer i förhållande till den föregående.
Så här brukar det väl alltid se ut i en modern raksexa:
Alltså två i längsled skarvade och spegelvända 3x120-graders vevar.
Den stora fördelen med att spegelvända vevaxelns halvor borde vara både statisk och dynamisk balans. Med en "korkskruvsaxel" antar jag det uppstår ett visst mått av dynamisk obalans när axeln snurrar, men utåt sett märks det kanske inte pga längd och tyngd hos motorblocket.
---------------------
När det sedan kommer till V-motorer blir det lätt huvudvärk. V8 till exempel, byggs ju med två helt olika slags vevaxlar, "flat plane" och "cross plane". Jänkarna har hållit fast vid traditionen av den senare, vilket ger det sköna "burbel-ljudet" men också en väldigt tung vevaxel pga nödvändiga balansvikter. Någon av de modarna "remakes:en" på gamla muskelbilar har vad jag förstått fått "flat plane crank", vilket italienarna känt till fördelarna med sedan länge. En flat-vev för V8 ser likadan ut som till en vanlig radfyra, bara det att vevtapparna är dubbelt så långa för att ge plats till två vevstakar på vardera vevtapp. Ljudet blir inte alls så skönt, men hej vad de varvar!
Jag såg en video på Youtube som väldigt bra förklarade hur det klassisk amerikanska V8-ljudet uppstår, "burblet". Det handlar förstås om tändföljden, och hur det inte går jämnt ut. Just då kändes det logiskt men nu får jag hjärnstopp när jag försöker tänka ut det på egen hand.
Har det kanske någon koppling till att en stjärnmotor (gamla flygmotorer) alltid har udda cylinderantal för att fyrtaktscykeln ska gå jämnt ut?
V6 kan ju också lätt ge huvudvärk. Förutom problemet att inte få till vettig dynamisk balans utan balansaxlar har vi ju många alternativ för cylindervinklar, vevtapparnas placering och inte minst tändföljden. Buick hade en lustig variant med ojämn tändföljd, som dessutom tillverkades under många år i stort antal.
https://en.wikipedia.org/wiki/Buick_V6_engine Finns en del exempel på Youtube och motorn låter helt klart unikt. Även V4 kan ju byggas på olika sätt. Ford V4 (tyska vet jag, engelska tror jag) har 60 graders vinkel och vevtapparna förskjutna i samma grad så de diagonala kolvparen löper parallellt. Det blir alltså 180 grader mellan puffarna i ena sidans utblås, sedan är det andra sidans tur på samma sätt. Äldre modeller av amerikanska Wisconsins luftkylda V4 har jag för mig i stället har 90 grader mellan cylinderbankerna och en enkel 120-graders vevaxel med endast två vevtappar. På senare år tror jag man ändrade detta i samband med att man övergick från sid- till toppventiler.
I motorcyklarnas värld finns nog de flesta exemplen på lustiga tändföljder och vevaxelkonstruktioner. Här verkar man göra lite hur som helst. :-) Inte sällan konverterar man flercylindriga fabriksmotorer till "big bang firing order", där t.ex. en tvåcylindrig parallell-twin med 360 graders tändföljd i stället smäller av båda cylindrarna samtidigt vartannat varv! Jag kör inte hoj själv men har läst att färre och mindre utspridda kraftpulser gör det lättare/snabbare att få tillbaka greppet om man råkar gasa för mycket och bakänden får sladd. Gissar detta är orsaken att man sällan ser crosshojar med fler än en cylinder. Även inom roadracing med tre- och fyrcylindriga maskiner experimenteras det med lustiga vevaxlar av detta skäl.
Det roligaste och samtidigt skönaste motorljud jag hört från något så lite som tre cylindrar är Feuling W3, i grunden en kopia av klassisk Harley V-twin om jag fattat rätt, men med tre cylindrar 45+45 grader förskjutna och vevaxel med gemensam vevtapp till alla cylindrar. Vevstakarna är dessutom konstruerade efter samma princip som hos en stjärnmotor, med en "huvudstake" (till mellancylindern) och två kortare stakar lagrade på huvudstaken. Ljudet är helt fantastiskt och balansmässigt borde den inte skilja sig mycket från en vanlig V-twin. (vilket väl inte är något mirakel av bra dynamisk balans precis...) Med 45+45 grader mellan de tre kolvarnas rörelser finns egentligen bara två varianter på tändföljden, -nästan "big bang" eller mer utspritt. Hur man än gör blir det ändå väldigt ojämnt, men jäklar så skönt det låter!
https://www.youtube.com/watch?v=oWL1Kk2PDmohttps://www.youtube.com/watch?v=GkvLPO5wLSg