Ja, skall man göra en tjärdal ställer det helt andra krav på råvaran, den behöver man noga handplocka om man vill ha hög kvalitet på tjäran.
En tjärdal ser annorlunda ut än en mila, den har ju bland annat en stor tät tratt i botten, förr använde man en paddning av färsk granbark, idag kan man svetsa en stor plåt tratt av litet tjockare plåt. I botten av tratten sätter man ett rör (förr gick den ned i en snickrad avslutning som gick ned i en stock med en borrad L-formad kanal och ett trärör) idag kan man använda ett järnrör, tex en bit gammalt vattenledningsrör som man slår i en träplugg i avtappnings änden på.
Sedan gör du en mila med granris och tät jord ovanpå tratten, går nog med ett oljefat också men utbytet blir då mycket mindre eftersom det binder för mycket luft i härden så att merparten av tjärdestillaten brinner upp eller kokar bort i tunnan, kol går dock bra i ett gammalt oljefat eller liknande. (en tjärugna är vad jag minns ungefär samma princip som en hembrännare men i större skala, med en lufttät kammare som hettas upp, sedan en kylkolonn med etapper för olika fraktioner, den är dock ganska komplicerad att få till i större skala. Men jag gjort en laboratoriemodell i pyrexglas då var liten, har även en gammal handbok från 20 talet där det finns ritningar på en större anläggning...
Enklast i liten skala är faktiskt fortfarande en traditionell mila, men med stålbotten.
Kom ihåg att du behöver tillstånd att ta äldre tjärstubbar, men det går med färskare stubbar också och tjärgaddar även om utbytet blir mindre.
Pratar ni med någon skogsmaskinförare kan ni säkert få köpa tjärgaddar, stubbar, mm. Men jag har för mig att man fortfarande måste söka tillstånd att dra upp stubbarna, men det är mycket lättare att få tillstånd att göra med nyare stubbar då dessa saknar egentligt naturvårdsvärde, de bör dock stå minst 4-5 år först om det skall vara någon mening att använda stubbarna annars är det nog inte värt besväret. Dock blir det väldigt stora volymer vatten som måste koka bort med så färska stubbar.
