Jag provade i år att samodla bondbönor med gråärter, varannan gråärt och varannan bondböna på 15 cm avstånd. Olika problem dök upp. För det första välte gråärterna bondbönorna till väldigt stor del. Det kan ha ökat mögelfrekvensen något men inte mycket då mögel trots allt inte var ett större problem. Möjigen bör man plantera två bondbönor per gråärt för att slippa att allt bara blir ett liggande trassel. Kanske någon som har synpunkter kring detta? (Möjligen är det bara en estetisk grej att det ser tråkigt ut när att ligger och då kan jag leva med det.)
De riktiga problemen utgörs för gråärten av ärtvecklare som säkert angripit > 1/3 av ärterna + att jag inbillar mig att mögelproblemen är störst i de baljor ärtvecklaren angripit, vilket förvärrar skadan. De ärter som blommat senare är betydligt mindre drabbade än de från tidigare blommorna som nu redan är torra. Såvitt jag förstått är ärtvecklaren mest i farten på försommaren. En sen ärtplantering innebär att den då har färre baljor att angripa och är därmed gynnsamt. Finns det andra knep, tex gynna dess predatorer vilka det nu skulle vara osv?
För bondbönans del har jag problem med någon slags svartfläckssjuka som tar kål på framför allt de tidigaste blommorna, även vissa blad far illa och när man spritar baljorna märker man att vissa innehåller en slags svart mögelliknande substans (dock oftast i mycket liten omfattning, men vissa har äckligt mycket). Denna för mig till namnet okända svartfläcksjuka har drabat min bondbönor två år i rad (även de enda år jag odlat bondbönor i större omfattning). I slutändan blir skörden ändå rätt hygglig och förlusten blir inte alls lika stor som för gråärten. Någon som vet vad det är för sjuka och vad man ska göra för att undvika detta? Kanske är min sort Bondböna "Hangdown", gammal sort, särskilt känslig och ett sortbyte lämpligt?
Ovanpå svartfläckssjukan har bönorna till väldigt stor andel (> 1/3) drabbats av bönsmyg som liksom ärtvecklaren borrar sig in i bönan eller i ärtvecklarens fall ärtan. Dock är hålen oftast förhållandevis små och bönsmygen är renlig jämfört med ärtvecklaren som ju efterlämnar en stor sophög kring den angripna ärtan som dessutom ofta är substansiellt avgnagd. Jag ratar alltså bara rätt få bönsmygsangripna bönor. Vissa bönsmygar kan övervintra i utsädet. Jag tänkte ta kål på dem genom att spara utsädet två år och hoppas att de därmed dör. Hur motverkar man då bönsmyg. Förskjuta planteringstid som för ärtor kanske fungerar? Andra sätt?
Det är inte alltid lätt att fixa mat utan bekämpningsmedel... Till saken hör att jag odlar på en kolonilott vilket kanske gör att jag måste kämpa mot ett särskilt högt sjukdoms/skadedjurstryck.
Förutom detta har jag en undran kring gråärt. Den användes ju förr även som foderärt och kallas tom för foderärt ibland, men numera rekommenderar man pga tannin-innehållet att inte använda den som foder då tanninerna motverkar effektivt näringsuptag. Man ska istället använda den vitblommiga gulärten som foder till enkelmagade djur som höns. Är dessa rekommendationer överdrivet försiktiga? Trots allt har man ju använt gråärten som foder under lång tid. Iofs åderlät man även sjuklingar under lång tid men det var ju inte rätt för det... Dessutom, jag hade ju tänkte äta gråärten själv, men jag antar att kokning till viss del bryter ned tanninerna?